Knappt har vi hunnit fira resultatet av våra insatser med att ta fram och förhandla klart luftpaketet inom kommissionen förrän nästa viktiga fas i beslutsprocessen inleds. När kommissionen nu har lagt fram sitt förslag så överämnas det till EU:s ministerråd (EU:s medlemsländer) och EU-parlamentet (EU-medborgarnas direktvalda EU-politiker). För att förslaget slutligen ska antas och omformas till nationell lagstiftning måste alla de tre institutionerna vara överens, och för detta krävs oftast omfattande förhandlingar.
Rådet och kommisionen förhandlar direkt med varandra, samtidigt som parlamentet parallellt gör sin egna granskning och positionering. Mot slutet av denna process undersöker man om det går att jämka samman de olika positionerna vilket i så fall leder till en så kallad "första läsningsöverenskommelse". Om man står alltför långt ifrån varandra så går man istället vidare till en "andra läsning", och om man därefter forfarande inte är överens så väntar formella "triloger". Om även dessa fallerar så faller hela förslaget - något som dock är mycket ovanligt.
I veckan inleddes formellt förhandlingarna med rådet genom en första presentation av förlagets alla delar och underliggande analys för medlemsländernas utsända miljöattachéer och experter från huvudstäderna. Jag har tillbringade otaliga möten i denna miljörådsarbetsgrupp när jag representerade den svenska regeringen som var miljöråd 2002-2006 och 2008-2011, och även om många gamla attachékollegor har återvänt till huvudstäderna sedan jag började på kommissionen så blev det flera trevliga återseenden. Förhoppningsvis kan mina kontakter och institutionella minne på rådet bidra till att underlätta de kommande förhandlingarna.
Nästa vecka ska parlamentet utse sina rapportörer, dvs de ledamöter som leder parlamentets interna förhandlingsarbete (även om de inte kommer att inleda sitt konkreta arbete med luftpaketet förrän i höst, efter parlamentsvalet i maj).
Detta är inledningen till en mycket lång och omständig förhandlingsprocess, som vi räknar med kommer att ta ungefär 2-3 år att avsluta. I denna bransch får man inte vara otålig.
Visar inlägg med etikett EU-kunskap. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett EU-kunskap. Visa alla inlägg
17 januari 2014
15 februari 2012
Fakta om min arbetsplats
Många tror att EU-kommissionen är en enorm byråkratisk apparat, med tusentals anställda i ett mängd stora kontorsbyggnader.
Det är den förstås också.
Men säkert inte riktigt så stor som många tror, med tanke på de de minst sagt omfattande uppgifter man har som både förslagsställare och vakthund för i stort sett all EU-relaterad verksamhet.
Lite statistik, och jämförelser, tagna från kommisisonens interntidning:
År 2011 fanns det 32800 anställda på kommissionen, av de totalt 40600 personer som jobbar på EU:s huvudinstitutioner (att jämföra med t.ex. Skatteverket som har 10700 anställda, Malmö stad med ca 20000 eller Volvo med ca 28000 anställda i Sverige). Av dessa, rekryterades drygt 1800 förra året (jag var en av dem). Ungefär 22000 är fast anställda. Totalantalet har ökat med ca 20% sedan år 2000, men minskade med 4% mellan 2010 och 2011. Detta kan t.e.x. jämföras med EU-parlamentet, där antalet anställda har ökat med över 50% sedan år 2000, och även ökade 2010-11 (med 4%).
74% (2010) av alla anställda på kommisionen kommer från "EU15" (dvs de gamla medlemsstaterna, innan öst-utvidgningen), och de allra flesta som jobbar här är belgare (15%), italienare (11%), tyskar (7%), spanjorer (7%) och fransmän (10%). Medan endast knappt 2% är svenskar.
49% av alla anställda är kvinnor, men endast ca 15% av alla chefer är kvinnor - detta trots att mycket har gjorts för att försöka få in fler kvinnor på chefsnivå de senaste åren. 1995 vare mindre än 5% av de högsta cheferna kvinnor.
Majoriteten av de anställda är över 45 år gamla (ännu drar jag alltså ner åldersgenomsnittet), medan en tredjedel av de högre cheferna är över 60 och de temporärt anställda som regel är under 37 år.
Antal kommissionsbyggnader: 55 i Bryssel och 11 i Luxemburg.
År 2011 arrangerades drygt 20 000 fortbildningskurser för kommissionsanställda. Själv gick jag fyra av dessa.
EU:s administration (för alla institutioner, inte bara kommissionen) kostar ca 5.8% av EU:s totala budget.
Här kan man läsa mer om man vill förkovra sig ytterligare i kommissionsstatistiken.
Det är den förstås också.
Men säkert inte riktigt så stor som många tror, med tanke på de de minst sagt omfattande uppgifter man har som både förslagsställare och vakthund för i stort sett all EU-relaterad verksamhet.
Lite statistik, och jämförelser, tagna från kommisisonens interntidning:
År 2011 fanns det 32800 anställda på kommissionen, av de totalt 40600 personer som jobbar på EU:s huvudinstitutioner (att jämföra med t.ex. Skatteverket som har 10700 anställda, Malmö stad med ca 20000 eller Volvo med ca 28000 anställda i Sverige). Av dessa, rekryterades drygt 1800 förra året (jag var en av dem). Ungefär 22000 är fast anställda. Totalantalet har ökat med ca 20% sedan år 2000, men minskade med 4% mellan 2010 och 2011. Detta kan t.e.x. jämföras med EU-parlamentet, där antalet anställda har ökat med över 50% sedan år 2000, och även ökade 2010-11 (med 4%).
74% (2010) av alla anställda på kommisionen kommer från "EU15" (dvs de gamla medlemsstaterna, innan öst-utvidgningen), och de allra flesta som jobbar här är belgare (15%), italienare (11%), tyskar (7%), spanjorer (7%) och fransmän (10%). Medan endast knappt 2% är svenskar.
49% av alla anställda är kvinnor, men endast ca 15% av alla chefer är kvinnor - detta trots att mycket har gjorts för att försöka få in fler kvinnor på chefsnivå de senaste åren. 1995 vare mindre än 5% av de högsta cheferna kvinnor.
Majoriteten av de anställda är över 45 år gamla (ännu drar jag alltså ner åldersgenomsnittet), medan en tredjedel av de högre cheferna är över 60 och de temporärt anställda som regel är under 37 år.
Antal kommissionsbyggnader: 55 i Bryssel och 11 i Luxemburg.
År 2011 arrangerades drygt 20 000 fortbildningskurser för kommissionsanställda. Själv gick jag fyra av dessa.
EU:s administration (för alla institutioner, inte bara kommissionen) kostar ca 5.8% av EU:s totala budget.
Här kan man läsa mer om man vill förkovra sig ytterligare i kommissionsstatistiken.
19 januari 2012
en SEG dag
Många tror att EU-kommissionen fungerar som en sluten verkstad som varken bryr sig om eller har befogenheter att lyssna på vad olika intressegrupper tycker och tänker om olika förslag och initiativ. På sin höjd kanske man tar intryck av resursstarka lobbyister från industrin och stora medlemsländer - i ett sent skede i beslutsprocessen.
Möjligen var det så förr. Men idag stämmer det dåligt, i varje fall på mitt område. I det intensiva och omfattande arbete som nu pågår för att ta fram en uppdaterad och förstärkt luftstrategi för EU så lägger kommissionen ner ett stort arbete för att informera alla tänkbara intressegrupper och ta in synpunkter även i ett mycket tidigt skede. Inga hemliga planer smids i det fördolda.
En av de viktigaste kanalerna för detta är Stakeholder Expert Group - eller "SEG" som vi kallar den i vår interna förkortningsjargong. Gruppen består av allehanda intressenter från både medlemsländer, miljörörelse, industri och forskningsvärlden - totalt sett ett hundratal personer. Just nu pågår ett tvådagarsmöte där kommissionen både presenterar alla pågående initiativ och projekt som ska ligga till grund för översynen, och uppmanar till konkreta inspel och förslag.
Tanken är att ALLA goda förslag och synpunkter ska fram i ljuset, oavsett var de kommer från. Därför har kommissionen under hösten 2011 också genomfört en internetkampanj där man har bjudit in både experter och allmänhet att svara på en enkät på nätet om hur EU:s luftpolitik bör förändras och förbättras.
Det är mycket resurskrävande att skapa kanaler och system för att ta in och beakta synpunkter från en bredare publik. Samtidigt får kommissionen på detta sätt tidig information om olika intressegruppers prioriteringar, vilka handlingsvägar och alternativ som diskuteras bland både initierade och lekmän, och argument för och emot olika handlingsvägar.
Slutenhet är inte längre á la mode. Vilket i slutändan alla vinner på. Liksom EU:s luftmiljö.
Möjligen var det så förr. Men idag stämmer det dåligt, i varje fall på mitt område. I det intensiva och omfattande arbete som nu pågår för att ta fram en uppdaterad och förstärkt luftstrategi för EU så lägger kommissionen ner ett stort arbete för att informera alla tänkbara intressegrupper och ta in synpunkter även i ett mycket tidigt skede. Inga hemliga planer smids i det fördolda.
En av de viktigaste kanalerna för detta är Stakeholder Expert Group - eller "SEG" som vi kallar den i vår interna förkortningsjargong. Gruppen består av allehanda intressenter från både medlemsländer, miljörörelse, industri och forskningsvärlden - totalt sett ett hundratal personer. Just nu pågår ett tvådagarsmöte där kommissionen både presenterar alla pågående initiativ och projekt som ska ligga till grund för översynen, och uppmanar till konkreta inspel och förslag.
Tanken är att ALLA goda förslag och synpunkter ska fram i ljuset, oavsett var de kommer från. Därför har kommissionen under hösten 2011 också genomfört en internetkampanj där man har bjudit in både experter och allmänhet att svara på en enkät på nätet om hur EU:s luftpolitik bör förändras och förbättras.
Det är mycket resurskrävande att skapa kanaler och system för att ta in och beakta synpunkter från en bredare publik. Samtidigt får kommissionen på detta sätt tidig information om olika intressegruppers prioriteringar, vilka handlingsvägar och alternativ som diskuteras bland både initierade och lekmän, och argument för och emot olika handlingsvägar.
Slutenhet är inte längre á la mode. Vilket i slutändan alla vinner på. Liksom EU:s luftmiljö.
28 november 2011
EU-kommissionen föreslår miljöböter för EUs ordförandeland
Tidigare har det krävs två långdragna juridiska processer i EU-domstolen med fällande utslag för att enskilda medlemsländer ska kunna bötfällas för bristande genomförande av EU:s lagstiftning.
Men enligt det nya fördraget kan böter i vissa särskilt uppenbara fall utfärdas redan efter en första fällande dom. Kommissionen föreslår nu att flera länder ska bötfällas för att man inte tillämpar EU:s miljölagstiftning som man ska. Bl.a. anser man att ordförandelandet Polen ska betala ca 130.000 euro per dag fram till dess man har införlivat ("transponerat", som det heter på eukrat-språk) EU:s luftkvalitetsdirektiv och havsmiljölag i sin nationella miljölagstiftning. Båda regelverken skulle ha börjat gälla i nationell lagstiftning senast i juni/juli i år.
Här kan man läsa mer.
28 oktober 2011
Miljöböter för Luxemburg
Ett av världens rikaste länder, Luxemburg, kan komma att dömas till miljöböter för att de inte följer EU:s krav på vattenrening. Det handlar dels om en klumpsumma, dels om löpande dagsböter på ca 1200 euro per dag fram till dess att lagstiftningen följs.
Medlemsländer som inte genomför EU:s miljölagstiftning kan dras inför EU-domstolen av EU-kommissionen, och om de fälls två gånger på raken så kan de tvingas att betala dryga böter.
Här kan man läsa mer.
Medlemsländer som inte genomför EU:s miljölagstiftning kan dras inför EU-domstolen av EU-kommissionen, och om de fälls två gånger på raken så kan de tvingas att betala dryga böter.
Här kan man läsa mer.
19 oktober 2011
På andra sidan bordet
Kommissionen har inte bara ensamrätt på att lägga förslag i EU. Man är också "vakthund", med ansvar för att EU-lagstiftningen följs ordentligt i medlemsländerna. Om så inte sker, kan kommisisonen dra länder inför EU-domstolen med dyra böter som påföljd för de medlemsländer som fälls.
För att underlätta genomförandearbetet finns det mängder med olika s k genomförandekommittéer med representanter och experter från medlemsländerna, som kommissionen leder. Kommittéerna träffas mer eller mindre regelbundet för att diskutera t.ex. rapporteringsaspekter (utan korrekt rapportering är det svårt att veta om ett direktiv genomförs eller inte) eller hur man bäst ska tillämpa och tolka regelverkets olika delar i detalj.
Igår deltog jag på ett sådant möte med den s k luftkvalitetskommittén, där syftet bl.a. var att diskutera förbättrad rapportering för genomförande av EU:s s k takdirektiv (NEC-direktivet).
Det var också första gången som jag satt bakom kommissionens flagga på ett formellt möte (med undantag för FN-mötet i Geneve i september). Känslan påminde faktiskt lite om hur det var under det svenska ordförandeskapet 2009.
För att underlätta genomförandearbetet finns det mängder med olika s k genomförandekommittéer med representanter och experter från medlemsländerna, som kommissionen leder. Kommittéerna träffas mer eller mindre regelbundet för att diskutera t.ex. rapporteringsaspekter (utan korrekt rapportering är det svårt att veta om ett direktiv genomförs eller inte) eller hur man bäst ska tillämpa och tolka regelverkets olika delar i detalj.
Igår deltog jag på ett sådant möte med den s k luftkvalitetskommittén, där syftet bl.a. var att diskutera förbättrad rapportering för genomförande av EU:s s k takdirektiv (NEC-direktivet).
Det var också första gången som jag satt bakom kommissionens flagga på ett formellt möte (med undantag för FN-mötet i Geneve i september). Känslan påminde faktiskt lite om hur det var under det svenska ordförandeskapet 2009.
31 augusti 2011
Snabbkurs i diplomatspråk
Sista dagen idag på svenska EU-representationen idag. I morgon väntar introduktionskurs för nyaställda på EU-kommissionen, och nästa vecka ska jag börja mitt nya jobb på miljödirektoratet och arbeta med att förbättra EU:s luftkvalitet.
Det känns förstås lite vemodigt - men också mycket spännande. Lite miljöombyte och nya jobb-utmaningar är inte fel.
Detta blir därför mitt sista inlägg i egenskap av miljöråd, och temat för dagen är diplomatspråk. Efter alla dessa år som miljödiplomat i EU och FN så har jag oundvikligen jag plockat upp ett och annat när det gäller diplomaters ibland ganska säregna sätt att uttrycka sig. Faktiskt man man därmed säga att man inom diplomatin har byggt upp ett alldeles eget språk, och de kollegor som behärskade detta var ofta mest framgångsrika i förhandlingarna.
Här kommer ett litet axplock av vanliga diplomatiska fraser, kompletterade med vad de - mycket fritt översatt - egentligen kan betyda... (Tyvärr får detta bli på engelska eftersom det är och har varit mitt arbetsspråk genom åren.)
Nyckel: 1 - Vad diplomaten SÄGER. 2 - vad diplomaten EGENTLIGEN MENAR.
1. "I shall be very brief…"
1. "I intend to speak for about 15 minutes."
2. "I do not wish to prolong this discussion, but…"
2. "I intend to speak for at least 15 minutes."
3. "I am not entirely convinced…"
3. "There is now way we will ever agree to this crap."
4. "I have listened very carefully to the statement from my distinguished colleague, but there are still one or two details which are not entirely clear…"
4. "I haven’t heard a word of what you just said because I fell asleep when you spoke / was on my mobile phone / was not expecting to hear anything interesting so I did not pay any attention."
5. "The remarks made in the previous statement was very interesting…"
5. "I didn’t understand a word." (or, alternatively: "I don’t agree at all.")
6. "I know that our position is, in principle, shared by a great number of other delegations…"
6. "I am aware that we are completely isolated on this point."
7. "What I shall say now is well known to all colleagues…"
7. "I will now say something very controversial."
8. "In the spirit of compromise…"
8. "I shall now repeat what I just said, using different words."
9. "If I understood you correctly…"
9. "I am now going to distort what you just said."
10. "May I put in another way…"
10. "I am now going to contradict myself."
11. "We NOTE…"
11. "We disagree…"
12. "We TAKE NOTE…"
12. "We ignore…"
13. "We TAKE NOTE WITH SATISFACTION…"
13. "We ignore, but in a very polite way. "
14. "We WELCOME…"
14. "Great stuff; keep it up - as long as we don’t have to do anything about it."
15. "My personal view is…"
15. "My instructions suck – here is how they should read."
16. "I am slightly confused…"
16. "I understood perfectly, but I completely disagree."
17. "I have not fully understood…"
17. "I understood perfectly, but I completely disagree."
18. "I do not wish to complicate matters, but…"
18. "Unless you agree with my proposal, I will make make things very difficult."
19. "I am somewhat concerned…"
19. "I am very upset."
20. "I must admit that I am rather disappointed…"
20. "This is outrageous!"
21. "We will have to adjourn the meeting for a short technical break…"
21. "Sorry, but I urgently need to visit the toilet."
Det känns förstås lite vemodigt - men också mycket spännande. Lite miljöombyte och nya jobb-utmaningar är inte fel.
Detta blir därför mitt sista inlägg i egenskap av miljöråd, och temat för dagen är diplomatspråk. Efter alla dessa år som miljödiplomat i EU och FN så har jag oundvikligen jag plockat upp ett och annat när det gäller diplomaters ibland ganska säregna sätt att uttrycka sig. Faktiskt man man därmed säga att man inom diplomatin har byggt upp ett alldeles eget språk, och de kollegor som behärskade detta var ofta mest framgångsrika i förhandlingarna.
Här kommer ett litet axplock av vanliga diplomatiska fraser, kompletterade med vad de - mycket fritt översatt - egentligen kan betyda... (Tyvärr får detta bli på engelska eftersom det är och har varit mitt arbetsspråk genom åren.)
Nyckel: 1 - Vad diplomaten SÄGER. 2 - vad diplomaten EGENTLIGEN MENAR.
1. "I shall be very brief…"
1. "I intend to speak for about 15 minutes."
2. "I do not wish to prolong this discussion, but…"
2. "I intend to speak for at least 15 minutes."
3. "I am not entirely convinced…"
3. "There is now way we will ever agree to this crap."
4. "I have listened very carefully to the statement from my distinguished colleague, but there are still one or two details which are not entirely clear…"
4. "I haven’t heard a word of what you just said because I fell asleep when you spoke / was on my mobile phone / was not expecting to hear anything interesting so I did not pay any attention."
5. "The remarks made in the previous statement was very interesting…"
5. "I didn’t understand a word." (or, alternatively: "I don’t agree at all.")
6. "I know that our position is, in principle, shared by a great number of other delegations…"
6. "I am aware that we are completely isolated on this point."
7. "What I shall say now is well known to all colleagues…"
7. "I will now say something very controversial."
8. "In the spirit of compromise…"
8. "I shall now repeat what I just said, using different words."
9. "If I understood you correctly…"
9. "I am now going to distort what you just said."
10. "May I put in another way…"
10. "I am now going to contradict myself."
11. "We NOTE…"
11. "We disagree…"
12. "We TAKE NOTE…"
12. "We ignore…"
13. "We TAKE NOTE WITH SATISFACTION…"
13. "We ignore, but in a very polite way. "
14. "We WELCOME…"
14. "Great stuff; keep it up - as long as we don’t have to do anything about it."
15. "My personal view is…"
15. "My instructions suck – here is how they should read."
16. "I am slightly confused…"
16. "I understood perfectly, but I completely disagree."
17. "I have not fully understood…"
17. "I understood perfectly, but I completely disagree."
18. "I do not wish to complicate matters, but…"
18. "Unless you agree with my proposal, I will make make things very difficult."
19. "I am somewhat concerned…"
19. "I am very upset."
20. "I must admit that I am rather disappointed…"
20. "This is outrageous!"
21. "We will have to adjourn the meeting for a short technical break…"
21. "Sorry, but I urgently need to visit the toilet."
06 juli 2011
Polen tar över EU:s ordförandeklubba
Minns ni den gamla ordvitsen "Hur vet man att en bil kommer från Polen? Det syns polacken!"?
Under det nästa halvår lär även kommande EU-beslut synas polacken. 1 juli tog nämligen Polen över den tunga ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Förstaintrycket är att de är välförberedda, manstarka, ambitiösa och fulla av självförtroende. Logotypen är talande: en röd/vit pil-gubbe med en polsk flagga som "leder vägen" framåt för EU:
![]()
![]()
Under processens gång har Polen införlivat EU:s omfattande miljölagstiftning (ibland med tidsbegränsade undantag), vilket tveklöst har lett till ett kraftigt förbättrat miljötillstånd jämfört med sovjet-tidens obefintliga miljöpolitik. Dessutom måste man komma ihåg att Polen är det land i Europa som är mest beroende av kolkraft, och fortfarande lider av gamla ineffektiva industrianläggningar från den Sovjet-eran.
Med detta perspektiv är det kanske därför inte så konstigt att Polen värjer sig mot en del nya miljöinitiativ inom EU.
Under det nästa halvår lär även kommande EU-beslut synas polacken. 1 juli tog nämligen Polen över den tunga ordförandeklubban i EU:s ministerråd. Förstaintrycket är att de är välförberedda, manstarka, ambitiösa och fulla av självförtroende. Logotypen är talande: en röd/vit pil-gubbe med en polsk flagga som "leder vägen" framåt för EU:
Det är slående hur lik deras ordförandeskaps-logo är fackföreningsrörelsen Solidaritets logotyp, vilket förstås inte är en slump.
Symbolerna väcker till liv starka minnen från tiden när jag som ung student i slutet av 80-talet besökte Gdansk under en vecka, mitt under den omfattande frigörelseprocess som sedermera skulle leda till murens fall, Sovjetunionens upplösning och det gamla östeuropas tillnärmning till EU. Europa såg minst sagt annorlunda ut på den tiden.
I diskussioner med polska studenter förstod jag att polackerna strävade efter att få samma typ av samhälle som i Sverige: öppet, fritt och demokratiskt, men också mer miljövänligt. Men ute på gatorna fick jag med egna ögon se hur Polens militärjunta under ledning av diktatorn Jaruzelski - endast några mil från den trygga Sverige - med brutala medel försökte krossa denna dröm, med tungt bepansrade kravallpoliser, gummikulor och vattenkanoner.
Mitt under en av de många demonstrationerna smög jag in i en kyrkobyggnad som tjänade som skyddad fristad och såg Solidarets ledare Lech Walesa hålla presskonferens inför den samlade världspressen. Några månader senare hölls de första fria valen i det forna östblocket, Solidaritet vann en jordskredsseger, Walesa blev Polens nya president, och Polen tog därmed ledningen i den breda demokratiseringsprocess som sedan följde i hela östeuropa.
Polenbesöket hösten 1998 gav oförglömliga intryck, som säkerligen har präglat min syn på hela EU och Europa. Idag är det lätt att ondgöra sig över att Polen driver en mindre ambitiös klimat- och miljöpolitik inom EU. Men om man tar ett steg tillbaks så inser man lätt att de senaste två decenniernas utveckling har varit mycket positiv, också ur miljösynpunkt.
På bara drygt 20 år har Polen - med fredliga medel - gått från att vara en diktatur under ständigt invasionhot från Sovjet och med enorma miljöproblem, till att bli ett demokratisk fritt, ekonomiskt starkt och välintegrerat medlemsland i EU. När jag tänker tillbaks på upplevelserna i Gdansk 1988 så känns denna utveckling närmast mirakulös.
Under processens gång har Polen införlivat EU:s omfattande miljölagstiftning (ibland med tidsbegränsade undantag), vilket tveklöst har lett till ett kraftigt förbättrat miljötillstånd jämfört med sovjet-tidens obefintliga miljöpolitik. Dessutom måste man komma ihåg att Polen är det land i Europa som är mest beroende av kolkraft, och fortfarande lider av gamla ineffektiva industrianläggningar från den Sovjet-eran.
Med detta perspektiv är det kanske därför inte så konstigt att Polen värjer sig mot en del nya miljöinitiativ inom EU.
(Läs också Dag Hartelius inlägg på UD-bloggen om förväntingarna inför Polens EU-ordförandeskap. DN uppmärksammar det nya ordförandelandet här.)
16 maj 2011
Miljölagstiftning med tänder
Som bekant är det bara EU-kommissionen som får lägga förslag till ny EU-lagstiftning. Förslagen ändras och förhandlas sen, ibland tar det flera år, för att till slut landa i en överenskommelse mellan kommissionen, rådet (EU:s medlemsstater) och EU-parlamentet (direktvalda politiker). För att en ny lag ska kunna antas krävs att alla tre institutionerna är överens.
Men kommissionen har en annan mycket viktig roll också: att se till att de fastställda lagarna efterföljs. Vem som helst kan i princip informera kommissionen om ett land inte genomför en viss lagstiftning, varpå kommissionen kontrollerar saken och, om det stämmer, inleder ett så kallat överträdelseförfarande. Om medlemslandet under lång tid uppenbart inte lever upp till EU-reglerna så drar kommissionen landet inför rätta i EU-domstolen, och om domstolen kommer fram till att kommissionen har rätt så kan landet dömas att betala dryga dagsböter tills dess de kan visa att lagen uppfylls.
Inom miljöområdet är sådana överträdelseprocesser mycket vanliga, t.ex. när det gäller EU-regler för avfallshantering, vatten- och luftvård. Grekland blev t.ex. fällda för en oreglerad och självantändande soptipp på Kreta, och fick betala stora summor för varje dag som problemet inte åtgärdades. Snart byggdes sedan en stor och modern avfallsanläggning, och problemet är nu åtgärdat sedan länge.
Italien väntas också få betala böter till EU på grund av de stora avfallsproblemen i Neapel. Där har sophanteringen inte fungerat på åratal, och man har t o m kallat in militären för att få bukt med problemet som nu är så allvarligt att det utgör en direkt hälsorisk. EU-inspektörer var nyligen på plats, och nu hotar EU:s miljökommissionär Potocnik med stora böter om inte problemet åtgärdas snabbt.
Sverige är generellt bra på att uppfylla EU:s miljölagstiftning. Men det finns undantag. Alldeles nyligen fälldes t.ex. Sverige för att inte uppfylla EU:s tuffa luftkvalitetsdirektiv när det gäller utsläpp av hälsoskadliga partiklar i några större städer. I det här fallet krävs dock inga böter eftersom Sverige antas uppfylla reglerna inom kort.
Men kommissionen har en annan mycket viktig roll också: att se till att de fastställda lagarna efterföljs. Vem som helst kan i princip informera kommissionen om ett land inte genomför en viss lagstiftning, varpå kommissionen kontrollerar saken och, om det stämmer, inleder ett så kallat överträdelseförfarande. Om medlemslandet under lång tid uppenbart inte lever upp till EU-reglerna så drar kommissionen landet inför rätta i EU-domstolen, och om domstolen kommer fram till att kommissionen har rätt så kan landet dömas att betala dryga dagsböter tills dess de kan visa att lagen uppfylls.
 |
| EU:s miljölagstiftning? |
Italien väntas också få betala böter till EU på grund av de stora avfallsproblemen i Neapel. Där har sophanteringen inte fungerat på åratal, och man har t o m kallat in militären för att få bukt med problemet som nu är så allvarligt att det utgör en direkt hälsorisk. EU-inspektörer var nyligen på plats, och nu hotar EU:s miljökommissionär Potocnik med stora böter om inte problemet åtgärdas snabbt.
 |
| Sopkaoset i Neapel |
06 april 2011
Raka gurkor och andra EU-myter
Inför den svenska omröstningen om EU-medlemsskap 1994 florerade ett antal antal riktigt underliga argument mot att Sverige skulle gå med i EU.
Jag minns särskilt ett påstående som handlade om att EU tvingar alla grönsaksodlare att odla raka gurkor. Jag misstänker t o m att jag själv kan ha använt detta argument mot ett svenskt medlemsskap (jag hörde till skeptikerna på den tiden). Om det är sant? Döm själva.
Många sådana "EU-myter" är fortfarande vanliga, inte minst i den EU-skeptiska brittiska pressen. Där hävdas bl.a. att:
- EU har infört förbud mot att mata hundar med ben
- EU-anställda har rätt till gratis viagra-tabletter
- Alla ambulanser i EU måste målas gula
- Uttjänta sex-leksaker måste lämnas in till elektronikhandlare
- Grisfarmare måste erbjuda särskilda leksaker till sina grisar
- EU förbjuder försäljning av plasma-TV
19 oktober 2010
Hur har man råd?
I torsdags förra veckan var det miljörådsmöte för miljöministrarna i Luxemburg. Här följer några dagboksanteckningar.
Onsdag 13/10
16.00 Avresa med bil från Bryssel. Incheckning på hotellet efter knappt 3 timmars bilfärd. Passar på att läsa igenom underlagsdokumentationen på vägen.
19.00 Andreas Carlgren och resten av den svenska mötesdelegationen anländer från flygplatsen.
20.00 Förmöte och genomgång med ministern om klimatfrågan. Inget mötesrum tillgängligt - lokalerna är uppbokade av en massa parfymförsäljare. Istället en kvarts kvällspromenad till ett systerhotell, där vi går igenom förhandlingsläget och tänkbar strategi inför morgondagen. På uppdrag av Andreas tar jag och klimathandläggarna sedan fram förslag till svenska kompromisstexter.
22.30 Äntligen klara. Hungern gör sig påmind och några av oss tar en öl och ett sent kvällsmål på närliggande restaurang. Nattlig utcheckning från hotellet för att undvika köerna vid receptionen morgonen efter.
Torsdag 14/10
08.00 Frukost på hotellet. Taxi till möteslokalerna. Taxin kör fel, men till slut kommer vi fram till möteskomplexet. Byggnaden är anskrämligt ful och påminner närmast om en lagerlokal. Stolarna passar inte till borden och gör varje liten förflyttning i mötesrummet till ett jätteprojekt.
09.30 Nytt förmöte med Andreas på svenska delegationsrummet. Snabb och effektiv genomgång av alla dagordningspunkter. Avstämning om den svenska klimatkompromissen.
10.00 Ministrar och delegater minglar och hälsar på varandra, varpå miljörådsmötet inleds. Ordförande är den flamländska miljöministern Schauvliege, vars namn ingen kan uttala. Hon gör ett proffsigt intryck och sätter en tidsgräns på tre minuter för varje talare. På en stor skärm i mitten av rummet finns en stor digital klocka som räknar ner. Inledningsvis hålls en debatt om nya regler för odling av GMO-grödor; kommissionens förslag får mycket kritik.
10.15 Andreas lämnar mötet för tête-á-tête med klimatkommissionären Connie Hedegaard, jag sitter med som rapportskrivare. Mycket intressant och öppen diskussion om läget inför Cancun-mötet och hur man kan förbättra förutsättningarna för att EU ska öka sina klimatambitioner till minus 30% till 2020.
11.15 Plötsligt går brandlarmet! Visst tumult utbryter och lokalerna utryms till hälften, innan signalerna tystnar. Delegaterna tycks trivas bättre ute på gårdsplanen i oktobersolen, för det är svårt att samla ihop mötet igen. Minst en halvtimmes mötestid har gått förlorad; jag passar på att leta rätt på några nyckelpersoner för att försöka förankra den svenska klimatkompromissen. Mötet fortsätter, och man antar en EU-position inför ett FN-möte om biologisk mångfald i Japan. Punkten är okontroversiell, men alla tar till orda och talar om vikten av ett framgångsrikt FN-möte.
11.45 Nytt bilateralt möte, denna gång med den danska miljöministern, som vill tala om ett samarbetsprojekt om biologisk mångfald. Vi sitter i en anspråkslös liten kafeteria utanför möteslokalen.
14.15 Mötet ajourneras och ministrarna stänger in sig i lunchlokalen för att förhandla de utestående klimatfrågorna, utan rådgivare. Någon konstaterar att miljöministern från ett av de mer klimatskeptiska länderna inte är på plats och istället representeras av en jovialisk EU-ambassadör med färgrann halsduk. Det spekuleras en del i om detta är bra eller dåligt - kommer de nu att bli mer medgörliga eller bli ännu svårare att tampas med?
15.00 Snabblunch, varpå en lång väntan tar vid. Utanför ministrarnas lunchlokal, som vaktas av barsk säkerhetspersonal, flockas tjänstemännen och försöker på olika sätt ta reda på hur det går. Jag skickar SMS med råd till Andreas om ordförandens förväntade kompromisstext på basis av olika rykten som cirkulerar i korridorerna.
17.45 Förhandlingslunchen är äntligen över (efter nästan fem timmar) och ministrarna samlas i möteslokalen. En kompromiss har utarbetats som alla omedelbart vill analysera vilket inte är lätt eftersom den inte finns på pränt. När texten väl dyker upp visar det sig snart att delen om kyotoprotokollet har skrivits om rejält, och nu har blivit mycket mer svårtolkad - en kollega kommenterar klockrent: Det ser närmast ut som en obegriplig sammanklumpning av olika bokstäver! Rykten gör snabbt gällande att Italien har varit besvärliga och så när blockerat en lösning, via telefon från Rom. Irriterade klimatkollegor går omkring och muttrar att om frågan är så viktig för Italien så får väl ministern för sjutton gubbar se till att vara på plats.
18.00 Tar emot telefonsamtal från journalist som vill veta mer om förhandlingarna och utfallet. Jag tvingas avbryta efter en stund eftersom mötet återupptas.
18.15 Klimatslutsatserna klubbas utan ändringar, men Italien begär ordet för att göra klart för alla hur svårt det har varit för dem att gå med på kompromissen om kyotoprotokollets förlängning. Av detta skäl lägger de fram en särskild röstförklaring som tas till protokollet. Kort därefter avslutas mötet.
19.15 Avresa med bil till Bryssel. Lyssnar på "Godmorgon Världen" i podradion. Hemkomst vid 10.30-tiden. Ingen riktig middag idag heller. Somnar icke desto mindre som en stock.
Fredag 15/10
07.30 Jag lyssnar på morgonekot på podradion, där utfallet beskrivs som att "EU:s klimatpolitik har tagit ett litet steg framåt" genom att EU kan acceptera en förlängning av Kyotoprotokollet efter "hårda påtryckningar på Italien". Andreas intervjuas i ett flera minuter långt inslag.
Här kan man läsa departementets officiella sammanfattning av rådsmötet.
Onsdag 13/10
16.00 Avresa med bil från Bryssel. Incheckning på hotellet efter knappt 3 timmars bilfärd. Passar på att läsa igenom underlagsdokumentationen på vägen.
19.00 Andreas Carlgren och resten av den svenska mötesdelegationen anländer från flygplatsen.
20.00 Förmöte och genomgång med ministern om klimatfrågan. Inget mötesrum tillgängligt - lokalerna är uppbokade av en massa parfymförsäljare. Istället en kvarts kvällspromenad till ett systerhotell, där vi går igenom förhandlingsläget och tänkbar strategi inför morgondagen. På uppdrag av Andreas tar jag och klimathandläggarna sedan fram förslag till svenska kompromisstexter.
22.30 Äntligen klara. Hungern gör sig påmind och några av oss tar en öl och ett sent kvällsmål på närliggande restaurang. Nattlig utcheckning från hotellet för att undvika köerna vid receptionen morgonen efter.
Torsdag 14/10
08.00 Frukost på hotellet. Taxi till möteslokalerna. Taxin kör fel, men till slut kommer vi fram till möteskomplexet. Byggnaden är anskrämligt ful och påminner närmast om en lagerlokal. Stolarna passar inte till borden och gör varje liten förflyttning i mötesrummet till ett jätteprojekt.
 |
| Rådsbyggnaden i Luxemburg - med "vadderad" utsida. |
10.00 Ministrar och delegater minglar och hälsar på varandra, varpå miljörådsmötet inleds. Ordförande är den flamländska miljöministern Schauvliege, vars namn ingen kan uttala. Hon gör ett proffsigt intryck och sätter en tidsgräns på tre minuter för varje talare. På en stor skärm i mitten av rummet finns en stor digital klocka som räknar ner. Inledningsvis hålls en debatt om nya regler för odling av GMO-grödor; kommissionens förslag får mycket kritik.
 |
| Talarna klockas under mötet - max 3 minuter |
11.15 Plötsligt går brandlarmet! Visst tumult utbryter och lokalerna utryms till hälften, innan signalerna tystnar. Delegaterna tycks trivas bättre ute på gårdsplanen i oktobersolen, för det är svårt att samla ihop mötet igen. Minst en halvtimmes mötestid har gått förlorad; jag passar på att leta rätt på några nyckelpersoner för att försöka förankra den svenska klimatkompromissen. Mötet fortsätter, och man antar en EU-position inför ett FN-möte om biologisk mångfald i Japan. Punkten är okontroversiell, men alla tar till orda och talar om vikten av ett framgångsrikt FN-möte.
11.45 Nytt bilateralt möte, denna gång med den danska miljöministern, som vill tala om ett samarbetsprojekt om biologisk mångfald. Vi sitter i en anspråkslös liten kafeteria utanför möteslokalen.
14.15 Mötet ajourneras och ministrarna stänger in sig i lunchlokalen för att förhandla de utestående klimatfrågorna, utan rådgivare. Någon konstaterar att miljöministern från ett av de mer klimatskeptiska länderna inte är på plats och istället representeras av en jovialisk EU-ambassadör med färgrann halsduk. Det spekuleras en del i om detta är bra eller dåligt - kommer de nu att bli mer medgörliga eller bli ännu svårare att tampas med?
15.00 Snabblunch, varpå en lång väntan tar vid. Utanför ministrarnas lunchlokal, som vaktas av barsk säkerhetspersonal, flockas tjänstemännen och försöker på olika sätt ta reda på hur det går. Jag skickar SMS med råd till Andreas om ordförandens förväntade kompromisstext på basis av olika rykten som cirkulerar i korridorerna.
17.45 Förhandlingslunchen är äntligen över (efter nästan fem timmar) och ministrarna samlas i möteslokalen. En kompromiss har utarbetats som alla omedelbart vill analysera vilket inte är lätt eftersom den inte finns på pränt. När texten väl dyker upp visar det sig snart att delen om kyotoprotokollet har skrivits om rejält, och nu har blivit mycket mer svårtolkad - en kollega kommenterar klockrent: Det ser närmast ut som en obegriplig sammanklumpning av olika bokstäver! Rykten gör snabbt gällande att Italien har varit besvärliga och så när blockerat en lösning, via telefon från Rom. Irriterade klimatkollegor går omkring och muttrar att om frågan är så viktig för Italien så får väl ministern för sjutton gubbar se till att vara på plats.
18.00 Tar emot telefonsamtal från journalist som vill veta mer om förhandlingarna och utfallet. Jag tvingas avbryta efter en stund eftersom mötet återupptas.
18.15 Klimatslutsatserna klubbas utan ändringar, men Italien begär ordet för att göra klart för alla hur svårt det har varit för dem att gå med på kompromissen om kyotoprotokollets förlängning. Av detta skäl lägger de fram en särskild röstförklaring som tas till protokollet. Kort därefter avslutas mötet.
19.15 Avresa med bil till Bryssel. Lyssnar på "Godmorgon Världen" i podradion. Hemkomst vid 10.30-tiden. Ingen riktig middag idag heller. Somnar icke desto mindre som en stock.
Fredag 15/10
07.30 Jag lyssnar på morgonekot på podradion, där utfallet beskrivs som att "EU:s klimatpolitik har tagit ett litet steg framåt" genom att EU kan acceptera en förlängning av Kyotoprotokollet efter "hårda påtryckningar på Italien". Andreas intervjuas i ett flera minuter långt inslag.
Här kan man läsa departementets officiella sammanfattning av rådsmötet.
08 juli 2010
En mycket bra början på ordförandeskapet
Belgien är så tättbefolkat att det inte finns några hus utan grannar och större vägar alldeles i närheten, inte ens långt ut på landsbygden.
Trodde jag.
Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.
Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.
I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.
Trodde jag.
Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.
Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.
I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.
05 juli 2010
Second hand, second life
Varje halvår smyckas den stora rådsbyggnaden i Bryssel med en mer eller mindre originell utställning av det nya ordförandeskapet.
Sverige hade ett glas- och furu-tema, och spanjorerna en rullande digital "flygande matta". Under tjeckernas ordförandeskap skapade utställningen "Entropa" också politisk kontrovers.
Har dock svårt att tro belgarnas utställning kan väcka särskilt mycket förargelse. Temat denna gång är mode och fattigdom/återvinning. Ett antal kreatitva modedesigners ställer ut kläder och andra attiraljer som har skapats av uttjänta produkter.
Initiativet härstammar från en organisation som över 70 år har gjort om gamla prylar till något vettigt som sedan skänkts eller sålts billigt till mindre bemedlade.
Utställningen kallas "Second hand, Second Life". Här några bilder:
Sverige hade ett glas- och furu-tema, och spanjorerna en rullande digital "flygande matta". Under tjeckernas ordförandeskap skapade utställningen "Entropa" också politisk kontrovers.
Har dock svårt att tro belgarnas utställning kan väcka särskilt mycket förargelse. Temat denna gång är mode och fattigdom/återvinning. Ett antal kreatitva modedesigners ställer ut kläder och andra attiraljer som har skapats av uttjänta produkter.
Initiativet härstammar från en organisation som över 70 år har gjort om gamla prylar till något vettigt som sedan skänkts eller sålts billigt till mindre bemedlade.
Utställningen kallas "Second hand, Second Life". Här några bilder:
10 mars 2010
Blåfenad tonfisk, isbjörnar och elefanter
Intressant diskussion väntar i Coreper idag om EUs förhandlingsmandat inför kommande möte med konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter, CITES, som möts i Doha nästa vecka.
Debatten handlar delvis om vem som ska företräda EU vid konventionsmötet; EU-kommissionen eller ordförandeskapet, och i så fall i vilka frågor. Situationen har tillspetsats i och med EU:s nya fördrag, som har föranlett EU-kommissionen att hävda att EU från och med nu ska tala med EN röst internationellt, och att det är just kommissionen och ingen annan som ska föra EU:s talan.
Debatten kan te sig svårbegriplig för utomstående, men är viktig eftersom det påverkar maktfördelningen mellan rådet, dvs medlemsstaterna, och kommissionen, och i slutändan också vilken linje som EU ska föra internationellt. CITES-beslutet är av principiell karaktär eftersom den kan ha bäring också på andra internationella förhandlingsprocesser, t.ex. på klimatområdet (där det hittills har varit det rullande ordförandeksapet som har talat för EU).
Vid sidan av revirstriden så finns det också flera sakfrågor i CITES-diskussionen som är högintressanta, och mycket politiska. Till de mer kontroversiella frågorna hör den utrotningshotade blåfenade tonfisken, som är en mycket populär sushi-ingrediens i t.ex. Japan.
Debatten handlar delvis om vem som ska företräda EU vid konventionsmötet; EU-kommissionen eller ordförandeskapet, och i så fall i vilka frågor. Situationen har tillspetsats i och med EU:s nya fördrag, som har föranlett EU-kommissionen att hävda att EU från och med nu ska tala med EN röst internationellt, och att det är just kommissionen och ingen annan som ska föra EU:s talan.
Debatten kan te sig svårbegriplig för utomstående, men är viktig eftersom det påverkar maktfördelningen mellan rådet, dvs medlemsstaterna, och kommissionen, och i slutändan också vilken linje som EU ska föra internationellt. CITES-beslutet är av principiell karaktär eftersom den kan ha bäring också på andra internationella förhandlingsprocesser, t.ex. på klimatområdet (där det hittills har varit det rullande ordförandeksapet som har talat för EU). Vid sidan av revirstriden så finns det också flera sakfrågor i CITES-diskussionen som är högintressanta, och mycket politiska. Till de mer kontroversiella frågorna hör den utrotningshotade blåfenade tonfisken, som är en mycket populär sushi-ingrediens i t.ex. Japan.
Redan 1992 föreslog Sverige (då inte med i EU) att man skulle förbjuda handel med denna tonfisk genom s k Annex 1-listing. Efter starka politiska påtryckningar från bl.a. Japan drogs dock förslaget tillbaks, och idag står arten enligt många bedömare på utrotningens rand.
Nyligen lade kommissionen fram ett ganska halvhjärtat förslag till ny listning av blåfenan, som Sverige och flera andra medlemsländer nu vill skärpa till ett totalt och omedelbart handelsförbud. Andra EU-länder med stora fiskeintressen är dock starka motståndare till detta och påpekar att ett förbud kan leda till att tusental fiskare blir arbetslösa. En intresseorgansiation för fiskenäringen redogör här för argumenten emot listningen.
I grunden handlar det om en klassisk konflikt mellan bevarande- och näringsintressen; de som är motståndare till ett förbud hävdar att de vetenskapliga bedömningarna om tonfiskbeståndet är osäkra eller felaktiga, att ett förbud slår orättvist och leder till tjuvfiske, och att om ett förbud ändå införs så måste fiskenäringen kompenseras ekonomiskt och småskaligt fiske få ett undantag - något som kan skapa rejäla kryphål.
Andra politiskt kontroversiella CITES-frågor rör listning av isbjörnar och elefanter. Frågan är nu om EU ska kunna komma överens internt, eller om man kommer att tvingas att lägga ner sin röst i Doha nästa vecka. Det skulle i så fall bli en pinsam historia för EU - och kanske dödsstöten för blåfenan.
28 januari 2010
Vilket (för)drag?
I december förra året antogs som bekant ett nytt EU-fördrag. Det innebär t.ex. att EU inte längre kallas gemenskap, utan union, och att vi har tillsatt en permanent ordförande för rådet ("EU-president" Van Rompuy) och en hög representant för utrikesfrågor ("EU-utrikesminister" Ashton) med en ny diplomatkår för EU som kallas EEAS.
Fördraget innebär också att parlamentets makt utökas genom fler frågor med s k medbeslutande (t.ex. jordbruk och fiskefrågor), det blir fler parlamentariker, och på vissa politikområden (t.ex. inom kommisionär Malmströms område samarbete mot brott ) kommer det bli lättare att driva igenom EU-politiken eftersom man går från enhällighet till kvalificerad majoritet. De nationella parlamenten ges en större roll i beslutsfattandet. En EU-stadga för mänskliga rättigheter antas. Osv.
De flesta av dessa större förändringar är ganska väl kända. Men nu visar det sig att det nya fördraget också innebär en massa andra förändringar, som påverkar EU-vardagen i Bryssel mycket mer än vad jag hade trott från början. Också på miljöområdet, trots att fördragstexten på just detta politikområde i princip endast innebär ny artikelnumrering.
Faktum är att det nu pågår ett intensivt tolkningsarbete för vad det nya fördraget egentligen innebär, och vilka praktiska effekter det ska ha i beslutsfattandet i form av t.ex. nya arbetssätt och rutiner. Vilket i sin tur leder till en fascinerande maktkamp mellan de tre huvudinstitutionerna - kommissionen, rådet och parlamentet. En maktkamp som i och för sig ständigt pågår, men som nu gör sig ovanligt påmind.
Alla möjliga och omöjliga frågor dyker plötsligt upp. Vilken typ av kommittologi ska gälla för genomförande av alla EUs rättsakter? Leder fördraget till att EU ska representeras annorlunda i internationella förhandlingar framöver (t.ex. i klimatsammanhang!)? Får stats- och regeringscheferna ha med sig en minister på EU-toppmötena eller ej? Hur ska ansvarsfördelningen se ut mer exakt mellan Van Rompuys team och det roterande ordförandeskapet? Vad innebär egentligen det nya rösträkningssystemet (55% av medlemsstaterna och 65% av beforlkningsantalet) som införs 2014?
Jag inser med viss förvåning att svaren inte alls är givna av själva fördragstexten, och juristerna sliter nu sitt hår för att hitta rätt argument och rätt tolkning. Vi tycks ha antagit ett fördrag som vi inte vet den exakta innebörden av, vilket blir särskilt tydligt när olika jurister kommer fram till helt olika slutsatser beroende på om de arbetar på kommissionen, rådssekretariatet eller parlamentet...
Tillämpningen av det nya fördraget är alltså en pågående process, och många av de öppna frågorna kommer att finnas kvar länge på agendan innan ny praxis etableras.
Vid första anblicken kan ju detta verka lite underligt, men vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt. EU är i grunden en starkt politiserad organisation, och juridiken är förstås inte immun mot detta. Man blev (efter många års slit) överens om de stora dragen i det nya fördraget, men när de små paragraferna ska analyseras så börjar katt-rakandet. Djävulen ligger som bekant ofta i detaljerna.
EU är och förblir med andra ord ganska oförutsägbart, t o m när det handlar om hur man tillämpar ett fördrag - som ju syftar till att skapa just förutsägbarhet och tydliga regler. Men det är just därför som det är så roligt att arbeta med EU-frågor; nästan ingenting är omöjligt om den politiska viljan finns.
Fördraget innebär också att parlamentets makt utökas genom fler frågor med s k medbeslutande (t.ex. jordbruk och fiskefrågor), det blir fler parlamentariker, och på vissa politikområden (t.ex. inom kommisionär Malmströms område samarbete mot brott ) kommer det bli lättare att driva igenom EU-politiken eftersom man går från enhällighet till kvalificerad majoritet. De nationella parlamenten ges en större roll i beslutsfattandet. En EU-stadga för mänskliga rättigheter antas. Osv.
De flesta av dessa större förändringar är ganska väl kända. Men nu visar det sig att det nya fördraget också innebär en massa andra förändringar, som påverkar EU-vardagen i Bryssel mycket mer än vad jag hade trott från början. Också på miljöområdet, trots att fördragstexten på just detta politikområde i princip endast innebär ny artikelnumrering.
Faktum är att det nu pågår ett intensivt tolkningsarbete för vad det nya fördraget egentligen innebär, och vilka praktiska effekter det ska ha i beslutsfattandet i form av t.ex. nya arbetssätt och rutiner. Vilket i sin tur leder till en fascinerande maktkamp mellan de tre huvudinstitutionerna - kommissionen, rådet och parlamentet. En maktkamp som i och för sig ständigt pågår, men som nu gör sig ovanligt påmind.
Alla möjliga och omöjliga frågor dyker plötsligt upp. Vilken typ av kommittologi ska gälla för genomförande av alla EUs rättsakter? Leder fördraget till att EU ska representeras annorlunda i internationella förhandlingar framöver (t.ex. i klimatsammanhang!)? Får stats- och regeringscheferna ha med sig en minister på EU-toppmötena eller ej? Hur ska ansvarsfördelningen se ut mer exakt mellan Van Rompuys team och det roterande ordförandeskapet? Vad innebär egentligen det nya rösträkningssystemet (55% av medlemsstaterna och 65% av beforlkningsantalet) som införs 2014?
Jag inser med viss förvåning att svaren inte alls är givna av själva fördragstexten, och juristerna sliter nu sitt hår för att hitta rätt argument och rätt tolkning. Vi tycks ha antagit ett fördrag som vi inte vet den exakta innebörden av, vilket blir särskilt tydligt när olika jurister kommer fram till helt olika slutsatser beroende på om de arbetar på kommissionen, rådssekretariatet eller parlamentet...
Tillämpningen av det nya fördraget är alltså en pågående process, och många av de öppna frågorna kommer att finnas kvar länge på agendan innan ny praxis etableras.
Vid första anblicken kan ju detta verka lite underligt, men vid närmare eftertanke är det kanske inte så konstigt. EU är i grunden en starkt politiserad organisation, och juridiken är förstås inte immun mot detta. Man blev (efter många års slit) överens om de stora dragen i det nya fördraget, men när de små paragraferna ska analyseras så börjar katt-rakandet. Djävulen ligger som bekant ofta i detaljerna.
EU är och förblir med andra ord ganska oförutsägbart, t o m när det handlar om hur man tillämpar ett fördrag - som ju syftar till att skapa just förutsägbarhet och tydliga regler. Men det är just därför som det är så roligt att arbeta med EU-frågor; nästan ingenting är omöjligt om den politiska viljan finns.
04 december 2009
Att förbereda och leda ett EU-möte: del 4
Del 1: ”The basics” – sova, äta och pudra näsan
Del 2: Personkännedom
Del 3: Att var tillräckligt påläst
Del 4: att skapa god stämning
Om man vill uppnå bra resultat av ett EU-möte är det extremt vitkigt att skapa en bra förhandlingsstämning. Hur gör man det?
En grundläggande förutsättning är att alla är väl förberedda på vad som ska behandlas. Jag lägger därför ner extra mycket möda på att dels informera i förväg vad som förväntas av medlemsländerna och se till att alla underlagsdokument skickas ut i mycket god tid före varje möte. Både i inledningen och avslutningen lägger jag ner mycket tid på att beskriva vad har vi gjort före mötet, vad målet är med dagens möte, och vad som är nästa steg.
Om mötesdeltagarna känner att de har full kontroll över processen så håller de sig lugna och säkra och kommer därmed att vara mindre benägna att ställa till problem. Det värsta en diplomat vet är när något oväntat händer.
Själv brukar jag dessutom ofta inleda mötet med en personlig betraktelse i form av t.ex. en anekdot, en aktuell händelse, ett referat från en dröm (jag har märkt att man ofta drömmer om ordförandeskapet, särskilt efter att ha ha suttit sent kvällen innan och förberett ett möte i detalj) eller en teckning målad av någon av grabbarna som jag tagit med hemifrån.
Det enda kravet är egentlgien att det jag säger på ett eller annat sätt anknyter till agendan. Härom veckan tog jag med mig ett gäng leksaksbilar till arbetsgruppen och använde dem som exempel på vilka fordon som omfattades av den förordning vi då förhandlade. Det viosade tig vara en utmärkt inledning på dagens övningar.
17 november 2009
Att förbereda och leda ett EU-möte: del 3
Hur förbereder man sig framgångsrikt som EU-ordförande för ett heldagsmöte med förhandlingar i en EU-arbetsgrupp? I en serie av inlägg kommer jag att reflektera över hur man gör i praktiken för att leda EU-arbetet i en attachégrupp.Tidigare inlägg:
Del 1: ”the basics” – sova, äta och pudra näsan
Del 2: Personkännedom
Del 3: Att var tillräckligt påläst
När det gäller sakkunskap, så måste man vara minst ett par steg före kollegorna hela tiden. Det gäller att noga läsa in alla aktuella underlagsdokument och skapa sig en grundlig förståelse för alla detaljer i förslaget.
Att bara läsa på räcker dock inte. Jag brukar ordna ett eller fler förberedande möten med experterna i regeringskansliet, rådssekretariatet och EU-kommissionen då man ställer alla tänkbara frågor, spelar djävulens advokat, försöker begripa "politiken" i frågorna och inte bara det tekniska.
I morgon ska jag ha ett sådant möte som handlar om kommissionens nya lagförslag om CO2-utsläpp från lätta lastbilar.
Oftast ägnar jag också många långa timmar framför datorn dagarna eller i värsta fall kvällen före varje förhandlingsmöte för att gå igenom agendan ordentligt och försöka förutse alla tänkbara scenarier. Därefter skriver jag ett "ordförandemanuskript" med stödord för vad som ska sägas och i vilken ordning saker och ting ska ske i arbetsgruppen.
Manuskriptet anpassas sen till mötet och till vad medlemsländerna och kommissionen faktiskt säger. Om man har planerat riktigt väl så har man svaret på alla frågor redan innan de ställs.
Hittills har upplägget gått bra och manuskripten har hållit. Men lite slitigt är det.
27 oktober 2009
Att förbereda och leda ett EU-möte: del 1
Hur förbereder man sig framgångsrikt som EU-ordförande för ett heldagsmöte med förhandlingar i en EU-arbetsgrupp? I detta och i några kommande inlägg kommer jag att reflektera över hur man gör i praktiken för att leda EU-arbetet i en attachégrupp. Del 1: ”the basics” – sova, äta och pudra näsan
Att sitta ordförande för en attachégrupp under en hel dag är krävande på många sätt. Det är nödvändigt att vara påläst, mentalt förberedd och känna sina kollegor väl (återkommer till detta i senare inlägg) - men inte tillräckligt.
För att göra bra ifrån sig måste man därutöver vara i fysiskt god form: väl utvilad, helst inspirerad och full av energi, nykter och skärpt. Detta för att kunna lyssna, förstå och reagera på de olika inspelen från medlemsstaterna och kommissionen, den kanske allra viktigaste uppgiften som mötesordförande.
I praktiken innebär det för min del minst 6 timmars sömn natten före mötet, en rejäl frukost på mötesdagsmorgonen, ett medhavt mellanmål utifall energin skulle tryta under mötet samt (i värsta fall ) en alvedon eller två i dokumentportföljen.
En annan förvisso elementär, men ack så viktig, detalj är att se till att man pudrar näsan ordentligt strax innan mötet, och att man undviker alltför urindrivande drycker…
Att missa denna detalj kan bli dyrköpt; antingen får man sitta där i blickpunkten och skruva på sig och trumma med fötterna medan blåsan gör sig alltmer påmind, vilket gör det svårt att koncentrera sig på mötesuppgifterna.
16 september 2009
Ny EU-kommission - med klimatkommissionär?
Efter många turer står det idag klart att Manuel Barroso får förnyat förtroende som EU-kommisionens ordförande, i och med att han fick majoritetsstöd i EU-parlamentet. Det var trots allt ganska förväntat; han var den enda kandidaten. DN rapporterar här.
Att vara ordförande EU-kommissionen är kanske det vktigaste jobbet av alla inom EU. Kommissionen med sina ca 23000 ofta mycket duktiga tjänstemän är den EU-institution som har s k initiativrätt, vilket innebär att endast de kan lägga fram förslag till ny eller reviderad EU-lagstiftning (medan rådet och parlamentet föreslår ändringar och tillägg och till slut måste godkänna förslagen).
Medlemsländerna har sedan ansvar för lagarnas genomförande, men kommissionen agerar också "vakthund", genom att varna och till slut ställa de länder inför rätta som ev brister i genomförande. Det kan bli en dyr historia för de medlemsländer som fälls för detta i EU-domstolen.
Barroso är alltså ytterst ansvarig för om, när och vad som ska föreslås när det gäller EU-lagstiftning de närmaste 5 åren, liksom för att försäkra sig om att medlemsländerna verkligen tillämpar den antagna lagstiftningen.
Barrosos första uppgift som nyvald ordförande är att utse övriga 26 medlemmar - eller kommissionärer, som de kallas - i den nya kommissionen. Vem som får ansvar för miljö- och klimatfrågorna kommer att ha stor betydelse.
Margot Wallström bidrog t.ex. till att miljö- och hållbarhetsfrågorna fick mycket större tyngd inom EU under sin tid som miljökommissionär. Det finns en rad viktiga miljöförslag på gång inom kommissionen - t.ex. ett om att revidera det s k takdirektivet om svavel- och kväveutsläpp, och ett om minskade CO2-utsläpp från lätta lastbilar - där det behövs en stark politisk ledare för att bevara de höga miljöambitionerna. Ofta debatteras förslagen mycket intensivt inom kommissionen innan de läggs fram.
Det är ingen hemlighet att den nuvarande miljökommissionären Dimas (från Grekland) aspirerar på att sitta kvar, men det är ovanligt att en sittande kommissionär får behålla sin portfölj i en ny kommission.
Dessutom är det mycket möjligt att att den nya kommissionen kommer att organiseras på ett annat sätt. Ett rykte gör t.ex. gällande att klimatfrågorna helt eller delvis kan komma att överföras från miljö- till energidirektoratet. I debatten med EP igår lovade Barroso faktiskt inrätta en helt ny kommissionärspost - en EU-kommissionär för klimat.
Frågan är alltså både vem som blir ny miljökommissionär, och exakt vilka ansvarsområden som hon/han i så fall får. En annan viktig fråga är vilken linje Barroso kommer att välja mer generellt när det gäller miljön: kommer han att se miljöpolitiken som ett hinder eller som en positiv drivkraft för ekonomisk utveckling? Vill han försvara gammal ineffektiv industri eller satsa på nya och energisnåla branscher?
Svaret på de frågorna kommer att vara avgörande för vilken tyngd miljö och klimat kommer att få inom EU under de närmaste 5 åren.
Att vara ordförande EU-kommissionen är kanske det vktigaste jobbet av alla inom EU. Kommissionen med sina ca 23000 ofta mycket duktiga tjänstemän är den EU-institution som har s k initiativrätt, vilket innebär att endast de kan lägga fram förslag till ny eller reviderad EU-lagstiftning (medan rådet och parlamentet föreslår ändringar och tillägg och till slut måste godkänna förslagen).
Medlemsländerna har sedan ansvar för lagarnas genomförande, men kommissionen agerar också "vakthund", genom att varna och till slut ställa de länder inför rätta som ev brister i genomförande. Det kan bli en dyr historia för de medlemsländer som fälls för detta i EU-domstolen.
Barroso är alltså ytterst ansvarig för om, när och vad som ska föreslås när det gäller EU-lagstiftning de närmaste 5 åren, liksom för att försäkra sig om att medlemsländerna verkligen tillämpar den antagna lagstiftningen.Barrosos första uppgift som nyvald ordförande är att utse övriga 26 medlemmar - eller kommissionärer, som de kallas - i den nya kommissionen. Vem som får ansvar för miljö- och klimatfrågorna kommer att ha stor betydelse.
Margot Wallström bidrog t.ex. till att miljö- och hållbarhetsfrågorna fick mycket större tyngd inom EU under sin tid som miljökommissionär. Det finns en rad viktiga miljöförslag på gång inom kommissionen - t.ex. ett om att revidera det s k takdirektivet om svavel- och kväveutsläpp, och ett om minskade CO2-utsläpp från lätta lastbilar - där det behövs en stark politisk ledare för att bevara de höga miljöambitionerna. Ofta debatteras förslagen mycket intensivt inom kommissionen innan de läggs fram.
Det är ingen hemlighet att den nuvarande miljökommissionären Dimas (från Grekland) aspirerar på att sitta kvar, men det är ovanligt att en sittande kommissionär får behålla sin portfölj i en ny kommission.
Dessutom är det mycket möjligt att att den nya kommissionen kommer att organiseras på ett annat sätt. Ett rykte gör t.ex. gällande att klimatfrågorna helt eller delvis kan komma att överföras från miljö- till energidirektoratet. I debatten med EP igår lovade Barroso faktiskt inrätta en helt ny kommissionärspost - en EU-kommissionär för klimat.
Frågan är alltså både vem som blir ny miljökommissionär, och exakt vilka ansvarsområden som hon/han i så fall får. En annan viktig fråga är vilken linje Barroso kommer att välja mer generellt när det gäller miljön: kommer han att se miljöpolitiken som ett hinder eller som en positiv drivkraft för ekonomisk utveckling? Vill han försvara gammal ineffektiv industri eller satsa på nya och energisnåla branscher?
Svaret på de frågorna kommer att vara avgörande för vilken tyngd miljö och klimat kommer att få inom EU under de närmaste 5 åren.
23 maj 2009
EU-ordförande i ett nötskal
Drygt 5 veckor återstår till Sveriges ordförandeskap i EU, 1 juli – 31 december 2009. Vad innebär egentligen detta? Här är de viktigaste komponenterna. Sverige leder, företräder och driver på EU-arbetet i EUs ministerråd, dvs ”medlemsländernas institution” i EU. Det innebär bl.a. att Sverige sitter ordförande i alla EUs ministermöten, i Coreper (förberedande ambassadörsmöten) och i EUs ca 250 förhandlingsgrupper (för min del i EUs miljöarbetsgrupp som förbereder alla miljöbeslut).
Den viktigaste uppgiften är att se till att EU fattar beslut i viktiga frågor (med enighet eller kvalificerad majoritet, beroende på typ av fråga), vilket ofta innebär tuffa förhandlingar både mellan medlemsländer och med Europaparlamentet. Diplomati, fingertoppskänsla och trovärdighet kommer att vara avgörande faktorer för framgång.
I genomsnitt hålls ett ministermöte, 1-2 Corepermöten och ett 50-tal EU-förhandlingsgrupper varje vecka; att ha ansvar för allt detta arbete är en mycket tung uppgift, som kräver stora resurser.
Sverige kommer även att på olika nivåer företräda EU vid internationella möten, inom allt från FN-möten om klimat och mänskliga rättigheter till WTO-möten och toppmöten med Kina, USA och Indien. Även detta är förstås oerhört resurskrävande.
Ett bra ordförandeskap kan inte driva nationella hjärtefrågor i EU – det enda man egentligen styr över är själva dagordningen, dvs vad som ska hanteras när (vilka sakfrågor som faktiskt ligger på bordet ”ärvs” dock till stor del av föregående ordförandeskap).
Sverige kommer att stå i centrum globalt under det kommande halvåret. Som EU:s främste företrädare kommer vi att citeras, intervjuas, medverka i paneler, analyseras, kommenteras o.s.v. världen över. Det kommer att bli fler reportage om Sverige i utländska medier. Turismen kan väntas öka.
Personligen känns det både privilegierat och unikt att få vara med om detta mastodontprojekt. Personligen är jag övertygad om att Sveriges halvår som EU:s anförare kommer att generera goda resultat. Den svenska statsapparaten är förberedd till tänderna, vi har inga nationella pretentioner och är som folkslag lagom pragmatiska, organiserade, effektiva och målinriktade. Om dessa klyschor stämmer, så borgar det för ett väl förvaltat EU-ordförandeskap.
Om 7-8 månader räknar jag med att skriva jag ett nytt inlägg som sammanfattar det svenska ordförandeskapets insatser – då får vi se om alla våra förberelser och ambitioner har burit frukt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
