Vad man kan göra själv

Nyligen skrev jag om den svåra föroreningssituationen i Paris. Luftföroreningshalterna är de högsta på många år, mångdubbelt över EU:s gränsvärden och ännu längre från WHOs rekommendationer. 

Idag är det förbjudet att köra med bilar vars registreringsnummer slutar på en jämn siffra; imorgon gäller ojämna nummer.

Bara i förmiddags börfälldes över 4000 bilister.

Snart kommer detta att synas i Paris sjukhusstatistik. Antalet astma-attacker kommer att öka, liksom antalet hjärtattacker, liksom lungproblem av olika slag. På sikt kommer det även att bli fler cancerfall. Även dödsfallsstatistiken ökar - föroreningshalterna gör att vissa dör tidifgare än de annars skulle gjort.

Kanske dags att göra något åt dessa luftproblem på allvar, istället för att införa panikåtgärder i EU:s storstäder. Kommissionen visar vägen med sitt nya luftvårdspaket.

Många har frågat vad man kan göra själv för att förbättra luftkvaliteten. Vad det framför allt handlar om är att minska utsläppen från förbränning. Ju smutsigare bränslen, ju skitigare blir luften. Värst är att elda med smutsig kol eller våt ved. Dieselbilar hör också till de värsta miljöbovarna, liksom (faktiskt) ammoniakutsläpp från gödsel.

Så ställ bilen, elda sparsamt i den öppna spisen, värm upp villan eller huset med knastertorr ved eller - ännu hellre - pellets, och undvik helt att elda upp avfallsrester och trädgårdsavfall (kompostera hellre). Om du grillar, använd hellre kol-bricketter än vanligt kol. För djurhållande bönder gäller att lagra och sprida gödseln med teknik som minimerar ammoniakavgångarna.

Då minskar också luftföroreningarna.

Nedan en liten film från EU:s miljöagentur EEA, som går i samma riktning.

Smogvarning!

Den senaste veckan har Bryssel drabbats av en ovanligt tidig vår, och körsbärsträden står redan i full blom. Det har varit en osedvanligt mild vinter, utan en enda snöflinga, och flera nya värmerekord har slagits i regionen (i söndags uppmättes t.ex. i Paris de högsta dagstemperaturerna för årstiden sedan 1880: 22 grader i skuggan).

Det varma vädret för dock inte bara gott med sig - till följd av den ovanlig milda våren har smogvaringar har utfärdats på många håll i västeuropa. Detta beror på att luftlagren ovanför marken värms upp snabbare av solen än dem nära marknivån (som har kylts ner under natten) och lägger sig som ett "lock" på föroreningarna. Eftersom det inte heller finns någon vind att tala om så förhöjs smognivåerna krafigt runt de större städerna.

I Bryssel gäller sedan i förrgår bl.a. sänkt hastighetsbegränsning till 50 km/timmen på alla vägar och i Frankrike har man dessutom bl.a. infört gratis kollektivtrafik och förbjudit utomhusaktiviteter på skolorna i alla större städer. Man överväger även ytterligare åtgärder, t.ex. att förbjuda bilar med jämna/udda registreringsnummer att köra i Paris varannan dag.

Här kan man läsa mer om de franska åtgärderna.

Smogvarningen utfärdades mitt i ett föredrag om det nya luftpaketet som jag höll i Tallinn för någon dag sedan (Bryssel skickar ut dessa varningar med SMS till dem som har anmält sig på en särskild hemsida). Det blev ett talande exempel och ett konkret argument för varför vi måste göra mycket mer inom EU för att minska utsläppen till luft.

Luftpaketet framlagt till EU:s miljöministar

Igår presenterade miljökommissionär Potocnik kommissionens nya luftvårdspaket för EU:s miljöministrar, följt av några korta inlägg från bl.a. Sverige. En längre politisk debatt planeras till nästa miljörådsmöte i juni.

Här kan man se diskussionen (med direktöversättning till svenska för den som vill).

Slutförhandlingar mellan EU-institutionerna om förslagen väntas inte kunna ske förrän tidigast i början av 2015.

Cykla i stadstrafik - bra eller dåligt för hälsan?

Som luftvårdsexpert och hängiven cyklist får jag ofta frågan om det verkligen är klokt att cykla i stadstrafik, eftersom man riskerar att få i sig så mycket avgaser vilket kan leda till lung- eller hjärtproblem och cancer. Bryssel är dessutom en av EU:s mest förorenade städer när det kommer till luftkvaliteten.

Det är svårt att svara intuitivt på denna fråga, men i en utmärkt blogg-artikel i The Guardian får man ett glasklart svar: hälsofördelarna med att cykla regelbundet i vardagen överväger tydligt nackdelarna med att in den andas luftföroreningarna.

Slutsatsen i artikeln är "As ever, all this needs to be placed in context. And the context is clear: cycling is, on balance, very good for you even in big cities". Den pekar även på studier som tyder på att cykelbud i genomsnitt utsätts för totalt sett lägre halter av luftföroreningar än t.ex. ambulansförare, skolelever eller kontorsarbetare. Detta beror sannolikt på att luftcirculationen ofta är större utomhus än i bilar och byggnader.

Faktum är att jag själv ställde precis samma fråga till några av de världsledande lufthälsoexperter som vi har jobbat med inom översynen av EU:s luftvårdspolitik, och fått samma svar. Rekommendationen är: fortsätt att cykla - men undvik givetvis om möjligt undvika de mest trafikerade vägarna och åka gärna via parker eller grönstråk. Möjligen kan också en cykelmask hjälpa (men det verkar faktiskt mer osäkert).

Denna princip gäller alltså även i t.ex. London, som är svårt förorenad av framför allt bilavgaser. I en annan Guardian-artikel kan man läsa om att EU-kommissionen nu drar Storbritannien inför rätta för brott mot EUs luftvårdslagstiftning, med enorma böter (över 300 miljoner euro per år) som möjlig påföljd. En av kollegorna som jobbar med detta rättsfall sitter i kontoret bredvid mitt.

Vågar man hoppas att hotet om böter ska få politiker och tjänstemän att ta tag i frågan på allvar? För situationen är inte mycket bättre i många andra länder. Faktum är att även Sverige lär ligga näst i tur för kommissionens jurister.

Om sido-effekter och betygssättning

Luftförhandlingarna med de andra EU-institutionerna fortsätter sin något trevande inledning.

För några dagar sedan träffade vi en delegation från EU-parlamentet som ville anordna ett lunchseminarium om luftpaketet - något som vi givetvis välkomnar from kommissionens sida. Mötet kom dock att utveckla sig till ett av de mer underliga under min tid som luftvårdsexpert. För när de preciserade vad de hade i åtanke höll vi på att tappa hakan: seminariet skulle endast handla om positiva ekonomiska konsekvenser för EU. Eventuella fördelar i form av bättre folkhälsa ansågs helt enkelt inte relevanta och skule spelas ner som en "positiv sideffekt"!

Vi lät meddela att även om vi givetvis också kan påvisa att de åtgärder som föreslås har en positiv nettoeffekt på både BNP och arbetslöshet så vore det kanske något underligt att helt söka bortse från själva raison d'etre för hela förslaget (dvs de stora positiva hälso- och miljöeffekterna). Efter ett tag kom vi överens om att arbeta efter denna ansats.

Mötet blev något av en ögonöppnare för oss, då vi kom till insikt om att åtminstone delar av parlamentet mycket väl kan komma att inta en mycket snäv ansats i sin hantering av luftpaketet. Förhoppningsvis fick även parlamentsrepresentanterna en tankeställare.

Vi har även arbetat vidare miljöarbetsgruppen, och vid dagens möte var medlemsländernas miljöattachéer och experter mycket aktiva. De ställde framför allt ett stort antal ingående frågor om förslagets konsekvensbedömning och om hur de olika delarna i paketet ska fungera i praktiken. Som väntat är många länder tveksamma till vissa av de föreslagna utsläppstaken för 2030, och i många fall också till det nya direktivförslaget om små förbränningsanläggningar.

Vi har (änsålänge) bra svar på det mesta som kommer upp.

Både medlemsländerna och (senare i sommar/höst) parlamentet kommer nu att göra en både politisk och teknisk hårdgranskning av förslaget och gå igenom det i minsta detalj. På sätt och vis utgör det ett slags betygssättning av allt vårt jobb, och det ska bli intressant att se var den slutliga kompromissen landar på om något år eller två. Om den ligger nära ursprungsförslaget så är innebär det kort sagt ett gott betyg.

Betyg har även mina båda grabbar (som numera går i ettan respektive trean i Europeiska skolan) fått idag. Oavsett vad som står i dem så tycker jag på äkta svenskt manér att det är lite väl tidigt att få sifferbetyg redan i ettan, kanske också i trean. Betygsdebatten verkar aldrig riktig ta slut hemma i Svedala, och jag vet inte ens när eleverna i svenska skolan får sitt första betyg nuförtiden. På min tid fick man betyg först i 8an - vilket jag dock kan tycka är lite väl sent. Men nog borde man få man slippa betyg fram till mellanstadiet i alla fall?

Men tyvärr ät nog sådana tankar ganska främmande i större delen av Europa och världen.

Kommissionen föreslår nya klimatmål för 2030

Idag presenterades kommissionens länge emotsedda klimatpaket för 2030, med förslag till ett bindande utsläppsmål för växthusgaser på -40% jämfört med 1990 års nivåer, ett bindande EU-mål om att andelen förnybar energi ska uppgå till 27% av den totala energiproduktionen, och ett upprustat utsläppshandelsdirektiv.

40%-målet ska uppnås genom en striktare utsläppshandel för den handlande sektorn och 30% minskning inom den icke-handlande sektorn (fördelat mellan medlemsländerna). Ett nytt indikatorsystem och EU-koordinerade nationella energihandlingsplaner ska främja ett effektivt genomförande, ökade energieffektivisering (inga nya bindande mål sätts upp på detta område i avvaktan på en utvärdering an energieffektiviseringsdirektivet senare i år) och förbättrad energisäkerhet.

Förslaget är det viktigaste klimatinitiativet i EU på många år och kommer nu att diskuteras ingående mellan både politiker och tjänstemän under den kommande tiden, bl.a. vid vårens EU-toppmöte när EU:s statsministrar väntas fatta ett principbeslut om den nya inriktningen. Förslaget ligger också till grund för EU:s positionering inför nästa års globala klimatmöte i Paris, när världens länder ska komma överens om ett nytt långtgående klimatavtal.

Man kan förstås diskutera om klimatpaketet är tillräckligt långtgående med tanke på de utmaningar som finns på klimatsidan, men för min del blev förslaget mer ambitiös än förväntat. I rådande politiska klimat kommer det knappast att bli lätt att få med sig alla medlemsländer och EU-parlamentariker på båten.

För oss på luftsidan är förslaget under alla förhållanden goda nyheter. De flesta klimatåtgärder leder till minskade luftföroreningar, och om klimatpaketet genomförs så innebär det att luftvårdspaketet som kommissionen presenterade strax innan jul blir både enklare och billigare att förverkliga.

Bilar som går på luft?

För fyra år sedan var jag på min första bilmässa någonsin och igår var det dags att tränga sig in bland alla tusentals besökare på "Brussels Motor Show" igen, denna gång för att lära mig mer om och testköra några av marknadens mest framgångsrika elbilar - Nissan Leaf, Renault Zoe och lilla Renault Twizy (som mest kändes som en liten golfbil).

Trafiken är som bekant en av de allra största källorna till luftföroreningar, och många städer i Europa (inklusive Stockholm, Göteborg och flera andra svenska städer) överskrider regelbundet EU:s gränsvärden för luftkvalitet, potentiellt med dryga EU-böter som påföljd. Dessutom släpper transportsektorn ut mängder av koldioxid som bidrar till klimatförändringarna.

Onekligen har bilindustrin under de senaste åren lagt ner en hel del resurser på att utveckla alternativ till de smutsiga och bullrande konventionella bilarna - både för att minska föroreningarna från vanliga bilar och för att utveckla helt ny teknik. Olika bilmärken har satsat på olika strategier, och biljätten Toyota i fortfarande i topp med sina över två miljoner sålda Prius hybridbilar (läs mer om denna här). Men det finns nu allt fler utmanare, som erbjuder antingen hybridbilar (t.ex. Volvos V60 och Citroens DS5 plugg-in dieselhybrider som kan dra så lite som runt 0,2 l/mil beroende på körvanor), naturgasbilar (t.ex. Audi A3) eller rena elbilar (som Nissan Leaf, Renault Zoe eller BMWs nya I3). Dessa är inte bara konceptbilar, utan finns tillgängliga på marknaden; Leaf, som stoltserar med ca 18 mils räckvidd per fulladdat batteri passerade nyligen 100.000 sålda exemplar.

Trots all denna aktivitet så utgör alternativa fordon fortfarande en försvinnande liten del av den totala nybilsförsäljnigen. Och trots att de s k SUVarna (fyrhjuldsdrivna stadsjeepar) verkar sälja allt sämre (sannolikt till följd av högre skattesatser och mindre köpstarka kunder i krisens spår) så spelade miljöbilarna även i år en ganska marginell roll på mässan jämfört med den traditionella inriktningen på fart, lyx, prestanda och design (gärna packeterat med frihetsdrömmar, flärd och brudar).

Varför då, kan man undra? Om du frågar bilindustrin så skyller de på kunder och myndigheter, medan kunderna oftast skyller på alltför dyra och "tråkiga" bilmodeller. Det handlar i själva  verket om en ond cirkel som består av alltför många tveksamma kunder, höga priser och begränsade tankställen, som leder till fortsatt tveksamma kunder etc. För att på allvar ersätta fossilbränslebilarna måste man lyckas bryta en eller flera av dessa negativa faktorer - helst samtidigt. (Hybriderna är mindre drabbade de delvis går på konventionellt bränsle och det är också därför som dessa bilar säljer bäst hittills).

Vad gör då kommissionen för att främja alternativa bilar och bränslen? En hel del faktiskt. Förutom lagstiftning (t.ex. successivt striktare Euro-normer för luftkvalitet och övre gränser för hur mycket koldioxid bilarna får släppa ut i genonsnitt från 2015 (120g/km) och 2020 (05 g/km)) och ekonomiskt stöd till spetsforskning och teknikutveckling så lanserades förra året ett nytt åtgärdspaket för renare bränsle. Tanken är bl.a. att alla länder ska ha ett minimum av naturgas- och laddställen, så att fler ska våga köpa, så att priserna ska gå ner.

Parallellt pågår massor med nationella initiativ för att på olika vis främja alternativbilsförsäljningen. Det kan handla om skatterabatter, stöd till ladd-stationer, offentlig upphandling av elbilar, eller som i London - krav på noll-utsläpp för alla nya taxibilar från 2018. Däremot verkar det vara få länder som tror på den "svenska" modellen med etanol som ersättningsbränsle - jag såg för övrigt inte en enda etanolbil på mässan. De sedan länge omtalade bränslecellerna verkar också vara långt ifrån ett kommersiellt genombrott.

En intressant nyhet för mig var "luft-hybridbilen", som bl.a. utvecklas av Citroen. Idén är förvånansvärt simpel; istället för att lagra energi i ett batteri så använder man bilens rörelseenergi till att komprimera luft i stora tankar under bilen, som sedan kan användas att driva fram bilen i lägre hastigheter i stadstrafik. Luft-tanken töms visserligen ganska snabbt på energi, men laddas sen igen lika snabbt när bilen rullar eller bromsar in. Citroen tror sig kunna börja massproducera bilar med denna lösning redan 2015/16, och bedömer att tekniken kan spara lika mycket energi som laddhybriden (med en bränsleåtgång på bara runt 0,2 l/mil i stadstrafik). Det mest intressanta med detta är kanske att tekniklösningen väntas bli mycket billig eftersom den inte kräver avancerade batterier; priset för en Citroen C3 lufthybrid väntas bli runt 20 000 euro. Här kan man läsa mer.



Andelen avancerade miljöbilar kommer sannolikt att öka att kraftigt framöver, men det kommer knappast att handla om en enskild överlägsen tekniklösning som plötsligt tar över från en dag till en annan. Istället kan man förvänta sig en gradvis övergång till en rad olika tekniker, framför allt beroende på vilka specifika kundkrav som ställs angående t.ex. räckvidd, storlek, säkerhet och pris.

Frågan är förstås om det går tillräckligt fort och om det sker i tillräcklig stor omfattning för att ta i itu med trafikens hälso- och miljöproblem på allvar. Här spelar både miljöpolitiken och kundmedvetenhet en stor roll.

Luftförhandlingarna inleds

Knappt har vi hunnit fira resultatet av våra insatser med att ta fram och förhandla klart luftpaketet inom kommissionen förrän nästa viktiga fas i beslutsprocessen inleds. När kommissionen nu har lagt fram sitt förslag så överämnas det till EU:s ministerråd (EU:s medlemsländer) och EU-parlamentet (EU-medborgarnas direktvalda EU-politiker). För att förslaget slutligen ska antas och omformas till nationell lagstiftning måste alla de tre institutionerna vara överens, och för detta krävs oftast omfattande förhandlingar.

Rådet och kommisionen förhandlar direkt med varandra, samtidigt som parlamentet parallellt gör sin egna granskning och positionering. Mot slutet av denna process undersöker man om det går att jämka samman de olika positionerna vilket i så fall leder till en så kallad "första läsningsöverenskommelse". Om man står alltför långt ifrån varandra så går man istället vidare till en "andra läsning", och om man därefter forfarande inte är överens så väntar formella "triloger". Om även dessa fallerar så faller hela förslaget - något som dock är mycket ovanligt.

I veckan inleddes formellt förhandlingarna med rådet genom en första presentation av förlagets alla delar och underliggande analys för medlemsländernas utsända miljöattachéer och experter från huvudstäderna. Jag har tillbringade otaliga möten i denna miljörådsarbetsgrupp när jag representerade den svenska regeringen som var miljöråd 2002-2006 och 2008-2011, och även om många gamla attachékollegor har återvänt till huvudstäderna sedan jag började på kommissionen så blev det flera trevliga återseenden. Förhoppningsvis kan mina kontakter och institutionella minne på rådet bidra till att underlätta de kommande förhandlingarna.

Nästa vecka ska parlamentet utse sina rapportörer, dvs de ledamöter som leder parlamentets interna förhandlingsarbete (även om de inte kommer att inleda sitt konkreta arbete med luftpaketet förrän i höst, efter parlamentsvalet i maj).

Detta är inledningen till en mycket lång och omständig förhandlingsprocess, som vi räknar med kommer att ta ungefär 2-3 år att avsluta. I denna bransch får man inte vara otålig. 

En luftig julklapp från kommissionen

Idag antogs äntligen kommissionens luftvårdspaket, som vi har jobbat så hårt med på miljödirektoratets luftvårdsenhet under de senaste 2-3 åren (särskilt under det senaste halvåret). Här presenteras initiativet av miljökommissionär Janec Potocnik.



Paketet är utan tvekan ett av kommissionens större miljöinitiativ på senare år, och medieintresset är mycket stort, även i Sverige (se t.ex. dagens debattartikel i Expressen).

De olika delarna i paketet är en nytt strategiskt handlingsprogram för luftpolicy för 2030, ett reviderat "takdirektiv" med nya bindande nationella utsläppstak för 2020 och 2030, ett nytt direktiv för att minska luftföroreningarna från mindre energianläggningar, och ett ratifikationsförslag för det s k Göteborgsprotokollet. Huvuddragen i paketet presenteras i ett pressmeddelande och ett "Q&A memo".

Trots att den samhällsekonomiska vinsten av att genomföra Luftpaketet är 12-40 gånger större än kostnaderna, så satt överenskommensen långt inne och kunde antas först efter intensiva förhandlingar. Det var faktiskt osäkert in i det sista om paketet alls skulle kunna beslutas – och vilken ambitionsnivå det i så fall skulle ha. Slutresultatet är dock över förväntan, och mycket närmare vårt ursprungliga förslag än jag hade vågat tro.

 

Om alla förslagen genomförs fullt ut så kommer vi alla att kunna leva längre och friskare, och antalet förtida dödsfall till följd av luftföroreningar från 2005 till 2030 kommer att halveras. Jämfört med "business as usual", så beräknas fördelar uppgå till följande:

• 58 000 färre förtida dödsfall, och mindre ohälsa till följd av luftföroreningar
• 123 000 kvadratkilometer natur skyddas från övergödning, varav 56 000 kvadratkilometer särskilt värdefulla Natura 2000-områden
• 19 000 kvadratkilometer skog skyddas från försurning
• den samhällsekonomiska vinsten uppgår till 40-140 miljarder euro (enbart av hälsoeffekterna)
• ca 3 miljarder euro sparas genom minskade direkta ekonomiska kostnader till följd av färre sjukskrivningar, lägre sjukhuskostnader, och färre skador på jordbruksgrödor och byggnader till följd av luftföroreningar.

Dessutom har förslaget en positiv nettoeffekt på den ekonomiska tillväxten, och beräkknas bidra med ca 100 000 nya jobb till följd av produktivitetsvinster och lägre sjukfrånvaro.

 

Förslaget gör oss alltså friskare och rikare, och skapar fler jobb. Någon däremot, kan man undra?

 

Faktum är att vi förväntar oss både tuffa och utdragna förhandlingar med medlemsländerna och EU-parlamentet om paketet innan slutligen kan antas (vilket kan dröja ända till 2015-16). Det beror helt enkelt på det givetvis inte är gratis att rena luften, och det står redan klart att vissa särintressen kommer att protestera högljutt mot dessa extrakonstander. Smutsig luft är visserligen ännu mycket dyrare, men då det är vi alla som betalar - både med sämre hälsa och med skattepengar...

Invändningar kommer alltså att väckas, alldeles oavsett hur stora de stora samhällsekonomiska vinsterna är, och oavsett att de teknikföretag som kan leverera lösningarna kommer att kunna tjäna mycket pengar på striktare luftvårdskrav. Debatten kommer inte att bli lättare i tider av ekonomisk kris och stagnation.

För egen del hoppas jag förstås att så mycket som möjligt av det som har presenterats idag kommer att bli verklighet. Med denna lilla julklapp önskar jag alla en riktigt god jul och ett gott nytt år. Själv ska jag nu försöka njuta riktigt ordentligt av julledigheten, innan det drar igång igen efter årsskiftet.

Rafflande

Visste ni att de flesta dieselbilar släpper ut långt mer kväveoxider än de får enligt EU-lagstiftningen? Genom att unyttja ett kryphål i lagen släpper de ut mycket mindre halter av avgaser i labbet där de testas för s k "typgodkännande" (här krävs grönt ljus för att de ska få säljas i EU) än när de rullar på gatorna. Bilarnas färddatorer tycks känna av om de utsätts för ett lab-test, och stryper då kväveutsläppen så att de kraven klaras. Men när bilen väl har fått godkänt och ska användas vid normal körning så ökar utsläppen med flera hundra procent. En ren en skandal, enligt min uppfattning - men det är förvånansvärt svårt att komma åt. Kommissionen har visserligen föreslagit förbättrade testmetoder som bättre avspeglar verklighetens körmönster, men delar av bilindustrin och vissa medlemsländer håller emot.

Och visste ni att det finns ljuskygga företag i EU som erbjuder vanliga bilägare att montera bort partikelfiltret på bilarna vilket leder till mycket kraftigt ökade utslöpp av farliga partiklar? Givetvis är det olagligt. Men risken att åka fast tycks vara minimal - t o m när man som i Paris har särskilda "föroreningspoliser". 

Mer om detta kan ni se i tv-dokumentären" Cash Investigation" från tv-kanalen France 2 (ungefär motsvarande "uppdrag granskning", fast bättre). Riktigt rafflande faktiskt, för att vara en dokumentär. Mot slutet av programmet ingår dessutom ett inslag om vad som görs på EU-nivå för att komma tillrätta med problemet, och där figurerar också undertecknad tillsammans med några kollegor i samband med ett expertmöte i Bryssel arrangerades om luftöversynen.



Rafflande är också slutförhandlingarna om själva luftpaketet i kommissionen. Två av direktoraten har sagt blankt nej miljödirektoratets förslag, och de senaste veckorna har vi skrivit underlag med argument och förhandlingsstrategier till vår politiska ledning så att pennorna (rättare sagt tangentborden) glöder. För att förslaget ska kunna presenteras krävs i praktiken att alla kommissionärer godkänner förslaget.

Om ett par veckor ska frågan upp på bordet för beslut hos kommissionskollegiet under ledning av ordförande Barroso. Vi väntar med spänning - efter mer än två års maratonlopp så är vi nu inne på upploppet.

Luftföroreningar från ovan

Tidningen Le Monde visar här satellitbilder på kinas enorma luftförorenings-problem. Bilderna är talande i sig och kräver knappast någon ytterligare kommentar.

I en annan artikel rapporteras om hur ett 8-årigt kinesiskt barn har drabbats av lungcancer till följd av den dåliga luften. Det är mycket ovanligt att barn drabbas av denna cancerform, som normalt inträffar långt senare i livet och ofta förknippas med rökning.

Kina betalar ett högt pris för sin kraftiga ekonomiska tillväxt. Men man ska också komma ihåg att vi har liknande luftkvalitetproblem i EU - även om de inte är lika omfattande och synliga som på andra sidan halvklotet.

Environment for Europeans: Cleaner Air for All

Miljödirektoratets nät-tidning "Environment for Europeans" har nyligen utkommit med ett specialnummer som är helt inriktat på sommarens "Green Week"-konferens om luftkvalitet.

Mycket läsvärt för den som vill veta mer om detta område.

Luftföroreningar klassas som cancerogena

FNs hälsoorganisation WHO klassificerade nyligen luftföroreningar och partiklar som cancerogena. 

WHO-klassificeringen tillhör "grupp 1" vilket motsvarar de starkaste vetenskapliga beviskraven. WHO bedömer att luftföroreningar orsakade 223 000 dödsfall till följd av lungcancer år 2010. Tidigare har dieselavgaser klassificerats på samma sätt.

En annan forskningstudie som har rönt en hel del medial uppmärksamhet är en rapport som publicerades nyligen i The Lancet och som visar att mödrar som utsätts för höga luftföroreningshalter  löper större risk att förda barn med lägre födelsevikt.

De nya forskningsrönen om kopplingarna mellan luftmiljö och hälsa är mycket viktiga för luftvårdspolitiken eftersom den ytterligare stärker argumenten om behovet av att förbättra luftkvaliteten av hälsoskäl.

Visserligen är kopplingen mellan dålig luft och andra hälsoeffekter (hjärt- och lungsjukdomar och astma andningsbesvär) redan väl känd, men kanske kan dessa nya forskningsrön bidra till att ytterligare öka det politiska trycket/acceptansen för mer långtgående åtgärder.

Nu börjar allvaret

Det har varit en intensiv höst, och det har därför inte blivit mycket tid över för bloggandet. Vårt lilla luftvårdsteam på DG miljö har arbetat för högtryck för att färdigställa ett paket av nya luftvårdsinitiativ som kan levereras under senhösten enligt kommissionärens önskemål.

Beslutsprocessen för hur man mejslar fram detta policypaket i EU-kommissionen är både intrikat och komplicerad.

Första steget är att lägga fram en arbetsplan och sätta upp en rad konsultkontrakt för att få fram alla viktiga underlag som krävs, t.ex. för att sammanställa de senaste forskningsrönen om kopplingen mellan luftutsläpp och hälsa och miljö och framtida utsläpps-scenarier.

Andra steget är omfattande konsultationer med länderna och det civila samhället, bl.a. genom två stora internet-konsultationer öppna för både allmänhet och experter, fem s k stakeholder-möten ("SEG-möten"), Green Week-konferensen i våras, expertmöten med medlemsländerna mm.

För det tredje så måste man skriva en omfattande konsekvensbedömning som ska godkännas av en särskild styrgrupp i EU-kommissionen; the "Impact Assessment Board". I vårt fall handlar det om en över 350 sidor lång djupanalys som enligt strikta riktlinjer utvärderar nuvarande luftvårdspolik och anger alternativa vägar framåt inkl en "preferred option" vilken ligger till grund för val av ambitionsnivå och reviderad lagstiftning. Kraven på denna är omfattande och här fick vi först bakläxa, innan vi till slut kunde få detta tekniska dokument godkänt i början av september. Klarar man inte detta nålsöga så kommer man helt enkelt inte vidare.

Sedan ska själva policy-förslaget utarbetas. I vårt fall består detta av en ny luftvårdsstrategi, ett förslag till reviderat takdirektiv med nya nationella utsläppstak för 2020 - 2030, ett nyttdirektiv för mellanstora förbränningsanläggningar, och ett ratifikationsförslag för det s k Göteborgsprotokollet med nya utsläppstak för 2020.

Allt detta måste förstås stämmas av löpande med ledningen på direktoratet och med kommissionären och hans närmaste.

Och nu börjar alltså allvaret, slutförhandlingar om ambitionsnivå, tidsram, totalkostnad, sektorsfördelning, koppling till klimatpolitiken, "flexibilitet", nya utsläppsgränser och annat smått och gott, med andra direktorat och förstås också med Barroso's folk. Inom en dryg månad ska allt ha avgjorts.

Parallellt ökar trycket från alla tänkbara lobbyister, såväl näringslivsrepresentanter som miljöorganisationer, med flera möten, utskick och påstötningar varje vecka. Det finns både stora förhoppningar och en hel del oro över vad vi ska landa på till slut.

Det ska bli fascinerande att följa slutfasen av detta intensiva politiska projekt från insidan, och se vad som blir kvar av det förslag som vi nu har snidat fram i över ett halvår.

Oavsett hur goda våra argument är så står det klart att tiden för nya miljöinitiativ fortsatt inte är den bästa. Men med den starka hälsoprofil vi har på luftarbetet så kan vi förhoppningsvis uppbåda tillräckligt med stöd för att lägga fram en ny luftvårdsstrategi för EU som är värd namnet.

Gulligt luftklipp

Europaparlamentets egna tv-production har gjort följande lilla film om luftkvaliteten, med en liten robot som ser ut som något från filmen "WALL-E" som förklarar och ställer frågor. Gulligt och lärorikt.


Nu tar jag en sommarpaus fråm bloggandet. Återkommer i höst - när vi om allt går väl äntligen ska kunna presentera EU:s nya stora luftvårdspaket för att komma tillrätta med några av de problem som omnämns i filmen.

Luftvårdsdebatt med skolungdomar

Nu ligger alla presentationer ute från Green Week - för dem som är intresserade av olika aspekter av luftkvalitetsfrågor och som inte var på plats i Bryssel i början av juni rekommenderar jag ett besök på hemsidan (klicka på kamera-ikonen och välj datum, därefter följ listan av olika sakfrågor) för att förkovra er i senaste nytt om luftföroreningar från bilar, fartyg eller förbränningsanläggningar, jordbrukets roll och ansvar, kopplingen mellan hälsa och föroreningshalter, mätmetoder för att registrera luftföroreningar, länkarna mellan luft och klimat, luftproblematiken i den urbana miljön, metoder att främja allmänhetens miljömedvetenhet om luftfrågor, effekter på den biologiska mångfalden, osv, osv...

Höjdpunkten under Green Week för min egen del var att företräda kommissionen vid ett interaktivt möte med gymnasieungdomar som ställde frågor om luftkvalitet från golvet och via internet och videomeddelanden.

Mötesrummet var fyllt till bredden av förväntansfulla ungdomar, och efter en något trevande inledning vimlade det av händer i luften och det blev nästan slagsmål om att få tillgång till mikrofonerna. Vid min sida hade jag den frispråkiga och entusiastiska gröna EU-parlamentarikern Bas Eickhout från Holland och en kunnig vetenskapsman från Stockholm Environment Institute, och ordet fördelades av en kollega från EU:s miljöbyrå i Köpenhamn.

Arrangemanget ingick som en del i ett större projekt som kallas "Debating Europe", som syftar till att informera och engagera ungdomar i EU-frågor, och kunde följas runt om i Europas klassrum via rapportering från en Live Blogg.

Den som vill se kan se mitt inledningsanförande från mötet genom att klicka på bilden nedan (presentation nr 11 av 24, under rubriken "Cleaner air for Europe's youth").

En liten andningspaus

Några intensiva arbetsveckor är till ända, med lite tid för återhämtning innan nästa fas i luftöversynen börjar.

Årets stora miljökonferens Green Week blev en rejäl succé, med stor uppslutning (runt 2500 deltagare), uppskattade workshops, välbesökt mässhall med mängder av utställningar, och stort genomslag i media. T.o.m. vädret blev bättre, med riktigt varma sommardagar (även om temperaturen nu har sjunkit till ovanligt låga nivåer igen).

Själv var jag på plats i konferenscentret större delen av veckan för att lyssna, koordinera aktiviteter, mingla runt bland deltagare, finslipa kommissionärens avslutningsanförande och delta som talare och bidra med inlägg "från golvet" i utvalda sessioner. Det var mycket givande att se resultatet av alla förberedelser (som påbörjades redan förra hösten) och uppleva hur allt till slut föll på plats. Den interna rapport som vi nu sammanställer till kabinettet visar på en enorm bredd och kvalitet i aktiviteterna.

Här kan man se en intervju med miljökommissionär Potocnik om Green Week:



Höjdpunkten för min del var att delta i ett interaktivt möte med gymnasieungdomar som ställde frågor om luftkvalitet från golvet och via internet och videomeddelanden. Mer om detta i ett senare inlägg.

Parallellt med Green Week slet kollegorna på luftvårdsenheten hårt för att lägga sista handen vid ett förslag till konsekvensbeskrivning som ligger till grund för höstens förslag till nytt luftvårdspaket. Detta är en synnerligen krävande (men i grunden ganska vettig) övning som går ut på att försöka förutse och kvantifiera alla ekonomiska, sociala och miljömässiga följder av nya förslag från kommissionen, och är obligatorisk för alla större initiativ.

Vår konsekvensbeskrivning har nu lämnats in till en särskild arbetsgrupp (Impact Assessment Board, IAB, som ligger direkt under kommissionens mäktiga generalsekretariat - Barrosos eget direktorat) vars enda uppgift är att se till att alla kommissionens konsekvensbeskrivningar uppfyller alla kvalitetskrav.

I början på juli ska förslaget hårdgranskas vid ett särskilt möte med IAB. En mängd kritiska frågor kommer att ställas, som alla måste besvaras övertygande för att få godkänt. Kort därefter fattas beslut om förslaget som helhet anses hålla måttet eller om den måste skrivas om helt eller delvis (vilket är fallet för över hälften av alla konsekvensbeskrivningar som lämnas in nuförtiden). Det blir en svettig övning.

Det har dock börjat lovande; de som har erfarenhet av detta arbete menar att förslaget håller en hög standard. Återstår nu bara att se om IAB instämmer i detta.

EU:s gröna vecka

Om några veckor, närmare bestämt 4-7 juni, är det dags för årets "Green Week" att gå av stapeln i Bryssel. Green Week är EU:s största årliga miljökonferens och har tidigare år har bl.a. handlat om klimat, biodiversitet, vattenmiljö och resurseffektivisering. Årets tema är - förstås - luftmiljö.

Under tre och en halv dag väntas 3-4000 deltagare från Europas alla hörn - allt ifrån kommissionärer, eurokrater, forskare och experter till näringslivsföreträdare, stadsplanerare, NGOs och intresserade medborgare - lära sig mer om EU:s luftkvalitet och vad man kan göra för att förbättra den.

Konferensen är gratis, och öppen för alla (anmäler sig gör man här).

Över 40 sessioner, uppdelade på efter huvudteman om tekniska lösningar, stadsmiljö, internationellt samarbete, samhällsplanering och FoU, erbjuds i programmet. Mötena leds ofta av professionella moderatorer vars uppgift är att skapa diskussion och debatt med publiken. Höga dignitärer från EU:s alla institutioner är på plats - kanske t o m självaste EU-kommissionens ordförande Manuel Barroso. 

EU:s gröna vecka erbjuder därutöver ett 40-tal utställningar, uppvisning av avancerad luftmätningsutrustning, en legomodell som beskriver de största utsläppskällorna i samhället, filmvisning, en jordglob som visar hur luftkvaliteten förändras i tid och rum, och en fotoutställning om EU:s luftkvalitet. Utanför kan man testköra high-tech bilar som drivs på alternativ energi.

Ett stort antal tidnings- och tv-journalister finns på plats, och allt ska webstreamas direkt på nätet för att göra det möjligt för vem som helst att följa evenemanget. Dessutom arrangeras ett 50-tal "satellit-evenemang" med koppling till konferensens tema i andra delar av EU.
 

Som alla förstår är Green Week en jätteapparat att genomföra, och två av mina kollegor på kommunikationsenheten jobbar i princip heltid med konferensen. De fokuserar dock "bara" på de praktiska aspekterna, och när det gäller själva programinnehållet m.m. så har det fallit på min lott att försöka leda och samordna det hela. En ganska spännande men tidskrävande uppgift, vilket gör den svårförenlig med att hinna med de "normala" arbetsuppgifterna inom EU:s luftöversynsprojekt (som förstås inte har minskat i motsvarande omfattning). 

Nu är dock det mesta på plats, och nedräkningen till öppningssessionen har börjat. Ser mycket fram emot att den gröna veckan ska dra igång - och ännu mer ser jag fram emot att den är över.

Centerparcs, och så ännu en SEG dag

Åter i Bryssel efter en kort (och mycket kall!) påsksemester till Frankrike, som för första gången tillbringades i en "Centerparc" i Champagne-distriktet, Lac D'Aillette. Konceptet Centerparcs är vad jag vet okänt i Sverige (jag stötte för en gångs skull inte på en enda nordbo under semestertiden!) men verkar bli alltmer populärt i delar av Västeuropa. Det finns redan ett 20-tal semesterparker i England, Holland, Belgien, Tyskland och Frankrike, och fler lär vara på gång.

Idén bakom Centerparcs är för mig mycket tilltalande: istället för tillbringa sina semestrar på solstekta stränder stranden eller i dyra och luftförorenade städer så beger man sig ut till vackert belägna semesterbyar mitt ute i naturen för att umgås med familjen och aktivera sig genom att cykla, vandra, sporta, spela, simma, klättra, etc. Man bor i små trevliga semesterhus med relativt hög standard, och en flera av aktiviteterna ingår i hyran.

På området finns bl.a. en stor sporthall, tennisbanor, lek-land, hopp-borgar, en enorm cykeluthyrningsanläggning och (till barnens, och min egen, stora förtjusning) en mycket imponerande vattenland - "aqua mundo" med bl.a. tiotals avancerade vattenrutschkanor. Dessutom finns det en affär och flera olika restauranger på området, så allt man behöver finns in om räckhåll. Och allt var extremt barnvänligt, förstås.


Trots den ovanligt kalla våren (fortfarande minusgrader på natten) blev det en riktigt härlig semester, och jag kan varmt rekommendera Centerparks till antra natur- och sportintresserade familjer som har tröttnat på semester á la kanarieholmarna.

Väl tillbaks på kontoret igen var det mindre barnvänligt. Där väntade intensiva slut-förberedelser inför vårt (kanske) avslutande s k Stakeholder-möte (SEG), som hölls igår. Den som är intresserad av att se presentationerna med senaste nytt om luftöversynen kan se alltihop i efterhand genom denna webstream-portal.

SCARP presentation

Här kan man se min presentation om EU:s luftvårdsöversyn från SCARP-konferensen nyligen.

Och här listas övriga presentationer. Många är väl värda att läsa, inte minst den om kvävecykeln från Mark Sutton.