Om sido-effekter och betygssättning

Luftförhandlingarna med de andra EU-institutionerna fortsätter sin något trevande inledning.

För några dagar sedan träffade vi en delegation från EU-parlamentet som ville anordna ett lunchseminarium om luftpaketet - något som vi givetvis välkomnar from kommissionens sida. Mötet kom dock att utveckla sig till ett av de mer underliga under min tid som luftvårdsexpert. För när de preciserade vad de hade i åtanke höll vi på att tappa hakan: seminariet skulle endast handla om positiva ekonomiska konsekvenser för EU. Eventuella fördelar i form av bättre folkhälsa ansågs helt enkelt inte relevanta och skule spelas ner som en "positiv sideffekt"!

Vi lät meddela att även om vi givetvis också kan påvisa att de åtgärder som föreslås har en positiv nettoeffekt på både BNP och arbetslöshet så vore det kanske något underligt att helt söka bortse från själva raison d'etre för hela förslaget (dvs de stora positiva hälso- och miljöeffekterna). Efter ett tag kom vi överens om att arbeta efter denna ansats.

Mötet blev något av en ögonöppnare för oss, då vi kom till insikt om att åtminstone delar av parlamentet mycket väl kan komma att inta en mycket snäv ansats i sin hantering av luftpaketet. Förhoppningsvis fick även parlamentsrepresentanterna en tankeställare.

Vi har även arbetat vidare miljöarbetsgruppen, och vid dagens möte var medlemsländernas miljöattachéer och experter mycket aktiva. De ställde framför allt ett stort antal ingående frågor om förslagets konsekvensbedömning och om hur de olika delarna i paketet ska fungera i praktiken. Som väntat är många länder tveksamma till vissa av de föreslagna utsläppstaken för 2030, och i många fall också till det nya direktivförslaget om små förbränningsanläggningar.

Vi har (änsålänge) bra svar på det mesta som kommer upp.

Både medlemsländerna och (senare i sommar/höst) parlamentet kommer nu att göra en både politisk och teknisk hårdgranskning av förslaget och gå igenom det i minsta detalj. På sätt och vis utgör det ett slags betygssättning av allt vårt jobb, och det ska bli intressant att se var den slutliga kompromissen landar på om något år eller två. Om den ligger nära ursprungsförslaget så är innebär det kort sagt ett gott betyg.

Betyg har även mina båda grabbar (som numera går i ettan respektive trean i Europeiska skolan) fått idag. Oavsett vad som står i dem så tycker jag på äkta svenskt manér att det är lite väl tidigt att få sifferbetyg redan i ettan, kanske också i trean. Betygsdebatten verkar aldrig riktig ta slut hemma i Svedala, och jag vet inte ens när eleverna i svenska skolan får sitt första betyg nuförtiden. På min tid fick man betyg först i 8an - vilket jag dock kan tycka är lite väl sent. Men nog borde man få man slippa betyg fram till mellanstadiet i alla fall?

Men tyvärr ät nog sådana tankar ganska främmande i större delen av Europa och världen.

Om ordens betydelse

Igår hörde jag min gamle mentor Bo Kjellén i mitt favorit-radioprogram "Godmorgon, världen", som i egenskap av f d miljöambassadör och klimatförhandlingschef talade under rubriken "spelet kring orden när avtal skrivs".

Första gången jag träffade Bosse var i Lund 1992, där han på inbjudan av Utrikespolitiska Föreningen höll ett föredrag om Riokonferensen och Agenda 21. Jag minns att föredraget gjorde mycket stort intryck på mig, och bidrog i hög grad till att jag som ung universitetsstudent på allvar började engagera mig i det lokala agenda 21-arbetet via ett nystartat ungdomsnätverk som kallades "q2000". Detta ledde i sin tur fram till mitt senare karriärval, och redan några år senare skulle jag komma att bli en av Bosses nära medarbetare i den svenska förhandlingsdelegationen under FN:s kommission för hållbar utveckling CSD och FNs miljöprogram UNEP.  

Jag minns att Bosse hade en enorm respekt hos alla förhandlingsgrupper, och att han ofta fick nyckelpositioner (t.ex. genom att leda mindre förhandlingsgrupper) för att finna lösningar för de svåraste frågorna i en förhandling. Hans milda och vänliga men samtidigt målinriktade och bestämda ordförandestil blev mycket uppskattad och var ofta direkt bidragande till att lösa upp de svåraste av förhandlingsknutar.

Själv lärde jag mig som ung diplomat enormt mycket av Bosse, som jag fortfarande har nytta av. Inte minst präglas jag fortfarande av hans osvikliga optimism - även i de svartaste stunder under en förhandling så hade han en otrolig förmåga att se ljuspunkterna, vilket smittade av sig på hela förhandlingsteamet och gav oss nytt mod och kraft att fortsätta med det enträgna förhandlingsarbetet. Han var också bra på att lyfta blicken från enskilda förhandlingsfrågor för att sätta in problematiken i ett större sammanhang, och han hade en god förmåga att se problematiken med motpartens perspektiv. Båda dessa egenskaperna är helt nödvändiga för att kunna hitta konstruktiva lösningar och göra framsteg också i svåra förhandlingar.

En annan sak jag bär med mig är att inte fastna i termer av svart och vitt; av absolut rätt eller fel; eller definitiv framgång v.s. bakslag. Bosse brukade t.ex. alltsomoftast understryka att när förhandlingarna går dåligt så är det sällan riktigt så dystert som det kan förefalla; men å andra sidan, när förhandlingarna upplevs gå riktigt bra så är det heller inte säkert att det verkligen är innebär ett stort genombrott i praktiken.

Trots att många nog hävdar motsatsen så håller jag också med Bosse när han i Godmorgon Världen om att ord har stor betydelse, och att det ofta finns underliggande reella  motsättningar när man inte kan komma överens om en till synes harmlös formulering. Faktum är att en mycket stor del av allt som åstadkommes i den moderna världen börjar med skrivna ord - lagstiftning, beslut, byggnader, överenskommelser, denna blogg... Jag skulle t o m vilja gå så långt som att säga att utan det skrivna ordet skulle inte det civiliserade samhället kunna existera alls. Därför gör vi gott i att vårda vårt språk och inse ordets makt.

I de pågående slutförhandlingarna inom kommissionen om vårt luftvårdspaket som snart ska läggas fram ser jag nya exempel på hur viktiga orden (och, för all del, siffrorna) är för att komma överens. Vi har diskuterat många ordalydelser för att hitta enighet, och ännu är vi inte framme. Vårt jobb är just nu "städa undan" så många av de mindre oenigheterna som möjligt på tjänstemannanivå, för att lämna de avgörande politiska frågorna åt kabinetten och kommissionärerna att förhandla om. Men även för dem kommer det i slutändan förstås att handla om att enas om ord som alla kan acceptera.

(Om de närliggande ämnena språk (i allmänhet) och diplomatspråk har jag för övrigt bloggat om tidigare.)

Snabbkurs i diplomatspråk

Sista dagen idag på svenska EU-representationen idag. I morgon väntar introduktionskurs för nyaställda på EU-kommissionen, och nästa vecka ska jag börja mitt nya jobb på miljödirektoratet och arbeta med att förbättra EU:s luftkvalitet.

Det känns förstås lite vemodigt - men också mycket spännande. Lite miljöombyte och nya jobb-utmaningar är inte fel.

Detta blir därför mitt sista inlägg i egenskap av miljöråd, och temat för dagen är diplomatspråk. Efter alla dessa år som miljödiplomat i EU och FN så har jag oundvikligen jag plockat upp ett och annat när det gäller diplomaters ibland ganska säregna sätt att uttrycka sig. Faktiskt man man därmed säga att man inom diplomatin har byggt upp ett alldeles eget språk, och de kollegor som behärskade detta var ofta mest framgångsrika i förhandlingarna.

Här kommer ett litet axplock av vanliga diplomatiska fraser, kompletterade med vad de - mycket fritt översatt - egentligen kan betyda... (Tyvärr får detta bli på engelska eftersom det är och har varit mitt arbetsspråk genom åren.)

Nyckel: 1 - Vad diplomaten SÄGER. 2 - vad diplomaten EGENTLIGEN MENAR.

1. "I shall be very brief…"
1. "I intend to speak for about 15 minutes."

2. "I do not wish to prolong this discussion, but…"
2. "I intend to speak for at least 15 minutes."

3. "I am not entirely convinced…"
3. "There is now way we will ever agree to this crap."

4. "I have listened very carefully to the statement from my distinguished colleague, but there are still one or two details which are not entirely clear…"
4. "I haven’t heard a word of what you just said because I fell asleep when you spoke / was on my mobile phone / was not expecting to hear anything interesting so I did not pay any attention."

5. "The remarks made in the previous statement was very interesting…"
5. "I didn’t understand a word." (or, alternatively: "I don’t agree at all.")

6. "I know that our position is, in principle, shared by a great number of other delegations…"
6. "I am aware that we are completely isolated on this point."

7. "What I shall say now is well known to all colleagues…"
7. "I will now say something very controversial."

8. "In the spirit of compromise…"
8. "I shall now repeat what I just said, using different words."

9. "If I understood you correctly…"
9. "I am now going to distort what you just said."

10. "May I put in another way…"
10. "I am now going to contradict myself."

11. "We NOTE…"
11. "We disagree…"

12. "We TAKE NOTE…"
12. "We ignore…"

13. "We TAKE NOTE WITH SATISFACTION…"
13. "We ignore, but in a very polite way. "

14. "We WELCOME…"
14. "Great stuff; keep it up - as long as we don’t have to do anything about it."

15. "My personal view is…"
15. "My instructions suck – here is how they should read."

16. "I am slightly confused…"
16. "I understood perfectly, but I completely disagree."

17. "I have not fully understood…"
17. "I understood perfectly, but I completely disagree."

18. "I do not wish to complicate matters, but…"
18. "Unless you agree with my proposal, I will make make things very difficult."

19. "I am somewhat concerned…"
19. "I am very upset."

20. "I must admit that I am rather disappointed…"
20. "This is outrageous!"

21. "We will have to adjourn the meeting for a short technical break…"
21. "Sorry, but I urgently need to visit the toilet."

Hur har man råd?

I torsdags förra veckan var det miljörådsmöte för miljöministrarna i Luxemburg. Här följer några dagboksanteckningar.

Onsdag 13/10
16.00 Avresa med bil från Bryssel. Incheckning på hotellet efter knappt 3 timmars bilfärd. Passar på att läsa igenom underlagsdokumentationen på vägen.

19.00 Andreas Carlgren och resten av den svenska mötesdelegationen anländer från flygplatsen.

20.00 Förmöte och genomgång med ministern om klimatfrågan. Inget mötesrum tillgängligt - lokalerna är uppbokade av en massa parfymförsäljare. Istället en kvarts kvällspromenad till ett systerhotell, där vi går igenom förhandlingsläget och tänkbar strategi inför morgondagen. På uppdrag av Andreas tar jag och klimathandläggarna sedan fram förslag till svenska kompromisstexter.

22.30 Äntligen klara. Hungern gör sig påmind och några av oss tar en öl och ett sent kvällsmål på närliggande restaurang. Nattlig utcheckning från hotellet för att undvika köerna vid receptionen morgonen efter.

Torsdag 14/10
08.00 Frukost på hotellet. Taxi till möteslokalerna. Taxin kör fel, men till slut kommer vi fram till möteskomplexet. Byggnaden är anskrämligt ful och påminner närmast om en lagerlokal. Stolarna passar inte till borden och gör varje liten förflyttning i mötesrummet till ett jätteprojekt. 

Rådsbyggnaden i Luxemburg - med "vadderad" utsida.

09.30 Nytt förmöte med Andreas på svenska delegationsrummet. Snabb och effektiv genomgång av alla dagordningspunkter. Avstämning om den svenska klimatkompromissen.

10.00 Ministrar och delegater minglar och hälsar på varandra, varpå miljörådsmötet inleds. Ordförande är den flamländska miljöministern Schauvliege, vars namn ingen kan uttala. Hon gör ett proffsigt intryck och sätter en tidsgräns på tre minuter för varje talare. På en stor skärm i mitten av rummet finns en stor digital klocka som räknar ner. Inledningsvis hålls en debatt om nya regler för odling av GMO-grödor; kommissionens förslag får mycket kritik.

Talarna klockas under mötet - max 3 minuter

10.15 Andreas lämnar mötet för tête-á-tête med klimatkommissionären Connie Hedegaard, jag sitter med som rapportskrivare. Mycket intressant och öppen diskussion om läget inför Cancun-mötet och hur man kan förbättra förutsättningarna för att EU ska öka sina klimatambitioner till minus 30% till 2020.

11.15 Plötsligt går brandlarmet! Visst tumult utbryter och lokalerna utryms till hälften, innan signalerna tystnar. Delegaterna tycks trivas bättre ute på gårdsplanen i oktobersolen, för det är svårt att samla ihop mötet igen. Minst en halvtimmes mötestid har gått förlorad; jag passar på att leta rätt på några nyckelpersoner för att försöka förankra den svenska klimatkompromissen. Mötet fortsätter, och man antar en EU-position inför ett FN-möte om biologisk mångfald i Japan. Punkten är okontroversiell, men alla tar till orda och talar om vikten av ett framgångsrikt FN-möte.

11.45 Nytt bilateralt möte, denna gång med den danska miljöministern, som vill tala om ett samarbetsprojekt om biologisk mångfald. Vi sitter i en anspråkslös liten kafeteria utanför möteslokalen.

14.15 Mötet ajourneras och ministrarna stänger in sig i lunchlokalen för att förhandla de utestående klimatfrågorna, utan rådgivare. Någon konstaterar att miljöministern från ett av de mer klimatskeptiska länderna inte är på plats och istället representeras av en jovialisk EU-ambassadör med färgrann halsduk. Det spekuleras en del i om detta är bra eller dåligt - kommer de nu att bli mer medgörliga eller bli ännu svårare att tampas med?

15.00 Snabblunch, varpå en lång väntan tar vid. Utanför ministrarnas lunchlokal, som vaktas av barsk säkerhetspersonal, flockas tjänstemännen och försöker på olika sätt ta reda på hur det går. Jag skickar SMS med råd till Andreas om ordförandens förväntade kompromisstext på basis av olika rykten som cirkulerar i korridorerna.

17.45 Förhandlingslunchen är äntligen över (efter nästan fem timmar) och ministrarna samlas i möteslokalen. En kompromiss har utarbetats som alla omedelbart vill analysera vilket inte är lätt eftersom den inte finns på pränt. När texten väl dyker upp visar det sig snart att delen om kyotoprotokollet har skrivits om rejält, och nu har blivit mycket mer svårtolkad - en kollega kommenterar klockrent: Det ser närmast ut som en obegriplig sammanklumpning av olika bokstäver! Rykten gör snabbt gällande att Italien har varit besvärliga och så när blockerat en lösning, via telefon från Rom. Irriterade klimatkollegor går omkring och muttrar att om frågan är så viktig för Italien så får väl ministern för sjutton gubbar se till att vara på plats.

18.00 Tar emot telefonsamtal från journalist som vill veta mer om förhandlingarna och utfallet. Jag tvingas avbryta efter en stund eftersom mötet återupptas.

18.15 Klimatslutsatserna klubbas utan ändringar, men Italien begär ordet för att göra klart för alla hur svårt det har varit för dem att gå med på kompromissen om kyotoprotokollets förlängning. Av detta skäl lägger de fram en särskild röstförklaring som tas till protokollet. Kort därefter avslutas mötet.

19.15 Avresa med bil till Bryssel. Lyssnar på "Godmorgon Världen" i podradion. Hemkomst vid 10.30-tiden. Ingen riktig middag idag heller. Somnar icke desto mindre som en stock.

Fredag 15/10
07.30 Jag lyssnar på morgonekot på podradion, där utfallet beskrivs som att "EU:s klimatpolitik har tagit ett litet steg framåt" genom att EU kan acceptera en förlängning av Kyotoprotokollet efter "hårda påtryckningar på Italien". Andreas intervjuas i ett flera minuter långt inslag.

Här kan man läsa departementets officiella sammanfattning av rådsmötet.

Överenskommelse om industriutsläppsdirektivet

Det visade sig att det gick att komma överens om industriutsläppsdirektivet med parlamentet. Så här rapporterade jag till departementet sent på onsdagskvällen (utdrag):

"Vid dagens avslutande trilogmöte kunde enighet uppnås om en överenskommelse om industriutsläppsdirektivet ad referendum.

Slutförhandlingarna ledde till striktare skrivningar för artikel 15.4 (som reglerar undantagsvis avsteg från tillämpning av bästa möjliga teknik, s k BAT, vid tillståndsprövning av tung industriverksamhet), samt något snävare undantagsmöjligheter för stora förbränningsanläggningar i förhållande till rådets position.

Därmed är över 2 års omfattande och komplicerade förhandlingar till ända, och ett av EUs viktigaste direktiv på miljöområdet kommer att kunna antas. Direktivet innebär trots de relativt omfattande undantag som en majoritet i rådet (dock ej Sverige) har krävt att EUs regelverk och gränsvärden för över 50.000 industrianläggningar inom EU kommer att skärpas väsentligt, med betydande miljö- och hälsovinster som följd. Det innebär också att EUs miljölagstiftning för tung industri förenklas, konsolideras och harmoniseras vilket kommer att förbättra konkurrenskraften för de delar av näringslivet som ligger i framkanten när det gäller ny resurssnål och miljövänlig teknik.

Resultatet ligger ganska långt från både kommissionens förslag och parlamentets ursprungliga position, och är inte vad Sverige hade hoppats på (särskilt vad gäller stora förbränningsanläggningar), men det får ändå betraktas som en klar framgång mot bakgrund av försvårande förutsättningar i form av t.ex. den ekonomiska krisen."

Idag godkände Coreper uppgörelsen. Direktivet beräknas träda i kraft under senhösten. Goda nyheter för Europas miljö och för progressiva miljöföretag.

Avgörandets stund för Europas industri

De senaste veckorna har det varit ett intensivt arbete med EUs nya industridirektiv, där förhandlingarna mellan rådet och parlamentet nu går in i ett slutskede, efter flera år av förhandlingar inom respektive institution.

En majoritet av medlemsländerna har infört långtgående undantagsmöjligheter för striktare miljöregler, något som parlamentet (med det svenska skuggrapportören Åsa Westlund) helst vill ta bort, eller i varje fall minimera. Sverige hör till en minoritet i rådet som ligger nära parlamentets linje, men hittills har rådet i stora drag stått fast vid sin position.

Flera förhandlingsmandat för rådet har förberetts i Coreper, och imorgon är det dags för ett sista och avgörande förhandlingsmöte (s k trilogmöte) mellan rådet, kommissionen och parlamentet, där man förhoppningsvis ska kunna komma överens om en slutlig kompromiss. Om inte, så väntar under hösten en strikt formaliserad förhandlingsprocess som kallas förlikning - och om även denna skulle misslyckas så faller hela förslaget, med stora negativa konsekvenser både för miljön och för progressiva företag (som tivingas konkurrera med mindre progressiva konkurrenter).

Förhandlingsprocessen har varit en av de mest intressanta som jag har följt inom EU, där jag tack vare nära kontakter med parlamentariker och deras assistenter har fått en ovanligt bra insikt i också parlamentets arbetssätt och förhandlingsstrategi.

Det lobbas nu intensivt in i  det sista från såväl miljörörelsen som från industrin för att skärpa respektiva vattna ur reglerna, och många väntar med spänning på att få höra om resultatet från det trilogen i morgon eftermiddag.

Ur elden i askan

I stora delar av norra Europa står flygtrafiken nu helt stilla till följd av askmolnet från det isländska vulkanutbrottet.

Många stolar gapar därför tomma vid EU-mötena. Några av de svenska experterna från gårdagens arbetsgruppsmöten sitter nu och skumpar på bussar hem till Sverige (lär ta ca ett dygn non stop). Ingen vet när läget kan normaliseras igen.

Samhällskostnaderna lär vara avsevärda för varje dygn som flygplatserna är stängda. Det är intressant - och lite skrämmande - att se hur beroende vi är av en fungerande och omfattande flygtrafik i vårt moderna samhälle.

Vilket (för)drag?

I december förra året antogs som bekant ett nytt EU-fördrag. Det innebär t.ex. att EU inte längre kallas gemenskap, utan union, och att vi har tillsatt en permanent ordförande för rådet ("EU-president" Van Rompuy) och en hög representant för utrikesfrågor ("EU-utrikesminister" Ashton) med en ny diplomatkår för EU som kallas EEAS.

Fördraget innebär också att parlamentets makt utökas genom fler frågor med s k medbeslutande (t.ex. jordbruk och fiskefrågor), det blir fler parlamentariker, och på vissa politikområden (t.ex. inom kommisionär Malmströms område samarbete mot brott ) kommer det bli lättare att driva igenom EU-politiken eftersom man går från enhällighet till kvalificerad majoritet. De nationella parlamenten ges en större roll i beslutsfattandet. En EU-stadga för mänskliga rättigheter antas. Osv.

De flesta av dessa större förändringar är ganska väl kända. Men nu visar det sig att det nya fördraget också innebär en massa andra förändringar, som påverkar EU-vardagen i Bryssel mycket mer än vad jag hade trott från början. Också på miljöområdet, trots att fördragstexten på just detta politikområde i princip endast innebär ny artikelnumrering.

Faktum är att det nu pågår ett intensivt tolkningsarbete för vad det nya fördraget egentligen innebär, och vilka praktiska effekter det ska ha i beslutsfattandet i form av t.ex. nya arbetssätt och rutiner. Vilket i sin tur leder till en fascinerande maktkamp mellan de tre huvudinstitutionerna - kommissionen, rådet och parlamentet. En maktkamp som i och för sig ständigt pågår, men som nu gör sig ovanligt påmind.

Alla möjliga och omöjliga frågor dyker plötsligt upp. Vilken typ av kommittologi ska gälla för genomförande av alla EUs rättsakter? Leder fördraget till att EU ska representeras annorlunda i internationella förhandlingar framöver (t.ex. i klimatsammanhang!)? Får stats- och regeringscheferna ha med sig en minister på EU-toppmötena eller ej? Hur ska ansvarsfördelningen se ut mer exakt mellan Van Rompuys team och det roterande ordförandeskapet? Vad innebär egentligen det nya rösträkningssystemet (55% av medlemsstaterna och 65% av beforlkningsantalet) som införs 2014?

Jag inser med viss förvåning att svaren inte alls är givna av själva fördragstexten, och juristerna sliter nu sitt hår för att hitta rätt argument och rätt tolkning. Vi tycks ha antagit ett fördrag som vi inte vet den exakta innebörden av, vilket blir särskilt tydligt när olika jurister kommer fram till helt olika slutsatser beroende på om de arbetar på kommissionen, rådssekretariatet eller parlamentet...

Tillämpningen av det nya fördraget är alltså en pågående process, och många av de öppna frågorna kommer att finnas kvar länge på agendan innan ny praxis etableras.

Vid första anblicken kan ju detta verka lite underligt, men vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt. EU är i grunden en starkt politiserad organisation, och juridiken är förstås inte immun mot detta. Man blev (efter många års slit) överens om de stora dragen i det nya fördraget, men när de små paragraferna ska analyseras så börjar katt-rakandet. Djävulen ligger som bekant ofta i detaljerna.

EU är och förblir med andra ord ganska oförutsägbart, t o m när det handlar om hur man tillämpar ett fördrag - som ju syftar till att skapa just förutsägbarhet och tydliga regler. Men det är just därför som det är så roligt att arbeta med EU-frågor; nästan ingenting är omöjligt om den politiska viljan finns.

Att förbereda och leda ett EU-möte: del 1

Hur förbereder man sig framgångsrikt som EU-ordförande för ett heldagsmöte med förhandlingar i en EU-arbetsgrupp? I detta och i några kommande inlägg kommer jag att reflektera över hur man gör i praktiken för att leda EU-arbetet i en attachégrupp.

Del 1: ”the basics” – sova, äta och pudra näsan

Att sitta ordförande för en attachégrupp under en hel dag är krävande på många sätt. Det är nödvändigt att vara påläst, mentalt förberedd och känna sina kollegor väl (återkommer till detta i senare inlägg) - men inte tillräckligt.

För att göra bra ifrån sig måste man därutöver vara i fysiskt god form: väl utvilad, helst inspirerad och full av energi, nykter och skärpt. Detta för att kunna lyssna, förstå och reagera på de olika inspelen från medlemsstaterna och kommissionen, den kanske allra viktigaste uppgiften som mötesordförande.

I praktiken innebär det för min del minst 6 timmars sömn natten före mötet, en rejäl frukost på mötesdagsmorgonen, ett medhavt mellanmål utifall energin skulle tryta under mötet samt (i värsta fall ) en alvedon eller två i dokumentportföljen.

En annan förvisso elementär, men ack så viktig, detalj är att se till att man pudrar näsan ordentligt strax innan mötet, och att man undviker alltför urindrivande drycker…

Att missa denna detalj kan bli dyrköpt; antingen får man sitta där i blickpunkten och skruva på sig och trumma med fötterna medan blåsan gör sig alltmer påmind, vilket gör det svårt att koncentrera sig på mötesuppgifterna.

Eller så får man helt enkelt bryta mötet för, som det heter, en ”technical break” (vilket är EU-språk för att man måste pinka), och det innebär i praktiken att man tappar 20-30 minuters viktig mötestid.

Miljöeffektivt ministermöte

Miljörådsmötet i Luxemburg gick bättre än man kunnat drömma om. De befarade sena nattförhandlingarna uteblev.

Det var nervöst värre att ta plats bredvid ministern för att lotsa till beslut för "mina" båda beslutspunkter - ministerdeklarationerna om en eko-effektiv ekonomi och om fartygsåtervinning - men allt gick precis enligt planerna. Alla månader av slit och förberedelser, och inte minst den senaste veckans intensiva förankringsarbete med vissa envisa medlemsstater kring två nya kompromisstexter, betalade sig. 

I två pressmeddelanden (här och här) beskrivs det konkreta resultatet.

Ännu mer förvånande var emellertid att EUs förhandlingsposition inför Köpenhamnstoppmötet om klimat  kunde klubbas igenom redan kort därefter, trots att flera länder var långtifrån nöjda med kompromissen. Andreas Carlgren visade sig vara en stentuff ordförande; han försvarade kraftfullt den liggande kompromisstexten och pressade på så vis igenom ett mycket snabbt beslut. SVD rapporterar så här om klimatöverenskommelsen.

Därmed hade tre tunga frågor beslutats redan innan lunchpausen - något som de flesta innan mötet skulle sagt vara omöjligt. Tolkarna fick gå hem i förtid istället för att jobba övertid. 

Själv kunde jag alltså trava ut från mötet redan före lunch, både lättad och nöjd. Efter rapportskrivande tog jag en lugn promenad i gemytliga Luxemburgs centrum, slog mig ned i på en uteservering och solade mig i oktobersolen tillsammans med polaren Leffe. 
Därmed är drygt halva ordförandeskapet genomfört. Nu njuter vi några dagars välbehövlig vila med mer "normalt" arbetstempo, innan det börjar dra igång igen på allvar inför nästa rådsmöte.

Six nightmare months..?

Willy Silberstein, utsänd av Sveriges Radio i Bryssel, har ett intressant reportage om utmaningarna det svenska EU-ordförandeskapet. Bland de intervjuade hör chefen och chefens chef, liksom en rad prominenta EU-experter.

En av dem, Giles Merrit, som är generalsekreterare på tankesmedjan "Friends of Europe", talar om "six nightmare months". Han menar att den kommande 6-månadersperioden är mer svårhanterlig och oförutsägbar än vanligt, bl.a. eftersom både parlamentet och kommissionen byts ut, tjeckiens (enligt vissa) bleka insats, osäkerheten kring det nya EU-fördraget och irländarnas omröstning, samt förstås den djupa ekonomiska krisen.

Det är helt enkelt svårt att veta exakt vad man ska förbereda sig för.

Jag kan helt skriva under på detta. Att förbereda sig väl är bra mycket lättare om man vet ungefär vad man har att förvänta sig. Annars är det betydligt svårare.

The deal is sealed

EU-parlamentet antog idag kompromissförslaget om ett handelsförbud mot sälprodukter, med stor majoritet.

Så här beskrivs frågan i kanadensisk media. Särskilt intressant är det att läsa läsarkommentarerna under artikeln.

En jaktivrare skriver "The Eurotrash is at it again. Some years back they campaigned against the fur trade helping to hurt they economies of many First Nation communities. Now the sealing industry has been targeted. They understand nothing of wildlife management. The Eurotrash has no problem with overfishing and sweeping the oceans clear of fish, and no problem force feeding geese to produce pate. I guess Eurotrash likes to save things that look cute and that doesn't include fish, or geese. Total bloody hypocrites."

Andra har motsatt uppfattning: "Absolutely wonderful news!!! Hopefully this is the beginning of the end of this Canadian embarrassment."

Djurrättsaktivisterna beskriver förstås utfallet som en stor seger - med viss rätt. De har haft en enorm inverkan på resultatet.

.

Handelsförbudet påverkar dock inte den svenska och finska säljakten. Här kan man anmäla sig till en svensk kurs i säljakt, anordnad av Svenska Jägarförbundet. Kostar bara 900 kr.

Längtan till påskledighet

Det har varit en intensiv arbetsperiod för EU:s miljöförhandlare de senaste veckorna - det ska bli rejält skönt med påskledighet.

Själv har jag deltagit vid fem förhandlingsmöten den senaste veckan - tvådagarsmöte om industriutsläpp, Corepermöte om säljakt, förhandlingar om hur man ska minska utsläppen av bensinångor från bensinmackar, och slutsatser om EU:s handlingsplan för biologisk mångfald.

Parallellt har EU-parlamentet röstat igenom två miljörelaterade kompromisspaket med rådet - om en förbättrad EU-miljömärkning ("blomman") och om EMAS, EU:s miljöledningssystem.

Om man vill veta mer om hur en debatt i EU-parlamentet faktiskt går till kan man klicka här (välj på namnet Anders Wijkman i talarlistan för att lyssna på den svenska EU-parlamentariker engagerade sig särskilt i just denna fråga, man kan också lyssna särskilt på t.ex. Tjeckiens miljöminister Bursik och miljökommissionär Dimas).

För egen del är jag lättad över att man kom överens såpass snabbt om märkningen och miljöledningen; det innebär att jag kan stryka ytterligare två förhandlingar från listan över potentiella frågor som kunde hamnat på mitt bord under det svenska EU-ordförandeskapet.

Toppmötesklipp

Euronews har gjort en liten kavalkad av episoder från EU-toppmötena. Klicka här för att se dem!

De säl(l)a jaktmarkerna

Min kanske underligaste förhandlingsfråga rör ett förslag från Kommissionen att förbjuda handel med sälprodukter. Har skrivit om detta tidigare.

Folkrörelsen mot den kanadensiska storskaliga säljakten, där man slår ihjäl 2-300.000 sälar årligen, är oerhört aktiv - och effektiv.

Förra helgen anordnades en spektakulär aktion i Madrid där man klädde av sig nakna och låtsades var skadade sälar.

Inför en omröstning i EU-parlamentet nyligen delade djuskyddsorganisationen IFAW ut små söta leksaks-sälar med skylten "Don't kill us!". Ni kan gissa resultatet: rapportörens återhållsamma (men WTO-förenliga) förslag ersattes plötsligt med ett totalförbud mot all handel med alla sälprodukter (med ett snävt undantag för inuitjakt på Grönland).

Nu ska rådet och parlamentet se om man kan enas i en s k första läsning. Medlemsländerna är dock splittrade mellan dem som kan stödja kommissionens linje om ett mer begränsat handelsförbud med vissa undantagsregler, och dem som liksom parlamentet vill se ett totalt handels-stopp.

Till saken hör också att rådets samlade rättsexpertis har underkänt hela förslaget från kommissionen, eftersom de anser att det inte är förenligt varken med EUs fördrag eller med WTO:s regelverk.

Sverige sitter i en svår sits där vi visserligen kan hålla med om att att bör stoppa inhuman storskalig säljakt, samtidigt som vi inte vill ha några handelsrestriktioner för vår egen begränsade och mer humana säljakt (drygt 100 säler skjuts per år för att skydda småskaligt fiske). Och vi vill gärna att EUs lagstiftning ska vara förenlig både med WTO-reglerna och EUs fördrag.

Det finns många perspektiv på detta. Norrmännen är inte med i EU, men de drabbas förstås också av detta lagförslag. Där förefaller säljaktsmotståndet inte vara lika stort...

Senaste nytt är att Sarkozy själv har engagerat sig för sälarnas väl och ve, och att Frankrike därmed kommer att säl(l)a sig till förbudsivrarna.

Rådets hållning ska diskuteras på ett Coreper-möte idag; fortsättning följer.

Klimatslutsatser med förhinder

Igår var det åter dags för rådsmöte för EUs alla miljöministrar. Huvudnumret var slutsatser om klimat inför Köpenhamnsmötet i höst, och det visade sig denna gång vara oväntat svårt att komma överens. Särskilt de delar som handlade om hur man kan tänka sig att lösa finansieringsfrågan visavi uländerna visade sig vara kontroversiella. Mötet avslutades först kl 9 på kvällen, och det var mycket nära att ett av våra större grannländer stjälpte hela överenskommelsen.

Slutsatserna är ett av många mellansteg på vägen till Köpenhamn, och det kommer knappast att bli lättare under svenskt ordförandeskap i oktober, då nya klimatslutsatser ska tas.

Ett annat beslut handlade om GMO, en fråga som det verkligen har gått troll i. En kvalificerad majoritet valde här att stödja Österrike och Ungern som har infört nationella förbud mot odling av vissa GMO-grödor, i strid med gällande EU-lagstiftning. Här fick alltså EU-kommissionen se sig besegrad.

Ministrarna debatterade också EUs nya industriutsläppsdirektiv och antog ett förhandlingsmandat inför kommande möte med internationella valfångskommissionen IWC.

Läs mer här och här.

Första läsningar med EP

Ansträngningarna att komma överens tidigt mellan rådet och parlamentet, s k första läsningsöverenskommelser, intensifieras nu på en rad områden. Förhandlingar pågår eller inleds snart om reviderad EU-lagstiftning om ozonförstörande ämnen, EU:s miljömärkningssystem ("EU-blomman", EU:s miljöledningssystem (EMAS), handelsförbud av sälprodukter och utsläpp av lättflyktiga ämnen från bensinmackar.

Sverige har ett särskilt intresse av att det ska bli snabba överenskommelser med parlamentet, så att vi kan undvika en utdragen beslutsprocess under vårt ordförandeskap i höst och i stället ägna oss åt andra viktiga miljöfrågor.

Vad gäller sälförordningen tog förhandlingarna en högst oväntad vändning nyligen, när det stod klart att rådets rättsexperter underkänner Kommissionens förslag. Varje lagförslag måste utgå från en korrekt rättslig grund i EU-fördraget, vilket saknades i detta fall enligt juristexperterna. Därmed kommer det att behövas en rejäl ändring i Kommissionens förslag - frågan är dock hur.

Vad mer har man lärt sig som är nytt? Jo att Sverige - kanske - avser rösta nej till ett föreslaget kommittébeslut om undantag av EUs regler för att begränsa farliga ämnen i elektronikprodukter när det gäller blyinnehållet i "cermet-based trimmer potentiometer elements". Hoppas bara ingen frågar mig om vad detta är för något.

Framtiden för EU:s industri

När miljödebatten inleddes på 60-talet, var det främst industriutsläppen som stod i fokus. Stora bolmande skorstenar från smutsig industri ledde till fiskdöd, försurning, stendammlunga, skogsdöd. Ibland sägs det att de stora punktutsläppens tid är över, att nutidens miljöproblem kommer från små diffusa utsläpp som bilar, tvättmaskiner och hushållskemikalier.

Detta är dock en sanning med modifikation. Industriutsläppen har förvisso minskat kraftigt, men står fortfarande för en väsentlig andel av miljöproblemen.

En stor del av min arbetstid viks nu åt EU:s nya industridirektiv (IPPC), som vid sidan om klimatet kanske den allra viktigaste aktuella miljöfrågan som just nu förhandlas i EU. Lagstiftningen omfattar över 52 000 industrianläggningar i EU, varav ca 2000 i Sverige: Sammanlagt står dessa anläggningar för 83% av EU:s svavelutsläpp och 34% av kväveutsläppen.

Kommissionens förslag går ut på att slå ihop, harmonisera, förenkla och stärka EU:s regler för tillståndsprövning av alla EUs större industrianläggningar. Reglerna omfattar utsläppsnivåer, avfallshantering, energieffektivitet, industriolyckor och återställning efter nedläggning.

Förra veckan deltog jag på inte mindre än fyra möten om IPPC, varav ett reguljärt förhandlingsmöte, två möten med en s k ”likeminded-grupp” (som har ett gemensamt intresse av att det blir ett ambitiöst direktiv) och ett med amerikanska handelskammaren. De senare var påtagligt oroliga för att regelverket skulle bli alltför strikt.

Förhandlingssituationen är komplicerad, där särskilt många av de nya medlemsländerna opponerar mot den höga ambitionsnivån i kommissionens förslag. Debatten handlar bl.a. om hur man ska försäkra sig om att alla industrier använder sig av bästa möjliga teknik (s k BAT), när de nya och striktare utsläppsgränserna för stora energianläggningar ska börja gälla, och om man ska utöka omfattningen till att omfatta också mindre förbränningsanläggningar.

Med tanke på att många av industrierna i forna Östeuropa (särskilt kraftstationer) är gamla ineffektiva och smutsiga kvarlevor från Sovjettiden så kan man ha viss förståelse för deras invändningar. Samtidigt tycker jag att argumenten i många stycken känns gammalmodiga – ”förslaget fördjupar den ekonomiska krisen”, ”kommissionen underminerar industrins konkurrenskraft”, och ”först tillväxt, sen miljö”.

I själva verket är det tvärtom. Kommissionen har räknat ut att förslaget om det genomförs leder till en samhällsekonomiskt nettovinst på hela 7-28 miljarder euro – exklusive ekonomiska vinster av minskad försurning (som är svåra att beräkna). 13.000 - 125.000 för tidiga dödsfall kommer att undvikas. 200 miljoner euro/år sparas direkt för industrin i form av minskade administrativa kostnader. Dessutom medför förslaget på sikt globala konkurrensfördelar för EU genom utveckling av ny miljöteknik, något som kommer att vara en fördel när länder som Kina, Brasilien och Indien med största sannolikhet skärper sin miljölagstiftning i framtiden. Den ekonomiska krisen utgör snarare än möjlighet istället för ett hinder, eftersom de stora statliga krispaket som nu pytsas ut för att stimulera omstrukturering kan användas för att gynna ny smart teknik – till gagn för både hälsa, miljö och långsiktig ekonomisk tillväxt.

Kanske handlar det om en sista strid mellan gammal förlegad industripolitik och ett nytt modernt, högteknologiskt och resurseffektivt samhälle. En sak är dock säker: många förhandlingsmöten återstår innan vi vet vilket synsätt som kommer att dominera EU:s framtida industripolitik.

Att kalka för livet

Många anser – möjligen med viss rätt – att vi brysselbyråkrater riskerar att tappa kontakten med det ”verkliga” Sverige och det som händer på lokal och regional nivå.

För att motverka detta brukar jag så långt möjligt ta emot besökare från svenska kommuner och regioner på representationen, men också vid tillfälle delta på miljökonferenser på olika håll i Sverige för hålla mig bättre ajour med den svenska miljödebatten. Dessutom ser jag det som min plikt att försöka bidra till att öka kunskapen och förståelsen för EU i Sverige.

I samband med en planeringsövning på departementet nyligen så passade jag således på att gästföreläsa om EU:s försurningsarbete vid miljökonferensen ”Halland kalkar för livet” i Västsverige. Konferensens uppmärksammade 30 års kalkningsarbete för att motverka försurningen, och det blev en inspirerande och lärorik övning. En lång rad kalkningspionjärer fanns på plats och beskrev målande hur man lyckats rädda tusentals sjöar och vattendrag från försurningsdöden – allt från de första trevande experimenten med tryckslangar, gasmasker och flyt-traktorer till dagens omfattande helikopterkalkning. (Här kan man läsa mer om konferensen).

Kalkningen är ett bra exempel på ett banbrytande och framgångsrikt miljöarbete. Ändå kommer det inte att räcka, om inte utsläppen av svavel, kväve och ammoniak pressas ner ytterligare – något som bara kan ske genom ett effektivt internationellt miljösamarbete. Med kalkningskonferensen i ryggen känns EU:s fortsatta försurningsarbete med IPPC och den kommande revisionen av takdirektivet än viktigare.

Smogvarning!

Det finns för- och nackdelar med att bo i Bryssel. En stor nackdel är den dåliga luftkvaliteten - faktiskt en av Europas sämsta (vilket man bl.a. kan se på dessa kartor från EU-kommissionen).

Alltsedan snön föll för några dagar sedan (med sedvanligt trafik-kaos som följd) har det varit smog-varning i Bryssel, med kraftigt förhöjda värden av partiklar och marknära ozon. Stadens politiker talar om nya handlingsplaner för bättre luft, och ett temporärt förbud mot att köra fortare än 50 km i timmen har införts (men det verkar det inte vara någon som respekterar). Ny EU-lagstiftning kommer att förbättra läget, men det tar tid.

Dålig luft till trots - på jobbet och dagis går allt sin gilla gång. Grabben gillar fortfarande inte att bli "lämnad ensam", som han säger, och jag har fortfarande fullt upp på kontoret. Under denna första arbetsvecka 2009 (ingen trettondagsledighet här inte!) har jag gått ordförandekurs, rapporterat från tjeckernas presentation av sitt miljöarbetsprogram, förhandlat IPPC (industriutsläpp) och sälar, och försökt utforma ett detaljerat mötesprogram för miljöarbetsgruppen under det svenska ordförandeskapet. Över 50 förhandlingsmöten är inplanerade.

Det senare har varit en mycket svår övning, eftersom det är nästan omöjligt att redan nu veta exakt vilka förhandlingsfrågor som är aktuella nästa halvår. Inte minst eftersom varken parlamentet eller kommissionen väntas kunna gå för fullt.

Att sia är lätt, så länge det inte handlar om framtiden.

Åtminstone har vi värme i våra hus. Mina energikollegor har varit mycket upptagna denna vecka för att förbereda ett extra energirådsmöte för att komma tillrätta med den rysk/ukrainska gaskrisen. Stora delar av Europa fryser.