SEG 3

Igår arrangerade vi ett tredje möte med kommissionens referensexpertgrupp för luftöversynen - Stakeholder Expert Group - som består av representanter från näringsliv, forskningsvärlden, miljörörelsen, lokala myndigheter etc. Mötet - som vi internt kallar "SEG 3" - hade förberetts noga.

Konferensen var välbesökt, närmare hundra personer, och vi fick t.o.m. säga nej till deltagare pga platsbrist. På agendan fanns bl.a. utsläppsprojektioner för olika luftföroreningar till 2020, 2030 och 2050 för ett "business as usual"-scenario och ett "maximal utsläppskontroll"-scenario. Sådana projektioner är mycket viktiga i luftöversynsarbetet eftersom de sätter en yttre ram för framtida policy-initiativ.

Vi gick också igenom vilken potential det finns för utsläppsminskning från viktiga sektorer såsom transporter, jordbruk och små förbränningsanläggningar.

Inte minst den senare presenta-tionen väckte mycket diskussion; småskalig eldning antas bidra till ca hälften av utsläppen av häslofarliga småpartiklar, och det finns för närvarande inga EU-regler om detta. Med ny teknik, förbättrade bränslesorter (t.ex. pellets som ju används mycket i Sverige och som ger mycekt lägre utsläpp än ved och brunkol) och rökgasfilter kan man med ganska enkla medel få ner utsläppen rejält. Frågan är dock hur man ska se till att det händer i praktiken.

Här kan man se hela eller delar av mötet, som webstreamedes i sin helhet.

Cancerframkallande dieselavgaser

I de flesta EU-länder pågår en tydlig och delvis medveten satsning på att öka andelen dieselbilar i bilflottan, bl.a. av klimatskäl (dieselmotorn är effektivare än bensinmotorn och släpper därför ut mindre CO2 per kilometer). Ofta är skatten lägre på diesel, och eftersom förbrukningen också är lägre så skapar detta ett starkt incitament till att köpa fler dieseldrivna bilar (även om de ofta är dyrare i inköp).

I dagens DN uppmärksammas nya rön från WHO som tyder på att dieselavgaser är cancerframkallande. Uppgifterna har lett till starka reaktioner från bilindustrin.

Att diesel har negativa hälsoeffekter som främst drabbar lungor och hjärta har man känt till länge, och EU har därför successivt infört krav på minskade partikelutsläpp från fordon vilket har resulterat i väsentligt lägre utsläpp av partiklar från bilar och lastbilar på senare tid. Fortfarande är dock partikelutsläppen från bl.a. trafiken höga på många håll, särskilt i städer.

Att diesel skulle vara direkt cancerframkallande är dock nytt. WHO:s uppgifter kommer att granskas inom ramen för den breda översyn av EU:s luftvårdspolitik som just nu pågår. Kommissionen har ett särskilt samarbetsavtal med WHO, och mot slutet av året kommer WHO att leverera en rapport med rekommendationer för bl.a. nya gränsvärden för partiklar som kommer att vara vägledande för nya förslag för att förbättra EU:s luftkvalitet.

Nytt miljöhandlingsprogram för EU på gång

Just nu pågår ett intensivt arbete inom miljödirektiratet för att ta fram ett nytt övergripande miljöhandlingsprogram för EU. Nuvarande handlingsprogram - som antogs under det första svenska ordförandeskapet 2001 och är det sjätte i ordningen - sträcker sig till 2012.

Det sjätte miljöhandlingsprogrammet har på många sätt haft stor betydelse som styrinstrument för EU:s miljöpolitik. Det innehåller t.ex. ett mycket ambitöst miljökvalitetsmål för luft, innebärande att luftutsläpp inte får ha väsentliga negativa effekter på miljö och hälsa. Målet konkretiserades senare i EU:s tematiska strategi för luftföroreningar och flera nya och reviderade EU-direktiv, och är i hög grad fortfarande vägledande för EU:s luftvårdspolitk.

Förväntningarna på det nya sjunde miljöhandlingsprogrammet är enorma. Miljörådet antar rådslutastser i frågan idag - trots att förslaget inte är färdigt ännu. Även EU-parlamentet har antagit en resolution, och miljörörelsen är förstås aktiva i frågan. De flesta verkar vilja att kommissionens ska föreslå en ny och mycket ambitiös "masterplan" för EU:s miljö den kommande 10-årsperioden.

En av mina mer spännande arbetsuppgifter på enheten har varit att läsa och kommentera några av utkasten till det sjunde miljöhandlingspogrammet. Den slutliga utformningen av förslaget är fortfarande under vardande, och kollegorna skulle nog inte bli särskilt glada om jag avslöjade alltför mycket om innehållet i detta forum (däremot har kommissionen haft en bred internet-konsultation om det nya programmet där alla som ville kunde komma med synpunkter och bidrag). En sak är dock säker: uppgiften att skriva ett nytt program som bevarar de viktigaste delarna av det nuvarande men som samtidigt är både ambitiösare och kortare, mer fokuserat och prioriterat, är inte lätt.

Enligt tidsplanen ska kommissionens förslag läggas fram i november. Därefter ska det förhandlas med både rådet och parlamentet. Det finns säkert anledning att återkomma längre fram på detta tema.

Gröna EU-2020-rekommendationer

Kommissionen har nu gått igenom och analyserat EU-ländernas eknomiska handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning, som en del av den nya s k EU2020-processen, som ska säkra en "smart, inkluderande och hållbar" tillväxt för Europa fram till år 2020.

Klimat och resurseffektivisering ingår numera som övergripande mål inom denna process, varför även även dessa aspekter granskas av kommissionens lupp.

Samtliga EU-länders handlingsprogram har granskats, och både ris och ros delas ut.

Enligt kommissionen så utmärker sig Spanien och Frankrike särskilt på miljösidan, med EU:s lägsta miljöskatter i förhållande till BNP. Länderna rekommenderas bl.a. att skatteväxla - dvs öka beskattningen av miljöutsläpp, energi och resurser, och minska beskattningen på arbete. 

Här kan man läsa samtliga kommissionens utlåtanden om EU-ländernas ekonomiska politik.

En ny industriell revolution

I tidningarna kan man läsa att lösningen till EU:s ekonomiska kris står mellan två val: antingen fortsatt åtstramningspolitik eller satsningar på tillväxt.

En något konstlad diskussion kan tyckas, dels eftersom inte nödvändigtvis finns någon tydlig motsättning mellan dessa strategier, dels eftersom det sägs väldigt lite om varifrån EU:s framtida ekonomiska tillväxt faktiskt ska komma ifrån. Kanske är det detta som debatten snarare borde handla om. Eller rent av om ständig ekonomisk tillväxt av det slag vi har sett under det senaste århundradet ens är möjlig - eller önskvärd - i det långa loppet.

I ett pressmeddelande från kommissionen försöker man sig på ett svar: det talas rent av om en industriell revolution, där Europa ska övergå till en modern, resursnål, och klimatsmart ekonomi. Och det är inte miljödirektoratet som är avsändare, utan kommissionären för näringsliv och företagande.

Kommisisonen presenterar en vision om att Europas framtida välstånd ska baseras på att avveckla beroendet av fossibränsle, utveckla nya resursnåla material, och satsa på återvinning, elbilar, byggnader som producerar istället för att konsumera energi, utsläppsfria fabriker, digital teknik, bioeneergi och småskaligt näringsliv.

Det handlar om stora pengar: den globala marknaden för grön teknik beräknas uppgå till 1000 miljarder euro per år idag och tre gånger så mycket år 2020. De "gröna" ekonomiska sektorerna (t.ex. återvinningsindustrier, vattenrening och förnybar energiproduktion) märker inte mycket av den globala recessionen, och de mest resurseffektiva ekonomierna är de som klarar den ekonomiska krisen bäst.

Utvecklingen kan dock snabbas på ytterligare med hjälp av striktare miljö- och klimat lagstiftning inom EU och globalt, och reformerade skattesystem som beskattar energi och resurser mer och arbete mindre. Även länder som Kina inser att traditionell tillväxt inte är hållbar, och tar i ökande grad miljömässiga och sociala hänsyn.

EU är fortfarande världsledande inom denna sektor, med en omsättning av över 300 miljarder euro som generar mer än 3 miljoner arbetstillfällen. Men man riskerar att konkurreras ut av snabbt växande ekonomier såsom Kina, Indien och Brasilen - kanske även av USA.

Vissa menar säkert att kommissionens budskap om behovet av en ny industriell revolution är alltför långtgående och orealistiskt. Frågan är dock i så fall vad som är alternativet - finns det någon som på allvar tror att gårdagens slösaktiga ekonomiska strukturer kommer att lösa Europas pågående och framtida ekonomiska och sociala kris?

Återblick

Efter urladdnigen i Genève känns det lite tomt: vad ska man nu sätta tänderna i på kontoret? De nya uppgifterna som redan börjar samlas på hög känns ärligt talat inte riktigt lika angelägna.

Tankarna vandrar istället ofta tillbaks till den intensiva förhandlingveckan i Genève. Här några av de starkaste enskilda minnesbilderna:

- Kommissionskollegan som vid den första EU-koordineringen lovade dyrt och heligt att aldrig mer återvända till Genève med mindre än att mötet nu - efter mer än två års förhandlingar - kan enas om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak. 

- Den ryske förhandlarens gapskratt åt sitt egna vits, som framfördes styckevis via informell tolkning till engelska under en EU-middag som syftade till att lösa upp återstående förhandlingsknutar mellan nyckelparterna i förhandlingen (EU, USA och Ryssland). Vitsen handlade - om jag fattade det hela rätt - om hur en rik ryss ville använda svampplockning som alibi för att vänstra med en älskarinna, och därför bad sin chaufför att bege sig till skogs och plocka svamp att kunna bevisa friluftsaktiviteten för sin fru. Chauffören hade dock inte hittat någon svamp i skogen och därför istället köpt en burk inlagda champignoner, varvid frun sarkastiskt hade begärt ett kvitto på inköpet. (Ingen förstod nog riktigt vad som hade påkallat den ryske delegaten att dra just denna vits vid just detta tillfälle; möjligen hade det att göra med att han hade beställt en Pizza Funghi.)

- USA-förhandlarens korrekta men knivskarpa tillrättavisning av mötessekretariatet efter att de hade bett amerikanarna att skicka in en skrivelse som redan hade formellt överlämnats till sekretariatet vid ett flertal tillfällen. Efter inlägget lutade han sig mot mig och viskade: "That is more or less like using the 'F-word' in the world of diplomacy.".

- Diskussionen om lämpliga tidsramar för när de nya duffare gränsvärdena för utsläpp skulle tillämpas av östeuropeiska länder (utanför EU) - varvid en av EU-kollegorna torrt konstaterade att om vi skulle acceptera de långa övergånsgtider som dessa länder själva hade föreslagit, så skulle de flesta av oss vara döda innan gränsvärdena börjar tillämpas (tidsramarna blev till slut mer rimliga).

- Den tryckande tystnaden runt bordet vid EU-koordineringsmötet när det stod klart att vissa medlemsländer avsåg blockera EU:s position om nationella utsläppstak för 2020 (den politiskt mest laddade frågan).

- Kallsvetten som gjorde sig påmind när allas uppmärksamhet riktades mot EU och jag mot slutet av mötet hade fått den stora äran att framföra EUs internt hårdmanglade och kritiserade position om utsläppstaken för 2020 i FN:s plenisal.

- Den vitryske delegatens "uppgradering" av de egna preliminära utsläppstaken för 2020, då han på knagglig engelska och med grov rysk brytning (mötet hade dragit över tiden och tolkarna hade gått på lunch) konstaterade att "Ten is better than nine".

- Samme vitryske delegats avslutningsanförande, då han lät mer som en rysk poet än som en förhandlare och talade från hjärtat om vikten av ren luft, simmande fiskar, vajande träd och knäböjande(?) hälsosamma barn. Trots simultantolkningen var det nog många som för tillfället valde att bortse från att miljödelegaten representerade en diktaturstat av värsta slag, och fann inlägget geniunt rörande.

- Känslan av total lättnad när jag, efter att ha konstaterat att alla knäckfrågor var utlösta och endast formalia återstod innan överenskommelsen skulle kunna klubbas, tog en meditativ promenad i den vackra parken utanför mötesbygnaderna under lunchavbrottet på mötets sista dag.

Från gröna vågen till grön EU-vardag

Nyligen blev jag intervjuad av EU-representationen, som ville göra reportage om hur det är att jobba som nationell expert på DG miljö.

Resultatet kan man läsa på regeringens hemsida.

Nya utsläppstak för 2020 i hamn

FN-mötet i Genève förra veckan var nog ett av de roligaste, mest intressanta och dramatiska som jag har upplevt hittills.

Mötet blev framgångsrikt bl.a. med en överenskommelse om nya utsläppstak för 2020 - men det satt hårt inne, och det var faktiskt framför allt EU självt som höll på att sätta käppar i hjulet. Detta eftersom tre av medlemsländerna till en början vägrade acceptera kommissionens  förslag till utsläppstak (trots att förslagen baserades på redan existerande åtaganden).

För EU är det av största vikt att man visar upp en enad linje gentemot omvärlden. Det är som regel kommissionen (ibland ordförandelandet) som representerar hela EU i FN-förhandlingarna med utgångspunkt från ett särskilt förhandlingsmandat som anger vissa riktlinjer och utfärdats av ministerrådet.

Kommissionen hade hållit sig strikt till dessa riktlinjer, och vi var därför inte beredda att diskutera lägre ambitionsmål än de som följer av EU:s egna lagstiftning.

Men nu hotade alltså de tre länderna med att begära ordet i FN och öppet ta avstånd från EU:s position. Om de hade fullföljt denna linje så hade det underminerat EU:s ställning och riskerat hela överenskommelsen. Sannolikt hade sedan kommissionen dragit länderna inför EU-domstolen.

Efter intensiva diskussioner både i och utanför EU:s möteslokal lyckades vi dock undvika detta. Jag var själv direkt inblandad i dessa diskussioner eftersom jag hade ett särskilt ansvar inom kommissionens delegation för att förhandla "Annex II", där de politiskt känsliga - och ifrågasatta - utsläppsgränserna listas.

Det är en speciell känsla att tala för hela EU i FN:s ståtliga palats i Geneve, men också ganska nervöst  - särskilt när man ska redovisa en mycket känslig position och man har 27 medlemsländer som kontrollerar vartenda ord man säger.

Här kan man läsa kommissionens pressmeddelande om mötets resultat. FN:s pressmeddelande kan man hitta här (även med detaljerad information om alla länders utsläppsåtaganden, inklusive Sveriges).

Återkommer snart med fler intryck från detta turbulenta möte.

Avgörande möte i Geneve

Min huvuduppgift på miljödirektoratet har varit att förbereda EU:s positioner om nya utsläppsmål för 2020 för de fem viktigaste luftföroreningarna, ofta genom direktförhandlingar med medlemsstaterna.

Nästa vecka är det dags för ett avgörande förhandlingsmöte i Geneve, inom FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP. 

Förberedelsarbetet har varit intensivt, och nästa veckas förhandlingsmöte kommer att bli både intressant och arbetstungt. Då får vi se om ett drygt halvår av förberedelser, och över två år av inledande förhandlingar, leder fram till ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya bindande utsläppsmål för Europa (inkl EU:s östliga grannländer) och Nordamerika. Kommissionen representerar hela EU och har därför en nyckelroll.

Förhoppningsvis ska hela överenskommelsen vara klar nästa fredag. Vi är väl förberedda, men ännu återstår många och långa förhandlingsmöten och ett antal kända och okända problem att lösa ut innan vi har nått ända fram.

Kommissionen och livspusslet

Kommissionen har ett uttalat mål att förbättra möjligheterna att kombinera arbetsliv och familjeliv, vilket är bra både ur arbetsgivarens och arbetstagarens perspektiv. Ekvationen är enkel: bättre balans i "livspusslet" = lyckligare och friskare medarbetare = effektivare och lojalare medarbetare.

Framför allt har kommissionen på senare år förbättrat möjligheterna att arbeta deltid, ta föräldraledigt och jobba hemifrån. 37,5 timmars arbetsvecka är ett annat exempel (även om jag inte känner en enda kollega som inte jobbar långt över 40 timmar per vecka).

Det nya flextidsystemet, som över hälften av personalen har valt att ansluta sig till, är också ett led i att skapa förutsättningar för balans mellan arbete och familj. Enligt detta ska man vara på kontoret mellan 9.30 - 16.30; övrig tid kan man i teorin flexa ut om man har tillräckligt med flextid på kontot (dvs om man inte har akuta saker att uträtta vilket man i praktiken ofta har).    

Samtidigt kan man fråga sig vad dessa rättigheter faktiskt innebär i praktiken. När jag ser hur mycket tid vissa av kollegorna spenderar på kontoret, kan jag konstatera att flertalet inte tycks utnyttja dessa möjligheter. Det gäller - förstås - särskilt manliga kollegor.

Statistik från de lokala fackföreningar talar också sitt tydliga språk: andelen deltidsarbetande kvinnor på kommissionen är 85%, av kommissionens ca 4700 föräldralediga år 2010 var 80% är 80%, och av dem som har jobbar hemifrån är 67% kvinnor.

Ojämställt så det förslår alltså (men kanske inte så annorlunda jämfört med motsvarande statistik i Sverige?).

När det gäller flextiden, så tycks tillämpningen variera en hel del mellan - och t o m inom - de olika direktoraten. Generellt fryser största delen av den inarbetade tiden inne och tas aldrig ut som kompensation - detta eftersom man bara får flytta över maximalt 15 övrtidsstimmar från en månad till en annan.

Detta innebär enligt facket att kommissionsanställda jobbade hela 88 000 dagar "gratis" under 2010 - motsvarande 400 heltidstjänster.

Personligen tycker jag det ligger en del i fackens kritik, samtidigt som man tenderar att undervärdera individens egna ansvar för att se till att man kommer hem i tid på kvällen, ta ut den flextid man har rätt till eller begära den deltid/föräldraledighet som man har rätt till. Även som man.

Vissa kollegor klagar ständigt över att det är för mycket att göra och de ser för lite av vänner och familj, men de vågar (eller vill) inte ta strid för att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns.

Min egen erfarenhet säger mig att även om arbetstempot ofta är högt så handlar det mycket om att prioritera rätt och framför allt att sätta tydliga gränser - både för sig själv och för cheferna - för hur mycket tid man faktiskt ska spendera på kontoret.

Allvetande

I morse argumenterade min 4-åriga grabb kraftfullt för att han inte behöver gå till skolan mer eftersom han redan "vet allt" och således inte behöver lära sig mer.

När jag frågade vad han vet så svarade han: "Jag vet att det har funnits dinosaurier, för man har hittat benen. Jag vet att träden ger oss syre så vi kan andas. Jag vet att solen är en eldboll. Och jag vet att Anakin Skywalker först var snäll och sen blev elak. Det räcker!".

Jag blev ganska svarslös inför denna (för en fyraåring) imponerande kunskap - och argumentationsteknik. Men släpade honom ändå till förskolan.

När argumenten tryter tar som bekant nävarna vid.

Gröna jobb - räddningen för EU?

Kommissionen presenterar i dagarna konkreta åtgärder för att skapa fler jobb i det krisande EU. Störst potential för nya arbetstillfällen finns enligt denna rapport inom områdena miljö, hälsa och IT. Bara inom energieffektiviseringssektorn kan 2 miljoner nya jobb skapas. Skatteväxling (lägre skatt på arbete och högre på energi och resurser) lyfts fram som en nyckelåtgärd.

Låt oss hoppas att Europas finans- och arbetsmarknadsministrar lystrar. Då blir det inte bara färre arbetslösa, utan också renare miljö, bättre hälsa och snabbare internet i EU i framtiden. Många flugor på smällen, alltså.

Ett land som verkar ta till sig argumenten är faktiskt det krisande Grekland, där statsministern nyligen gjorde ett utspel om att satsa stort på förnybar energi (särskilt solkraft) för att ta sig ur krisen. I ett längre perspektiv tänker man sig att upp till 100% av elkraften ska produceras av förnybara källor.

Ode över en leksaksbil

Vissa saker var bättre förr. Leksakers hållbarhet till exempel.


Kära leksabil. Jag fick dig av mormor för snart 38 år sedan. Efter lång och trogen tjänstgöring har du har tappat dina framdäck och fått taket intryckt, och det är dags att rulla in i leksakshimlen. Tack för alla rulliga minnen du har givit både mig och mina barn. 

Denna lilla leksaksbil hållit i nästan 40 år, innan den blev obrukbar till följd av en något omild behandling av min fyraåring. "Ulf" stod det länge på taket med stora svarta bokstäver, för att ingen skulle sno bilen i sandlådan. Tre decennier senare hittade jag den i en låda på vinden och gav den i julklapp till mina egna barn - det blev en klar favorit eftersom den rullade så bra och inte gick sönder så lätt. 

Kan inte låta bli att jämföra med det made-in-China-skräp som man köper i leksaksaffärerna nuförtiden. Det mesta går sönder efter någon månad, ibland inom några dagar eller rent av timmar, oavsett om det handlar om bilar eller andra leksaker.

En effekt av den dåliga kvaliteten på leksakerna är att man köper nytt hela tiden. Forskarstudier visar att svenska barn har över 500 leksaker i genomsnitt. Hur många leksaker belgiska barn har vet jag inte, men köphysterin verkar vara minst lika stor här.

Men nu är det slut med det. Högre kvalietet och längre hållbarhet är det som gäller från och med nu - även om det blir dyrare. Annars blir det ingen tomte mer.

Här kan man läsa om en aktuell forskarrapport om vikten av att utveckla produkter som håller längre och kan lagas och putsas upp.

Förhandlingar om luft och klimat

Ännu en hektisk vecka till ända, präglad av förberedelser inför det avgörande FN-förhandlingsmötet i Geneve i april/maj om ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya utsläppsmål för 2020. Igår hade vi ett sista EU-koordineringsmöte med medlemsländerna i Bryssel, och de många delarna i EU-positionen (som både förbereds och förhandlas av kommissionen) börjar äntligen falla på plats.

Trots detta återstår en hel del att komma överens om, inklusive ett 10-tal av EU:s totalt över 100 nya utsläppsmål (5 utsläppsmål per land). Vi har bara två veckor på oss att hinna med detta, vilket blir tight. Alternativet - innebärande att EU inte har någon klar position - finns dock inte på kartan.

Luftvårdsförhandlingarna har både likheter och olikheter med klimatförhandlingarna. Nyligen läste jag med stor behållning en bok skriven av en gammal kollega, Anders Turesson, som var svensk chefsförhandlare i klimatförhandlingarna i över tio år.

Ander Turesson, f d svensk klimatförhandlare och kollega

Ander skriver insiktsfullt, kortfattat och intressant om hans erfarenheter från förhandlingarna i klimatkonventionen under förra decenniet, med avslut i partsmötena i Köpenhamn och Cancun (dvs före det senaste mötet i Durban). Boken ger en ovärderlig inblick i klimatfrågans komplexitet och förhandlingsspelets alla turer, och kan varmt rekommenderas.

Särskilt intressant var det att läsa om vad som egentligen hände i det omtalade köpenhamnsmötet under det svenska EU-ordförandeskapet 2009, där resultatet (det s k Köpenhamnsackordet) i hög grad dikterades av USA och Kina och EU hamnade på åskådarplats.

Boken kan nog också skapa en större förståelse för varför klimatprocessen är så trög och hur svårt det faktiskt är för ca 190 länder att enas om åtgärder som har mycket långtgående konsekvenser för samhällsekonomi, transportssystem och energiförsörjning. Den ger även en detaljerad inblick i hur livet som förhandlare kan te sig - med otaliga långa resor, trista mötesrum, och frustrerande och ofta resultatlösa FN- och EU-möten och nattmanglingar där man endast flyttar kommatecken och hakparenteser fram och åter. Långt mindre glamoröst än vad det kan låta.

Boken går att ladda ner gratis på nätet.

Solsting i april

Tar en välbehävlig påsk-paus i ljuvliga Provence med familjen. drygt 4 och en halv timme med TGV - otroligt smidigt (hade tagit ett halvt dygn med bil...). Dessutom säkert - och miljövänligt.

Här har våren kommit ytterligare två veckor eller så längre, och idag var det knappt uthärdligt i solen på uteserveringarna i Aix. De berömda platanerna har just slagit ut, och vårblommorna liksom lyser upp staden med allehanda färger.

Idag har vi räknat till hela 13 "tulpaner" (som minstingen av någon anledning kallar fontänerna); lejon- och delfinfontänerna var klart populärast, där ville grabbarna gärna bada för att svalka sig.

Men nu har lillgrabben plötsligt fått feber och känner sig rejält hängig. Vi misstänker faktiskt solsting. Den 1a april... Hoppas han repar sig lika snabbt som han brukar så att resten av veckan i Provence inte brinner inne.

Medlemsländer riskerar nya miljöböter

Premiär för kortbyxor och T-shirt på cykeln till jobbet idag - våren har kommit till Bryssel, med strålande sol och 20 grader varmt på dagarna. Körsbärsträden och forsythian blommar redan, blåregnet är på gång och magnoliaträdens sprängfyllda knoppar är redo att brista vilken minut som helst. Våren och hösten är Bryssels bästa årstider.

Själva ser vi tyvärr inte mycket av solen under de långa arbetsdagarna i kontoret. Kollegorna på miljödirektoratets juridiska enhet har varit särskilt upptagna den senaste tiden.

Bl.a. ska Finland nu dras inför EU-domstolen för att de inte har infört EU:s lagstiftning om miljövänliga fordon, med hot om höga dagsböter (13 000 euro/dag) om man inte omedelbart skriver in EU-reglerna i den nationella lagstiftningen. Cypern och Belgien dras inför rätta för bristande hantering av miljöbrott, och Polen har stora brister i genomförandet av skrotbilsdirektivet, reglerna för förnybar energi och energimärkningsdirektivet. Slovakien har felaktigt struntat i att anlaysers miljeffekterna av stora infrastruktursatsningar och har problem med avfallsförpackningsdirektivet. Italien har inte genomfört ramvattendirektivet som man ska, och Österrike och Portugal har inte infört direktivet om transport av farligt avfall på ett korrekt sätt.

Också Sverige dras inför rätta, då kommissionen ser brister med Sveriges genomförande av direktivet för strategisk miljökonsekvensanalys.

Här kan man läsa mer.

Fotokemisk smog

Vanlig syrgas består som bekant av två syreatomer som sitter ihop, och har formeln O2. Syre kan dock också under vissa förutsättningar bilda ozon, som istället består av 3 syremolekyler, O3.

Ozon som bildas på marknivå kallas marknära ozon, eller fotokemisk smog. Det är en aggressiv luftförorening som (till skillnad från atmosfäriskt ozon som bildas på hög höjd och skyddar oss från solens ultravioletta strålning) är skadlig för både hälsa och miljö. Föroreningen har en skarp odör som påminner om klorin, och kan leda till skador på luftvägarna, huvudvärk och ögonirritation på både djur och människor. Även växtmaterial kan brytas ner och ozon kan därmed också orsaka omfattande skador på jordbruket. 

En ozon-molekyl lever i genomsnitt ca 3 veckor innan den bryts ner. Den har ett komplicerat bildningsmönster och uppstår vid "rätt" kombination av solljus, metan och andra kolväten, och kväveoxider. Eftersom klimatförhållandena har stor påverkan, är ozon-nivåerna som regel högre på sommaren, och marknära ozon bildas i större utsträckning i södra Europa med sina varma somrar. Kväveoxid kommer till stor del från trafiken, men de negativa ozon-effekterna uppstår oftast en bra bit ifrån motorvägarna och stadskärnorna.

För att minimera de ozon-relaterade skadorna har EU infört flera lagstadgade mål- och gränsvärden för både själva ozonhalterna och för några av byggstenarna till ozonmolekylen (såsom kvävoxider). Nu visar glädjande nog en studie från EU:s miljöbyrå EEA att ozonhalterna under sommaren 2011 var de lägsta på ca 15 år.

Samtidigt finns det en del som tyder på att de minskade ozonhalterna 2011 kan vara temporära. Trots att utsläppen av ozon-komponenterna har minskat rejält så tror EEA de lägre ozonhalterna under 2011 i första hand beror på en ovanligt kylig och blöt sommar.

Ozon-problematiken är en central del av den pågående luftvårdsöversynen i EU. För att 2011 ska bli representativt för minskade ozonhalter i luften krävs nog tyvärr mer än att hoppas på regniga somrar.

Ny låsning om EU:s framtida klimatpolitik

Trots utdragna förhandlingar till sent på kvällen så misslyckades EU:s miljöministrar vid fredagens miljörådsmöte både med att besluta om nya regler för odling av GMO-grödor och anta politiska slutsatser om långsiktig klimatstrategi för EU (ny polsk blockering, trots att de 26 övriga länderna var överens). Den senare frågan toppar veckobrevet från EU-representationen.

Det uteblivna klimatbeslutet lägger ännu en kall hand över EU:s framtida klimatpolitik. Det riskerar också att begränsa möjligheterna för att stärka EU:s luftvårdspolitik eftersom klimat- och luftåtgärder ofta (om än inte alltid) går som hand i handske.

Däremot antogs en EU-position inför FN-toppmötet om hållbar utveckling i Rio i juni i år, och "min" egen fråga om nya utsläppstak för 2020 (som dock endast var uppe som informationspunkt) seglade igenom utan överraskningar.

Här kan man läsa mer om miljöministermötet.

Luftkvalitetsproblem i Kina

Inte bara EU och västvärlden försöker förbättra luftmiljön. Även Kina har börjat strama upp sin miljöplitik på sistone, för att försöka undvika de värsta miljö- och hälsokonsekvenserna.

Frågan är hur man lyckas. I denna BBC-artikel (med flera intressanta artikel-länkar under artikeltexten) kan man läsa om den allt sämre luftkvaliteten i kinesiska städer. Detta är förstås en ofrånkomlig konsekvens av den ohämmade industriella tillväxt som landet har haft de senaste decennierna.

Det är svårt att föreställa sig hur det är att inte ha tillgång till ren luft. Även om Bryssel har bland den sämsta luftkvaliteteten i Europa, så är det förstås på en helt annan nivå än i Hongkong eller Peking.

Ur hälsosynpunkt är små partiklar, s k PM 2.5, från olikta typer av förbränning den farligaste av luftföroreningarna. Partiklarna fastnar i lungorna och kan leda till t.ex. luftrörsproblem eller cancer. Kineserna ska nu bygga 1500 mätstationer för att skaffa sig en bättre bild av läget, och införa ett dagligt gränsvärde för sådana småpartiklar på 75 mikrogram per kubikmeter som ska gälla från 2016.

EU:s gränsvärde är tre gånger mindre - 25 mikrogram. Men trots det relativt oambitiösa - och i sig otillräckliga - kinesiska gränsvärdet, så beräknar man att det kommer att överskridas i mer än 2/3 av alla Kinas städer.

Våra kinesiska vänner har ett högt pris att betala för sin materiella tillväxt.

Fjällskivling i kontorsrabatten

Mitt i brinnande förberedelser inför både rådsarbetsgrupp och rådsmöte (där vi ska försöka komma överens med medlemsländerna om nya utsläppstak till 2020) så ska hela enheten byta kontorsbyggnad. Renoveringen av enhetens gamla lokaler på miljödirektoratets adress Beaulieu 5 var äntligen klar, så vi kunde lämna våra temporära lokaler några hundra meter längre upp på gatan (om man nu tycker att ett år är temporärt).

Inte lätt att leverera alla dokument i tid och hinna med alla möten när man ska packa flyttlådor, beställa stolar, få telefonen att funka, trilskas med nya (ej fungerande) printers...

Tur då att flytten blev en uppgradering för min del - nu har jag t o m eget kontor, med en finfin utsikt över höghusen brevid.

Hela Beaulieu är faktiskt en mycket tilltalande kontorsbyggnad med inglasad innergård fylld av rabatter och gröna växter. Kollegan berättade att det tills helt nyligen hade växt stolt fjällskivling i en av rabatterna.

Vågar man gissa att svampen blev uppäten i den allmänna flyttröran?