Turistattraktion

På vägen ut från den polska pantomimbarocken fick vi med oss en liten turistbroschyr - "Main Tourist Attractions, Region of Lodz". Bland gamla ånglok, pittoreska slott och krigsmonument listas också själva kolkraftverket Belchatow som en huvudattraktion, under den något dubbeltydiga rubriken "Regional curiosities - Down the pit".

Så här ska turisterna lockas: "The Belchatow mine is the biggest and most modern opencast lignite mine in Poland. The size of the strip mines and machines working there can make tourists giddy. Visitors are really impressed by the strip mine seen from viewing terraces in Kleszczow and from outer dumping grounds. Visitors can drive off-road vehicles provided by the mine to get down to the pit (difference in elevation 200m) where you can admire gigantic diggers and dumping conveyers at work and learn something about the mine."

 "Giddy" (som betyder yr eller vimmekantig), "impressed" och "admire" är onekligen intressanta ordval i sammanhanget, för en av Europas mest miljöförstörande verksamheter.

Polsk brunkolslobby och barock-pantomim

Jag var igår bjuden på ett litet party organiserat mina tidigare polska miljöattaché-kollegor. Det blev en ganska unik upplevelse.

Inledningsvis lyssnade vi på ett föredrag av en representant from det polska energiföretaget PGE, som producerar nästan häften av all el i Polen. PGE ville förstås visa upp sin grönaste sida, och talade sig varm för både hållbar utveckling (vilket också inbegrep att skapa arbetstillfällen...) och conceptet "clean coal".

PGE driver bl.a. det i miljökretsar ökända kraftverket i Belchatov - enligt uppgift Europas näst största utsläppskälla av kväveoxider och 10e största utsläppare av svaveldioxid. Bränslet - brunkol - tas direkt från ett jättelikt dagbrott i närheten av kraftverket.

PGE sade sig vara mycket stolta över att kunna "acceptera" EU:s nya miljölagar i industriutsläppsdirektivet och klimatpaketet. En av mina nordiska kollegor konstaterade att ett sådant uttalande knappast hade gått hem i Skandinavien - där hade förväntar man sig att ett företag som anser sig vara progressivt på miljöomådet ska gå mycket längre än EU:s grundläggande utsläppskrav.

Därefter fick vi se en mycket originell liten show av en polsk teatergrupp som har specialiserat sig på "barock-pantomim". I full utstyrsel och accompagnerade av Bach (vem annars), spelade man up en avancerad pantomimteater som också involverade en fascinerad om än ganska motsträvig publik.

Onekligen en av de mer ovanliga torsdagskvällarna man har upplevt i Bryssel.

Polen tar över EU:s ordförandeklubba

Minns ni den gamla ordvitsen "Hur vet man att en bil kommer från Polen? Det syns polacken!"?

Under det nästa halvår lär även kommande EU-beslut synas polacken. 1 juli tog nämligen Polen över den tunga ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Förstaintrycket är att de är välförberedda, manstarka, ambitiösa och fulla av självförtroende. Logotypen är talande: en röd/vit pil-gubbe med en polsk flagga som "leder vägen" framåt för EU:

Det är slående hur lik deras ordförandeskaps-logo är fackföreningsrörelsen Solidaritets logotyp, vilket förstås inte är en slump. 

Symbolerna väcker till liv starka minnen från tiden när jag som ung student i slutet av 80-talet besökte Gdansk under en vecka, mitt under den omfattande frigörelseprocess som sedermera skulle leda till murens fall, Sovjetunionens upplösning och det gamla östeuropas tillnärmning till EU. Europa såg minst sagt annorlunda ut på den tiden.

I diskussioner med polska studenter förstod jag att polackerna strävade efter att få samma typ av samhälle som i Sverige: öppet, fritt och demokratiskt, men också mer miljövänligt. Men ute på gatorna fick jag med egna ögon se hur Polens militärjunta under ledning av diktatorn Jaruzelski - endast några mil från den trygga Sverige - med brutala medel försökte krossa denna dröm, med tungt bepansrade kravallpoliser, gummikulor och vattenkanoner.

Mitt under en av de många demonstrationerna smög jag in i en kyrkobyggnad som tjänade som skyddad fristad och såg Solidarets ledare Lech Walesa hålla presskonferens inför den samlade världspressen. Några månader senare hölls de första fria valen i det forna östblocket, Solidaritet vann en jordskredsseger, Walesa blev Polens nya president, och Polen tog därmed ledningen i den breda demokratiseringsprocess som sedan följde i hela östeuropa.

Polenbesöket hösten 1998 gav oförglömliga intryck, som säkerligen har präglat min syn på hela EU och Europa. Idag är det lätt att ondgöra sig över att Polen driver en mindre ambitiös klimat- och miljöpolitik inom EU. Men om man tar ett steg tillbaks så inser man lätt att de senaste två decenniernas utveckling har varit mycket positiv, också ur miljösynpunkt.

På bara drygt 20 år har Polen - med fredliga medel - gått från att vara en diktatur under ständigt invasionhot från Sovjet och med enorma miljöproblem, till att bli ett demokratisk fritt, ekonomiskt starkt och välintegrerat medlemsland i EU. När jag tänker tillbaks på upplevelserna i Gdansk 1988 så känns denna utveckling närmast mirakulös.

Under processens gång har Polen införlivat EU:s omfattande miljölagstiftning (ibland med tidsbegränsade undantag), vilket tveklöst har lett till ett kraftigt förbättrat miljötillstånd jämfört med sovjet-tidens obefintliga miljöpolitik. Dessutom måste man komma ihåg att Polen är det land i Europa som är mest beroende av kolkraft, och fortfarande lider av gamla ineffektiva industrianläggningar från den Sovjet-eran.

Med detta perspektiv är det kanske därför inte så konstigt att Polen värjer sig mot en del nya miljöinitiativ inom EU.

(Läs också Dag Hartelius inlägg på UD-bloggen om förväntingarna inför Polens EU-ordförandeskap. DN uppmärksammar det nya ordförandelandet här.)

Grus i EU:s klimatmaskineri

Det är inte varje dag resultatet av det man jobbar med hamnar på förstasidan i Financial Times. Typiskt nog handlar det om ett rejält bakslag för EU:s klimatpolitik.

Trots omfattande förberedelsearbete och intensiva slutförhandlingar på ministernivå vid gårdagens rådsmöte i Luxemburg, lyckades EU inte enas om ett politiskt budskap om kommissionens "färdplan" om EU:s långsiktiga klimatpolitik, med förslag till "milstolpar" (preliminära klimatmål) för 2030, 40 och 50.

Sverige hörde till dem som hårdast drev på för ett ambitiöst utfall, och länge såg det ut som om man skulle kunna nå enighet. Till slut stod det dock klart att ett land inte accepterade en av formuleringarna, och därmed föll slutsatserna.

Slutförhandlingarna handlade om paragraf 4, och texten som fällde hela förslaget lyder: "TAKES NOTE of the Commission’s finding that the 25% domestic reduction by 2020 would be in line with the pathway, consistent with the long-term climate objective".

Här han man läsa hela slutsatstexten - som nu istället antogs som s k "ordförandeskapsslutsatser" som har lägre status.