"Diplomaterna" igen

Folkstorm efter sista avsnittet av diplomaterna (i DN talar man om en "skam för Sverige"). Det kan man förstå.

Men jag undrar verkligen varför SVT väljer att visa en sådan nidbild av UD, varför man vill underbygga fördomar och förlöjliga en hel yrkesgrupp.

En UD-kollega uttrycker sig bl.a. så här angående TV-serien:

"De två utvalda huvudpersonerna i TV-serien ”Diplomaterna” framställs som oproffsiga och arroganta töntar. TV-teamet visar i stor detalj hur en människa i kalsonger klär sig i mörk kostym och väst i trettiogradig värme, påtvingad en idiotisk myt om att kläder och formalia är en huvuduppgift i diplomatyrket. Hur skall någon mot den bakgrunden förstå hur mycket arbete och utredningar som ligger bakom beslutet att förhandla en insats i ett u-land? Personens fritid i simbassäng tycks intressera TV-teamet mer än hans arbete.

Hur mycket står diplomater under kristallkronor och går på cocktailparties på skattebetalarnas bekostnad? Svaret är: inte alls. Jag får gå på mottagningar flera gånger i veckan, men måste göra det på min fritid. Jag betalas överhuvudtaget inte för övertidsarbete, trots att jag står till arbetsgivarens och massmedias förfogande 24 timmar om dygnet. Varför jag gör det? Inte för att få ett glas champagne eller för att rusa hem och sätta på mig högklackade skor och stödstrumpor - utan därför att på sådana tillställningar får jag nyttig information och bra kontakter som underlättar mitt arbete och ger mig möjlighet att informera om Sverige och svenska ståndpunkter. Ibland ger det bara åderbråck och trötthet. Andra arbetsverktyg som språkutbildning får vi i allmänhet också klara av utanför arbetstid; självklart försöker vi lära oss språket i landet där vi är placerade."

Kunde inte sagt det bättre själv.

Diplomaterna..?

Det går en hel del snack i korridorerna nu om SVT:s programserie "Diplomaterna", särskilt efter senaste avsnittet (23/2).

Man får gratulera programmakarna för att de har lyckats hitta ganska intressanta - för att inte säga omdömeslösa - personligheter som deltar i programmet. Däremot är de inte särskilt representativa för de svenska diplomater som jag har träffat. Inte heller är arbetsuppgifterna som beskrivs särskilt typiska för vad UD håller på med.

Så även om serien kanske kan sägas ha ett visst underhållsvärde så är den knappast särskilt informativ för den som vill veta mer om vad UD är och hur UD fungerar. Vilket är synd, för det hade kunnat bli rätt intressant även utan vinklingar och överdrifter.