Kontroversiell svensk vargjakt

I lördags inleddes årets licensjakt på varg i Sverige (se t.ex. artikel i DN). Den kontroversiella jakten debatteras intensivt - både i Sverige och i EU.

Inom EU finns sedan länge ett särskilt naturskyddsdirektiv (art- och habitatdirektivet), som skyddar hotade djur- och växtarter inom EU. Reglerna innebär t.ex. att jakt på hotade rovdjur (såsom varg) är förbjudet inom EU såvida inte man uppfyller ett antal strikta undantagskrav.

Förra året anmälde bl.a. Naturskyddsföreningen och Världsnaturfonden den svenska vargjakten till EU-kommissionen, som valde att inleda en informell skriftväxling med regeringen för att få mer information.

Kommissionen lät sig dock inte nöjas med de svar man fick. Idag har miljökommisionär Janec Potocnok meddelat att de kommer att gå vidare med ett formellt s.k. överträdelseförfarande för att pröva om den svenska jakten är förenlig med EU:s miljölagar. Så här skriver han på sin hemsida:

I regret that Sweden has begun the licensed hunting of wolves without giving clear answers to my letter sent on 7 December 2010. We have been in intensive dialogue with the Swedish government, which has been aware of the Commission's concerns about the legality of the hunt for a long time. The actions of the Swedish authorities leave me with little choice other than to propose to the Commission that it begin formal proceedings against Sweden for breach of EU environmental law. I hope that the Swedish government's promised effort to address the unfavourable conservation status of the wolf population in Sweden through translocation of wolves from other parts of Europe will be pursued without delay.

Här kan man lära sig mer om regeringens vargpolitik. Här kan man läsa en debattartikel av Andreas Carlgren på DN Debatt från den 10 januari. BBC rapporterar här.

Nederlag i Doha

Jag skrev nyligen ett inlägg om EUs positionering inför CITES-mötet i Doha denna vecka.

Igår röstade CITES om förslaget till handelsförbud för den hotade blåfenade tonfisken, vars bestånd har minskat med 80% till följd av överfiskning (WFF berättar mer.)

Förslaget stöddes av EU och USA men röstades trots detta ner med ganska stor majoritet, efter en intensiv kampanj från Japan (som är den överlägset största importören av båfenan) och en rad nationer med stora fiskeintressen. DN rapporterar så här.

På en blog från Doha-mötet konstaterade en miljöaktivist torrt att "This fish is too valuable for its own good".

Kanske kan man också säga att människan agerar för kortsiktigt för sitt eget bästa. Vari ligger logiken i att fortsätta överfiskningen av en art som riskerar utrotning, när det på sikt också drabbar fiskenäringen självt i form av minskade inkomster?

Blåfenad tonfisk, isbjörnar och elefanter

Intressant diskussion väntar i Coreper idag om EUs förhandlingsmandat inför kommande möte med konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, CITES, som möts i Doha nästa vecka.

Debatten handlar delvis om vem som ska företräda EU vid konventionsmötet; EU-kommissionen eller ordförandeskapet, och i så fall i vilka frågor. Situationen har tillspetsats i och med EU:s nya fördrag, som har föranlett EU-kommissionen att hävda att EU från och med nu ska tala med EN röst internationellt, och att det är just kommissionen och ingen annan som ska föra EU:s talan.

Debatten kan te sig svårbegriplig för utomstående, men är viktig eftersom det påverkar maktfördelningen mellan rådet, dvs medlemsstaterna, och kommissionen, och i slutändan också vilken linje som EU ska föra internationellt. CITES-beslutet är av principiell karaktär eftersom den kan ha bäring också på andra internationella förhandlingsprocesser, t.ex. på klimatområdet (där det hittills har varit det rullande ordförandeksapet som har talat för EU).

Vid sidan av revirstriden så finns det också flera sakfrågor i CITES-diskussionen som är högintressanta, och mycket politiska. Till de mer kontroversiella frågorna hör den utrotningshotade blåfenade tonfisken, som är en mycket populär sushi-ingrediens i t.ex. Japan.

Redan 1992 föreslog Sverige (då inte med i EU) att man skulle förbjuda handel med denna tonfisk genom s k Annex 1-listing. Efter starka politiska påtryckningar från bl.a. Japan drogs dock förslaget tillbaks, och idag står arten enligt många bedömare på utrotningens rand.

Nyligen lade kommissionen fram ett ganska halvhjärtat förslag till ny listning av blåfenan, som Sverige och flera andra medlemsländer nu vill skärpa till ett totalt och omedelbart handelsförbud. Andra EU-länder med stora fiskeintressen är dock starka motståndare till detta och påpekar att ett förbud kan leda till att tusental fiskare blir arbetslösa. En intresseorgansiation för fiskenäringen redogör här för argumenten emot listningen.

I grunden handlar det om en klassisk konflikt mellan bevarande- och näringsintressen; de som är motståndare till ett förbud hävdar att de vetenskapliga bedömningarna om tonfiskbeståndet är osäkra eller felaktiga, att ett förbud slår orättvist och leder till tjuvfiske, och att om ett förbud ändå införs så måste fiskenäringen kompenseras ekonomiskt och småskaligt fiske få ett undantag - något som kan skapa rejäla kryphål.

Andra politiskt kontroversiella CITES-frågor rör listning av isbjörnar och elefanter. Frågan är nu om EU ska kunna komma överens internt, eller om man kommer att tvingas att lägga ner sin röst i Doha nästa vecka. Det skulle i så fall bli en pinsam historia för EU - och kanske dödsstöten för blåfenan.

Biologisk mångfald - i teori och praktik

Tillbaks i den gröna vardagen som miljöråd i Bryssel, efter nästan 4 veckors frånvaro fylld av stora kontraster; iskyla, pulkåkning och snöskottande i Sverige respektive tropisk värme och myggbett på dyk- och yogasemester i Thailand.

Dykäventyret på dykbåten "Manta Queen" blev minnesvärt, med den spektakulara valhajen och jätterockan som oförglömliga höjdpunkter i ett intensivt live-aboard-program med 14 dyk på 4 dagar runt Similan-öarna och Richelieu Rock. Parallellt med dykupplevelserna på andra sidan jorden har arbetet pågått oförtrutet i EUs miljöarbetsgrupper, bl.a. om just biologisk mångfald där man är i färd att förhandla fram nya målsättningar för bättre skydd av biodiversiteten inom EU och globalt och EU-positioner om valfångst inför möten med den internationella valfångtkommissionen IWC och CITES-konventionen om förbud av handel med utrotningshotade djur. Beslut ska fattas vid miljöministermötet om två veckor.

Det känns underligt att relatera de abstrakta förhandlingsprocesserna till erfarenheterna från Thailand. Vid flera av tillfällen såg jag med egna ögon de tragiska effekterna av dynamitfiske, och överfisket i Andaman-havet manifesterades dagligen av en armada av fiskebåtar som stävade ut mot horisonten; vid ett tillfälle var vi nära att kollidera med en fiskebåt.

Flertalet av fiskebåtarna var utrustade med starka strålkastare på stora ställningar med syfte att locka till sig och fånga bläckfisk. Jag fick lära mig att antalet bläckfisk-trålare var direkt proportionerligt mot fiskförekomsten; ju mindre fisk, ju fler bläckfiskar och ju fler fiskebåtar med strålkastare. Trenden var tydlig: de strålkastarförsedda båtarna ökade från år till år.

Miljöförhandlingar kan ofta kännas abstrakta - men beslutens (eller icke-beslutens) effekter i verkligheten är högst verkliga.

163,5

Har nu summerat antalet övertidstimmar under det svenska ordförandeskapet: 163,5 timmars övertid sammanlagt - faktiskt lågt räknat (och då har jag flera kollegor som har råkat ännu värre ut). Nu är det nog med övertid på ett tag!

Under 2010 väntas biologisk mångfald framträda som ett hett politiskt ämne. Jenny Jevert har ett intressant inlägg i dagens DN om detta. Hon har helt rätt i att utmaningen framöver inte handlar om att avsätta fler och större naturreservat, utan att anpassa vår markanvändning och samhällsstruktur för att minska utarmningen av den biologiska mångfalden. Ingen lätt utmaning. Återkommer framöver till hur det spanska ordförandeskapet kommer att driva denna fråga. Själv ledde jag i december förhandlingar om denna EU-ministerdeklaration, som kommer att ligga till grund för det fortsatta arbetet.

Noterar också med intresse den hätska debatt som har blåst upp nyligen om vargjakten i Sverige. Från Brysselhorisonten blir det intressant att se om debatten också kommer att uppmärksammas på EU-nivå, och hur EU-kommissionen kommer att hantera den anmälan som Naturskyddsföreningen nu har gjort.

Om sista rådsmötet och om modernt julfirande

Det blev en "grå" jul i Bryssel. Snön som kom strax innan jul (se nedan) har slaskat bort.

Nu är både julen och ordförandeskapet (om några få dagar) över, vilket känns underligt. Rentav lite tomt. Det har varit så intensivt ända in i det sista, och det känns ovant att inte ha något nytt möte att planera inför (det gör nu istället våra spanska kollegor).

Även det sista miljörådsmötet gick helt enligt planritningarna, och de båda frågor som jag har haft huvudansar för att förhandla fram (resolutionerna om biologisk mångfald och kombinationseffekter från kemikalier) gled igenom helt utan överraskningar. Här kan man läsa mer om resultatet i stort, och även se den efterföljande presskonferensen. Misslyckandet i Köpenhamn satte naturligt nog sin prägel på mötet; miljöministern tog själv bladet från munnen och kallade Köpenhamnsmötet en "disaster" inför samlade mediarepresentanter.

Eftersom rådsmötet hölls så sent som den 22 december, valde vi att inte stressa iväg till Sverige för julfirande utan höll oss kvar i Bryssel, tillsammans med tillresta svärföräldrar. En särskild utmaning detta år var om vi för första gången skulle satsa på tomte eller inte. Att "lura" barnen att det finns en tomte har jag inga problem med; tomtesagan är inte sämre än andra barnsagor. Däremot kan man se tomten som en del av en större julhysteri som enligt min mening helt har spårat ur på senare tid, i varje fall i västvärlden.

Varje år (tydligen även i år, krisen till trots) slår julhandeln nya rekord, och allt fler onödiga prylar delas ut till folk som redan har allt de behöver - och mer därtill - materiellt sett. Köphetsen medför inte bara onödig konsumtion och en enorm köpstress (och trängsel) dagarna innan julhelgerna, utan också att barnen tidigt konditionaliseras till konsumtionssamhällets materialistiska värderingar, till bortskämdhet och orimliga materiella krav. Hur många gånger slutar inte vårt moderna julfirande med besvikelse i någon form, baserat på otillräcklighet och/eller orealistiska förväntningar (och helt bortsett från att hustru- och familjemisshandeln också ökar markant över julhelgerna).

Kanske kunde julen ha sina poänger förr i tiden när många familjer hade det knapert, innan globaliseringen och den ständigt växande ekonomin ledde till att även en vanlig barnfamilj har tillgång till nästan allt, nästan alltid. Själv har jag många positiva minnen från barndomens julaftnar. Men jag slår ifrån mig mot julfirandet i dagens överflödssamhälle, med dess inriktning på ständigt fler och dyrare klappar. Vi har för länge sen uppnått en mättnad; mer och "finare" är inte längre bättre.

Trots detta så blev det faktiskt tomte i år, för barnens skull. Grannen ställde vänligt upp, och äldsta grabben blev mycket konfunderad när han konstaterade att tomten nog faktiskt var en "tant med konstig röst". (Som jämställdhetsivrare blev jag mycket förtjust i att tomten faktiskt var en utklädd kvinna denna gång - även om jag skam att säga själv utgick från att det var den manliga grannen som skulle komma). Därutöver införde vi några enkla regler mot masskonsumtionen: Endast enstaka paket till de vuxna, sammanlagt max ett 15-tal till de små, men däremot obegränsat med goda saker att äta och med pussar och kramar. Planen fungerar utmärkt; inte en enda tår fälldes!

Men om denna strategi verkligen håller för kommande års julfirande vete tomten.

(För tre år sedan bloggade jag om julfirandet i Kap Verde, med ett annorlunda perspektiv men med liknande slutsatser).

Värdet av biologisk mångfald

Idag arrangerar det svenska ordförandskapet en konferens i Strömstad om hur man ska förbättra skyddet av den biologiska mångfalden i EU och globalt. Europaportalen intervjuade både mig och kollegan Åsa Norrman om mötet härom dagen.

Jag skulle egentligen varit på plats i Strömstad eftersom jag ska ansvara för förhandlingarna om slutsatser i EU-arbetsgruppen på detta tema senare i höst, men det är för mycket annat på gång så jag fick vara kvar i Bryssel. Synd, det hade varit intressant att vara med på både EU-mötet och den avslutande kungliga invigningen av nya nationalparken i Kosterhavet.

En av gästerna i Strömstad är ekonomen Pavan Sukhdev från Deutsche Bank, som ansvarar för en stor studie om det verkliga ekonomiska värdet av jordens ekosystemtjänster. Sukhdev har bl.a. kommit fram till att vi förlorar mellan 2 och 5 tusen miljarder dollar per år i naturkapital pga den pågående förlusten av biologisk mångfald.

Det är inga småpengar direkt - summan är högre än den samlade ekonomiska förlusten hittills till följd av den globala ekonomiska krisen.

Sukhdevs arbete får åtminstone mig att bli betänksam och undra över människans (o)förmåga att prioritera och förstå ens våra mest grundläggande levnadsbetingelser.