Nya rön om världens resurshantering

I en ny intressant studie från SERI-institutet i Österrike kartläggs resursanvändningen i världen idag och 30 år tillbaks i tiden. Under denna period har den globala användningen av materiella resurser (metaller, fossila bränslen, trä, jordbruksprodukter etc) i genomssnitt fördubblats.

Om råvaruuttaget fortsätter att öka i samma takt, kommer den globala användningen år 2050 att vara 2-3 gånger så stor som idag. Att dagens fattiga länder ska nå "OECD"-standard baserat på dagens resurshantering (utan en rejält minskad resursanvändning i den rika världen) är helt enkelt inte möjligt.

Obalanserna i råvaruflödet är slående: 18 länder använder 75% jordens resurser, medan de 100 fattigaste använder ynka 1,5%. En genomsnittlig Europé använder 3-5 gånger så mycket resurser per person som våra förfäder - och upp till11 gånger mer resurser än en genomsnittlig indier.

Studien visar också att Kina nu är på väg att komma ikapp EU och USA i resursanvändning per capita - särskilt efter den exceptionella ekonomiska tillväxt de har haft under det senaste årtiondet. Redan idag är Kina det land som har den högsta totala resursanvändningen (givetvis också beroende på den stora folkmängden).

Rapportförfattarna konstaterar att kampen om resurser kommer att hårdna i framtiden, och att Europa är den region i världen som redan idag är mest beroende av energi- och resursimport. Vår höga materiella standard bygger alltså på enorma uttag av resures i andra regioner - med tillhörande miljöförstöring och sociala problem. Därmed kan man tyvärr konstatera att många av de miljöproblem vi har löst i Europa dels äts upp av den ständigt ökande råvarukonsumtionen, dels att problemen i stor utsträckning endast har exporterats till andra länder i världen.

Det finns bara två sätt att hantera denna svåra problematik: att kraftigt effektivisera resursanvändningen i den rika världen, eller att helt enkelt minska konsumtionen av resurser. Vi kommer att behöva göra bådadera, för att kunna undvika en ekonomisk och miljömässig kris som är långt värre än den vi ser idag.

Grönt ljus för luftöversynen

Igår medverkade jag vid en av de mest intressanta övningarna på EU-kommissionen hittills - ett mycket väl förberett halvdagsseminarium om den kommande luftpolicyöversynen (som ska presenteras ungefär vid denna tid nästa år) med miljökommissionären och hans kabinett.

Efter några korta och mycket proffsiga presentationer från vår enhet om var vi står idag och vilka huvudalternativ som finns för översynen, följde en öppen och intressant debatt om vilken inriktning vi bör ha för översynen och vilka huvudprioriteringar som ska gälla. I stora drag fick vi grönt ljus för det förslag som vi hade arbetat fram i enheten, vilket förstås var en stor lättnad (annars had vi fått gå tillbaks till ritbordet igen).

Den exakta innebörden av vårt förslag kan jag inte gå in på här - men prioriteringarna kommer att ligga på minskade negativa hälsoeffekter, skydd av känsliga ekosystem (övergödning och försurning), stärkt genomförande av existerande luftlagstiftning, riktade insatser för minskade utsläpp från energi-, transport- och jordbrukssektorn, och stöd till smart teknik och grön innovation. Separata program för stadsluftmiljön, internatioonellt samarbete, innovation och forskning ska också tas fram som del av den nya strategin.  

Så nu är det till att börja leverera. Det kommer inte direkt att saknas arbetsuppgifter det närmaste året.

Ny rapport om luftkvaliteten i EU

De senaste dagarna har jag jobbat mycket med bakgrundsinformation och utkast till anförande för miljökommissionären inför hans deltagande på ett seminarium om EU:s framtida luftvårdspolitik.

Igår höll han talet inför en fullsatt möteslokal i Europaparlamentet. Här kan man läsa vad han sa. 

EU:s miljöbyrå presenterade samtidigt sin senaste statusrapport om luftkvaliteten i EU, där man bl.a. konstaterar att trots vissa framsteg under de senaste årtiondena så utsätts över en femtedel av EU:s stadsinnevånare för halter i luften av små partiklar (som kan var ytterst hälsofarliga) som ligger ovanför EU:s bindande gränsvärden. Ett flertal länder har eller kommer att dras inför EU-domstolen för detta.

Nytt tungmetallprotokoll - som väger lätt

I veckan som gick har det varit fullt upp: hemmavid har vi bl.a. förberett för vår nya au-pair som anlände denna helg, och på jobbet förbereder vi nu för fullt för ett tre-timmars seminarium med miljökomissionären där vi ska stämma av ett antal idéer och alternativ för att få politisk vägledning för det fortsatta arbetet med luftvårdsöversynen.

Vi har givit Potocnik och hans kabinett ett mycket utförligt bakgrundsunderlag, med frågor och förslag som rör t.ex. vilken ambitionsnivå vi ska vi lägga oss på, vilka nya eller reviderade lagförslag vi ska lägga fram, och vilka handlingsplaner och -program vi ska satsa på. Det innebär också att luftvårdsteamet är inne i en  mycket kreativ och spännande fas av översynsarbetet. Alla goda idéer är välkomna, och möjligheten är stor att påverka inriktningen om man har goda argument.

Veckan dessförinnan var jag i Genève på tjänsteresa för att delta i förhandlingarna kring ett reviderat tungmetallprotokoll under FN:s luftvårdskonvention. Dags protokoll innebär att anslutande länder förbinder sig att minska föroreningarna av mycket giftiga tungmetaller (framför allt bly, kadmium och kvicksilver).

Intressant nog visade det sig att USA, Norge och Schweiz hade högre ambitioner än EU. Bl.a. ville dessa länder lägga till konkreta gränsvärden för utsläpp from tung industri - något som EU inte kunde skriva under på eftersom det saknas i EU:s lagstiftning (dessa ämnen regleras på annat sätt, genom krav på "bästa möjliga teknik"). 

   

Därför lutar det nu åt att man endast kan enas om minimala tillägg till dagens protokoll, i kombination med en bestämmelse som innebär att man snabbt och lätt ska kunna lägga till nya gränsvärden efterhand som sådana införs i EU (vilket sannolikt kommer att ta 1-2 år inom ramen för en EU-lag som kallas industriutsläppsdirektivet). 

Med andra ord: det blir ett tungmetall-protokoll som väger ganska lätt. 

En hamburgare = 2393 liter vatten

Så mycket vatten går det åt att producera en hamburgare, har kollegorna på vattenenheten räknat ut. Och så här många vattenballonger blir det:

Tänkvärt.

Nästa år ska vi ta fram liknande videomaterial för att höja det allmänna miljömedvetandet kring luftfrågorna.

Årets bästa dag

Igår avnjöts årets bästa dag i Bryssel - "Dimanche sans voiture", som vanligt med strålande solsken och stor folkfest. Den vanligtvis hopplöst trafikerade Rue de la Loi utanför EU-institutionerna blev tillsammans med alla andra stadsgator till trivsamma cykel-autostrador för cyklister, flanörer, rullskridskoåkare och skateboardåkare. Grabbarna stortrivdes, och den äldre åkte med ända in till Grand Place och tillbaks (närapå en och en halv mil ToR).

Cyklisterna ÄGER Avenue de Tervuren, på väg mot Parc Cinquantenaire.

Jo faktiskt, en del av centrala Bryssel. När stan är bilfri det vill säga.

Detta har nu gjorts ett tiotal år i rad, alltid med samma stora succé. Och liksom i tidigare inlägg på detta tema avslutar jag även idag med frågorna: VARFÖR genomför man inte om denna miljövänliga folkfest oftare i Bryssel - och VARFÖR arrangerar man inget liknande i svenska storstäder!?

Sensommarhöst i Bryssel

Vi upplever en varm sensommar i Bryssel; det har inte regnat sen vi kom tillbaks från Sverigesemestern och de senaste dagarna har det inte funnits ett moln på himlen. Under helgen förutspås fortsatt soslken och 27 grader varmt. Faktiskt så som september brukar se ut här i hjärtat av Europa.

Synd då att befinna sig i ett litet kontor framför en dator. Uppgifterna hopar sig och semestern känns redan avlägsen.

Igår hade vi en synnerligen intressant telefonkonferens med våra närmaste kollegor och chefer på USA:s mäktiga miljöagentur EPA i USA, för att diskutera likheter och olikheter i våra olika system för luftvård. Många tror kanske att amerikanarnas luftvårdspolitik inte är mycket att hurra för men faktum är att de ofta har tuffare bestämmelser och inte minst bättre efterlevnadssystem än inom EU.

USAs luftlagstiftning "the Clean Air Act" antogs redan i början av 70-talet under Nixon (som inte direkt var känd som en miljökämpe) och utgör idag en hörnpelare i USA:s miljölagsitifning. Lagen innebär bl.a. att EPA måste godkänna delstaternas luftlagstiftning, och om den inte anses hålla måttet så tar de helt enkelt över ruljansen inför striktare regler för t.ex. tillståndsgivning. Detta skapar förstås en del kontrovers och discussion om var gränserna går för vad EP får och inte får göra. Här kan man läsa om ett aktuellt rättsfall mellan EPA och staten Texas.

Idag gäller det att få ihop ett utkast till tal om kommissionens arebete för kommissionären tillsammans med utförlig bakgrundsbreifing. Om man nu inte drunknar i alla möten och mail med mindre uppgifter som alltid tenderar att ta över arbetsplaneringen.

Nästa vecka blir det ny tjänsteresa till Geneve för förhandlingar inom luftvårdskonventionen CLRTAP.

Sedan väntar ett seminarium med kommissionären och hans kabinet om luftöversynen som måste förberedas minutiöst.

Höstens arbete har börjat på allvar.

Och nästa år vid den här tiden ska vi presentera EU:s nya luftstrategi. Man bävar lite - det blir en lång och arbetsintensiv resa.

Sommaruppehåll

Nu blir det några veckors sommaruppehåll innan bloggandet kommer igång igen till hösten. Ser fram emot en riktigt lugn och avslappnad Sverigesemester - förhoppningsvis inte alltför blöt och kall.

Kioskvältare

Nu är minnesanteckningarna från det tredje konsultationsmötet om EU:s luftkvalitetsöversyn klara - vi som har plitat ned dem räknar förstås med att det blir en riktig läsarsuccé. Målet är att ge en bild av vilka frågor som har lyfts fram av alla olika "stakeholders" i översynsarbetet hittills.

Minnesanteckningarna finns - liksom alla andra dokument, rapporter och presentationer från konsultationerna med det civila samhället - tillgängliga för allmänheten, uppladdade på kommissionens web-baserade s k Circa-system: klicka här för att hitta rätt.

Bioenergi - en överskattad miljöåtgärd?

Satsningar på biobränsle (ved och pellets) för uppvärmning av byggnader har sedan länge ansetts vara en effektiv klimatåtgärd, under förvändning att energin som produceras ingår i ett nollsummespel där den mängd CO2 som samtidigt avges har tagits upp av växten som förbränns och därmed inte tillför något nettotillskott till atmosfären.

Samtidigt vet man att förbränning av biomassa - särskilt om det handlar om ofullständig förbränning vilket ofta är fallet vid småskalig eldning - genererar mycket mer skadliga luftföroreningar (i form av t.ex. kväveoxider och hälsofarliga små partiklar) än t.ex. naturgaseldning.

Frågan är om klimatnyttan överväger miljö- och hälsoproblemen.

Men man kan även ifrågasätta om biobränsle faktiskt är bra för klimatet. Svaret på den frågan beror på hur man räknar - ved släpper nämligen ut ungefär lika mycket CO2 som kol, och om ingen återplantering sker så innebär det samma nettotillskott som t.ex. koleldning. Men även om man återplanterar så bör man nog fråga sig om veden skulle kunna användas på ett bättre sätt än att brännas upp in en vedugn? Trä som byggråvara är t.ex. mycket energisnålare än stål, tegel och betong - kanske är dt bättre att bygga hus av trä än att bygga betonghus och elda upp tärråvaran? Dessutom kan biobränslesatsningar i praktiken konkurrera ut t.ex. satsningar på förbättrad isolering (som skulle leda till mindre energiåtgång vilket allra oftast är den allra bästa miljöåtgärden).

Och även om träråvara ska användas till bränsle, så kanske det är smartare att satsa på andra typer av bränslen och ändamål, såsom t.ex. etanol eller tallolja till att driva fordon.

Klimatargumenten mot att bränna trä för att generera värme sammanfattas bra i denna artikel. Detta är nog debatt som är värd att föra även i ett land som Sverige där vi är lyckligt lottade att ha mycket skogsråvara.

Girls and grannies

Jag brukar ibland spela tennis med en kollega som jobbar på kabinettet för kommissionär Kroes, som ansvarar för informationsteknologi-frågor. De jobbar bl.a. med sådana här saker:

Nästa år får vi fundera på hur vi på motsvarande sätt ska kunna sälja in luftkvalitets-satsningen till en bredare publik.

Det är dock lätt att trampa fel när man ska nå ut med sitt budskap. Nedanstående film från forskningdirektoratet blev enligt min mening inte helt lyckad, särskilt ur jämställdhetsperspektiv. Syftet är att locka fler unga kvinnor att bli forskare. Om de lyckas? Tja - filmen (och därmed budskapet?) har i alla fall fått stor uppmärksamhet. (Läs bl.a. vad DN tycker). Döm själva.

Nya friska andetag

I Sverige går de flesta nu på semester men på Kommissionen håller vi ångan uppe några veckor till.

Förra veckan deltog jag tillsammans med miljökommissionären på en konferens om regionala luftvårdsfrågor som anordnades på EU-parlamentet. Att delta på samma evenemang som högsta chefen (och med delansvar för att förbereda tal och breifing) hör inte till vanligheterna direkt; det var faktiskt första gången sedan jag började på DG Miljö i höstas som jag såg Potocnik "in action".

Konferensen, som gick under titeln "A Fresh Breath of Air", var intressant och kommissionärens inlägg och medverkan var mycket uppskattat - även om han anförde en tuff linje där han bl.a. klargjorde att kommissionen inte kommer att se mellan fingrarna när det gäller överträdelser av EU:s luftlagstiftning. Många kommuner och regioner har stora svårigheter att klara EU:s lokala luftkvalitetsnormer, och det finns ett stort tryck på kommissionen att se över systemet i sin helhet.

Senare i veckan anordnades en "away-day" för hela miljödirektoratet. Över 450 deltagare fick under förmiddagen debattera allehanda frågor direkt med generaldirektören, och under eftermiddagen lära känna nya kollegor genom att dansa tango, spela volleyboll, träna pilates, kättra på klätterväggar, eller meditera, på ett stort sportcentrum i närliggande Leuven.

Trots en mindre inspirerande möteslokal och strålande sommarväder utomhus så blev den interaktiva debatten riktigt intressant, med teman som hur kan DG miljö bli bättre driva miljöfrågorna internt inom kommissionen, hur bäst hantera den politiska nedprioritering miljöfrågorna som vi ser för närvarande, vilken roll bör ett nytt 7e miljöhandlingsprogram ha, öppenhet och kommunikation internt och externt, etc. Det var högt i tak (både bildligt och bokstavligt), och flera kollegor passade på att framföra både relevanta och ibland kritiska synpunkter.

Varje deltagare fick dessutom en liten elektronisk pryl som såg ut som en räknedosa, och som användes för att registrera omedelbara "gallup-undersökningar" för diverse frågeställningar. Av de närvarande sade sig t.ex. hela 79% vara nöjda med sitt jobb på DG Miljö (en mycket högre siffra än på andra direktorat), medan förvånansvärt få ansåg sig ha god kunskap om ledningens övergripande politiska målsättningar och inriktning.

SEG 3

Igår arrangerade vi ett tredje möte med kommissionens referensexpertgrupp för luftöversynen - Stakeholder Expert Group - som består av representanter från näringsliv, forskningsvärlden, miljörörelsen, lokala myndigheter etc. Mötet - som vi internt kallar "SEG 3" - hade förberetts noga.

Konferensen var välbesökt, närmare hundra personer, och vi fick t.o.m. säga nej till deltagare pga platsbrist. På agendan fanns bl.a. utsläppsprojektioner för olika luftföroreningar till 2020, 2030 och 2050 för ett "business as usual"-scenario och ett "maximal utsläppskontroll"-scenario. Sådana projektioner är mycket viktiga i luftöversynsarbetet eftersom de sätter en yttre ram för framtida policy-initiativ.

Vi gick också igenom vilken potential det finns för utsläppsminskning från viktiga sektorer såsom transporter, jordbruk och små förbränningsanläggningar.

Inte minst den senare presenta-tionen väckte mycket diskussion; småskalig eldning antas bidra till ca hälften av utsläppen av häslofarliga småpartiklar, och det finns för närvarande inga EU-regler om detta. Med ny teknik, förbättrade bränslesorter (t.ex. pellets som ju används mycket i Sverige och som ger mycekt lägre utsläpp än ved och brunkol) och rökgasfilter kan man med ganska enkla medel få ner utsläppen rejält. Frågan är dock hur man ska se till att det händer i praktiken.

Här kan man se hela eller delar av mötet, som webstreamedes i sin helhet.

Cancerframkallande dieselavgaser

I de flesta EU-länder pågår en tydlig och delvis medveten satsning på att öka andelen dieselbilar i bilflottan, bl.a. av klimatskäl (dieselmotorn är effektivare än bensinmotorn och släpper därför ut mindre CO2 per kilometer). Ofta är skatten lägre på diesel, och eftersom förbrukningen också är lägre så skapar detta ett starkt incitament till att köpa fler dieseldrivna bilar (även om de ofta är dyrare i inköp).

I dagens DN uppmärksammas nya rön från WHO som tyder på att dieselavgaser är cancerframkallande. Uppgifterna har lett till starka reaktioner från bilindustrin.

Att diesel har negativa hälsoeffekter som främst drabbar lungor och hjärta har man känt till länge, och EU har därför successivt infört krav på minskade partikelutsläpp från fordon vilket har resulterat i väsentligt lägre utsläpp av partiklar från bilar och lastbilar på senare tid. Fortfarande är dock partikelutsläppen från bl.a. trafiken höga på många håll, särskilt i städer.

Att diesel skulle vara direkt cancerframkallande är dock nytt. WHO:s uppgifter kommer att granskas inom ramen för den breda översyn av EU:s luftvårdspolitik som just nu pågår. Kommissionen har ett särskilt samarbetsavtal med WHO, och mot slutet av året kommer WHO att leverera en rapport med rekommendationer för bl.a. nya gränsvärden för partiklar som kommer att vara vägledande för nya förslag för att förbättra EU:s luftkvalitet.

Nytt miljöhandlingsprogram för EU på gång

Just nu pågår ett intensivt arbete inom miljödirektiratet för att ta fram ett nytt övergripande miljöhandlingsprogram för EU. Nuvarande handlingsprogram - som antogs under det första svenska ordförandeskapet 2001 och är det sjätte i ordningen - sträcker sig till 2012.

Det sjätte miljöhandlingsprogrammet har på många sätt haft stor betydelse som styrinstrument för EU:s miljöpolitik. Det innehåller t.ex. ett mycket ambitöst miljökvalitetsmål för luft, innebärande att luftutsläpp inte får ha väsentliga negativa effekter på miljö och hälsa. Målet konkretiserades senare i EU:s tematiska strategi för luftföroreningar och flera nya och reviderade EU-direktiv, och är i hög grad fortfarande vägledande för EU:s luftvårdspolitk.

Förväntningarna på det nya sjunde miljöhandlingsprogrammet är enorma. Miljörådet antar rådslutastser i frågan idag - trots att förslaget inte är färdigt ännu. Även EU-parlamentet har antagit en resolution, och miljörörelsen är förstås aktiva i frågan. De flesta verkar vilja att kommissionens ska föreslå en ny och mycket ambitiös "masterplan" för EU:s miljö den kommande 10-årsperioden.

En av mina mer spännande arbetsuppgifter på enheten har varit att läsa och kommentera några av utkasten till det sjunde miljöhandlingspogrammet. Den slutliga utformningen av förslaget är fortfarande under vardande, och kollegorna skulle nog inte bli särskilt glada om jag avslöjade alltför mycket om innehållet i detta forum (däremot har kommissionen haft en bred internet-konsultation om det nya programmet där alla som ville kunde komma med synpunkter och bidrag). En sak är dock säker: uppgiften att skriva ett nytt program som bevarar de viktigaste delarna av det nuvarande men som samtidigt är både ambitiösare och kortare, mer fokuserat och prioriterat, är inte lätt.

Enligt tidsplanen ska kommissionens förslag läggas fram i november. Därefter ska det förhandlas med både rådet och parlamentet. Det finns säkert anledning att återkomma längre fram på detta tema.

Gröna EU-2020-rekommendationer

Kommissionen har nu gått igenom och analyserat EU-ländernas eknomiska handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning, som en del av den nya s k EU2020-processen, som ska säkra en "smart, inkluderande och hållbar" tillväxt för Europa fram till år 2020.

Klimat och resurseffektivisering ingår numera som övergripande mål inom denna process, varför även även dessa aspekter granskas av kommissionens lupp.

Samtliga EU-länders handlingsprogram har granskats, och både ris och ros delas ut.

Enligt kommissionen så utmärker sig Spanien och Frankrike särskilt på miljösidan, med EU:s lägsta miljöskatter i förhållande till BNP. Länderna rekommenderas bl.a. att skatteväxla - dvs öka beskattningen av miljöutsläpp, energi och resurser, och minska beskattningen på arbete. 

Här kan man läsa samtliga kommissionens utlåtanden om EU-ländernas ekonomiska politik.

En ny industriell revolution

I tidningarna kan man läsa att lösningen till EU:s ekonomiska kris står mellan två val: antingen fortsatt åtstramningspolitik eller satsningar på tillväxt.

En något konstlad diskussion kan tyckas, dels eftersom inte nödvändigtvis finns någon tydlig motsättning mellan dessa strategier, dels eftersom det sägs väldigt lite om varifrån EU:s framtida ekonomiska tillväxt faktiskt ska komma ifrån. Kanske är det detta som debatten snarare borde handla om. Eller rent av om ständig ekonomisk tillväxt av det slag vi har sett under det senaste århundradet ens är möjlig - eller önskvärd - i det långa loppet.

I ett pressmeddelande från kommissionen försöker man sig på ett svar: det talas rent av om en industriell revolution, där Europa ska övergå till en modern, resursnål, och klimatsmart ekonomi. Och det är inte miljödirektoratet som är avsändare, utan kommissionären för näringsliv och företagande.

Kommisisonen presenterar en vision om att Europas framtida välstånd ska baseras på att avveckla beroendet av fossibränsle, utveckla nya resursnåla material, och satsa på återvinning, elbilar, byggnader som producerar istället för att konsumera energi, utsläppsfria fabriker, digital teknik, bioeneergi och småskaligt näringsliv.

Det handlar om stora pengar: den globala marknaden för grön teknik beräknas uppgå till 1000 miljarder euro per år idag och tre gånger så mycket år 2020. De "gröna" ekonomiska sektorerna (t.ex. återvinningsindustrier, vattenrening och förnybar energiproduktion) märker inte mycket av den globala recessionen, och de mest resurseffektiva ekonomierna är de som klarar den ekonomiska krisen bäst.

Utvecklingen kan dock snabbas på ytterligare med hjälp av striktare miljö- och klimat lagstiftning inom EU och globalt, och reformerade skattesystem som beskattar energi och resurser mer och arbete mindre. Även länder som Kina inser att traditionell tillväxt inte är hållbar, och tar i ökande grad miljömässiga och sociala hänsyn.

EU är fortfarande världsledande inom denna sektor, med en omsättning av över 300 miljarder euro som generar mer än 3 miljoner arbetstillfällen. Men man riskerar att konkurreras ut av snabbt växande ekonomier såsom Kina, Indien och Brasilen - kanske även av USA.

Vissa menar säkert att kommissionens budskap om behovet av en ny industriell revolution är alltför långtgående och orealistiskt. Frågan är dock i så fall vad som är alternativet - finns det någon som på allvar tror att gårdagens slösaktiga ekonomiska strukturer kommer att lösa Europas pågående och framtida ekonomiska och sociala kris?

Återblick

Efter urladdnigen i Genève känns det lite tomt: vad ska man nu sätta tänderna i på kontoret? De nya uppgifterna som redan börjar samlas på hög känns ärligt talat inte riktigt lika angelägna.

Tankarna vandrar istället ofta tillbaks till den intensiva förhandlingveckan i Genève. Här några av de starkaste enskilda minnesbilderna:

- Kommissionskollegan som vid den första EU-koordineringen lovade dyrt och heligt att aldrig mer återvända till Genève med mindre än att mötet nu - efter mer än två års förhandlingar - kan enas om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak. 

- Den ryske förhandlarens gapskratt åt sitt egna vits, som framfördes styckevis via informell tolkning till engelska under en EU-middag som syftade till att lösa upp återstående förhandlingsknutar mellan nyckelparterna i förhandlingen (EU, USA och Ryssland). Vitsen handlade - om jag fattade det hela rätt - om hur en rik ryss ville använda svampplockning som alibi för att vänstra med en älskarinna, och därför bad sin chaufför att bege sig till skogs och plocka svamp att kunna bevisa friluftsaktiviteten för sin fru. Chauffören hade dock inte hittat någon svamp i skogen och därför istället köpt en burk inlagda champignoner, varvid frun sarkastiskt hade begärt ett kvitto på inköpet. (Ingen förstod nog riktigt vad som hade påkallat den ryske delegaten att dra just denna vits vid just detta tillfälle; möjligen hade det att göra med att han hade beställt en Pizza Funghi.)

- USA-förhandlarens korrekta men knivskarpa tillrättavisning av mötessekretariatet efter att de hade bett amerikanarna att skicka in en skrivelse som redan hade formellt överlämnats till sekretariatet vid ett flertal tillfällen. Efter inlägget lutade han sig mot mig och viskade: "That is more or less like using the 'F-word' in the world of diplomacy.".

- Diskussionen om lämpliga tidsramar för när de nya duffare gränsvärdena för utsläpp skulle tillämpas av östeuropeiska länder (utanför EU) - varvid en av EU-kollegorna torrt konstaterade att om vi skulle acceptera de långa övergånsgtider som dessa länder själva hade föreslagit, så skulle de flesta av oss vara döda innan gränsvärdena börjar tillämpas (tidsramarna blev till slut mer rimliga).

- Den tryckande tystnaden runt bordet vid EU-koordineringsmötet när det stod klart att vissa medlemsländer avsåg blockera EU:s position om nationella utsläppstak för 2020 (den politiskt mest laddade frågan).

- Kallsvetten som gjorde sig påmind när allas uppmärksamhet riktades mot EU och jag mot slutet av mötet hade fått den stora äran att framföra EUs internt hårdmanglade och kritiserade position om utsläppstaken för 2020 i FN:s plenisal.

- Den vitryske delegatens "uppgradering" av de egna preliminära utsläppstaken för 2020, då han på knagglig engelska och med grov rysk brytning (mötet hade dragit över tiden och tolkarna hade gått på lunch) konstaterade att "Ten is better than nine".

- Samme vitryske delegats avslutningsanförande, då han lät mer som en rysk poet än som en förhandlare och talade från hjärtat om vikten av ren luft, simmande fiskar, vajande träd och knäböjande(?) hälsosamma barn. Trots simultantolkningen var det nog många som för tillfället valde att bortse från att miljödelegaten representerade en diktaturstat av värsta slag, och fann inlägget geniunt rörande.

- Känslan av total lättnad när jag, efter att ha konstaterat att alla knäckfrågor var utlösta och endast formalia återstod innan överenskommelsen skulle kunna klubbas, tog en meditativ promenad i den vackra parken utanför mötesbygnaderna under lunchavbrottet på mötets sista dag.

Från gröna vågen till grön EU-vardag

Nyligen blev jag intervjuad av EU-representationen, som ville göra reportage om hur det är att jobba som nationell expert på DG miljö.

Resultatet kan man läsa på regeringens hemsida.

Nya utsläppstak för 2020 i hamn

FN-mötet i Genève förra veckan var nog ett av de roligaste, mest intressanta och dramatiska som jag har upplevt hittills.

Mötet blev framgångsrikt bl.a. med en överenskommelse om nya utsläppstak för 2020 - men det satt hårt inne, och det var faktiskt framför allt EU självt som höll på att sätta käppar i hjulet. Detta eftersom tre av medlemsländerna till en början vägrade acceptera kommissionens  förslag till utsläppstak (trots att förslagen baserades på redan existerande åtaganden).

För EU är det av största vikt att man visar upp en enad linje gentemot omvärlden. Det är som regel kommissionen (ibland ordförandelandet) som representerar hela EU i FN-förhandlingarna med utgångspunkt från ett särskilt förhandlingsmandat som anger vissa riktlinjer och utfärdats av ministerrådet.

Kommissionen hade hållit sig strikt till dessa riktlinjer, och vi var därför inte beredda att diskutera lägre ambitionsmål än de som följer av EU:s egna lagstiftning.

Men nu hotade alltså de tre länderna med att begära ordet i FN och öppet ta avstånd från EU:s position. Om de hade fullföljt denna linje så hade det underminerat EU:s ställning och riskerat hela överenskommelsen. Sannolikt hade sedan kommissionen dragit länderna inför EU-domstolen.

Efter intensiva diskussioner både i och utanför EU:s möteslokal lyckades vi dock undvika detta. Jag var själv direkt inblandad i dessa diskussioner eftersom jag hade ett särskilt ansvar inom kommissionens delegation för att förhandla "Annex II", där de politiskt känsliga - och ifrågasatta - utsläppsgränserna listas.

Det är en speciell känsla att tala för hela EU i FN:s ståtliga palats i Geneve, men också ganska nervöst  - särskilt när man ska redovisa en mycket känslig position och man har 27 medlemsländer som kontrollerar vartenda ord man säger.

Här kan man läsa kommissionens pressmeddelande om mötets resultat. FN:s pressmeddelande kan man hitta här (även med detaljerad information om alla länders utsläppsåtaganden, inklusive Sveriges).

Återkommer snart med fler intryck från detta turbulenta möte.