As-regn, tant-troll och lamp-konspirationer

I morse regnade det för tredje dagen i rad, vilket är ovanligt. Sedan någon vecka har det också blivit lite för kallt för att cykla barbent till jobbet. Men - som jag brukar säga: om man inte gillar vädret i Bryssel, så gäller det bara att vänta en timma eller två så har det slagit om. Nu är det soligt igen, och på söndag utlovas en ny britt-sommardag med 20 grader och sol. 

Lillgrabben åker med bakpå cykeln till dagis varje morgon, och härom dagen konstaterade han mycket riktigt att vädret var "as-dåligt". Samtidigt var han lite fundersam över varför man egentligen uttrycker sig så - han visste att "as" betyder döda djur och förstod inte riktigt vad det har med väder att göra. Men sen kom han på det: eftersom det "as-regnar" så är vädret förstås "as-dåligt".

Tidigare på morgonen hade han kommit ut med ett brett leende från badrummet med tandborsten i högsta hugg, och avslöjade att han för första gången insett att det heter "TAND-troll" och inte "TANT-troll". Inte konstigt att det har varit svårt att övertyga honom om det rationella i att han måste borsta tänderna varje morgon och kväll bara för att undvika TANT-troll i munnen...

Den senaste veckan har jag sett flera intressanta bio-dokumentärer, från en filmfestival med miljötema ("Green Up")som pågår i stan. En av filmerna, "The Light-bulb Conspiracy", beskriver en företeelse som kallas "planned obsolescence" och handlar om produkter som medvetet manipuleras av producenterna för att bli obrukbara efter en kort tid, utan att kunna repareras.

Namnet på filmen kommer sig av glödlampor, som trots att de kan hålla mycket längre än standardtiden 1000 timmar, sedan länge har konstruerats för att inte kunna lysa längre än så. Tanken är att kunderna då måste köpa nya oftare, vilket förstås företagen (men inte kunderna, och definitivt inte miljön) tjänar stora pengar på.

Modernare exempel är skrivare som "går sönder" efter ett antal utskrifter; i själva verket sker detta genom en inbyggd elektronik-krets. Att reparera är inte att tänka på; det blir dyrare än att köpa en ny. Därför hamnar den istället på tippen - trots att den egentligen fungerar.

Även Apple pekas ut - flera av deras produkter går inte att byta batteri på, så när batteriet dör så är det bara att köpa nytt...

Hela filmen går att se gratis på nätet (endast några dagar till), och kan varmt rekommenderas. 

EU:s miljöarbete: en insats för världsfreden!

På väg tillbaks från ett intressant möte mellan Potocniks kabinett och Dallis kabinett (direktoratet för hälsa och konsumenter,  SANCO; vi diskuterade bl.a. kopplingen mellan utomhusluft och inomhusluft och hur detta ska hanteras i luftöversynen) fick jag plötsligt ett litet sms i mobilen som meddelade att EU hade fått Nobels Fredspris!

Glad och inspirerad av detta, skrev jag så här i ett email till kollegorna i enheten när jag var tillbaks på kontoret (något förkortat):

Colleagues - we should all recognise the greatness of this news, and go celebrate!

I think the EU is a most worthy winner, given its great success as a peace project – in fact turning the most violent and war-ridden continent ever seen to one were we fight over policies and budgets instead of land and power, using arguments instead of weapons, in negotiating rooms instead of battlefields. The very idea of this development, in only in a couple of decades, must have been regarded as utterly unrealistic and  naïve back in the 1945. And despite all EU's shortcomings and the frustration we may feel with its heavy and hierarchic procedures, tiring infighting, endless negotiations and imperfect solutions, it is probably the about the best we could ever expect to have at this point in time, given the difficult circumstances we have faced historically and still are facing today (albeit in a very different form).

So let's all go home and raise our glasses tonight (if not already the afternoon in our offices) in honouring both ourselves and other hard-working colleagues in EU institutions, as contributors and key stakeholders in this successful European peace project!

Strax efteråt damp det ner ett email from högsta ort, med följande lydelse:

"Dear colleagues,

It was with great emotion that I received the news of the award of the Noble Peace Prize to the European Union. It is a great honour for the European Union to be awarded the 2012 Nobel Peace prize by the Nobel Peace prize committee.

I am particularly proud of the role that the European Commission has played in shaping a new and strong Europe. All the people that have worked for this institution over the last 60 years can see this as their award, for the commitment and work that they have delivered on behalf of Europe. You can all be proud today.

It is justified recognition for a unique project that works for the benefit of its citizens and also for the benefit of the world.

We must never forget that at its origins the European Union brought together nations emerging from the ruins of the devastating 2nd World War and united them in a project for peace, built on supranational institutions representing the common European interest.

The European Union, starting with the European Community, has reunified countries split by the Cold War, and made it around values of respect for human dignity, freedom, democracy, justice, the rule of law and respect for human rights.

Through its transformative power, the European Union was able, starting from six countries to reunite almost all the European continent. These values: freedom, democracy, justice, the rule of law and respect for human rights are the ones that people all over the world aspire to. These are also the values that the European Union promotes in order to make the world a better place for all. We are proud that the European Union is the world's largest provider of development assistance and humanitarian aid and is as also at the forefront of global efforts to protect our planet through the fight against climate change and to promote global public goods.

The award today by the Nobel Committee shows that in these difficult times the European Union remains an inspiration for countries and people all over the world and that the international community needs a strong European Union.

The Nobel Peace Prize Committee and the international community are now sending a very important message to Europe that the European Union is something very precious, that we should cherish it for the good of Europeans and for the good of the entire world.

José Manuel Barroso"

Man glömmer alltför lätt att EU från början är ett jättelikt fredsprojekt - och ett synnerligen framgångsrikt sådant.

Likaledes är kanske inte sambandet mellan EU:s miljöarbete och världsfreden inte jättetydligt för alla. Men det finns där, tveklöst. Miljösamarbete är en avancerad och konstruktiv samarbetsform som syftar till att skydda vår hälsa och miljö, och det är en viktig del av det komplicerade system av policyutveckling, lagar, regler och rättsprocesser i EU som i praktiken cementerar freden och omöjliggör krig.

Idag kan både jag och andra EU-kollegor - liksom alla dem som har stött och stöder EU-samarbetet i grunden - sträcka på sig: Vi gör en insats för världsfreden. En bortglömd men ack så viktig det av min gröna vardag som eurokrat på kommissionens miljödirektorat.

Innebandy världen runt

Innebandy har sedan länge varit en av mina favoritsporter. Redan på 80-talet, när sporten ännu var ung och i princip bara spelades på skol-idrotten (med små plintar som mål och korta böjliga "banan-klubbor"), minns jag att jag försökte använda mina spirande förhandlingstalanger för att övertyga den gamle idrottsläraren Ville om att vi skulle få spela innebandy på varenda idrottslektion på Centralskolan i Ekshärad. Tyvärr föredrog han alltför ofta tråkig fri-idrott och basket.

Sedan dess har många innebandybollar rullat under broarna, och sporten har blivit en av Nordens popularaste med avancerade regler, seriespel, europacup och världsmästerskap (som Sverige brukar vinna men numera i stenhård konkurrens med framför allt Finland, Schweiz och Norge). Innebandyn, eller "floorball" alt "hockey-en-salle" som det heter på utrikiska, får nu också allt större spridning andra länder. Och inte bara i Europa - se t.ex. denna DN-artikel om innebandy på Jamaica.

Själv har jag sedan grundskoleltiden regelbundet spelat innebandy varhelst jag har befunnit mig (Falkenberg,, Linköping Lund, Stockholm, Göteborg, Horred...). Jag har också lärt upp ett gäng entusiastiska flyktingar från Iran i Tomelilla folkhögskola, lirat garageinnebandy med några svenskar i New York, ryckt in som gästspelare under olika Sverigebesök, och spelat i den belgiska innebandyligan. I Belgien blev jag trefaldig belgisk mästare i mitten på 2000-talet och fick t o m representera Belgien i Europacupen för mästarlag, där vi dock fick duktigt med stryk i slutspelskvalet av de ryska, holländska och lettiska mästarlagen. Faktiskt är Kap Verde det enda stället där jag har bott en längre tid och inte spelat någon innebandy alls - av förklarliga skäl.

Numera spelar jag mest på skoj i ett Bryssel-baserat lag som träffas varje tisdagskväll på i universitetet VUBs lokaler. Det är en mycket brokig samling spelare från helt oilka delar av världen, på olika nivå och med olika erfarenheter, och spelet blir därefter (närmast tillbaks till 80-talets garageinnebandy). Men kul har vi - och det är ju alltid roligt att få glänsa lite, trots att man är klart äldst i laget.

Under ölen efter gårdagens match konstaterade vi att det fanns spelare från minst 9 länder - Sverige, Belgien, Tjeckien, USA, Österrike, Canada, Lettland, Nya Zeeland, och t o m Mexiko. Det är bara att konstatera: innebandyn är på frammarsch världen över.

Nya rön om världens resurshantering

I en ny intressant studie från SERI-institutet i Österrike kartläggs resursanvändningen i världen idag och 30 år tillbaks i tiden. Under denna period har den globala användningen av materiella resurser (metaller, fossila bränslen, trä, jordbruksprodukter etc) i genomssnitt fördubblats.

Om råvaruuttaget fortsätter att öka i samma takt, kommer den globala användningen år 2050 att vara 2-3 gånger så stor som idag. Att dagens fattiga länder ska nå "OECD"-standard baserat på dagens resurshantering (utan en rejält minskad resursanvändning i den rika världen) är helt enkelt inte möjligt.

Obalanserna i råvaruflödet är slående: 18 länder använder 75% jordens resurser, medan de 100 fattigaste använder ynka 1,5%. En genomsnittlig Europé använder 3-5 gånger så mycket resurser per person som våra förfäder - och upp till11 gånger mer resurser än en genomsnittlig indier.

Studien visar också att Kina nu är på väg att komma ikapp EU och USA i resursanvändning per capita - särskilt efter den exceptionella ekonomiska tillväxt de har haft under det senaste årtiondet. Redan idag är Kina det land som har den högsta totala resursanvändningen (givetvis också beroende på den stora folkmängden).

Rapportförfattarna konstaterar att kampen om resurser kommer att hårdna i framtiden, och att Europa är den region i världen som redan idag är mest beroende av energi- och resursimport. Vår höga materiella standard bygger alltså på enorma uttag av resures i andra regioner - med tillhörande miljöförstöring och sociala problem. Därmed kan man tyvärr konstatera att många av de miljöproblem vi har löst i Europa dels äts upp av den ständigt ökande råvarukonsumtionen, dels att problemen i stor utsträckning endast har exporterats till andra länder i världen.

Det finns bara två sätt att hantera denna svåra problematik: att kraftigt effektivisera resursanvändningen i den rika världen, eller att helt enkelt minska konsumtionen av resurser. Vi kommer att behöva göra bådadera, för att kunna undvika en ekonomisk och miljömässig kris som är långt värre än den vi ser idag.

Grönt ljus för luftöversynen

Igår medverkade jag vid en av de mest intressanta övningarna på EU-kommissionen hittills - ett mycket väl förberett halvdagsseminarium om den kommande luftpolicyöversynen (som ska presenteras ungefär vid denna tid nästa år) med miljökommissionären och hans kabinett.

Efter några korta och mycket proffsiga presentationer från vår enhet om var vi står idag och vilka huvudalternativ som finns för översynen, följde en öppen och intressant debatt om vilken inriktning vi bör ha för översynen och vilka huvudprioriteringar som ska gälla. I stora drag fick vi grönt ljus för det förslag som vi hade arbetat fram i enheten, vilket förstås var en stor lättnad (annars had vi fått gå tillbaks till ritbordet igen).

Den exakta innebörden av vårt förslag kan jag inte gå in på här - men prioriteringarna kommer att ligga på minskade negativa hälsoeffekter, skydd av känsliga ekosystem (övergödning och försurning), stärkt genomförande av existerande luftlagstiftning, riktade insatser för minskade utsläpp från energi-, transport- och jordbrukssektorn, och stöd till smart teknik och grön innovation. Separata program för stadsluftmiljön, internatioonellt samarbete, innovation och forskning ska också tas fram som del av den nya strategin.  

Så nu är det till att börja leverera. Det kommer inte direkt att saknas arbetsuppgifter det närmaste året.

Ny rapport om luftkvaliteten i EU

De senaste dagarna har jag jobbat mycket med bakgrundsinformation och utkast till anförande för miljökommissionären inför hans deltagande på ett seminarium om EU:s framtida luftvårdspolitik.

Igår höll han talet inför en fullsatt möteslokal i Europaparlamentet. Här kan man läsa vad han sa. 

EU:s miljöbyrå presenterade samtidigt sin senaste statusrapport om luftkvaliteten i EU, där man bl.a. konstaterar att trots vissa framsteg under de senaste årtiondena så utsätts över en femtedel av EU:s stadsinnevånare för halter i luften av små partiklar (som kan var ytterst hälsofarliga) som ligger ovanför EU:s bindande gränsvärden. Ett flertal länder har eller kommer att dras inför EU-domstolen för detta.

Nytt tungmetallprotokoll - som väger lätt

I veckan som gick har det varit fullt upp: hemmavid har vi bl.a. förberett för vår nya au-pair som anlände denna helg, och på jobbet förbereder vi nu för fullt för ett tre-timmars seminarium med miljökomissionären där vi ska stämma av ett antal idéer och alternativ för att få politisk vägledning för det fortsatta arbetet med luftvårdsöversynen.

Vi har givit Potocnik och hans kabinett ett mycket utförligt bakgrundsunderlag, med frågor och förslag som rör t.ex. vilken ambitionsnivå vi ska vi lägga oss på, vilka nya eller reviderade lagförslag vi ska lägga fram, och vilka handlingsplaner och -program vi ska satsa på. Det innebär också att luftvårdsteamet är inne i en  mycket kreativ och spännande fas av översynsarbetet. Alla goda idéer är välkomna, och möjligheten är stor att påverka inriktningen om man har goda argument.

Veckan dessförinnan var jag i Genève på tjänsteresa för att delta i förhandlingarna kring ett reviderat tungmetallprotokoll under FN:s luftvårdskonvention. Dags protokoll innebär att anslutande länder förbinder sig att minska föroreningarna av mycket giftiga tungmetaller (framför allt bly, kadmium och kvicksilver).

Intressant nog visade det sig att USA, Norge och Schweiz hade högre ambitioner än EU. Bl.a. ville dessa länder lägga till konkreta gränsvärden för utsläpp from tung industri - något som EU inte kunde skriva under på eftersom det saknas i EU:s lagstiftning (dessa ämnen regleras på annat sätt, genom krav på "bästa möjliga teknik"). 

   

Därför lutar det nu åt att man endast kan enas om minimala tillägg till dagens protokoll, i kombination med en bestämmelse som innebär att man snabbt och lätt ska kunna lägga till nya gränsvärden efterhand som sådana införs i EU (vilket sannolikt kommer att ta 1-2 år inom ramen för en EU-lag som kallas industriutsläppsdirektivet). 

Med andra ord: det blir ett tungmetall-protokoll som väger ganska lätt. 

En hamburgare = 2393 liter vatten

Så mycket vatten går det åt att producera en hamburgare, har kollegorna på vattenenheten räknat ut. Och så här många vattenballonger blir det:

Tänkvärt.

Nästa år ska vi ta fram liknande videomaterial för att höja det allmänna miljömedvetandet kring luftfrågorna.

Årets bästa dag

Igår avnjöts årets bästa dag i Bryssel - "Dimanche sans voiture", som vanligt med strålande solsken och stor folkfest. Den vanligtvis hopplöst trafikerade Rue de la Loi utanför EU-institutionerna blev tillsammans med alla andra stadsgator till trivsamma cykel-autostrador för cyklister, flanörer, rullskridskoåkare och skateboardåkare. Grabbarna stortrivdes, och den äldre åkte med ända in till Grand Place och tillbaks (närapå en och en halv mil ToR).

Cyklisterna ÄGER Avenue de Tervuren, på väg mot Parc Cinquantenaire.

Jo faktiskt, en del av centrala Bryssel. När stan är bilfri det vill säga.

Detta har nu gjorts ett tiotal år i rad, alltid med samma stora succé. Och liksom i tidigare inlägg på detta tema avslutar jag även idag med frågorna: VARFÖR genomför man inte om denna miljövänliga folkfest oftare i Bryssel - och VARFÖR arrangerar man inget liknande i svenska storstäder!?

Sensommarhöst i Bryssel

Vi upplever en varm sensommar i Bryssel; det har inte regnat sen vi kom tillbaks från Sverigesemestern och de senaste dagarna har det inte funnits ett moln på himlen. Under helgen förutspås fortsatt soslken och 27 grader varmt. Faktiskt så som september brukar se ut här i hjärtat av Europa.

Synd då att befinna sig i ett litet kontor framför en dator. Uppgifterna hopar sig och semestern känns redan avlägsen.

Igår hade vi en synnerligen intressant telefonkonferens med våra närmaste kollegor och chefer på USA:s mäktiga miljöagentur EPA i USA, för att diskutera likheter och olikheter i våra olika system för luftvård. Många tror kanske att amerikanarnas luftvårdspolitik inte är mycket att hurra för men faktum är att de ofta har tuffare bestämmelser och inte minst bättre efterlevnadssystem än inom EU.

USAs luftlagstiftning "the Clean Air Act" antogs redan i början av 70-talet under Nixon (som inte direkt var känd som en miljökämpe) och utgör idag en hörnpelare i USA:s miljölagsitifning. Lagen innebär bl.a. att EPA måste godkänna delstaternas luftlagstiftning, och om den inte anses hålla måttet så tar de helt enkelt över ruljansen inför striktare regler för t.ex. tillståndsgivning. Detta skapar förstås en del kontrovers och discussion om var gränserna går för vad EP får och inte får göra. Här kan man läsa om ett aktuellt rättsfall mellan EPA och staten Texas.

Idag gäller det att få ihop ett utkast till tal om kommissionens arebete för kommissionären tillsammans med utförlig bakgrundsbreifing. Om man nu inte drunknar i alla möten och mail med mindre uppgifter som alltid tenderar att ta över arbetsplaneringen.

Nästa vecka blir det ny tjänsteresa till Geneve för förhandlingar inom luftvårdskonventionen CLRTAP.

Sedan väntar ett seminarium med kommissionären och hans kabinet om luftöversynen som måste förberedas minutiöst.

Höstens arbete har börjat på allvar.

Och nästa år vid den här tiden ska vi presentera EU:s nya luftstrategi. Man bävar lite - det blir en lång och arbetsintensiv resa.

Sommaruppehåll

Nu blir det några veckors sommaruppehåll innan bloggandet kommer igång igen till hösten. Ser fram emot en riktigt lugn och avslappnad Sverigesemester - förhoppningsvis inte alltför blöt och kall.

Kioskvältare

Nu är minnesanteckningarna från det tredje konsultationsmötet om EU:s luftkvalitetsöversyn klara - vi som har plitat ned dem räknar förstås med att det blir en riktig läsarsuccé. Målet är att ge en bild av vilka frågor som har lyfts fram av alla olika "stakeholders" i översynsarbetet hittills.

Minnesanteckningarna finns - liksom alla andra dokument, rapporter och presentationer från konsultationerna med det civila samhället - tillgängliga för allmänheten, uppladdade på kommissionens web-baserade s k Circa-system: klicka här för att hitta rätt.

Bioenergi - en överskattad miljöåtgärd?

Satsningar på biobränsle (ved och pellets) för uppvärmning av byggnader har sedan länge ansetts vara en effektiv klimatåtgärd, under förvändning att energin som produceras ingår i ett nollsummespel där den mängd CO2 som samtidigt avges har tagits upp av växten som förbränns och därmed inte tillför något nettotillskott till atmosfären.

Samtidigt vet man att förbränning av biomassa - särskilt om det handlar om ofullständig förbränning vilket ofta är fallet vid småskalig eldning - genererar mycket mer skadliga luftföroreningar (i form av t.ex. kväveoxider och hälsofarliga små partiklar) än t.ex. naturgaseldning.

Frågan är om klimatnyttan överväger miljö- och hälsoproblemen.

Men man kan även ifrågasätta om biobränsle faktiskt är bra för klimatet. Svaret på den frågan beror på hur man räknar - ved släpper nämligen ut ungefär lika mycket CO2 som kol, och om ingen återplantering sker så innebär det samma nettotillskott som t.ex. koleldning. Men även om man återplanterar så bör man nog fråga sig om veden skulle kunna användas på ett bättre sätt än att brännas upp in en vedugn? Trä som byggråvara är t.ex. mycket energisnålare än stål, tegel och betong - kanske är dt bättre att bygga hus av trä än att bygga betonghus och elda upp tärråvaran? Dessutom kan biobränslesatsningar i praktiken konkurrera ut t.ex. satsningar på förbättrad isolering (som skulle leda till mindre energiåtgång vilket allra oftast är den allra bästa miljöåtgärden).

Och även om träråvara ska användas till bränsle, så kanske det är smartare att satsa på andra typer av bränslen och ändamål, såsom t.ex. etanol eller tallolja till att driva fordon.

Klimatargumenten mot att bränna trä för att generera värme sammanfattas bra i denna artikel. Detta är nog debatt som är värd att föra även i ett land som Sverige där vi är lyckligt lottade att ha mycket skogsråvara.

Girls and grannies

Jag brukar ibland spela tennis med en kollega som jobbar på kabinettet för kommissionär Kroes, som ansvarar för informationsteknologi-frågor. De jobbar bl.a. med sådana här saker:

Nästa år får vi fundera på hur vi på motsvarande sätt ska kunna sälja in luftkvalitets-satsningen till en bredare publik.

Det är dock lätt att trampa fel när man ska nå ut med sitt budskap. Nedanstående film från forskningdirektoratet blev enligt min mening inte helt lyckad, särskilt ur jämställdhetsperspektiv. Syftet är att locka fler unga kvinnor att bli forskare. Om de lyckas? Tja - filmen (och därmed budskapet?) har i alla fall fått stor uppmärksamhet. (Läs bl.a. vad DN tycker). Döm själva.

Nya friska andetag

I Sverige går de flesta nu på semester men på Kommissionen håller vi ångan uppe några veckor till.

Förra veckan deltog jag tillsammans med miljökommissionären på en konferens om regionala luftvårdsfrågor som anordnades på EU-parlamentet. Att delta på samma evenemang som högsta chefen (och med delansvar för att förbereda tal och breifing) hör inte till vanligheterna direkt; det var faktiskt första gången sedan jag började på DG Miljö i höstas som jag såg Potocnik "in action".

Konferensen, som gick under titeln "A Fresh Breath of Air", var intressant och kommissionärens inlägg och medverkan var mycket uppskattat - även om han anförde en tuff linje där han bl.a. klargjorde att kommissionen inte kommer att se mellan fingrarna när det gäller överträdelser av EU:s luftlagstiftning. Många kommuner och regioner har stora svårigheter att klara EU:s lokala luftkvalitetsnormer, och det finns ett stort tryck på kommissionen att se över systemet i sin helhet.

Senare i veckan anordnades en "away-day" för hela miljödirektoratet. Över 450 deltagare fick under förmiddagen debattera allehanda frågor direkt med generaldirektören, och under eftermiddagen lära känna nya kollegor genom att dansa tango, spela volleyboll, träna pilates, kättra på klätterväggar, eller meditera, på ett stort sportcentrum i närliggande Leuven.

Trots en mindre inspirerande möteslokal och strålande sommarväder utomhus så blev den interaktiva debatten riktigt intressant, med teman som hur kan DG miljö bli bättre driva miljöfrågorna internt inom kommissionen, hur bäst hantera den politiska nedprioritering miljöfrågorna som vi ser för närvarande, vilken roll bör ett nytt 7e miljöhandlingsprogram ha, öppenhet och kommunikation internt och externt, etc. Det var högt i tak (både bildligt och bokstavligt), och flera kollegor passade på att framföra både relevanta och ibland kritiska synpunkter.

Varje deltagare fick dessutom en liten elektronisk pryl som såg ut som en räknedosa, och som användes för att registrera omedelbara "gallup-undersökningar" för diverse frågeställningar. Av de närvarande sade sig t.ex. hela 79% vara nöjda med sitt jobb på DG Miljö (en mycket högre siffra än på andra direktorat), medan förvånansvärt få ansåg sig ha god kunskap om ledningens övergripande politiska målsättningar och inriktning.

SEG 3

Igår arrangerade vi ett tredje möte med kommissionens referensexpertgrupp för luftöversynen - Stakeholder Expert Group - som består av representanter från näringsliv, forskningsvärlden, miljörörelsen, lokala myndigheter etc. Mötet - som vi internt kallar "SEG 3" - hade förberetts noga.

Konferensen var välbesökt, närmare hundra personer, och vi fick t.o.m. säga nej till deltagare pga platsbrist. På agendan fanns bl.a. utsläppsprojektioner för olika luftföroreningar till 2020, 2030 och 2050 för ett "business as usual"-scenario och ett "maximal utsläppskontroll"-scenario. Sådana projektioner är mycket viktiga i luftöversynsarbetet eftersom de sätter en yttre ram för framtida policy-initiativ.

Vi gick också igenom vilken potential det finns för utsläppsminskning från viktiga sektorer såsom transporter, jordbruk och små förbränningsanläggningar.

Inte minst den senare presenta-tionen väckte mycket diskussion; småskalig eldning antas bidra till ca hälften av utsläppen av häslofarliga småpartiklar, och det finns för närvarande inga EU-regler om detta. Med ny teknik, förbättrade bränslesorter (t.ex. pellets som ju används mycket i Sverige och som ger mycekt lägre utsläpp än ved och brunkol) och rökgasfilter kan man med ganska enkla medel få ner utsläppen rejält. Frågan är dock hur man ska se till att det händer i praktiken.

Här kan man se hela eller delar av mötet, som webstreamedes i sin helhet.

Cancerframkallande dieselavgaser

I de flesta EU-länder pågår en tydlig och delvis medveten satsning på att öka andelen dieselbilar i bilflottan, bl.a. av klimatskäl (dieselmotorn är effektivare än bensinmotorn och släpper därför ut mindre CO2 per kilometer). Ofta är skatten lägre på diesel, och eftersom förbrukningen också är lägre så skapar detta ett starkt incitament till att köpa fler dieseldrivna bilar (även om de ofta är dyrare i inköp).

I dagens DN uppmärksammas nya rön från WHO som tyder på att dieselavgaser är cancerframkallande. Uppgifterna har lett till starka reaktioner från bilindustrin.

Att diesel har negativa hälsoeffekter som främst drabbar lungor och hjärta har man känt till länge, och EU har därför successivt infört krav på minskade partikelutsläpp från fordon vilket har resulterat i väsentligt lägre utsläpp av partiklar från bilar och lastbilar på senare tid. Fortfarande är dock partikelutsläppen från bl.a. trafiken höga på många håll, särskilt i städer.

Att diesel skulle vara direkt cancerframkallande är dock nytt. WHO:s uppgifter kommer att granskas inom ramen för den breda översyn av EU:s luftvårdspolitik som just nu pågår. Kommissionen har ett särskilt samarbetsavtal med WHO, och mot slutet av året kommer WHO att leverera en rapport med rekommendationer för bl.a. nya gränsvärden för partiklar som kommer att vara vägledande för nya förslag för att förbättra EU:s luftkvalitet.

Nytt miljöhandlingsprogram för EU på gång

Just nu pågår ett intensivt arbete inom miljödirektiratet för att ta fram ett nytt övergripande miljöhandlingsprogram för EU. Nuvarande handlingsprogram - som antogs under det första svenska ordförandeskapet 2001 och är det sjätte i ordningen - sträcker sig till 2012.

Det sjätte miljöhandlingsprogrammet har på många sätt haft stor betydelse som styrinstrument för EU:s miljöpolitik. Det innehåller t.ex. ett mycket ambitöst miljökvalitetsmål för luft, innebärande att luftutsläpp inte får ha väsentliga negativa effekter på miljö och hälsa. Målet konkretiserades senare i EU:s tematiska strategi för luftföroreningar och flera nya och reviderade EU-direktiv, och är i hög grad fortfarande vägledande för EU:s luftvårdspolitk.

Förväntningarna på det nya sjunde miljöhandlingsprogrammet är enorma. Miljörådet antar rådslutastser i frågan idag - trots att förslaget inte är färdigt ännu. Även EU-parlamentet har antagit en resolution, och miljörörelsen är förstås aktiva i frågan. De flesta verkar vilja att kommissionens ska föreslå en ny och mycket ambitiös "masterplan" för EU:s miljö den kommande 10-årsperioden.

En av mina mer spännande arbetsuppgifter på enheten har varit att läsa och kommentera några av utkasten till det sjunde miljöhandlingspogrammet. Den slutliga utformningen av förslaget är fortfarande under vardande, och kollegorna skulle nog inte bli särskilt glada om jag avslöjade alltför mycket om innehållet i detta forum (däremot har kommissionen haft en bred internet-konsultation om det nya programmet där alla som ville kunde komma med synpunkter och bidrag). En sak är dock säker: uppgiften att skriva ett nytt program som bevarar de viktigaste delarna av det nuvarande men som samtidigt är både ambitiösare och kortare, mer fokuserat och prioriterat, är inte lätt.

Enligt tidsplanen ska kommissionens förslag läggas fram i november. Därefter ska det förhandlas med både rådet och parlamentet. Det finns säkert anledning att återkomma längre fram på detta tema.

Gröna EU-2020-rekommendationer

Kommissionen har nu gått igenom och analyserat EU-ländernas eknomiska handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning, som en del av den nya s k EU2020-processen, som ska säkra en "smart, inkluderande och hållbar" tillväxt för Europa fram till år 2020.

Klimat och resurseffektivisering ingår numera som övergripande mål inom denna process, varför även även dessa aspekter granskas av kommissionens lupp.

Samtliga EU-länders handlingsprogram har granskats, och både ris och ros delas ut.

Enligt kommissionen så utmärker sig Spanien och Frankrike särskilt på miljösidan, med EU:s lägsta miljöskatter i förhållande till BNP. Länderna rekommenderas bl.a. att skatteväxla - dvs öka beskattningen av miljöutsläpp, energi och resurser, och minska beskattningen på arbete. 

Här kan man läsa samtliga kommissionens utlåtanden om EU-ländernas ekonomiska politik.

En ny industriell revolution

I tidningarna kan man läsa att lösningen till EU:s ekonomiska kris står mellan två val: antingen fortsatt åtstramningspolitik eller satsningar på tillväxt.

En något konstlad diskussion kan tyckas, dels eftersom inte nödvändigtvis finns någon tydlig motsättning mellan dessa strategier, dels eftersom det sägs väldigt lite om varifrån EU:s framtida ekonomiska tillväxt faktiskt ska komma ifrån. Kanske är det detta som debatten snarare borde handla om. Eller rent av om ständig ekonomisk tillväxt av det slag vi har sett under det senaste århundradet ens är möjlig - eller önskvärd - i det långa loppet.

I ett pressmeddelande från kommissionen försöker man sig på ett svar: det talas rent av om en industriell revolution, där Europa ska övergå till en modern, resursnål, och klimatsmart ekonomi. Och det är inte miljödirektoratet som är avsändare, utan kommissionären för näringsliv och företagande.

Kommisisonen presenterar en vision om att Europas framtida välstånd ska baseras på att avveckla beroendet av fossibränsle, utveckla nya resursnåla material, och satsa på återvinning, elbilar, byggnader som producerar istället för att konsumera energi, utsläppsfria fabriker, digital teknik, bioeneergi och småskaligt näringsliv.

Det handlar om stora pengar: den globala marknaden för grön teknik beräknas uppgå till 1000 miljarder euro per år idag och tre gånger så mycket år 2020. De "gröna" ekonomiska sektorerna (t.ex. återvinningsindustrier, vattenrening och förnybar energiproduktion) märker inte mycket av den globala recessionen, och de mest resurseffektiva ekonomierna är de som klarar den ekonomiska krisen bäst.

Utvecklingen kan dock snabbas på ytterligare med hjälp av striktare miljö- och klimat lagstiftning inom EU och globalt, och reformerade skattesystem som beskattar energi och resurser mer och arbete mindre. Även länder som Kina inser att traditionell tillväxt inte är hållbar, och tar i ökande grad miljömässiga och sociala hänsyn.

EU är fortfarande världsledande inom denna sektor, med en omsättning av över 300 miljarder euro som generar mer än 3 miljoner arbetstillfällen. Men man riskerar att konkurreras ut av snabbt växande ekonomier såsom Kina, Indien och Brasilen - kanske även av USA.

Vissa menar säkert att kommissionens budskap om behovet av en ny industriell revolution är alltför långtgående och orealistiskt. Frågan är dock i så fall vad som är alternativet - finns det någon som på allvar tror att gårdagens slösaktiga ekonomiska strukturer kommer att lösa Europas pågående och framtida ekonomiska och sociala kris?