Möt The Awakeners

Richard Rubbish är tillbaks!

Kommissionären om resurseffektivitet

Miljökommissionär Potocnik deltog nyligen vid ett nybildat forum för resurseffektivitet, och höll då ett linjetal i ämnet.

Grön tillväxt kan bli motorn i en nyare och mer modern ekonomi, menar han, och pekar på att det antalet gröna jobb ökar med 3% per år och att miljödriven tillväxt redan står för 1/3 av den totala tillväxten i EU. Marknaden för dessa "eko-industrier" är enorm; upp till 3 trillioner euro, som dessutom antas fördubblas under de kommande 10 åren. Samtidigt ökar priserna på grundläggande råvaruresurser vilket gör det dyrare att producera "business as usual".

EU har därför mycket att tjäna på att leverera de miljöanpassade och resurseffektiva varor och tjänster som världen redan efterfrågar, och som kommer att efterfrågas i än högre grad i framtiden.

Här kan man läsa hela hans tal, som också innehåller en lång lista på planerade intiativ som ska genomföras de kommande åren.

Nya rön om världens resurshantering

I en ny intressant studie från SERI-institutet i Österrike kartläggs resursanvändningen i världen idag och 30 år tillbaks i tiden. Under denna period har den globala användningen av materiella resurser (metaller, fossila bränslen, trä, jordbruksprodukter etc) i genomssnitt fördubblats.

Om råvaruuttaget fortsätter att öka i samma takt, kommer den globala användningen år 2050 att vara 2-3 gånger så stor som idag. Att dagens fattiga länder ska nå "OECD"-standard baserat på dagens resurshantering (utan en rejält minskad resursanvändning i den rika världen) är helt enkelt inte möjligt.

Obalanserna i råvaruflödet är slående: 18 länder använder 75% jordens resurser, medan de 100 fattigaste använder ynka 1,5%. En genomsnittlig Europé använder 3-5 gånger så mycket resurser per person som våra förfäder - och upp till11 gånger mer resurser än en genomsnittlig indier.

Studien visar också att Kina nu är på väg att komma ikapp EU och USA i resursanvändning per capita - särskilt efter den exceptionella ekonomiska tillväxt de har haft under det senaste årtiondet. Redan idag är Kina det land som har den högsta totala resursanvändningen (givetvis också beroende på den stora folkmängden).

Rapportförfattarna konstaterar att kampen om resurser kommer att hårdna i framtiden, och att Europa är den region i världen som redan idag är mest beroende av energi- och resursimport. Vår höga materiella standard bygger alltså på enorma uttag av resures i andra regioner - med tillhörande miljöförstöring och sociala problem. Därmed kan man tyvärr konstatera att många av de miljöproblem vi har löst i Europa dels äts upp av den ständigt ökande råvarukonsumtionen, dels att problemen i stor utsträckning endast har exporterats till andra länder i världen.

Det finns bara två sätt att hantera denna svåra problematik: att kraftigt effektivisera resursanvändningen i den rika världen, eller att helt enkelt minska konsumtionen av resurser. Vi kommer att behöva göra bådadera, för att kunna undvika en ekonomisk och miljömässig kris som är långt värre än den vi ser idag.

Gröna EU-2020-rekommendationer

Kommissionen har nu gått igenom och analyserat EU-ländernas eknomiska handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning, som en del av den nya s k EU2020-processen, som ska säkra en "smart, inkluderande och hållbar" tillväxt för Europa fram till år 2020.

Klimat och resurseffektivisering ingår numera som övergripande mål inom denna process, varför även även dessa aspekter granskas av kommissionens lupp.

Samtliga EU-länders handlingsprogram har granskats, och både ris och ros delas ut.

Enligt kommissionen så utmärker sig Spanien och Frankrike särskilt på miljösidan, med EU:s lägsta miljöskatter i förhållande till BNP. Länderna rekommenderas bl.a. att skatteväxla - dvs öka beskattningen av miljöutsläpp, energi och resurser, och minska beskattningen på arbete. 

Här kan man läsa samtliga kommissionens utlåtanden om EU-ländernas ekonomiska politik.

En ny industriell revolution

I tidningarna kan man läsa att lösningen till EU:s ekonomiska kris står mellan två val: antingen fortsatt åtstramningspolitik eller satsningar på tillväxt.

En något konstlad diskussion kan tyckas, dels eftersom inte nödvändigtvis finns någon tydlig motsättning mellan dessa strategier, dels eftersom det sägs väldigt lite om varifrån EU:s framtida ekonomiska tillväxt faktiskt ska komma ifrån. Kanske är det detta som debatten snarare borde handla om. Eller rent av om ständig ekonomisk tillväxt av det slag vi har sett under det senaste århundradet ens är möjlig - eller önskvärd - i det långa loppet.

I ett pressmeddelande från kommissionen försöker man sig på ett svar: det talas rent av om en industriell revolution, där Europa ska övergå till en modern, resursnål, och klimatsmart ekonomi. Och det är inte miljödirektoratet som är avsändare, utan kommissionären för näringsliv och företagande.

Kommisisonen presenterar en vision om att Europas framtida välstånd ska baseras på att avveckla beroendet av fossibränsle, utveckla nya resursnåla material, och satsa på återvinning, elbilar, byggnader som producerar istället för att konsumera energi, utsläppsfria fabriker, digital teknik, bioeneergi och småskaligt näringsliv.

Det handlar om stora pengar: den globala marknaden för grön teknik beräknas uppgå till 1000 miljarder euro per år idag och tre gånger så mycket år 2020. De "gröna" ekonomiska sektorerna (t.ex. återvinningsindustrier, vattenrening och förnybar energiproduktion) märker inte mycket av den globala recessionen, och de mest resurseffektiva ekonomierna är de som klarar den ekonomiska krisen bäst.

Utvecklingen kan dock snabbas på ytterligare med hjälp av striktare miljö- och klimat lagstiftning inom EU och globalt, och reformerade skattesystem som beskattar energi och resurser mer och arbete mindre. Även länder som Kina inser att traditionell tillväxt inte är hållbar, och tar i ökande grad miljömässiga och sociala hänsyn.

EU är fortfarande världsledande inom denna sektor, med en omsättning av över 300 miljarder euro som generar mer än 3 miljoner arbetstillfällen. Men man riskerar att konkurreras ut av snabbt växande ekonomier såsom Kina, Indien och Brasilen - kanske även av USA.

Vissa menar säkert att kommissionens budskap om behovet av en ny industriell revolution är alltför långtgående och orealistiskt. Frågan är dock i så fall vad som är alternativet - finns det någon som på allvar tror att gårdagens slösaktiga ekonomiska strukturer kommer att lösa Europas pågående och framtida ekonomiska och sociala kris?

Gröna jobb - räddningen för EU?

Kommissionen presenterar i dagarna konkreta åtgärder för att skapa fler jobb i det krisande EU. Störst potential för nya arbetstillfällen finns enligt denna rapport inom områdena miljö, hälsa och IT. Bara inom energieffektiviseringssektorn kan 2 miljoner nya jobb skapas. Skatteväxling (lägre skatt på arbete och högre på energi och resurser) lyfts fram som en nyckelåtgärd.

Låt oss hoppas att Europas finans- och arbetsmarknadsministrar lystrar. Då blir det inte bara färre arbetslösa, utan också renare miljö, bättre hälsa och snabbare internet i EU i framtiden. Många flugor på smällen, alltså.

Ett land som verkar ta till sig argumenten är faktiskt det krisande Grekland, där statsministern nyligen gjorde ett utspel om att satsa stort på förnybar energi (särskilt solkraft) för att ta sig ur krisen. I ett längre perspektiv tänker man sig att upp till 100% av elkraften ska produceras av förnybara källor.

Ode över en leksaksbil

Vissa saker var bättre förr. Leksakers hållbarhet till exempel.


Kära leksabil. Jag fick dig av mormor för snart 38 år sedan. Efter lång och trogen tjänstgöring har du har tappat dina framdäck och fått taket intryckt, och det är dags att rulla in i leksakshimlen. Tack för alla rulliga minnen du har givit både mig och mina barn. 

Denna lilla leksaksbil hållit i nästan 40 år, innan den blev obrukbar till följd av en något omild behandling av min fyraåring. "Ulf" stod det länge på taket med stora svarta bokstäver, för att ingen skulle sno bilen i sandlådan. Tre decennier senare hittade jag den i en låda på vinden och gav den i julklapp till mina egna barn - det blev en klar favorit eftersom den rullade så bra och inte gick sönder så lätt. 

Kan inte låta bli att jämföra med det made-in-China-skräp som man köper i leksaksaffärerna nuförtiden. Det mesta går sönder efter någon månad, ibland inom några dagar eller rent av timmar, oavsett om det handlar om bilar eller andra leksaker.

En effekt av den dåliga kvaliteten på leksakerna är att man köper nytt hela tiden. Forskarstudier visar att svenska barn har över 500 leksaker i genomsnitt. Hur många leksaker belgiska barn har vet jag inte, men köphysterin verkar vara minst lika stor här.

Men nu är det slut med det. Högre kvalietet och längre hållbarhet är det som gäller från och med nu - även om det blir dyrare. Annars blir det ingen tomte mer.

Här kan man läsa om en aktuell forskarrapport om vikten av att utveckla produkter som håller längre och kan lagas och putsas upp.

Buy Buy Baby

I morse kallade generaldirektören till samling för hela miljödirektoratet för att berätta om utfallet från det senaste miljörådsmötet i Luxemburg (faktiskt det första sedan 2008 där jag inte själv deltog).

Mötet handlade till stora delar om EU:s förberedelser inför klimatmötet i Durban, men några andra frågor avhandlades också, såsom EU:s syn på de globala FN-mötet om hållbar utveckling i Rio nästa sommar, och utvärderingen av EU:s tio-åriga sjätte miljöhandlingsprogram. Många länder, och särskilt blivande ordförandeland Danmark, trycker på för att kommissionen ska ta fram ett nytt förslag till handlingsprogram för perioden 2012 och framåt redan i januari 2012.

Ett nytt EU-miljöhandlingsprogram är dock inget man tar fram i en handvändning, bl.a. eftersom det kräver omfattande konsekvensanalys och en bred konsultationsprocess med allmänhenten. Miljökommisisonärens svar var därför att ett förslag kan komma senast i mitten av 2012. Däremot deltar kommissionen gärna aktivt och bidrar med underlag till informella diskussioner under danskarnas ordförandskap, såsom t.ex. deras informella miljöministermöte.

Det kommer att bli tufft att få gehör för ett nytt slagkraftigt handlingsprogram, både internt i kommissionen och i kommande förhandlingar med övriga EU-institutioner. En sak är att be om ett nytt ambitiöst handlingsprogram, en helt annan att acceptera långtgående mål och kostsamma åtgärder.

Aptiten på nya miljöinitiativ är nämnts tidigare begränsad i dessa tider av ekonomisk oro, vilket jag själv blev varse på ett ganska bryskt sätt när jag nyligen presenterade ett förslag till nya nationella utsläppstak för en arbetsgrupp ministerrådet.

Generaldirektören avslutade sin dragning med att visa en videosnutt med söta små snabbköpskassar som sjunger "When you buy buy baby, stay awake baby" för personalen, från en nyligen lanserad informationskampanj om resurseffektivisering. Ett bra exempel på hur kommissionen arbetar på flera plan, inte bara med lagstiftning och överträdelseärenden. Tanken är att försöka påverka i rätt riktning även om lagstiftningsarbetet går i stå.

Tillväxtekonomins dilemma

Debatten om ekonomisk tillväxt och miljö är ofta aktueliserad i EU (se t.ex. tidigare inlägg om absolut eller relativ frikoppling och eko-effektiv ekonomi).

Frågeställningen är egentligen ganska enkel: vem som helst kan intuitivt förstå att ingenting kan växa oändligt, och ändå är det detta mål som i stort sett alla politiska och byråkratiska krafter, oavsett partifärg eller styrelseskick, strävar efter: en oändligt växande ekonomi. Frågan är: hur kan detta förenas med en hållbar resursanvändning och miljöpolitik? Alternativt, hur skulle en alternativ ekonomisk modell som inte baseras på evig tillväxt kunna se ut?

Insikten om tillväxtens problem - med mycket kraftigt ökad resurs- och energianvändning och ständigt växande utsläpp av olika typer av restprodukter i form av avfall och luft- och vattenföroreningar - har onekligen ökat på senare tid. Det traditionella svaret på problemet är att ekonomin ska anpassas genom att bli mer "resurseffektiv" (eller "eko-effektiv", som vi drev hårt under det svenska ordförandeskapet). Marknadsekonomins inbyggda drivkraft att producera alltmer effektivt - som historiskt framför allt har skett genom successivt minskat behov av arbetskraft - kan teoretiskt utnyttjas till fortsatt tillväxt kombinerat med utplanad - eller t o m minskad resurs- och energianvändning.

Denna strategi har på senare tid fått en allt större genomslag inom EU liksom i den svenska miljödebatten. Snarare än att ifrågasätta tillväxt per se, talar man alltså om att justera tillväxtens innehåll. EU-kommissionen har lagt fram ett "flaggsheppsinitiativ" om resurseffektivisering med denna innebörd, och väntas strax presentera konkret s k färdplan för hur en sådan effektivisering ska gå till i praktiken.

Frågan är dock om det verkligen går att lösa tillväxtens problem med mer (om än resurseffektivare) tillväxt. Vissa mer provokativa debattörer - såsom EU-parlamentarikern Claude Turmes - menar t o m att resurseffktivisering kan vara negativt eftersom det bidrar till att man håller liv i ett i grunden ohållbart ekonomiskt system. Historiskt sett finns det tyvärr många exempel på att effektivisering har ätits upp av ökad totalkonsumtion - om en apparat (t.ex. en bil) drar mindre energi så används den mer eftersom den blir billigare i drift.

Ekonomiprofessorn Tim Jackson, som har arbetat inom den brittiska hållbarhetskommissionen, har skrivit en ytterst läsvärd skrift i detta ämnet - "Prosperity without growth". Läs sammanfattningen eller ladda ner den i sin helhet (ca 100 sidor) här.

Jackson ger en klarsynt och balanserad, om än också ganska nedslående, bild av tillväxtkonceptet. Om tillväxten följer samma mönster som under 1900-talet så kommer ekonomin i slutet på detta århundrade att vara 80-100 gånger större än idag. Ingen kan idag ens föreställa sig hur en sådan ekonomi kommer att se ut, vad den bygger på, hur den är konstruerad.

Det stora dilemmat är enligt Jackson att även om dagens tillväxt är ohållbar, så är brist på ekonomisk tillväxt (eller rent av negativ tillväxt) instabil, eftersom den leder till massarbetslöshet och omfattande social oro. Därför är vi fastcementerade i tillväxtsamhället, och det är svårt att identifiera politiskt gångbara alternativ - bara att debattera frågan uppfattas på många håll som kontroversiellt och provocerande. T o m de gröna partierna tycks numera ha tonat ned denna del av sin partipolitik.

Jackson avfärdar inte helt resurseffektivisering som svaret på tillväxtens dilemma, men visar mycket övertygande hur krävande - för att inte säga orealistisk - denna strategi i själva verket är. Dessutom ställer han den laddade frågan om evig tillväxt ens är eftersträvansvärd, för en redan rik befolkning. Medan ökad tillväxt är oundgänglig i fattigare länder för att förbättra levnadsstandarden för världens fattiga, så finns det alltmer som tyder på att ökad materiell välfärd för redan välbeställda faktiskt inte leder till ökat välstånd.

Nyligen besökte Tim Jackson Sverige, och hans föreläsning filmades av SVT. Jag kan varmt rekommendera detta halvtimmeslånga klipp, som sammanfattar huvudbudskapet i skriften på ett mycket begripligt och lättfattligt sätt:


Personligen tror jag att denna diskussion successivt kommer att växa i betydelse, och om något decennium hör den förhoppningsvis till den politiska debattens mittfåra. Det är en svår, men helt nödvändig, diskussion.

Långlivade polska tvättmaskiner

Vid ett informellt miljöminstermöte i Ghent förra veckan var huvudtemat hur man ska kunna främja en effektivare resurshantering i EU.

Mot slutet av mötet tog den nya polska miljöministern till orda och berättade - med viss stolthet - att han hade en 39 år gammal tvättmaskin som forftarande fungerar. Han ställde frågan hur hållbart detta är i ett resursperspektiv, och pekade på att den gamla tvättmaskinen visserligen drar mer energi och vatten än en ny, men att man å andra sidan har undvikit en hel del avfall och resursanvändning som onekligen skulle ha uppkommit om han hade ersatt den gamla maskinen med en ny. Han visade sedan en detaljerad OH-bild som jämförde energi- och vattenförbrukning över tid i jämförelse med nya tvättmaskiner.

Initiativet väckte en hel del munterhet, men frågan är relevant.

I detta fall är slutsatsen tydlig: det finns klara fördelar med att byta ut en gammal tvättmaskin mot en ny eftersom den är mycket mer resurseffektiv. Men i många andra sammanhang kan man ifrågasätta om det alltid är bättre att köpa nytt istället för att använda äldre produkter tills de är uttjänta (eller repareras). Även om de t.ex. drar mindre energi och har mindre utsläpp.

Många av dagens produkter håller bara en begränsad tid, och är svåra att reparera. Det kan knappast kallas hållbart.

EU 2020 - för EU i tiden

Toppmötet förra veckan handlade inte bara om den akuta pengakrisen i Grekland, som man lätt kan tro om man läser tidningarna. Principbeslut fattades också om en ny långsiktig ekonomisk strategi för EU, med följande fem överordnande målsättningar sin ska vara uppfyllda senast år 2020:

• Uppnå 75% sysselsättningsgrad för kvinnor och män i åldrarna 20-64
• Satsa minst 3% av BNP på forskning och utveckling
• Minska utsläppen av växthusgaser med 20%, öka andelen förnybara energikällor med 20% och öka energieffektiviteten med 20%
• Minska antalet avbrutna skolgångar och öka andelen elever som går eftergymnasial utbildning (exakta siffermålen ska bestämmas i juni)
• Främja social integration, framför allt genom fattigdomsminskning (även här ska målet konkretiseras senare).

Sverige förhandlade framgångsrikt in ett jämställdhetsperpektiv i sysselsättningsmålet (därav formuleringen "för kvinnor och män") och för skrivningar om social integration i fattigdomsmålet.

Målen ska senare översättas till nationella mål, och kompletteras med sju konkreta s k "flaggskepps-initiativ från KOM. Ett av dessa kommer specifikt att handla om resurseffektivisering, med syfte att bryta det historiska sambandet mellan ekonomisk tillväxt och ökad resursanvändning. Initiativet kan sägas bygga på en av de huvudprinciper som jag själv medverkade till att förhandla fram i Miljörådet under det svenska ordförandskapet, så det känns inspirerande att det nu får en sådan framskjuten plats.

Cyniker har förstås redan dömt ut initiativet som ännu ett av EUs pompösa skrytprojekt som inte kommer att uppfyllas, och refererar gärna till misslyckandet med EUs mostsvarande strategi för det föregående årtiondet ("Lissabon-Strategin").

Jag är dock inte lika negativ. Den här planen har en mer strategisk och tydligare ansats (inte minst när det gäller fokus på just klimat och resurseffektivtet), och - åtminstone på papperet - en vassare och effektivare styrningsstruktur. Den speglar också ett mer modernt synsätt vad gäller miljö och ekonomi, genom att identifiera miljö- och resursnål teknik och innovation som konkurrenskraftsfördelar istället för hinder.

Miljöeffektivt ministermöte

Miljörådsmötet i Luxemburg gick bättre än man kunnat drömma om. De befarade sena nattförhandlingarna uteblev.

Det var nervöst värre att ta plats bredvid ministern för att lotsa till beslut för "mina" båda beslutspunkter - ministerdeklarationerna om en eko-effektiv ekonomi och om fartygsåtervinning - men allt gick precis enligt planerna. Alla månader av slit och förberedelser, och inte minst den senaste veckans intensiva förankringsarbete med vissa envisa medlemsstater kring två nya kompromisstexter, betalade sig. 

I två pressmeddelanden (här och här) beskrivs det konkreta resultatet.

Ännu mer förvånande var emellertid att EUs förhandlingsposition inför Köpenhamnstoppmötet om klimat  kunde klubbas igenom redan kort därefter, trots att flera länder var långtifrån nöjda med kompromissen. Andreas Carlgren visade sig vara en stentuff ordförande; han försvarade kraftfullt den liggande kompromisstexten och pressade på så vis igenom ett mycket snabbt beslut. SVD rapporterar så här om klimatöverenskommelsen.

Därmed hade tre tunga frågor beslutats redan innan lunchpausen - något som de flesta innan mötet skulle sagt vara omöjligt. Tolkarna fick gå hem i förtid istället för att jobba övertid. 

Själv kunde jag alltså trava ut från mötet redan före lunch, både lättad och nöjd. Efter rapportskrivande tog jag en lugn promenad i gemytliga Luxemburgs centrum, slog mig ned i på en uteservering och solade mig i oktobersolen tillsammans med polaren Leffe. 
Därmed är drygt halva ordförandeskapet genomfört. Nu njuter vi några dagars välbehövlig vila med mer "normalt" arbetstempo, innan det börjar dra igång igen på allvar inför nästa rådsmöte.

Ett steg närmare ett nytt EU-fördrag

Lillgrabben, nu drygt 2 år, har liksom så många andra småttingar bestämt sig för att det är tråkigt att gå och lägga sig på kvällen. Inspirerad av hur hans äldre bror uttrycker sig vid matbordet när han inte gillar maten, utbrister han med oefterhärmlig röst: - "Det är äcklit att sova, pappa!".

Själv har jag sovit ovanligt dåligt den senaste tiden, mest på grund av tuffa arbetstempot och tillhörande småmissar på jobbet. Jag försöker med "Nej det är inte äckligt att sova - men jag kan tala om för dig att det faktiskt är äckligt att INTE sova". Varpå han tittar på mig med sina stora blå, kramar sin nya Ikea-haj och säger "Äcklit, pappa! Gonatt!".

Nu står det klart: Irland röstar ja till det nya EU-fördraget. Få i EU-korridorna är särskild förvånade - men för många kollegor har det nog ändå varit en spännande helg. När fördraget träder i kraft väntar ett intensivt arbete för att justera EU-maskineriet till de nya reglerna. Ansvarert för att förbereda detta faller till stor del på ordförandelandet.

Fortfarande måste dock det nya fördraget ratificeras av Tjeckien, där en parlamentarisk rättsprocess pågår som kan dra ut på tiden och där det också krävs en underskrift av den något oberäknelige och EU-skeptiske president Klaus.

Själv har jag just inlett söndagspasset, och sitter nu och förbereder den kommande veckans viktigaste frågor: Coreperbehandling av ministeruttalandet om en eko-effektiv ekonomi, tisdagens förhandlingsmöte om fartygsnedmontering, och ett möte om ett ämne med följande härliga titel: "Draft Council Decision on the participation of the European Community in negotiations on an international regime on access to genetic resources and benefit-sharing in the framework of the Convention on Biological Diversity". Den sistnämnda frågan är precis lika krånglig som den låter!

Nya krafttag för en eko-effektiv framtid

Imorgon är det dags för ett nytt heldagsmöte om en eko-effektiv ekonomi, och jag sitter som bäst och förbereder mig på sena söndagsnatten för att ha så stor koll på förhandlingsläget som möjligt.

Det är ett avgörande möte, som kommer att visa om vi har lyckats med konststycket att hitta kompromisstexter som medlemsländerna kan acceptera, helst utan att rucka på ambitionsnivån i budskapet. Jag vet dock redan att de ändringarna i paragraferna om miljöskatter och skatteväxling inte kommer att vara tillräckliga; här krävs att vi för upp frågan till nästa steg i hierakrin, Coreper, för att hitta en lösning.

Läste nyligen en intressant rapport från tankesmedjan E3G, som visar att de stora EU-länderna forftarande leder den globala utvecklingen mot en mer eko-effektiv ekonomi, men att länder som Sydkorea och Japan inte ligger långt efter och att det krävs nya krafttag för att EU inte ska hamna på efterkälken. Dessutom visar rapporten övertygande att en satsning på en mer resurseffektiv ekonomi är det sannolikt bästa sättet att ta sig ur den nuvarande ekonomiska krisen.

Det är precis detta som miljörådslutsatserna handlar om. Återstår bara att se om vi kan nå konsensus om detta i förhandlingarna.

Ordförandekreativitet

Sitter som bäst och försöker hitta kompromisstexter för rådslutsatserna om omställningen till en ekoeffektiv ekonomi.

Det är utmanade och ganska stressigt - men också bland det mest spännande och kreativa jag någonsin gjort i jobbsammanhang.

"Clear, Concrete and Convincing" är ledorden. Fortfarande.

Farmors goda principer

Det svenska ordförandeskapets förslag till ministerslutsatser om en eko-effektiv ekonomi fick förvånansvärt positivt mottagande i fredags. Många länder stödde våra förslag och i vissa fall föreslogs ännu starkare skrivningar.

Det som kommer att bli mest problematiskt är utan tvivel de delar som handlar om att främja skatteväxling och införa koldioxidbeskattning, där minst ett stort medlemsland sätter sig på tvären – både rent principiellt ("skattefrågor hör inte hemma i miljörådet") och i sak ("skatteväxling och koldioxidskatter är inget att sträva efter").

Vi får nu skriva om texten om miljöskatter och/eller sätta delar av den inom [klamrar] till nästa förhandlingsmöte i slutet av månaden.

Ett land som däremot stöder ett progressivt budskap om miljöbeskattning är Frankrike, där Sarkozys regering har långt framskridna planer på att införa just en koldioxidskatt och där man ser den svenska CO2-skatten som ett föregångsexempel. Det svenska exemplet uppmärksammas även i NY Times.

Innan förhandlingarna sökte jag (och fick) ”formellt” stöd för ett antal vägledande principer för arbetet, som sammanfattades med tre "C:n": att alla slutsatser ska vara "Clear, Concrete and Convincing". Jag kallar principerna "the principles of Rob's grandmother", efter en f d brittisk kollega som bl.a. gjorde sig känd i gruppen genom att avråda från att acceptera EU-texter som hans gamla farmor inte skulle begripa.

Målet inför fortsatta förhandlingar är att ministeruttalandet ska få ett verkligt mervärde genom att t.ex. eko-effektivitet ska integreras i EUs nya s k lissabonprocess om tillväxt och sysslesättning som förnyas nästa år under det spanska ordförandeskapet. Jag vill också undvika upprepningar av gamla budskap och komplicerade formuleringar som ingen begriper.

Vi får se om detta lyckas, det är lättare sagt än gjort när förhandlingarna väl är igång och man ska hitta kompromisser som 27 medlemsländer och EU-kommissionen ska ställa sig bakom. Frågan är om Rob's farmor kommer att bli nöjd.

eko-effektiva skatter

Sveriges initiativ att ställa till en eko-effektiv ekonomi inom EU fick ett mycket positivt första gensvar på det första förhandlingsmötet igår.

Åtminstone principiellt. Det återstår att se hur våra konkreta textförslagi det utkast till ministeruttalande (rådsslutsatser) som vi skickar ut till medlemsländerna och kommissionen idag.

En fråga som utan tvivel kommer att väcka debatt är skattefrågorna, som ju normalt är finansministrarnas bord. I våra förslag tar vi upp både koldioxidskatter och skatteväxling som en del av agendan för att främja en ny grön ekonomi. Det kommer att bli en tuff förhandling om detta, och risken är att mycket av det vi vill säga skalas bort av motstridiga medlemsländer.

I varje fall lär vi inte få samma mottagande som Madonna när hon buades ut i Bukarest efter att ha försvarat romernas och homosexuellas mänskliga rättigheter. Nu är hon tydligen mordhotad också. Det är inte lätt att vara upplyst världstjärna med ambitioner att förbättra världen. (Se även tidigare blogg om Madonnas politiska budskap).

Utkastet förhandlas igen nästa vecka, då får vi en första signal om hur man ser på detta inom EU.

Now Åre never

Miljöministermötet i Åre är över. Allt gick enligt planerna. Agendan var ambitiös, arrangemanget detaljplanerat och felfritt. Gästerna imponerades säkerligen både av den storslagna naturen och av mötesorganisationen som var svenskt väloljad. Säkerheten var rigorös; ca 300 poliser lär ha funnits på plats i lilla Åre.

Svenskar verkar vara som skapta för att arrangera denna typ av möten. Alla man mötte –säkerhetsvakter, kypare, bussförare, ackrediteringspersonal – var servicevänliga, välklädda och professionella. T o m maten – lokalproducerad, nyttig och exotisk – var utsökt. Renstek, rökt sikmousse, messmörsrullader, lingonketchup, älgkorv, hjortronglass, Jämtlandslamm...

Perfekta förutsättningar för informella kontakter och förtroendeskapande aktiviteter – sådant som kan spela stor roll senare när förhandlingarna riskerar att braka samman mitt i natten.

Även politiskt var mötet framgångsrikt. Miljöministern var synbart nöjd med mötet. Förutsättningarna för ett lyckat Köpenhamnstoppmöte och för en grönare EU-ekonomi har stärkts – även om mycket arbete återstår för att förankra resultatet i EUs formella förhandlingsprocesser.

En av mötets höjdpunkter var när alla delegater bussades upp till den mäktiga Tännforsen, där självaste näcken väntade. Förvåningen var stor över att träffa på en spritt språngande naken fiolspelande ung man sittande i den vilda forsen. För vissa blev det kanske lite FÖR exotiskt; den sydafrikanska kvinnliga ministern såg lätt besvärad ut och skyndade med snabba steg vidare längs skogsstigen.Mötet påvisade stor samsyn i många frågor, men en liten kontrovers uppstod ändå. En av gästerna på mötet var chefen för EUs Miljöbyrå i Köpenhamn, Jaqueline McGlade. Hon stod som medförfattare till en artikel på DN-debatt som i hårda ordalag kritiserade EU och Barroso för att använda ovetenskapliga och ”farliga” argument i klimatdebatten. Utspelet fick stor uppmärksamhet, och lär särskilt ha irriterat miljökommissionären Dimas. McGlade menade dock att artikeln hade publicerats utan att hon fått granska slutversionen, och tog under mötet avstånd från delar av budskapet.

Min egen uppgift blir nu att förbereda och förhandla ett ministeruttalande om eko-effektiv ekonomi, med utgångspunkt från den ordförandesammanfattning som författades sent på fredagsnatten efter ministrarnas diskussion. Om allt går vägen så kommer detta att få en stor inverkan på nästa års revidering av EUs långsiktiga ekonomiska plan (den sk Lissabonstrategin), EU-budgeten och kommissionens nya arbetsprogram för 2010 och framåt.

Klimatpoker i Åre

Bryssel ligger öde idag; belgarna firar nationaldag med sedvanlig militärparad utanför slottet och alla affärer är stängda. Svenska EU-byråkrater med ordförandestress är ensamma om att gå till kontoret.

På fredag bjuder Sverige in till ett informellt EU-miljöministermöte i Åre. Inga formella beslut ska tas, men mötet kommer att bli ett viktigt steg på vägen inför ett nytt klimatavtal i Köpenhamn och för att få till stånd en mer miljöanpassad ekonomi i EU. Här kan man se en presskonferens där Andreas Carlgren och Maud Olofsson informerar om mötet.

I en DN-artikel om Åre-mötet porträtteras Reinfeldt, Obama och Jintao som olika pokerspelare vid ”klimatpokerbordet".

Även Länstidningen i Östersund rapporterar inför mötet. Där kan man bl.a. läsa att ministrarna ska äta regnbåge från Börtnan och ost från Skärvången och Raftsjöhöjden. Kanske kan den lokalproducerade maten bidra till att skapa rätt förutsättningar för ett konstruktivt debattklimat.

Det ska bli intressant att följa debatten i Åre. Det blir sedan min uppgift att förbereda den formella uppföljningen på tema eko-effektiv ekonomi, genom att leda förhandlingarna i miljöarbetsgruppen om en formell ministerdeklaration som ska antas vid miljörådsmötet i oktober. Målet är att miljöministrarna ska enas om ett tydligt politiskt budskap om att främja gröna investeringar i de ekonomiska återhämtningsplanerna och i nästa års revidering av EU:s långsiktiga ekonomiska strategi, den s k Lissabonstrategin.