Ett starkt spanskt avslut

I Bryssel, liksom i resten av världen, har man följt VM-fotbollen med största intresse. Ibland har det tagit lite väl stora proportioner.

EU-förhandlingarna har under de senaste veckorna vimlat av ordvitsar och olika  liknelser med hänvisning till fotbollen, och ibland har man t.om. avbrutit - eller åtminstone skyndat på - förhandlingarna för att hinna se fotbollsmatcherna. Det belgiska ordförandeskapet, som arrangerar ett informellt miljöministermöte i Ghent imorgon, meddelade t.ex. i fredags att de skulle ordna en stor tv-skärm för de ministrar och delegater som anländer redan ikväll, för att kunna följa VM-finalen.

De flesta ser matcherna ute på cafeer och restauranger, och det brukar vara en härlig feststämning kring dessa "mini-arenor". På Place Luxembourg i EU-kvarteren har man satt upp storbildskärmar runt hela torget, och efter matchen är det fest, med sång, gatudans, vuvuzela-brölande och bilparader.

Själv hade jag turligt nog valt att se finalen med spanska vänner och kollegor, och när Iniesta dundrade in segermålet så visste det spanska jublet inga gränser. Festen fortsatte senare på Grand Place.

En av vännerna berättade att enda gången som alla spanjorer känner verklig nationell stolthet och glädje och viftar med den annars impopulära rödgula spanska flaggan är när Spanien vinner viktiga fotbollsmatcher. Annars känner sig spanjorerna som regel mer som en casteljano, asturier eller galicier än som en spanjor. 

Kanske är man också extra fotbollstokiga i just Spanien. Enligt en artikel the Guardian har man i en studie kommit fram till att 7 av 10 spanska fotbollsfans föredrar att titta på fotboll framför att ha sex.

Dagens VM-seger måste således vara bästa tänkbara avslut på det spanska ordförandeskapet - det tycker de säkerligen själva  varje fall.

Second hand, second life

Varje halvår smyckas den stora rådsbyggnaden i Bryssel med en mer eller mindre originell utställning av det nya ordförandeskapet.

Sverige hade ett glas- och furu-tema, och spanjorerna en rullande digital "flygande matta". Under tjeckernas ordförandeskap skapade utställningen "Entropa" också politisk kontrovers.

Har dock svårt att tro belgarnas utställning kan väcka särskilt mycket förargelse. Temat denna gång är mode och fattigdom/återvinning. Ett antal kreatitva modedesigners ställer ut kläder och andra attiraljer som har skapats av uttjänta produkter.

Initiativet härstammar från en organisation som  över 70 år har gjort om gamla prylar till något vettigt som sedan skänkts eller sålts billigt till mindre bemedlade.

Utställningen kallas "Second hand, Second Life". Här några bilder:

Spanska miljömål

Igår var det dags för den traditionella överlämningen av miljöarbetsgruppens staffettpinne med tillhörande "miljömonster" från de spanska kollegorna till belgarna, som tar över 1 juli.

Spanjorerna har på miljösidan klarat sig ungefär som förväntat, med överenskommelsen om industriutsläppsdirektivet som den stora fjädern i hatten. Man kan också stoltstera med ett nytt ambitiöst miljömål för biologisk mångfald som antogs både av miljöministrarna och av Europeiska rådet.

I andra miljöfrågor, inklusive klimatfrågan, har det gått mycket trögare och här får Belgien nu visa vad de går för (med eller utan regering, som ännu inte är på plats efter valet).  

Senare under kvällen passerade jag EU-byråkraternas favorit-hak vid Place Luxemburg som under fotbolls-VM är översållat med storbildsskärmar. Efter Spaniens vinst i åttondelsfinalen fylldes torget av överförfriskade, dansande och sjungande spanjorer, ofta med spefulla budskap mot "lillebror" i väster ("Portugal-a-casa-å-å-å-å-å!").

Nytt miljörådsmöte i antågande

I fredags hade vi Coreperförhandlingar om nästan alla punkter på miljörådets agenda inför nästa möte den 11 juni i Luxemburg. Vi antog en rad lägesrapporter och enades om en skogsresolution.

Det är bara att konstatera att spanjorna inte riktigt har kommit så långt som de hade hoppats på. Av sex aktuella lagförslag så kommer minst fem att hamna i knät på belgarna när de tar över i juli. Också för den sjätte - det viktiga industriutsläppsdirektivet - är resultatet högst osäkert. Intensiva slutförhandlingar pågår med parlamentet och det är långt ifrån givet att man kommer i mål; i så fall väntar en tuff s k förlikningsförhandling i höst.

Spanjorerna hade också hoppats starta förhandlingar om ett nytt lagförslag om bioavfall, men kommissionen har kommit fram till att det inte behövs lagstiftnign alls på det området.

Återstår så endast en politisk resolution om torka och klimatanpassning, och ännu en ministerdebatt om klimat på agendan den 11 juni. Klimatdiskussionerna skulle kunna bli intressanta, men ingen tror på allvar att det ska kunna ske något verkligt framsteg vid detta möte - varken inför Cancun-mötet i höst eller i den intressanta diskussionen om EU ska öka sitt utsläppsåtagande till 30% av "egoistiska" skäl.

Institutionell maktkamp

I en tidigare blogg har jag berättat om hur de olika EU-institutionerna (rådet, kommissionen och parlamentet) gör delvis helt olika tolkningar av det nya EU-fördraget.

Förra veckan deltog jag på ett ovanligt spännande corepermöte där en av de knivigaste frågorna - den om hur EU ska representeras i internationella förhandlingar - diskuterades.

Ämnet var ett s k förhandlingsmandat med riktlinjer för EU:s positioner inför ett FN-möte i Stockholm i juni om att skapa en ny miljökonvention (internationell miljölag) om att begränsa användningen av den giftiga tungmetallen kvicksilver.

I denna typ av förhandlingar har kommissionen hittills talat för EU:s räkning när det finns en tydlig EU-lagstiftning på plats, medan ordförandelandet förhandlar när det handlar om frågor där EU-regleringar saknas (t.ex. finansiella frågor och stöd till u-länder). I vissa fall råder s k delad kompetens, dvs det finns både EU-lagstiftning och nationella lagar, och i dessa fall har oftast ordförandeskapet företrätt unionen.

Kommissionen vill nu ändra denna praxis och hävdar att EU:s nya fördrag ger kommissionen rätt att tala för EU och leda EUs interna förhandlingsmöten i alla frågor. De menar också att en sådan reform är nödvändig av praktiska skäl för att EU ska kunna tala med en röst i internationella förhandlingar.

Rådet - dvs medlemsstaterna - är däremot helt eniga om att EU-fördraget inte ändrar någonting på detta område och vill fortsätta att dela upp förhandlingsuppgifterna mellan kommissionen och ordförandeskapslandet beroende på vilka sakfrågor som förhandlas i det enskilda fallet.

Mandatfrågan har nu stötts och blötts i månader, men vid corepermötet förra veckan var det dags att fatta beslut. Det blev snart tydligt att medlemsländerna fortfarande inte accepterade kommissionens linje, varpå kommissionen gjorde något mycket ovanligt: man drog tillbaks sitt ursprungliga förslag.

Exakt vad detta innebär ur rättsligt perspektiv är ännu oklart. Kanske måste fallet prövas i EU-domstolen, men det kan ta mycket lång tid, kanske flera år. Den omedelbara följden är dock sannolikt att rådets beslut ogiltigförklaras eftersom det bara är kommissionen som får lägga förslag i EU (s k exklusiv initiativrätt). EU kan därmed komma att stå utan förhandlingsmandat FN-mötet i juni med följd att både kommissionen och medlemsländerna måste sitta tysta.

I värsta fall kan situationen lamslå EUs agerande även i andra internationella förhandlingar. Och i bakgrunden hägrar hela tiden den kanske mest kontroversiella frågan: ska kommissionen ha rätt att förhandla för hela EU även i klimatförhandlingarna?

Höga spanska miljöambitioner

Inför det svenska EU-ordförandeskapet försökte vi på lågmält svenskt maner planera efter devisen "under-promise and over-deliver". Dvs lova blygsamt och leverera mer än utlovat - hellre än tvärtom.

Spanjorernas ledord verkar snarare vara: "Promise the world!". Ambitionerna, i varje fall på miljöområdet, är skyhöga.

Fyra huvudprioriteringar listas: klimat, biologisk mångfald, vatten/marin miljö och "miljökvalitet"; rubrikerna är nästan identiska med Sveriges miljöprioriteringar under ordförandeskapet.

På lagstiftningssidan hoppas spanjorerna avsluta 6 pågående förhandlingar - förordning om CO2-utsläpp från lätta lastbilar, industriutsläppsdirektivet, nya regler om elprodukter (avfallshantering och minskad användning av giftiga ämnen), markdirektivet och biociddirektivet. Dessutom planerar man för hela 7 politiska deklarationer, s k rådslutsatser, som bl.a. ska slå fast en ny klimatstrategi för EU inför Mexiko-mötet i höst, och anta en ny EU-vision och nya EU-mål för biologisk mångfald.

Det är alltså en mycket diger agenda, och närmast omöjlig att klara av. Man har t.ex. föresatt sig att enas om markdirketivet, ett gammalt förslag från 2006 som både portugiserna och tjeckerna misslyckades med att avsluta under sina ordförandeskap trots intensivt arbete. Rena självmordsuppdraget.

Man kan konstatera att det spanska och svenska ordförandeskapen har helt olika angreppssätt: sydlänningarna siktar mot stjärniorna i hopp om att nå trädtopparna, medan nordborna lovar mindre och slår sig gärna för bröstet när man uppnår detta (och helst lite till).

Det är förstås inte givet att den ena strategin är bättre än den andra. Mycket av det som sker i EU är oförutsägbart och styrs av yttre omständigheter. Tjeckerna lyckades t.ex. mot alla odds avsluta hela 6 lagstiftningsärenden på miljösidan under sina 6 månader - mycket tack vare ett avgående (och därmed kompromissvilligt) EP.

Själv ligger jag någonstans mittemellan nord och syd, kanske något av en realistisk optimist. Det är bra att lägga ribban högt, men inte så högt att man river för tidigt. Spanjorerna har nog satt ribban lite väl högt.

En spansk flygande matta

Sedan strulet med konstutställningen under det tjeckiska ordförandeskapet väntas få ordförandeland våga sticka ut hakan när det gäller utsmyckningen av rådsbyggnaden ”Justus Lipsius” där rådet håller merparten av sina möten. Även Sverige spelade med säkra kort.

Nu har en 33 meter lång LED-skärm formad som en loop högt upp i taket ersatt de svenska pinnstolarna och konst-glasen i rådsbyggnaden.

Installationen kallas "Traversias", och ska föreställa IT-samhällets elektriska kablar som förser oss alla med digital information. På skärmen projiceras uppifrån och i realtid rörliga bilder på alla de människor som dagligen passerar in och ut genom byggnaden.

Vissa menar att den spanska IT-loopen mest påminner om en flygande matta, eller - ännu värre - en liggande reklampelare. Själv säger kreatören att den symboliserar en ”stig av ljus” från EU.

Just idag var dock skärmen helt mörk, kanske på grund av tekniskt fel. Eller har upplysningen från EU sinat?

Om det är snyggt? Bedöm själva.

Ordförandeskapet och Mr Bean

The Guardian rapporterade härom dagen att det spanska ordförandeskapet har råkat ut för olaga intrång på det spanska ordförandeskapets hemsida. Hackers ska bl.a. ha ersatt fotot på statsminister Zapatero med en bild på den den (enligt vissa) bildlike komikern Mr Bean.

Tydligen är jämförelsen inte ovanlig i Spanien, där elaka tungor hävdar att han inte bara är lik till utseende utan också till sättet.

Det kan inte vara lätt att vara politiker.

Händelsen har väckt en del munterhet i Brysselkorridorerna och hemsidan lär ha legat nere i flera dagar i avvaktan på säkerhetsuppgradering.

SE blir ES

Idag har spanjorerna formellt tagit över EU-rodret för det närmsta halvåret (återkommer senare med lite personliga reflektioner om hur det egentligen gick för Sverige som EU-ordförande).

Kontrasten mot ordförandeskapshetsen innan julhelgen känns nästan löjligt stor. Möjligen kommer det att kännas annorlunda när jag travar in på kontoret igen nästa vecka, men just i detta nu saknar jag inte ordförandeskapet ett spår.

Jag kan konstatera hur SKÖNT det att få vila ut ordentligt; att endast fokusera på att umgås med familjen (jösses vad ungarna har utvecklats!), pyssla med jul- och nyårsstök, laga mat, promenera och läsa böcker (just nu ”The Audacity of Hope - Thoughts on Reclaiming the American Dream” av Barack Obama; kan varmt rekommenderas) - det är livskvalitet.