Att leda EU utan regering

Den belgiska regeringskrisen har nu pågått i 215 dagar, vilket motsvarade hela EU-ordförandeskapet och mer därtill. Det är rekord, t o m med belgiska mått mätt. Och det finns ännu inga tecken på att förhandlingarna går framåt.

Tvärtom, så har kungens medlare avgått igen (för vilken gång i ordningen vet jag inte), och alltfler börjar på allvar tvivla på om vissa av förhandlingsparterna, särskilt på den flamländska högerkanten, alls är intresserade av att nå en politisk lösning. Det tals om nyval - igen. Men det är högst tveksamt om det egentligen skulle förändra något; låsningarna skulle sannolikt bestå.

Samtidigt dalar det ekonomiska förtroendet för Belgien i takt med en skenande statsskuld, ett ökande budgetunderskott och skakiga storbanker. Nyligen hamnade Belgien i en makroekonomisk analys på 16e plats i en lista över länder med störst konkursrisk. Landet är i akut behov av en stabil regering som kan fatta de ekonomiska beslut som krävs för återupprättat förtroende. Och bland en hel del väljare pyr nu ett växande missnöje med politikernas oförmåga (eller ovilja) att komma överens. På websiten "Le record du monde" räknar en klocka ner mot världsrekordet för ett land utan regering (nuvarande rekord hålls av Irak, som var utan regering i 299 dagar). (DN rapporterar så här).

När det belgiska EU-ordförandeskapet nu ska summeras verkar bilden vara samfälld. Belgarna utförde ett alldeles utmärkt EU-ordförandeskap: effektivt, ambitiöst och resultatinriktat. Många undrar nog hur det kan vara möjligt, i avsaknad av politiskt ledarskap.

Personligen tror jag att få länder kan leda EU framgångsrikt utan en väl fungerande regering. Att Belgien klarade sig så bra beror på deras långa EU-erfarenhet, skickliga och erfarna EU-diplomater, och förmågan att helt lämna nationella käpphästar åt sidan och istället fokusera på pragmatiska kompromisser (som de har så stor erfarenhet av på hemmaplan).

Framtida ordförandeländer kommer att vara mer beroende av stabila regeringar och drivna politiker som vill något. I dessa dagar är behovet av ett starkt och offensivt politiskt ledarskap i EU större än någonsin - både för att klara den ekonomiska krisen och för att möta klimatkrisen.

Ungrarna tar över stafettpinnen

Igår hade vi traditionsenlig överlämning av "monstret och batongen" från belgarna till ungrarna.

Belgien har gjort ett styvt jobb på miljösidan, bl.a. genom att avsluta flera lagförslag (biocider, RoHS, CO2 från lätta lastbilar), leda EU till stora framsteg internationellt i Nagoya (konventionen för biologisk mångfald) och Cancun, och har drivit resurseffektiviseringsagendan framåt.

Ungrarna däremot har redan deklararat att de inte kommer att prioritera miljöfrågorna under sitt ordförandeskap. Kommissionen väntas inte heller komma med några nya spännande förslag på miljösidan under den närmaste tiden.

Kanske har vi en period av stiljte framför oss i miljöarbetsgruppen.

Hur har man råd?

I torsdags förra veckan var det miljörådsmöte för miljöministrarna i Luxemburg. Här följer några dagboksanteckningar.

Onsdag 13/10
16.00 Avresa med bil från Bryssel. Incheckning på hotellet efter knappt 3 timmars bilfärd. Passar på att läsa igenom underlagsdokumentationen på vägen.

19.00 Andreas Carlgren och resten av den svenska mötesdelegationen anländer från flygplatsen.

20.00 Förmöte och genomgång med ministern om klimatfrågan. Inget mötesrum tillgängligt - lokalerna är uppbokade av en massa parfymförsäljare. Istället en kvarts kvällspromenad till ett systerhotell, där vi går igenom förhandlingsläget och tänkbar strategi inför morgondagen. På uppdrag av Andreas tar jag och klimathandläggarna sedan fram förslag till svenska kompromisstexter.

22.30 Äntligen klara. Hungern gör sig påmind och några av oss tar en öl och ett sent kvällsmål på närliggande restaurang. Nattlig utcheckning från hotellet för att undvika köerna vid receptionen morgonen efter.

Torsdag 14/10
08.00 Frukost på hotellet. Taxi till möteslokalerna. Taxin kör fel, men till slut kommer vi fram till möteskomplexet. Byggnaden är anskrämligt ful och påminner närmast om en lagerlokal. Stolarna passar inte till borden och gör varje liten förflyttning i mötesrummet till ett jätteprojekt. 

Rådsbyggnaden i Luxemburg - med "vadderad" utsida.

09.30 Nytt förmöte med Andreas på svenska delegationsrummet. Snabb och effektiv genomgång av alla dagordningspunkter. Avstämning om den svenska klimatkompromissen.

10.00 Ministrar och delegater minglar och hälsar på varandra, varpå miljörådsmötet inleds. Ordförande är den flamländska miljöministern Schauvliege, vars namn ingen kan uttala. Hon gör ett proffsigt intryck och sätter en tidsgräns på tre minuter för varje talare. På en stor skärm i mitten av rummet finns en stor digital klocka som räknar ner. Inledningsvis hålls en debatt om nya regler för odling av GMO-grödor; kommissionens förslag får mycket kritik.

Talarna klockas under mötet - max 3 minuter

10.15 Andreas lämnar mötet för tête-á-tête med klimatkommissionären Connie Hedegaard, jag sitter med som rapportskrivare. Mycket intressant och öppen diskussion om läget inför Cancun-mötet och hur man kan förbättra förutsättningarna för att EU ska öka sina klimatambitioner till minus 30% till 2020.

11.15 Plötsligt går brandlarmet! Visst tumult utbryter och lokalerna utryms till hälften, innan signalerna tystnar. Delegaterna tycks trivas bättre ute på gårdsplanen i oktobersolen, för det är svårt att samla ihop mötet igen. Minst en halvtimmes mötestid har gått förlorad; jag passar på att leta rätt på några nyckelpersoner för att försöka förankra den svenska klimatkompromissen. Mötet fortsätter, och man antar en EU-position inför ett FN-möte om biologisk mångfald i Japan. Punkten är okontroversiell, men alla tar till orda och talar om vikten av ett framgångsrikt FN-möte.

11.45 Nytt bilateralt möte, denna gång med den danska miljöministern, som vill tala om ett samarbetsprojekt om biologisk mångfald. Vi sitter i en anspråkslös liten kafeteria utanför möteslokalen.

14.15 Mötet ajourneras och ministrarna stänger in sig i lunchlokalen för att förhandla de utestående klimatfrågorna, utan rådgivare. Någon konstaterar att miljöministern från ett av de mer klimatskeptiska länderna inte är på plats och istället representeras av en jovialisk EU-ambassadör med färgrann halsduk. Det spekuleras en del i om detta är bra eller dåligt - kommer de nu att bli mer medgörliga eller bli ännu svårare att tampas med?

15.00 Snabblunch, varpå en lång väntan tar vid. Utanför ministrarnas lunchlokal, som vaktas av barsk säkerhetspersonal, flockas tjänstemännen och försöker på olika sätt ta reda på hur det går. Jag skickar SMS med råd till Andreas om ordförandens förväntade kompromisstext på basis av olika rykten som cirkulerar i korridorerna.

17.45 Förhandlingslunchen är äntligen över (efter nästan fem timmar) och ministrarna samlas i möteslokalen. En kompromiss har utarbetats som alla omedelbart vill analysera vilket inte är lätt eftersom den inte finns på pränt. När texten väl dyker upp visar det sig snart att delen om kyotoprotokollet har skrivits om rejält, och nu har blivit mycket mer svårtolkad - en kollega kommenterar klockrent: Det ser närmast ut som en obegriplig sammanklumpning av olika bokstäver! Rykten gör snabbt gällande att Italien har varit besvärliga och så när blockerat en lösning, via telefon från Rom. Irriterade klimatkollegor går omkring och muttrar att om frågan är så viktig för Italien så får väl ministern för sjutton gubbar se till att vara på plats.

18.00 Tar emot telefonsamtal från journalist som vill veta mer om förhandlingarna och utfallet. Jag tvingas avbryta efter en stund eftersom mötet återupptas.

18.15 Klimatslutsatserna klubbas utan ändringar, men Italien begär ordet för att göra klart för alla hur svårt det har varit för dem att gå med på kompromissen om kyotoprotokollets förlängning. Av detta skäl lägger de fram en särskild röstförklaring som tas till protokollet. Kort därefter avslutas mötet.

19.15 Avresa med bil till Bryssel. Lyssnar på "Godmorgon Världen" i podradion. Hemkomst vid 10.30-tiden. Ingen riktig middag idag heller. Somnar icke desto mindre som en stock.

Fredag 15/10
07.30 Jag lyssnar på morgonekot på podradion, där utfallet beskrivs som att "EU:s klimatpolitik har tagit ett litet steg framåt" genom att EU kan acceptera en förlängning av Kyotoprotokollet efter "hårda påtryckningar på Italien". Andreas intervjuas i ett flera minuter långt inslag.

Här kan man läsa departementets officiella sammanfattning av rådsmötet.

Ett delat Belgien

Regeringskrisen i Belgien fortsätter.

Tydligen handlar det minst lika mycket om pengar som om principer - flamländarna vill öka den regionala kontrollen över skattemedel, eftersom Flandern drar mer skattepengar och har färre utgifter än Vallonien (som har fler sociala problem och högre arbetslöshet).

Vallonerna tycker själklart att detta är en mindre bra idé eftersom det skulle hota deras välfärdssystem, och har nu satt klackarna i backen. Med följd att separatispartiets ledare De Wever har lämnat samtalen om regeringsbildning.

Det känns ganska otroligt att EU fortfarande leds av ett land utan fungerande regering.

Och det är ännu underligare att ordförandeskapet trots detta fungerar ganska bra.

En hektisk höst

Tillbaks på kontoret igen efter en efterlängtad semester. Batterierna fulladdade.

Vilket lär behövas eftersom belgarna drar igång på högsta växel med ovanligt många arbetsgruppsmöten under september. Lagförslag om elskrot, arbetsmaskiner, GMOs och biocider står på agendan, liksom omfattande förberedelser med EU-positionering inför flera stora internationella möten i t.ex. Cancun (klimat) och Nagoya (biomångfald).

Samtidigt pågår valspurt i Sverige. Oavsettt utfall så ska det bli spännande att se hur valet påverkar Sveriges agerande i EU. Erfarenheten hittills är att regeringsskiften faktiskt inte påverkar våra positioner i EUs nämnvärt när det gäller just miljöfrågorna. Sverige hör nästan till alltid till de mest ambitiösa medlemsstaterna, oavsett regering.

Vi får snart se om detta blir fallet även denna gång.

Ett starkt spanskt avslut

I Bryssel, liksom i resten av världen, har man följt VM-fotbollen med största intresse. Ibland har det tagit lite väl stora proportioner.

EU-förhandlingarna har under de senaste veckorna vimlat av ordvitsar och olika  liknelser med hänvisning till fotbollen, och ibland har man t.om. avbrutit - eller åtminstone skyndat på - förhandlingarna för att hinna se fotbollsmatcherna. Det belgiska ordförandeskapet, som arrangerar ett informellt miljöministermöte i Ghent imorgon, meddelade t.ex. i fredags att de skulle ordna en stor tv-skärm för de ministrar och delegater som anländer redan ikväll, för att kunna följa VM-finalen.

De flesta ser matcherna ute på cafeer och restauranger, och det brukar vara en härlig feststämning kring dessa "mini-arenor". På Place Luxembourg i EU-kvarteren har man satt upp storbildskärmar runt hela torget, och efter matchen är det fest, med sång, gatudans, vuvuzela-brölande och bilparader.

Själv hade jag turligt nog valt att se finalen med spanska vänner och kollegor, och när Iniesta dundrade in segermålet så visste det spanska jublet inga gränser. Festen fortsatte senare på Grand Place.

En av vännerna berättade att enda gången som alla spanjorer känner verklig nationell stolthet och glädje och viftar med den annars impopulära rödgula spanska flaggan är när Spanien vinner viktiga fotbollsmatcher. Annars känner sig spanjorerna som regel mer som en casteljano, asturier eller galicier än som en spanjor. 

Kanske är man också extra fotbollstokiga i just Spanien. Enligt en artikel the Guardian har man i en studie kommit fram till att 7 av 10 spanska fotbollsfans föredrar att titta på fotboll framför att ha sex.

Dagens VM-seger måste således vara bästa tänkbara avslut på det spanska ordförandeskapet - det tycker de säkerligen själva  varje fall.

En mycket bra början på ordförandeskapet

Belgien är så tättbefolkat att det inte finns några hus utan grannar och större vägar alldeles i närheten, inte ens långt ut på landsbygden.

Trodde jag.

Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.

Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.

I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.

Second hand, second life

Varje halvår smyckas den stora rådsbyggnaden i Bryssel med en mer eller mindre originell utställning av det nya ordförandeskapet.

Sverige hade ett glas- och furu-tema, och spanjorerna en rullande digital "flygande matta". Under tjeckernas ordförandeskap skapade utställningen "Entropa" också politisk kontrovers.

Har dock svårt att tro belgarnas utställning kan väcka särskilt mycket förargelse. Temat denna gång är mode och fattigdom/återvinning. Ett antal kreatitva modedesigners ställer ut kläder och andra attiraljer som har skapats av uttjänta produkter.

Initiativet härstammar från en organisation som  över 70 år har gjort om gamla prylar till något vettigt som sedan skänkts eller sålts billigt till mindre bemedlade.

Utställningen kallas "Second hand, Second Life". Här några bilder:

Spanska miljömål

Igår var det dags för den traditionella överlämningen av miljöarbetsgruppens staffettpinne med tillhörande "miljömonster" från de spanska kollegorna till belgarna, som tar över 1 juli.

Spanjorerna har på miljösidan klarat sig ungefär som förväntat, med överenskommelsen om industriutsläppsdirektivet som den stora fjädern i hatten. Man kan också stoltstera med ett nytt ambitiöst miljömål för biologisk mångfald som antogs både av miljöministrarna och av Europeiska rådet.

I andra miljöfrågor, inklusive klimatfrågan, har det gått mycket trögare och här får Belgien nu visa vad de går för (med eller utan regering, som ännu inte är på plats efter valet).  

Senare under kvällen passerade jag EU-byråkraternas favorit-hak vid Place Luxemburg som under fotbolls-VM är översållat med storbildsskärmar. Efter Spaniens vinst i åttondelsfinalen fylldes torget av överförfriskade, dansande och sjungande spanjorer, ofta med spefulla budskap mot "lillebror" i väster ("Portugal-a-casa-å-å-å-å-å!").

Rasister och separatister belgiska valvinnare

Inför gårdagens nyval i Belgien översvämmandes brevlådan av olika valmanifest och partibroschyrer.

På framsidan av propagandabladet från det ultranationalistiska VB (Vlamse Belang) står en ung blond kvinna och ser oroad ut, under rubriken "Rädd i Bryssel?". Inuti kan man läsa om krav på omedelbart stop för invandring, utvisning av illegala invandrare, slöjförbud i skolan, "medborgarexamen" för alla utlänningar och indragen rösträtt för invandrare.

VB lär tillsammans med det andra ultranationalistiska partiet LD ha fått drygt 15% av rösterna - en skrämmande hög siffra som visar på att främlingsfientligheten har ett starkt fäste i Belgien.

Valets vinnare är annars nya flamländska alliansen (N-VA), som lär ha fått upp emot 30% av rösterna i Flandern. Deras främsta mål är att dela Belgien och skapa ett självständigt Flandern, något som också VB och LD verkar för. (Läs mer på DN.)

Om Belgien verkligen blir mer främlingsfientligt eller separatistiskt återstår dock att se. Nu vidtar komplicerade och sannolikt långdragna förhandlingar mellan alla partier innan en ny regering kan utses.

Till dess styrs landet av en s k expeditionsregering, något som belgarna har lärt sig att vänja sig vid.

Nytt miljörådsmöte i antågande

I fredags hade vi Coreperförhandlingar om nästan alla punkter på miljörådets agenda inför nästa möte den 11 juni i Luxemburg. Vi antog en rad lägesrapporter och enades om en skogsresolution.

Det är bara att konstatera att spanjorna inte riktigt har kommit så långt som de hade hoppats på. Av sex aktuella lagförslag så kommer minst fem att hamna i knät på belgarna när de tar över i juli. Också för den sjätte - det viktiga industriutsläppsdirektivet - är resultatet högst osäkert. Intensiva slutförhandlingar pågår med parlamentet och det är långt ifrån givet att man kommer i mål; i så fall väntar en tuff s k förlikningsförhandling i höst.

Spanjorerna hade också hoppats starta förhandlingar om ett nytt lagförslag om bioavfall, men kommissionen har kommit fram till att det inte behövs lagstiftnign alls på det området.

Återstår så endast en politisk resolution om torka och klimatanpassning, och ännu en ministerdebatt om klimat på agendan den 11 juni. Klimatdiskussionerna skulle kunna bli intressanta, men ingen tror på allvar att det ska kunna ske något verkligt framsteg vid detta möte - varken inför Cancun-mötet i höst eller i den intressanta diskussionen om EU ska öka sitt utsläppsåtagande till 30% av "egoistiska" skäl.

Belgiskt nyval på gång

Nu pryder valaffischerna åter vägkanterna inför det belgiska nyvalet som ska hållas 13 juni (se även tidigare bloggar i ämnet).

Få tror dock att en ny regering kommer att finnas på plats den 1 juli när belgarna tar över rodret i EU som ordförandeland. Ännu färre att den nya regeringen ska kunna hantera den komplicerade språk- och rättighetskonflikt som ledde fram till den tidigare regeringens fall. Många tror att risken för att landet splittras är större än på mycket länge.

Frågan är dock vilken reell betydelse regeringskrisen i Belgien kommer att ha för EU-samarbetet på miljösidan.

Inte särskilt stor, fick vi lära oss igår när vi besökte några belgiska kollegor för att få en inblick i deras planering inför ordförandeskapet - ett digert program, med fokus på klimat, biologisk mångfald, resurseffektivisering och en rad lagförslag som förhoppningsvis ska kunna förhandlas klart under hösten.

Mötet skedde intressant nog på Flanderns regionkontor i Bryssel. Belgien har nämligen den ovanliga traditionen att ministerrepresentationen i EU roterar mellan de tre regionerna Bryssel, Vallonien och Flandern. För närvarande är det den flamländska regionala miljöministern Joke Schauvliege som har fått denna uppgift, och därmed är det också hon som kommer att sitta ordförande i miljörådet under belgarnas ordförandeskap. Hon kommer även att representera EU på klimatmötet i Cancun i november och Biodiveritetsmötet i Nagoya i oktober.

Våra flamländska vänner inledde mötet med att försäkra oss om att det belgiska politiska systemet på regional nivå minsann är mycket stabilare än på federal (nationell) nivå, och att det kommande nyvalet därför inte alls kommer att påverka deras ordförandeskap på miljösidan.

Vi får snart se om de får rätt.

Mer om regeringskrisen

Här finns en 10 minuters film på nätet som beskriver den historiska, politiska, lingvistiska, geografiska och ekonomiska bakgrunden till regeringskrisen på ett någorlunda kortfattat och begripligt sätt (dvs om man förstår franska).

Regeringskris inför ordförandeskapet

Nu har kung Albert II accepterat premiärminister Letermes avskedsansökan (DN rapporterar här), efter fruktlösa försök att återuppta förhandlingarna om den belgiska språktvisten som jag skrev om igår.

Inte helt lyckat i ljuset av att Belgien snart ska ta över som ordförandeland i EU efter spanjorerna. Med tanke på den intensiva höst som väntar för EU-samarbetet (inte minst på miljösidan) kan det få stora konsekvenser om EU leds av en ordförande utan politisk styrkraft.

Å andra sidan är det inte första gången EU styrs av ett ordförandeland med en expeditionsregering - för ungefär ett år sedan avgick den tjeckiska regeringen mitt under brinnande ordförandeskap. EU-samarbetet travade på i alla fall.

Kanske hinner också belgarna reda ut situationen innan 1 juli - t.ex. genom ett nyval. Men de har inte särskilt mycket tid att spela på.

Obegripliga turer

Så har det då hänt igen: ny belgisk regeringskris efter det att premiärminister Leterme har avgått då koalitionspartiet VLD (flamländska liberalerna) har hoppat av regeringen. Bakgrunden till krisen är så komplicerad att knappast någon utlänning (förmodligen inte heller många belgare) begriper. Inte konstigt att DN rapporterar tämligen knapphändigt.

Såvitt jag förstår handlar det om valkretsindelningar och administrativa språkgränser för några hundra tusen frankstalande belgare som bor i Flandern i området mellan Bryssel och det fransktalande Wallonien. I sex kommuner är frankofonerna i klar majoritet, varför man under ca 50 års tid har haft särskilda regler och rättigheter såsom och möjlighet att tala franska med myndigheterna och franskspråkiga skolor.

Undantaget ifrågasattes dock 2003 av konstitutionsdomstolen, som menade att det kan strida mot konstitutionen.

De flamländska partierna ser chansen att bli av med undantagen, som anses utgöra ett hot mot deras språk och kultur, och har därför krävt att de aktuella flamländska kommunerna ska införlivas i Flandern och följa flamländska språkregler.

Men i så fall skulle frankofonerna bl.a. förlora möjligheten att rösta på frankofona partier, och barnen skulle tvingas att gå i holländsk-talande skolor. Frankofonerna vill därför istället att kommunerna ska tillhöra den (fransktalande) Bryssel-regionen.

Läget förvärrades när Flanderns regering efter senaste lokalvalen vägrade godkänna ett antal frankofona borgmästar med hänvisning till brott mot flamländska språkbestämmelser t.ex. att myndigheterna har skickat ut kallelser till kommunalval på franska. Greppet upplevs av många frankofona som starkt provocerande, och anses oförenligt med grundläggande demokratiska rättigheter.

Diskussionen har pågått i åratal utan lösning i sikte. En medlare lade nyligen för femtio-elfte gången fram ett nytt kompromissförslag, som återigen förkastades denna gång eftersom särskilt frankofonerna var missnöjda. När premiärministern därför valde att avvakta beslut i frågan, hoppade VLD plötsligt av regeringen i protest.

Så vad händer nu? Belgiens starkaste enande kraft, kungahuset med kung Albert II i spetsen, har valt att inte acceptera Letermes avskedsansökan och istället uppmana honom att försöka bilda ny regering.

Följetongen lär fortsätta. Många tror att Belgien förr eller senare faktiskt kommer att delas upp i två eller tre länder olika. Låsningarna är kanske för stora.