Imponerande siffror

Jag har nog aldrig arbetat mer med siffror och tabeller än på detta jobb. Det har bl.a. inneburit att jag har fått lära mig lite mer avancerade excell-funktioner för att kunna hantera och strukturera stora datamängder.

I den senaste excell "workbooken" så har jag listat - medlemsstat för medlemsstat liksom för hela EU - modellerade och rapporterade nationella utsläpp för 2005, modellerade utsläppsminskningar till år 2020 i procent och i absoluta värden för tre olika scenarior, medlemsstaternas egna motsvarande bedömningar för 2020, skillnaden mellan dessa båda modelleringar, och slutliga förslag från kommissionen. Allt detta för fem olika luftföroreningar.

Det blir en hel massa data och en hel massa tabeller. En av de största utmaningarna är att presentera alla dessa siffror på ett överskådligt och lättbegripligt sätt. För att lyfta fram den viktigaste informationen använder jag en bl.a. ett mer eller mindre sinnrikt system av olika färger, fetstil och ramar i tabellerna.

Så härom dagen kom en kollega in i rummet i ett separat ärende. Hennes blickar drogs obevekligt till datorn, och hon syntes bli djupt tagen av den färgranna excell-tabellen. "WOW! That is a BEAUTIFUL set of tables!" utropade hon - och lät nästan lite avundsjuk. Det lät snarare som om hon kommenterade en snygg sportbil än en lista med siffror.

Man måste alltså inte nödvändigtvis ha en Ferrari eller en Rolex för att imponera på sin omvärld. Ett färgrann excell-tabell kan också göra susen.

Mitt jobb enligt miljörörelsen

AirClim heter en Sverige-baserad miljöorganisation som är mycket aktiv i frågor som rör luftkvalitet och klimat.

I deras tidning "Acid News" beskrivs de pågående internationella förhandlingarna on nya utsläppstak för 2020 för alla viktiga luftföroreningar (svaveldioxid, kväveoxider, partiklar, ammoniak och flyktiga organiska föroreningar) under FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP på ett mycket bra och begripligt sätt (se t.ex. oktobernumret, sid 12-14).

Just nu jobbar vi hårt på miljödirektoratet för att i samarbete med medlemsländerna lägga sista handen vid EU:s positioner inför nästa förhandlingsmöte i Geneve som hålls veckan för jul.

Utmärkt att miljöorganisationerna bevakar och uppmärksammar lufmiljöfrågan, för att sätta press både på oss här i EU-kommissionen och medlemsländerna.

EU-kommissionen föreslår miljöböter för EUs ordförandeland

Tidigare har det krävs två långdragna juridiska processer i EU-domstolen med fällande utslag för att enskilda medlemsländer ska kunna bötfällas för bristande genomförande av EU:s lagstiftning.

Men enligt det nya fördraget kan böter i vissa särskilt uppenbara fall utfärdas redan efter en första fällande dom.

Kommissionen föreslår nu att flera länder ska bötfällas för att man inte tillämpar EU:s miljölagstiftning som man ska. Bl.a. anser man att ordförandelandet Polen ska betala ca 130.000 euro per dag fram till dess man har införlivat ("transponerat", som det heter på eukrat-språk) EU:s luftkvalitetsdirektiv och havsmiljölag i sin nationella miljölagstiftning. Båda regelverken skulle ha börjat gälla i nationell lagstiftning senast i juni/juli i år.

Här kan man läsa mer.

Håller Europa på att avveckla sin miljöpolitik?

- "See you at the next meeting!"
- "Well, maybe, but I am not sure that I will be coming back to Brussels for a while. In fact, I am not sure I have a job next week."

Detta budskap fick jag när jag samtalade med några miljödepartmentskollegor från ett stort medlemsland i södra Europa efter en workshop som vi organiserade härom veckan. De berättade att miljöbudgeten skulle skäras ned med hela 90% (ja, nittio procent) som en del av pågående besparingsåtgärder.

Vid samma möte saknades flera kollegor från södra Europa - resebudgeten för att delta vid miljömöten i Bryssel hade helt enkelt dragits in. En miljökollega som trots allt hade fått resan beviljad bodde över hos goda vänner för att spara in på hotellkostnader.

Samtidigt nås vi nu av rapporter om att den nyvalda spanska högerregeringen väntas lägga ner sitt miljödepartement helt, prioritera ner klimatfrågan och medvetet främja vägtransporter på bekostnad av miljö och hälsa.

Håller Europas miljöpolitik på att avvecklas? Kommer euro-krisen att resultera i en successiv nedmontering av utsläppsregler och miljöskatter?

Också på andra håll i Europa tycks den gamla myten om att miljöpolitik är ett hinder för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft få allt starkare fäste. De som vill bevara gammal smutsig teknik på bekostnad av nya miljösmarta investeringar vädrar morgonluft. Allt fler verkar på allvar tro att färre och svagare miljöregleringar är nödvändigt för att rädda EUs havererade ekonomi.

Det underligaste med detta argument är det stämmer så dåligt rent empiriskt. Vilka länder i EU har den starkaste ekonomin idag? Tyskland, Sverige, Danmark, Frankrike, Holland. Inte direkt länder som är kända för svag miljöpolitik.

Trots detta så tycks de krafter som vill föra tillbaks EU:s miljöpolitik till stenåldern få allt större gensomslag - även i politiska val (USA tycks se en liknande utveckling). Och EU-kommissionen, som trots allt fortfarande hör till dem som försvarar en stark miljö- och klimatpolitik i EU, blir alltmer bakbunden av motsträviga medlemsstater med miljöministrar som saknar både makt, pengar och anställda, i den mån de inte redan har ersatts av ställföredrädande industriministrar.

Turistattraktion

På vägen ut från den polska pantomimbarocken fick vi med oss en liten turistbroschyr - "Main Tourist Attractions, Region of Lodz". Bland gamla ånglok, pittoreska slott och krigsmonument listas också själva kolkraftverket Belchatow som en huvudattraktion, under den något dubbeltydiga rubriken "Regional curiosities - Down the pit".

Så här ska turisterna lockas: "The Belchatow mine is the biggest and most modern opencast lignite mine in Poland. The size of the strip mines and machines working there can make tourists giddy. Visitors are really impressed by the strip mine seen from viewing terraces in Kleszczow and from outer dumping grounds. Visitors can drive off-road vehicles provided by the mine to get down to the pit (difference in elevation 200m) where you can admire gigantic diggers and dumping conveyers at work and learn something about the mine."

 "Giddy" (som betyder yr eller vimmekantig), "impressed" och "admire" är onekligen intressanta ordval i sammanhanget, för en av Europas mest miljöförstörande verksamheter.

Polsk brunkolslobby och barock-pantomim

Jag var igår bjuden på ett litet party organiserat mina tidigare polska miljöattaché-kollegor. Det blev en ganska unik upplevelse.

Inledningsvis lyssnade vi på ett föredrag av en representant from det polska energiföretaget PGE, som producerar nästan häften av all el i Polen. PGE ville förstås visa upp sin grönaste sida, och talade sig varm för både hållbar utveckling (vilket också inbegrep att skapa arbetstillfällen...) och conceptet "clean coal".

PGE driver bl.a. det i miljökretsar ökända kraftverket i Belchatov - enligt uppgift Europas näst största utsläppskälla av kväveoxider och 10e största utsläppare av svaveldioxid. Bränslet - brunkol - tas direkt från ett jättelikt dagbrott i närheten av kraftverket.

PGE sade sig vara mycket stolta över att kunna "acceptera" EU:s nya miljölagar i industriutsläppsdirektivet och klimatpaketet. En av mina nordiska kollegor konstaterade att ett sådant uttalande knappast hade gått hem i Skandinavien - där hade förväntar man sig att ett företag som anser sig vara progressivt på miljöomådet ska gå mycket längre än EU:s grundläggande utsläppskrav.

Därefter fick vi se en mycket originell liten show av en polsk teatergrupp som har specialiserat sig på "barock-pantomim". I full utstyrsel och accompagnerade av Bach (vem annars), spelade man up en avancerad pantomimteater som också involverade en fascinerad om än ganska motsträvig publik.

Onekligen en av de mer ovanliga torsdagskvällarna man har upplevt i Bryssel.

En tung arbetsvecka är snart över, fylld av möten, deadlines för dokument och telefonkonferenser med experter från medlemssländer. Bl.a. har vi ingående diskuterat vad som kan antas vara realistiska utsläppsmodeller för hur mycket utsläppen av olika förordningar såsom svaveldioxid (SO2), kvävoxider (NOx) och partiklar kommer att minska till 2020 om man genomför existerande EU-miljölagstiftning. Målet är att till slut enas om utsläppstak som sedan ska slås fas till juridiskt bindande bindande mål i FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP i vår.

Det intressanta är att även om det finns många olika uppfattningar om exakt hur långt man kommer till 2020, så är man i stora drag överens om storleksordningarna: det handlar om 50-60% minskning eller mer för svavel, runt 40-50% för kväve, och 30-40% för partiklar för EU som helhet. Då ska man också ha i åtanke att EU sedan 1990 redan har minskat t.ex. svavelutsläppen med ca 80%.

Oavsett hur man räknar, och även om man kanske gärna hade sett ännu större utsläppsminskningar, så inser man att EU faktiskt har en ganska stark miljöpolitik på plats redan. Stora delar av utsläpspreduktionerna kommer av lagkraven i industriutsläppsdirektivet om att tillämpa bästa möjliga teknik för tung industri och kraftverk, andra härstammar från EU:s standarder för avgasutsläpp (Euro 5 och Euro 6).

Det är nog tur att inte dessa EU-lagar förhandlades i dessa dagar - sannolikheten är stor att de hade blivit rejält urvattnade.

Egyptisk-inspirerad Halloween

Skönt med några några dagars andrum, mitt i den annars så tunga oktober-novemberperioden på jobbet. På kommisisonen har man två extra röda dagar, alla barn är lediga hela veckan från skolan och flertalet av kollegorna passar därför på att ta extra ledigt under klämdagarna för att få en hel veckas ledighet. Själv sliter jag med att ta fram ett nytt förslag till nationella utsläppstak, men har ändå en något lugnare vecka eftersom mailkorgen inte är lika sönderbombad och telefonen håller sig någorlunda lugn.

För ovanligheten skull finns det t o m lite tid för att reflektera och tänka efter.

Bryssel visar fortfarande upp ett underbart höstväder, med vackra rödgula färger i stans alla parker. På allhelgonaafton besökte vi en stor utställning om historien kring upptäckten av farao Tutankhamuns grav. Dagen till ära var barnen utklädda till vampyrer och skelett. Arrangörernas utlovade halloween-monster uteblev tyvärr av någon anledning, men den återskapade mumien var nog alldeles tillräckligt ruskig ändå, tillsammans med alla andra fascinerande kistor, statyer och olika gravföremål. 

Miljöböter för Luxemburg

Ett av världens rikaste länder, Luxemburg, kan komma att dömas till miljöböter för att de inte följer EU:s krav på vattenrening. Det handlar dels om en klumpsumma, dels om löpande dagsböter på ca 1200 euro per dag fram till dess att lagstiftningen följs.

Medlemsländer som inte genomför EU:s miljölagstiftning kan dras inför EU-domstolen av EU-kommissionen, och om de fälls två gånger på raken så kan de tvingas att betala dryga böter.

Här kan man läsa mer.

Möte med forskningsvärlden

Alla kommissionens förslag hårdgranskas av ett mycket stort antal organisationer, industriintressen, medlemsländer och politiker. Således krävs att förslagen är så genomtänkta och väl underbyggda som möjligt. Det är t.ex. givetvis helt grundläggande att basera förslagen på de allra senaste vetenskapliga rönen.

Nyligen deltog jag på ett intressant möte mellan flera olika delar av kommissionen och företrädare för forskarsamhället. Några av EU:s allra skarpaste hjärnor inom luftkvalitetsområdet fanns på plats, för att diskutera hur forskarvärlden kan bidra med solidast tänkbara vetenskaplig underbyggnad till den EU:s kommande luftkvalitetsöversyn.

Forskarna ledde ett drygt 20-tal forskningsprojekt på luftområdet för över 150 miljoner euro, till stora delar finansierade av EU:s enorma forskningsanslag. Presentationerna fokuserade på bl.a. marknära ozon, kväveföreningar och partiklar, och tog upp en rad olika aspekter såsom hälsoeffekter, kopplingar till klimatförändringar, kostnadseffektiva lösningar på kort och lång sikt och eventuella målkonflikter mellan olika begränsningsstrategier, effekter på olika samhällsgrupper och på arbetsmarknaden, övergödning, försurning...

Tre saker slog mig under mötet.

Det ena var att forskningsvärlden är otroligt mansdominerad. Bakom varenda presentation stod en äldre HERRE i sina bästa år. Och under hela dagen uttalade sig bara en enda kvinna (som ställde en fråga).

För det andra, var vetenskapsmännen som regel påfallande återhållsamma och försiktiga med sina slutsatser. Som gammal naturvetare har jag stor förståelse för att repektera osäkerheter och antaganden, men som "policymaker" vill man gärna få fram tydliga vetenskapliga fakta och rekommendationer som kan mejslas om till konkreta lagförslag. Det flesta av professorerna tryckte lite väl mycket på de många osäkerheterna och vikten av fortsatt forskning.

Det tredje som slog mig var hur komplexa luftfrågorna faktiskt är, både vad gäller kemiska reaktioner, hälso- och miljöeffekter, källor och spridningsmönster, och olika strategier (tekniska och andra) att minska utsläppen. Mot den bakgrunden är det kanske inte så konstigt att forskarna tvekar lite innan de kommer med långtgående rekommendationer.

Samtidigt så kan man inte vänta för länge på att skrida till handling. Priset kan bli högt, både vad gäller miljö och hälsa.

På andra sidan bordet

Kommissionen har inte bara ensamrätt på att lägga förslag i EU. Man är också "vakthund", med ansvar för att EU-lagstiftningen följs ordentligt i medlemsländerna. Om så inte sker, kan kommisisonen dra länder inför EU-domstolen med dyra böter som påföljd för de medlemsländer som fälls.

För att underlätta genomförandearbetet finns det mängder med olika s k genomförandekommittéer med representanter och experter från medlemsländerna, som kommissionen leder. Kommittéerna träffas mer eller mindre regelbundet för att diskutera t.ex. rapporteringsaspekter (utan korrekt rapportering är det svårt att veta om ett direktiv genomförs eller inte) eller hur man bäst ska tillämpa och tolka regelverkets olika delar i detalj.

Igår deltog jag på ett sådant möte med den s k luftkvalitetskommittén, där syftet bl.a. var att diskutera förbättrad rapportering för genomförande av EU:s s k takdirektiv (NEC-direktivet).

Det var också första gången som jag satt bakom kommissionens flagga på ett formellt möte (med undantag för FN-mötet i Geneve i september). Känslan påminde faktiskt lite om hur det var under det svenska ordförandeskapet 2009.

Buy Buy Baby

I morse kallade generaldirektören till samling för hela miljödirektoratet för att berätta om utfallet från det senaste miljörådsmötet i Luxemburg (faktiskt det första sedan 2008 där jag inte själv deltog).

Mötet handlade till stora delar om EU:s förberedelser inför klimatmötet i Durban, men några andra frågor avhandlades också, såsom EU:s syn på de globala FN-mötet om hållbar utveckling i Rio nästa sommar, och utvärderingen av EU:s tio-åriga sjätte miljöhandlingsprogram. Många länder, och särskilt blivande ordförandeland Danmark, trycker på för att kommissionen ska ta fram ett nytt förslag till handlingsprogram för perioden 2012 och framåt redan i januari 2012.

Ett nytt EU-miljöhandlingsprogram är dock inget man tar fram i en handvändning, bl.a. eftersom det kräver omfattande konsekvensanalys och en bred konsultationsprocess med allmänhenten. Miljökommisisonärens svar var därför att ett förslag kan komma senast i mitten av 2012. Däremot deltar kommissionen gärna aktivt och bidrar med underlag till informella diskussioner under danskarnas ordförandskap, såsom t.ex. deras informella miljöministermöte.

Det kommer att bli tufft att få gehör för ett nytt slagkraftigt handlingsprogram, både internt i kommissionen och i kommande förhandlingar med övriga EU-institutioner. En sak är att be om ett nytt ambitiöst handlingsprogram, en helt annan att acceptera långtgående mål och kostsamma åtgärder.

Aptiten på nya miljöinitiativ är nämnts tidigare begränsad i dessa tider av ekonomisk oro, vilket jag själv blev varse på ett ganska bryskt sätt när jag nyligen presenterade ett förslag till nya nationella utsläppstak för en arbetsgrupp ministerrådet.

Generaldirektören avslutade sin dragning med att visa en videosnutt med söta små snabbköpskassar som sjunger "When you buy buy baby, stay awake baby" för personalen, från en nyligen lanserad informationskampanj om resurseffektivisering. Ett bra exempel på hur kommissionen arbetar på flera plan, inte bara med lagstiftning och överträdelseärenden. Tanken är att försöka påverka i rätt riktning även om lagstiftningsarbetet går i stå.

Arga fackföreningar

Det verkar finnas en hel uppsjö av olika fackföreningar på kommissionen. Flera gånger i veckan får jag upprörda email från en rad organisationer som kallar till möten och uppmanar till olika typer av aktioner.

En kollega berättade att de fackföreningarna här ofta är starkt präglade av fackföreningskulturen i södra Europa - där man gärna snabbt tar till storsläggan i form av konflikåtgärder och strejker, i mycket högre utsträckning än i norr.

Det som framför allt verkar uppröra är arbetsgivarens senaste förslag till reviderade personalregler (staff regulations) som styr ersättningsnivåer, befordringsgång, anställningsformer mm. Utgångspunkten för förslaget är att kommissionen vill visa att man också tar intryck av den pågående ekonomiska krisen och därför självmant har tagit på sig ett internt sparkrav som motsvarar ca 5% av budgeten.

Förslaget diskuteras en hel del i korridorerna, och det verkar finnas en mycket utbredd oro över succcessivt försämrade personalvillkor - något som många befarar kommer att leda till att det kommer att bli svårare att rekrytera kompetent personal i framtiden.

Många verkar också känna att man arbetar i motvind i sin kritik av sparkraven, bl.a. eftersom den allmänna bilden utanför institutionerna är att EU-byråkrater är överbetalda och bortskämda. Hur det faktiskt är med den saken får var och en själva bedöma, men säkerligen ligger det något i argumentet att det krävs höga löner och bra villkor för att rekrytera duktiga medarbetare. Så mycket annat som kan få europeer i allmänhet att bryta upp från bostad, skola och jobb i hemländerna och flytta till Bryssel och Belgien finns det knappast (det är trots allt inte Paris, London, Rom eller Amsterdam vi talar om).

För egen del kan jag välja att distansera mig från den interna debatten, eftersom nationella experter befinner sig helt utanför det ordinarie personalsystemet. Vilket känns ganska skönt.

Solfrossa i Bryssel?

Tio dagars strålande solskensväder, utan ett moln på himlen - i BRYSSEL. Kan det verkligen stämma?

För några år sedan bloggade jag om vädret i Kap Verde, som sannolikt har ett av världens bästa klimat. Möjligen är det något enahanda. 10 månader av 12 består nästan enbart av molnfri himmel, strålande sol, friska vindar och runt 25 grader i skuggan (de övriga två - regnperioden - är däremot ur skandinaviskt perspektiv olidligt heta och fuktiga). Jag vill nog mena att ett av de viktigaste kriterierna för ett trivsamt klimat är att det är varierat. Hur kan man njuta ordentligt av sol och värme om det aldrig är dimma och kallt?

Brysselvädret är däremot ökänt som ett av Europas - eller kanske rent av världens - sämsta, åtminstone om man inte gillar regn. Men det är långt ifrån enahanda. Jag brukar rekommendera dem som klagar på vädret i Bryssel att vänta en timma eller två, så är det helt annorlunda. Det stämmer nästan alltid.

Efter över sju år som Brysselbo så har jag kommit till insikt om att Bryssels väder överlag faktiskt är betydligt bättre än dess notoriskt dåliga rykte, i varje fall under sommarhalvåret. Förvisso är inte perioden november - mars särskilt trevlig rent vädermässigt. Men eftersom jag cyklar till jobber, så kan jag lätt få en väldigt konkret indikator: Hur ofta kommer jag till jobbet, eller hem, genomblöt efter min cykelfärd? Inte ofta faktiskt. Kanske handlar det om ett 20-tal gånger per år, topps.

Jag har ibland undrat varför min bild av Bryssels väder stämmer så dåligt med det dåliga ryktet. Länge tänkte jag att det har blivit en "etablerad myt", som har upprepats så många gånger att det upplevs som en sanning. Ungefär som att all skolmat alltid smakar illa, eller att det är tråkigt och teknikfientligt att vara miljövänlig.

Men om man tittar närmare på regnstatistiken för Bryssel, så ser jag att det finns en annan tänkbar förklaring: jag semestrar oftast i Sverige och är därför helt enkelt bortrest under högsommarperioden juli/augusti. Det är tydligen då de riktigt stora regnmängderna faller.

Detta år kan nog tjäna som ett ganska bra exempel. Nästan hela april, stora delar av maj och juni, och nu senast i september har vädret varit exceptionellt trivsamt i Bryssel. Idag inräknat har vi faktiskt upplevt 10 molnfria dagar i sträck, med 20-25 grader i skuggan. Då glömmer man lätt att halva juli och hela augusti regnade bort helt.

Åtminstone om man inte var här.

Ett ovanligt email

Fick just ett internmail från självaste José Manuel Barroso - EU-kommissionens ordförande. Han delade med sig av sitt "State of the Union"-tal som han höll i parlamentet i morse.

Visserligen var jag inte den enda mottagaren av emailet. Men ändå.

Luften vi andas: en fråga om liv och död

Luften i världens storstäder blir smutsigare. WHO har undersökt luftkvaliteten i 1100 städer i hundratalet länder världen runt, och kommit fram till att endast ett litet fåtal lever upp till WHO:s luftkvalitetsstandarder för partiklar, s.k. PM10 och PM 2,5. Partiklarna kommer från olika former av förbrännning, t.ex. från kolkraftverk, vedeldning och bilar.

Den ökade halten små partiklar i luften leder enligt WHO till över 1,3 miljoner förtida dödsfall globalt, till följd av luftrelaterade hjärtsjukdomar, cancer, astma och akuta luftrörssjukdomar. Om WHO:s riktvärde för partiklar på 20 µg/m3 hade följts, så hade minst en miljon av dessa dödsfall kunnat undvikas. 

När samma studie gjordes 2004 var siffran över antalet förtida dödsfall 1,15 miljoner.

Världsmedeltalet för partiklehalten ligger enligt WHO på 71 µg/m3. I EUs större städer är medeltalet väsentligt lägre, mellan 29-42 µg/m3 - mycket tack vare EU:s miljölagstiftning - men fortfarande en bra bit över WHO:s riktvärde på 20 µ/m3. De allra värsta nivåerna uppmättes i regionen runt östra Medelhavet (137-142 µm/m3).

Det är fullt möjligt att med tekniska och andra medel rena utsläppen från partiklar för att få ner halterna till acceptabla nivåer. Men för det krävs det tuffare lagstiftning - och det leder sannolikt till ökade kostnader för industrin. 

Inom EU har man alltså kommit ganska långt, men inte tillräckligt. År 2013 har av miljökommissionären utsetts till EU:s luftkvalitetsår och då väntas en rad förslag till skärpt luftlagstiftning från kommissionen. Återstår att se hur de utformas, och hur de mottas.

Här kan och här man läsa mer om WHO-studien.

Imponerad och... stolt?

Efter snart tre veckor på kommissionen (förvisso tillbringades en av dem på FN-möte i Geneve) kan det vara på sin plats att dela med sig av lite förstaintryck.

Överlag måste jag erkänna att jag är ganska imponerad. För att vara en så stor och brokig organisation, så har övergången fungerat förvånansvärt väl.

Introduktionskurserna var (mestadels) intressanta och relevanta. Rutiner och regler, inklusive för användande av sociala medier vilket jag just nu gör, förefaller tydliga, väl genomtänkta och - åtminstone på pappret - ofta "moderna" i bemärkelse att de syftar till att skapa en god balans mellan arbetsliv och familjeliv, beakta individens frihet inom vissa gränser, främja jämställdhet, respektera etiska riktlinjer osv.

Kollegorna är genomgående trevliga, kompetenta och hjälpsamma (trots att många är överbelastade med arbete) och chefen är dynamisk och understödjande. Jag tror inte jag någonsin tidigare har blivit bjuden på så många koppar kaffe av så många på så kort tid. Viss karriärhets finns nog på vissa håll, men som nationell expert befinner jag mig på armlängs avstånd från detta eftersom man måste vara inne i systemet (vara en riktigt "functionaire", som det kallas här) för att komma ifråga för befordran eller löneförhöjning.

Helpdesk för IT-support verkar vara supereffektiva: så fort man hör av sig får man ett mail om att de har registrerat problemet, och inom några timmar kommer ett nytt mail som meddelar att problemet är löst.

Flextidssystemet - för mig en nymodighet - verkar fungera utmärkt, även om policyn för när och hur man får använda sin övertid verkar variera en del mellan olika enheter. Faktum är att den ordinarie arbetstiden på kommissionen är 37,5 timmar per vecka; låt vara att det är få som inte jobbar mycket mer än så i praktiken.

Och, inte minst: arbetsuppgifterna är stimulerande och krävande - utan att vara omöjliga. Känslan är faktiskt att man arbetar i ett lag, där man hjälper varandra och där varje individ har viktiga bidrag att ge - även som nykomling.

T o m lunchmatsalen är bättre än ryktet ville göra gällande. 4-5 prisvärda rätter att välja mellan, varav alltid utmärkta vegetariska alternativ.

Efter bara några få dagar fick jag mina nya visitkort (på RK tog det flera veckor). När jag såg mitt namn ovanför kommissionens logga slog det mig plötsligt med större klarhet än tidigare: jag är arbetar nu för hela Europas bästa. Jag är deltar i ett politiskt jätteprojekt som - sina brister till trots - faktiskt har lyckats säkra en fredlig samhällsutveckling i en världsdel som genom historien har sett otaliga blodiga konflikter och startat två världskrig. En (liten men ändå) kugge i ett stort maskineri som arbetar för att skapa bättre levnadsförhållanden och naturmiljö för alla EU-medborgare.

Insikten leder till en växande känsla. En känsla som nog närmast kan beskrivas som... stolthet..?

Utsläppstak och påfåglar

Deltar nu som kommissionsdelegat vid ett FN-möte i Geneve om regionalt miljösamarbete för att förbättra luftkvaliteten i Europa och Nordamerika. Efter alla FN- och EU-möten som representant för Sverige, känns det lite underligt att nu representera den mäktiga EU-kommissionen. Kommissionen leder hela EU-arbetet, och för EU:s talan i förhandlingarna. Och som vanligt är EU den förhandlingspart som är mest pådrivande i förhandlingarna. Minskade luftföroreningar från länder som Ryssland, Ukraina och Vitryssland är avgörande för att EU ska klara sina egna luftkvalitetsmål - och har förstås också stora positiva hälso- och miljöeffekter i öst.

Arbetsförhållandena är utmärkta. Möteslokalerna i det ståtliga FN-komplexet (som med all rätt kallas Palais de Nations - nationernas palats) är grandiosa, och utsikten mot Geneve med Geneve-sjön och franska alperna i bakgrunden är bedårande. FN-palatset symboliserar för mig själva andemeningen av multilateralism, genom att skapa bästa tänkbara yttre förutsättningar för internationellt samarbete och dialog.

Trots detta går förhandlingarna smärtsamt långsamt. EU gör sitt bästa för att driva procesen framåt och lägga fram konkreta textförslag. Men det är en svår uppgift att hitta balansen mellan ambitiösa nya utsläppstak, och att få fler länder i östra Europa och Kaukasus att ansluta sig till protokollet. Om ambitionsnivån sätts för högt så riskerar man att protokollet endast kommer att godkännas av EU. Om den sätts för lågt så kan man ifrågasätta protokollets mervärde.

Innanför FN-byggnaden vandrar diplomater omkring och försöker enas om utsläppstak, flexibilitetsmekanismer och tekniska annex med gränsvärden. I den vackra parken utanför spankulerar påfåglar och försöker snappa åt sig en och annan brödsmula från lunchmatsalens uteterass.

Det finns en risk att både miljödiplomater och fåglar kommer att gå tomhänta.

Mot Geneve

Har knappt hunnit installera mig på kontoret innan jag skickas till Geneve nästa vecka för att delta i ett FN-möte om regionalt samarbete och förhandlingar för att minska luftföroreningarna i Europa och Nordamerika.

Ska bli spännande att få representera EU-kommissionen i FN och se om det går att påverka förhandlingarna i rätt riktning. Förberedelserna har varit intensiva, och kommissionen har spelat en avgörande roll för att koordinera och leda EU:s interna arbete för att ta fram EU-positioner och förslag.

Förhandlingarna ska leda fram till ett reviderat s k Göteborgsprotokoll under FNs luftvårdskonvention LRTAP som sätter tak för hur stora utsläpp olika länder får ha fram till 2020 för en rad olika utsläpp såsom svavel, kväve och partiklar.

Nystart

Omvälvande tider, både för mig och för äldsta grabben.

För mig var det första dagen på kontoret, efter några dagars intensiva introduktionskurser där över 200 nykomlingar korvstoppades med allmän information om hur EU-kommissionen fungerar som arbetsplats. Intranätets uppbyggnad, säkerhetsföreskrifter, dokumentrutiner, övningar i hur man lär sig samarbeta över kultur- och språkgränser, karriärmöjligheter, fortbildningskurser, fackföreningsverksamheter...

En hel halvtimme ägnades faktiskt åt kommissionens interna miljöarbete; sedan 2010 är hela institutionen med sina 20-tal stora konstorsbyggnader med runt 25 000 anställda miljöcertifierade enligt EMAS-systemet. Det innebär att man systematiskt ska minska miljöbelastningen från den interna verksamheten genom att använda färre och miljövänligare produkter. En mycket engagerad dam från projektsekretariatet vände sig direkt till nykomlingarna och gav handfasta råd om allt från videokonferenser till pappersinsamling. Ofta med glimten i ögat; bl.a. uppgavs samåkning vara en utmärkt dating-strategi, och om man tog med sig egen mugg till kafeterian så skulle man få mer kaffe än om man använde engångsmuggar.

Förutom de gamla vanliga sopsorteringsråden fanns också en hel del mer innovativa ideer -  EU-kommissionen sponsrar t.ex. 50% av månadskortet på kollektivtrafiken i Bryssel för de anställda, under förutsättning att man lämnar in sitt parkeringspass (som är helt nödvändigt för att hitta parkeringsplats för bilen utanför jobbet). Dessutom är vissa busslinjer helt gratis för kommissionsanställda. Återstår att se hur många som ställer bilen, men det får nog en och annan inbiten bilist att tänka om - som om inte de enorma bilköerna vore tillräckligt avskräckande i sig. Tyvärr får man ingen bonus från kommissionen om man, som jag, cyklar.

Mycket nytt att lära sig och anpassa sig till på kort tid. Säkert är dock omställningen för min 6-åring ännu mycket svårare; idag började han ettan på svenska sektionen i den enorma och överbelagda Europeiska skolan. Jag var på plats att ta emot honom från skolbussen (föräldrarna fick absolut INTE åka med) i morse, och blev närmast förskräckt över det kaos som snabbt uppstod när tusentals elever i alla åldrar bussades in på 10 minuter med över 40(!) bussar. Kaoset på skolgården var överväldigande, och hur de nya eleverna skulle hitta rätt i detta hav av stojande barn i alla åldrar är inte lätt att begripa.

Till slut hittade vi i alla fall gruppen med svenska ettor, och såväl barn som föräldrar fick följa med på en liten välkomstceremoni där äldre elever uppträdde med en lätt hysterisk version av EU:s "nationalsång" (Beethovens 9a), följt av ett formellt tal - på franska - av den nya rektorn. Vad barnen skulle få ut av detta är inte helt lätt att förstå - det verkade närmast göra dem än mer nervösa, och själv fick jag hålla för öronen stora delar av ceremonien för att slippa det skärande ljudet från högtalarna.

Förstaintrycket av skolan lämnar mycket i övrigt att önska, men det ska också sägas att den svenska lärarinnan gav ett mycket bra förstaintryck - kompetent, engagerad och - av allt att döma - inspirerande.

Vågar man hoppas på att vi båda ska finna våra nya "arbetsplatser" stimulerande och givande? Det återstår att se.