Smog-larm också i Bryssel

Det är inte bara i Peking som luftkvaliteten är dålig. Bryssel hör tyvärr till Europas mest luftförorenade städer.

Idag har smog-varning "nivå 1" utlysts i Bryssel, och stadens luftkvalitets-index pekar på att luften är "mauvais-trés mauvais" (dålig till mycket dålig). Varningarna uppmärksammas av media och skickas ut per email eller sms efter anmälan på en hemsida. Beroende på föroreningsgrad, införs särskilda bestämmelser för framför allt trafiken.

För dagens "gula" situation sänks fartgränserna till max 50 km/h överallt i Bryssel, och folk uppmanas att ställa bilen och använda kollektivtrafiken. Känsliga grupper som barn, äldre och astmatiker rekommenderas att undvika fysisk aktivitet.

I "orange" situation förbjuder man bilar med jämna/ojämna nummer, förbjuder tung lastbilstrafik under rustningstid, och sänker hastighetsgränsen till 90 i hela Belgien, samtidigt som det blir gratis att åka kollektivt (dessa bestämmelser införs dock mycket sällan, kanske en gång vartannat/vart trejde år). I "rött" läge - vilket är mycket ovanligt - förbjuds all biltrafik inom staden, utom transporter för nödsituationer.

Man ska dock komma ihåg att luftkvaliteten i all EU:s städer trots allt är långt mycket bättre än i Peking, mycket tack vare EU:s miljölagstiftning - så jämförelsen med Kinas svårt luftförorenade huvudstad är egentligen orättvis. I genomsnitt förlorar EU-medborgaren ett halvt år av sin livslängd på grund av dålig luft; i Bryssel är den siffran två år. Detta är förstås illa nog, men i Peking lär motsvarande siffra vara runt 10 år. Vi betalar ett högt (och för de flesta okänt) pris för det moderna energi- och transportintensiva samhället.

Den som vill se hur den aktuella luftföroreningssituationen ser ut i andra delar av Europa kan besöka hemsidan "Air Quality in Europe".

Ny global kvicksilverkonvention på plats

Några av kollegorna såg ovanligt slitna och hålögda ut igår, efter att ha jobbat dygnet runt förra veckan runt ett förhandlingsbord i Geneve för att enas om en ny global överenskommelse om minskade kvicksilverutsläpp, den s k Minimata-konventionen. (Miljökommissionären uttalar sig här).

Namnet kommer från ett område i Japan som drabbades av fruktansvärda hälsoproblem till följd av ett företag som dumpade 27 ton kvicksilver i en bukt på från 1930-talet fram till slutet på 60-talet. Det tog sedan närmare 30 år komma tillrätta med problemen.

Kvicksilver hör till de gifitgaste ämnen som finns, och kan bl.a. leda till svåra hjärn- och nervskador eller nedsatta njurfunktioner, liksom omfattande fosterskador. Utsläppskällorna är många - från guldutvinning i gruvor till kvicksilvertermometrar, kolförbränning och små batterier (s k knappceller).

Överenskommelsen täcker de flesta, men lämnar ganska stort utrymme till länderna att välja egna metoder för att få ner utsläppen. I EU finns det omfattande lagstiftning mot kvicksilverutsläpp på plats sedan länge.

Hela 140 länder deltog i de avslutande förhandlingarna, som har pågått i över fyra år.

Faktum är att detta är den första globala miljökonvention som har tillkommit på över 10 år. Inte undra på att kollegorna inte bara var märkta av trötthet utan också av viss belåtenhet.

Ny larmrapport om Pekings dåliga luft

I lördags kom nya larmrapporter från den amerikanska ambassaden i Peking om att staden var utsatt för rekordstora smog-nivåer. Reuters har sammanställt ett bildspel, och rapporterar bl.a. om mikro-bloggare som undrar om någon vill besöka Peking för att bli "mänskliga dammsugare". Ambassaden har installerat en luftmätningsutrustning på taket och redovisar dagligen föroreningsnivåerna via en särskild websida - vilket för övrigt lär reta gallfeber på de kinesiska myndigheterna som nog hellre skulle vilja mörka denna information. 


Dagens luft-rapport från amerikanska ambassaden i Peking: färgskalan går från svart (livsfarligt), lila (mycket hälsofarligt), rött (hälsofarligt), orange (hälsofarligt för vissa grupper), gult (acceptabelt) och grönt (ofarligt).

 Smog hör tyvärr till vardagen i många större ulandsstäder, men denna gång var luftkvaliteten så dålig att den knappt var mätbar. Innevånarna i staden rekommenderades att stanna inomhus (trots att även inomhusluften givitevis försämras). Många av dem som begav sig ut bar ansiktsmasker.

Partikelantalet uppmättes till minst 700 microgram per kubikmeter - nästan 30 gånger högre än WHO:s riktlinjer, och tiotals gånger större än EU:s gränsvärde (som måste respekteras överallt inom EU, oavsett var man bor).

Samtidigt fortsätter nu kommissionen arbetet med att dra ett stort antal medlemsländer, däribland Sverige, inför rätta i EU-domstolen för att de inte klarar EU:s gränsvärden för partiklar. Det lär bara vara en tidsfråga innan de kinesiska myndigheterna också tvingas ta itu med den dåliga luften på allvar - allt annat vore omänskligt, och t o m hota den heliga ekonomiska tillväxten (förutom det mänskliga lidandet).

Att minska luftutsläppen i Peking och andra storstäder världen över är varken svårt eller dyrt. Tekniken finns sedan länge. Det som saknas är i många fall kunskap, övervakning, miljömyndigheter - och framför allt de nödvändiga politiska besluten.

Gott nytt luft-år 2013!

Efter en regntung och dimmig julsemester i Västergötland har jag - som förväntat - fått en riktig rivstart på nya arbetsåret 2013; ett år som som miljökommissionären har utsett till "Year of the Air" och som ska krönas med ett komplett förslag till ny luftvårdspolitik för EU nästa höst.

Redan i tisdags arrangerades en stor luftvårdskonferens av miljöorganisationernas paraplyorgan EEB med deltagande på hög politisk nivå, inklusive kommissionärerna för miljö och klimat, Sveriges miljöminister Lena Ek, Irlands miljöminister, chefen för EEA, och ett flertal EU-parlamentariker. För några oss på luftenheten innebär denna typ av konferens en hel del arbete, eftersom vi ansvarar för att förbereda miljökommissionärens tal och ta fram ett omfattande mötesunderlag. Mediaintresset var ganska stort - här kan man t.ex. läsa vad Reuters skriver. EEB själva sammanfattar konferensen så här.

Samma dag lanserades en "eurobarometer"-studie om EU-medborgarnas uppfattning om luftkvaliteten i Europa, som jag har arbetat mycket med de senaste månaderna, senast genom att författa en mer lättgänglig översikt av studien i form av ett pressmeddelande. Även denna studie har fått relativt stor uppmärksamhet i media (t.ex. i dagens eko 8 januari). Det finns även en särskild delrapport på svenska där svaren från de svenska deltagarna sammanfattas. Sammanfattningsvis kan man konstatera att en klar majoritet av EU:s invånare anser att den dåliga luftkvaliteten är ett stort problem, att myndigheter informerar för dåligt och gör för lite, och att EU bör agera kraftfullt för att förbättra situationen. Med andra ord: stort folkligt stöd för en ambitiös översyn av EU:s luftvårdspolitik - det ger förstås oss som jobbar med detta dagligdags rejält med råg i ryggen.

Därutöver har jag bl.a. organiserat ett möte med luft-kollegor från amerikanska EPA för att lära av deras erfarenheter, koordinerat kommissionens synpunkter på en ny konsultstudie om ozonföroreningar, och deltagit i ett uppstartsmöte för en ny projektstudie om gödselspridning. Gödsel är faktiskt ingen skitfråga i luftsammanhang, eftersom gödselspridning är en stor källa till utsläpp av ammoniak från jordbrukssektorn vilket skapar både hälso och övergödningsproblem i hela EU. Så här kan det se ut när det är som värst:
 
Det finns många sätt att sprida gödsel på som inte leder till lika stora ammoniak-förluster; utmaningen ligger i att se till att de används.

Julstök på kontoret

Både jag och kollegorna jobbar nu intensivt för att hinna med allt som ska göras innan jul-uppehållet. I detta inlägg beskriver jag några av de "julklappar" som vi arbetar med just nu.

Förra veckan var jag i Geneve för att förhandla fram ett nytt s k tungmetallprotokoll under FN:s luftvårdskonvention LRTAP, som fryser utsläppen av tungmetaller till 1990 års nivåer (EU-länderna befinner sig som väl är redan långt under detta), lägger fast gränsvärden för tungmetallutsläpp och ställer långtgående krav på tillämpning av "bästa möjliga teknik". Det är den andra framgångsrika FN-förhandlingen om luftvård som vi har lyckats avsluta under året, som vanligt med kommissionen i förarsätet för förhandlingarna.

Nyligen har enheten också lanserat en internetkonsultation där EU-medborgare och organisationer får säga sitt om de olika förslag som övervägs i den omfattande översyn vi ska genomföra för EU:s luftvårdspolitik under 2013. Delta gärna i denna öppna konsultation  - alla som vill har här chansen att göra sina röster hörda!

Dessutom förbereder vi lansering av en "Eurobarometer-studie" där man har intervjuat totalt över 25000 personer i alla medlemsländer och frågat dem vad de anser om EU:s luftkvalitet och luftpolitik. Mer om denna studie i ett senare inlägg.

Det är för övrigt inte bara kommissionen som engagerar sig i luftfrågor. Miljöorganisationernas paraplyorgan EEB arrangerar en stor luftvårdskonferens i början av januari (vi håller just nu på att skriva ett omfattande talunderlag för miljökommissionären inför hans deltagande på denna konferens). Och här en video från EU-parlamentet som handlar om luftkvalitetssituationen i Paris som är riktigt informativ:



På ett lite större plan har kommissionen nu också presenterat sitt nya förslag till miljöhandlingsprogram: "Living well, within the limits of our planet", som anger den generella riktningen för EU:s miljöpolitik under det närmaste årtiondet. EU:s miljöhandlingsprogram, nu det sjunde i ordningen, har varit viktiga styrdokument för utvecklingen av EU:s miljöpolitik över åren, och några av kollegorna på direktoratet har slitit hårt med att slutföra detta arbete. Nu vidtar nästa steg i beslutsprocessen, med förhandlingar med både rådet och parlamentet. I slutändan måste alla tre insititutionerna vara överens om detaljerna i det föreslagna handlingsprogrammet.

En 60-årsdag att uppmärksamma

BBC uppmärksammade igår att det är exakt 60 år sedan London drabbades av mycket svår smog, med mycket höga nivåer av luftföroreningar bl.a. from från kolkraftverk. Tusentals människor dog som en direkt följd av detta, och myndigheterna insåg på allvar att de var tvungna att  minska de farliga utsläppen till luft. Kort därefter antog britterna en av världens första nationella regelverken för luftföroreningar.

Det är talande att det oftast krävs extrema miljökatastrofer för att man ska ta itu med problemen.

Här kan man se BBC:s reportage, där man även påpekar att föroreningshalterna i London fortfarande är mycket hälsofarliga; den stora skillnaden är att de idag inte kommer från kolkraftverk utan från biltrafik - och att de inte längre syns i luften. Vilket också gör det mycket svårare för allmänheten att förstå problematiken och skapa det folkliga stöd som krävs för att ta nya krafttag mot luftutsläppen.

Ny SEG dag

Har jobbat en del övertid på sistone för att hinna med förberedelserna inför vårt fjärde möte med "Stakeholder Expert Group" (SEG-4) imorgon. Då ska vi bl.a. dryfta olika projektionscenarier för luftutsläpp fram till 2020, 2025 och 2030 och se hur de olika utsläppsnivåerna kommer att påverka vår hälsa och miljö. Utifrån detta ska vi också ha en första diskussion om lämplig ambitionsnivå för kommissionens kommande förslag.

Det är en del att bita i.

Allt är tillgängligt via internet för den intresserade EU-medborgaren. Här kan man hitta mötetsagenda och dokumentation, och här kan man se mötet "live" (och i efterhand) via webstreaming. Dessutom är en fransk TV-kanal på plats för att filma och intervjua.

LUFTkvalitetsBALLONG

Nej, det är ingen "Death Star" från Star Wars-filmerna som svävar över Paris skyline - snarare tvärtom: denna mackapär kan faktiskt rädda liv.

Parisarna har nämligen hittat ett innovativt sätt att informera sina medborgare om den lokala luftkvaliteten: en stor luftballong lyser med olika färger beroende på hur mycket föroreningar som finns i luften: grön för god kvalitet, orange för sämre och röd för hälsofarlig.

På så vis kan man på ett tydligt, effektivt och miljövänligt sätt göra paris-borna mer medvetna om luftproblemen i allmänhet, och även varna för höga halter av partiklar och ozon t.ex.  

Kanske något för andra större städer i Europa (Stockholm och Göteborg?) att ta efter? Eller varför inte i EU:s "huvudstad". Jag ska se om det går att plantera en idén om att även Bryssel ska ha en sådan här luft-kvalitets-ballong; kanske rent av med någon form av EU-stöd.

Här fär du veta mer om Parisballongen.

Strejk på EU-kommissionen!

Det är inte bara EU:s medlemsländer som tillämpar svångremspolitik för den offentliga sektorn - även EU-kommissionen har föreslagit ganska omfattande neddragningar och försämrade arbetsvillkor för kommisionsanställda under de kommande åren. Förslagen förhandlas nu med rådet och parlamentet inom ramen för den fleråriga EU-budgeten, och de flesta bedömare tror att besparingarna kommer att bli än tuffare än de 5% som kommissionen själv har föreslagit.

Kommissionsanställdas fackföreningar kallade därför till strejk igår, för att visa sitt missnöje med situationen. Som nationell expert är man inte direktanställd i kommissionen - därför har jag hållt mig utanför dessa debatter, och har följaktligen inte heller övervägt någon strejk.

Några av kollegorna strejkar dock (fast förvånansvärt få på miljödirektoratet, som det verkar). När jag igår skickade ett mail till en kollega på ett annat direktorat, fick jag följande automatiska svar:

"I am on strike

and I call upon all EU staff to join me and other colleagues in striking today.

I am protesting against  proposals by the Commission to cut my pay,  to  increase my working hours without compensation,  to reduce my pension,  and to break its commitment made to me when I joined in 2006,  that the so called  'special levy'  - ie  5% deduction from my salary would cease in 2012.

I consider that I have devoted the whole of my professional life to the goals of the Commission since I was employed here.  Sadly the Commission appears to wish to break  its agreement with me - and other staff.  I hope very much that even at this late stage that it will change its decision and get back to valuing me, and other staff properly for our contribution.

On my return I  will not  deal  with emails or other work  sent  to me during the time of the strike  by  strike-breakers.   So if you are a strike-breaker  and  your message is important you will need to contact me again another time."

Många argumenterar att i dessa oroliga tider behöver vi mer EU-samarbete, inte mindre. Vilket också kräver motiverade medarbetare och konkurrenskraftiga arbetsvillkor.

Samtidigt kan man tycka att det är naturligt att även EU-institutionerna drar ner på utgifterna och sparar pengar i tider av svår ekonomisk oro.

Allt beror på vilket perspektiv man väljer - själv kan jag har sympati för båda argumenten.

Kommissionären om resurseffektivitet

Miljökommissionär Potocnik deltog nyligen vid ett nybildat forum för resurseffektivitet, och höll då ett linjetal i ämnet.

Grön tillväxt kan bli motorn i en nyare och mer modern ekonomi, menar han, och pekar på att det antalet gröna jobb ökar med 3% per år och att miljödriven tillväxt redan står för 1/3 av den totala tillväxten i EU. Marknaden för dessa "eko-industrier" är enorm; upp till 3 trillioner euro, som dessutom antas fördubblas under de kommande 10 åren. Samtidigt ökar priserna på grundläggande råvaruresurser vilket gör det dyrare att producera "business as usual".

EU har därför mycket att tjäna på att leverera de miljöanpassade och resurseffektiva varor och tjänster som världen redan efterfrågar, och som kommer att efterfrågas i än högre grad i framtiden.

Här kan man läsa hela hans tal, som också innehåller en lång lista på planerade intiativ som ska genomföras de kommande åren.

Hybridbil bättre än elbil?

Har sedan några år en Toyota Auris Hybrid, som använder samma teknik - dvs självuppladdande eldrift i kombination med bensinmotor - som den mer kända Priusen (den drar dock något mindre eftersom den är mindre). Här skriver jag om mina erfarenheter av att köra hybrid.

Annonsörerna säger att Auris Hybrid drar 0,38 l/km men liksom för alla andra bilmärken så drar den 20-30% mer än utlovat (rent lurendrejeri om du frågar mig), och trots att jag kör medvetet ekonomiskt och har gjort det till en "sport" att använda så lite soppa som möjligt vid varje enskild körning så beräknar jag att motorn drar i genomsnitt ca 0,45-0,48 l/km. Dvs fortfarande långt under andra bilar i samma klass.

Bensin/hybrid-bilar har också väsentligt lägre utsläpp av hälsofarliga partiklar och kvävedioxid än vanliga bilar (särskilt dieselbilar!), något som alltför ofta glöms bort i den nästan helt klimatfokuserade miljödebatten.

I en intressant artikel på DN idag argumenterar några forskare för att hybridbilen faktiskt är bättre en den rena elbilen. Det låter konstigt men om man läser artikeln förstår man varför: rena elbilar är mycket mer krävande vad gäller batteriteknik och man kan producera batterier för 10-20 hybridbilar till samma pris och resursanvändning som för en elbil. Hybriden sparar därför mer miljö än elbilen. Rena elbilar har dessutom - som det har sett ut hittills - närmast ofrånkomliga prestandaproblem (inte minst i kallare klimat som Sverige).

Jag håller med artikelförfattarna i DN att hybriden är rätt väg framåt, i varje fall på kort/medellång sikt.

De senaste hybriderna (t.ex. nya Prius laddhybrid) kombinerar självuppladdning av elmotorn med möjlighet till uppladdning från elnätet när den står i garaget. På så vis kan man köra längre och snabbare på el innan bensinmotorn drar igång, och man kommer i så lite som 0,2 l/mil (se t.ex. denna artikel). Nackdelen - som alltid - är att de nya plugg in-hybriderna är ännu dyrare att köpa än ladd-hybriderna (som numera är klart överkomliga).

Som min chef brukar säga - "Don't let the perfect be in the way of the good." Det uttrycket passar bra i det här sammanhanget.

YES HE COULD!

Är lite seg idag efter en lång val-natt, som inleddes på ett hotell i centrala Bryssel där "Democrats Abroad " och "Republicans Abroad" hade arrangerat ett "US Election Night Party" med country-band, amerikansk mat (hm...), valdebatt, valanalys och valvaka.

Som bekant är Obama långt populärare utanför USA än i USA, och det gällde även under denna tillställning; en mycket stor andel av deltagarna (som kom från hela världen) höll på demokraterna. Vid ett tillfälle föreslog den debatterande demokraten en "poll" i rummet för att se vilka av de kvinnliga deltagarna som stödde Romneys abort-policy; tre personer (varave en man!) lyfte sina händer. Samma fråga för Obamas inställning i abortfrågan resulterade i knappa hundratalet händer i luften...

Valvakan fortsatte hemmavid sent på natten framför CNN och BBC, och inte förrän kvart över 5 på morgonen utropades Obama som segrare; Four More Years - gudskelov!

Obama har kanske inte varit så progressiv som många hade hoppats på. Men nu får han chansen att leverera på allvar. Bra för amerikanerna, världsfreden, ekonomin, miljön, jämställdheten...

Alternativet - en stormrik ultra-reaktionär och populistisk mormonpastor som styr världens mäktigaste land - hade varit en katastrof. Att han han trots allt var så pass nära att vinna är för mig en mycket stor gåta.

Madmen på jobbet

Mina arbetsuppgifter är mycket varierade - vilket jag tycker är en stor fördel. En vecka är knappast lik en annan.

Idag förbereder jag bl.a. morgonens s k "inception meeting", som är ett slags uppstartsmöte för ett konsultuppdrag. Uppdraget denna gång handlar om att mäta och kvantifiera luftföroreningars påverkan på biologisk mångfald, arter och ekosystem, och vi ska ge detaljerad vägledning till konsulten så att vi maximerar förutsättningarna för att få svar på de frågor vi har ställt.

Nyligen deltog jag på ett annat konsultmöte men med ett helt annat tema. Det handlade om hur man bäst ska "visualisera" av nästa års "Green Week" (en välbesökt konferensvecka med miljötema som kommissionen anordnar varje år i Bryssel). Förra året var temat rent vatten, och åskådliggjordes med ett jordklot inneslutet i en stor vattendroppe, tillsammans med sloganen "Every Drop Counts". Både fyndigt och slagkraftigt (eller vad tycker ni?).

Nästa år är temat ren luft, och vi ska nu hitta motsvarande symbolbild och slogan. Helst ska det vara något som får stort genomslag och som alla kan känna igen sig och och ta till sig, för att väcka bredast möjliga intresse. Helst ska det också uppmuntra till ett mer miljövänligt beteende.

Vid mötet fick vi tre huvudalternativ presenterade av en PR-konsult, för diskussion och rekommendation inför senare beslut. Jag kände mig nästan om en av kunderna i den utmärkta tv-serien "Madmen" när vi fick se och diskutera planscherna och skisserna.

Valet av lämplig symbol och slogan är inte alltid helt lätt, och är en fråga som många snabbt bildar sig en stark uppfattning om. Det slutliga beslutet fattas högt upp i hierarkin, på basis av våra rekommendationer. Under tiden gäller stränga förhållningsorder om att inte avslöja vilka alternativen är, så tyvärr kan jag inte gå in på fler detaljer i detta inlägg.

Men jag återkommer senare och berättar om min egen favorit också blev den som gick vinnande ur tävlingen.

En (inte) helt vanlig dag på jobbet

Som utsänd händer det ibland att man får träffa kungligheter på nära håll. I början av 2000-talet fick jag som miljödiplomat på FN-representationen i New York ansvaret att sätta ihop ett besöksprogram och eskortera kronprinsessan Viktoria runt i FN-korridorerna under en hel dag - inklusive en privat lunch. En unik erfarenhet förstås. (Min mormor, som var en övertygad royalist och mycket förtjust i kungafamiljen, höll på att få dåndimpen när hon hörde talas om detta).

Även jag lärde mig mycket under denna dag. Bl.a. kunde jag konstatera att kronprinsessans närvaro fick en omedelbar och påtaglig effekt under det förhandlingsmöte som vi deltog vid. Förhandlarna visade sig plötsligt mycket mer kompromissvilliga än tidigare, och stämningen vid mötet blev synbart bättre. Man fick nästan intrycket av att diplomaterna "skärpte sig" lite extra för att göra ett gott intryck.

Dessutom visade det sig att prinsessan Viktoria var mycket trevligare och lättsammare som person än jag hade trott, och jag insåg att många av mina fördomar om hur en medlem av den kungliga familjen beter sig var helt felaktiga. Eftersom jag med egna ögon kunde se vilket intryck hon gjorde på omgivningen, och vilken positiv bild hon bidrog till att skapa för Sverige som land, så har jag sedermera omprövat min tidigare starka skepsis mot den svenska monarkin som statskick (ävenom jag i princip fortfarande anser att kungamakt som ärvs inte hör hemma i en demokrati).

Ungefär så här såg prinsen ut vid besöket på miljödirektoratet.

Mer ovanligt är det att kungligheter besöker EU-kommissionen. Men i måndags blev jag inkallad till en av mina högre chefer för att delta vid ett timslångt möte med kronprins Carl Philip, som var på besök i Bryssel för att lära sig mer om EU. Prinsen  hade tydligen uttryckt särskilt intresse av att träffa någon på miljödirektoratet, och som tidigare svensk diplomat tyckte tydligen hierarkin här att jag var som klippt och skuren för att ta emot prinsen.

Faktum är att jag sällan har sett min normalt mycket säkra och lugna chef så osäker som inför just detta besök. Vi gick i förväg igenom hur man ska man bör tilltala prinsen (Your Highness...), vad han kan tänkas vilja veta, och hur man bäst kan skapa förutsättningar för ett interaktive och intressant samtal.

Mötet gick utmärkt, och vi hade en bra diskussion om EU:s miljöpolitik med fokus på resurseffektivisering, avfallsfrågor och ren luft. Prinsen visade sig både engagerad och påläst, och ställde många relevanta frågor. Själv fick jag bl.a. bidra med en utläggning om EU:s framtida luftöversyn, och fick även frågor om jordbrukets roll i detta sammanhang. På så vis kom vi helt osökt in på ammoniak, som är jordbrukssektorns största luftkvalitetsproblemen; dessa utsläpp kommer närmare bestämt från jordbrukets gödselhantering.

Således deltog jag plötsligt i en diskussion med den svenska prinsen om behovet att minska ammoniakutsläpp från gödsel. Undrar just vad min salig mormor hade sagt om det.

FN-firande på Grand Place

Förra söndagen blev en av de varmaste oktober-dagarna på mycket länge, med över 20 grader varmt. Hela familjen var i "stan" för att bruncha på favorit-caféet Pain Quotidien i Sablon och därefter delta i firandet av FN-dagen på anrika Grand Place-torget (som för övrigt finns med på UNESCO:s världsarvslista) i centrala Bryssel.

Så gott som alla FN-organ fanns på plats med information om FN:s olika verksamheter, och man hade satt upp riktiga flyktingtält från UNHCR, ett portabelt sopp-kök (WFP bjöd på äkta nödproviant i form av ris och bönor), en trum-ensemble och en stor uppblåsbar fredsduva.

Både barn och vuxna deltog i diverse uppskattade "lekar" som bl.a. gick ut på att spela "MDG-memory", trumma för fred, fiska mänskliga rättigheter och kasta bollar i olika hinkar (olika svårt beroende på vilket land, dvs avstånd, man lottades att kasta från - med Norge närmast och Kongo längst bort; äldsta grabben lyckades mot alla odds sätta alla bollarna ända från "Kongo").

I mitten på torget stod självaste Generalskreteraren, Ban Ki-Moon och hälsade på folk som gick förbi. (Endast som pappfigur i helfigur visserligen, men ändå.) En fotograf tog ett foto av oss bredvid FN-chefen, och sedermera hamnade vi helt oväntat i FN:s egna web-artikel om Bryssel-firandet.

Storebror blev så inspirerad av FN-dagen att han bestämde sig för att för FN när han blir stor (vid sidan av drömjobbet att bli fotbollsmålvakt). Och så ritade han en fin en teckning om detta:

Dalli-affären

Dallis avgång som hälsokommissionär i måndags gjorde många, inkl mig själv, förvånade.

Bara för några dagar sedan deltog jag i ett möte med en av Dallis närmaste medarbetare, för att diskutera kopplingarna mellan inomhus- och utomhusluft. Hur det går med detta samarbete är nu osäkert.

Hur mycket Dalli verkligen var inblandad i mutaffären (som ju anmäldes av ett svenskt företag) verkar lite oklart, liksom om han avgick frivilligt eller blev sparkad. OLAF - kommissionerns interna granskningsmyndighet för bedrägerier och mutor - har dock konstaterat att Dalli kände till det hela vilket var tillräckligt för att han måste avgå.

Ett tufft beslut, och något som anti-tobakslobbyn tycks beklaga. Men för EU:s högst uppsatta tjänstemän kan det bara finnas en princip som gäller för mutäffärer: noll-tolerans.

As-regn, tant-troll och lamp-konspirationer

I morse regnade det för tredje dagen i rad, vilket är ovanligt. Sedan någon vecka har det också blivit lite för kallt för att cykla barbent till jobbet. Men - som jag brukar säga: om man inte gillar vädret i Bryssel, så gäller det bara att vänta en timma eller två så har det slagit om. Nu är det soligt igen, och på söndag utlovas en ny britt-sommardag med 20 grader och sol. 

Lillgrabben åker med bakpå cykeln till dagis varje morgon, och härom dagen konstaterade han mycket riktigt att vädret var "as-dåligt". Samtidigt var han lite fundersam över varför man egentligen uttrycker sig så - han visste att "as" betyder döda djur och förstod inte riktigt vad det har med väder att göra. Men sen kom han på det: eftersom det "as-regnar" så är vädret förstås "as-dåligt".

Tidigare på morgonen hade han kommit ut med ett brett leende från badrummet med tandborsten i högsta hugg, och avslöjade att han för första gången insett att det heter "TAND-troll" och inte "TANT-troll". Inte konstigt att det har varit svårt att övertyga honom om det rationella i att han måste borsta tänderna varje morgon och kväll bara för att undvika TANT-troll i munnen...

Den senaste veckan har jag sett flera intressanta bio-dokumentärer, från en filmfestival med miljötema ("Green Up")som pågår i stan. En av filmerna, "The Light-bulb Conspiracy", beskriver en företeelse som kallas "planned obsolescence" och handlar om produkter som medvetet manipuleras av producenterna för att bli obrukbara efter en kort tid, utan att kunna repareras.

Namnet på filmen kommer sig av glödlampor, som trots att de kan hålla mycket längre än standardtiden 1000 timmar, sedan länge har konstruerats för att inte kunna lysa längre än så. Tanken är att kunderna då måste köpa nya oftare, vilket förstås företagen (men inte kunderna, och definitivt inte miljön) tjänar stora pengar på.

Modernare exempel är skrivare som "går sönder" efter ett antal utskrifter; i själva verket sker detta genom en inbyggd elektronik-krets. Att reparera är inte att tänka på; det blir dyrare än att köpa en ny. Därför hamnar den istället på tippen - trots att den egentligen fungerar.

Även Apple pekas ut - flera av deras produkter går inte att byta batteri på, så när batteriet dör så är det bara att köpa nytt...

Hela filmen går att se gratis på nätet (endast några dagar till), och kan varmt rekommenderas. 

EU:s miljöarbete: en insats för världsfreden!

På väg tillbaks från ett intressant möte mellan Potocniks kabinett och Dallis kabinett (direktoratet för hälsa och konsumenter,  SANCO; vi diskuterade bl.a. kopplingen mellan utomhusluft och inomhusluft och hur detta ska hanteras i luftöversynen) fick jag plötsligt ett litet sms i mobilen som meddelade att EU hade fått Nobels Fredspris!

Glad och inspirerad av detta, skrev jag så här i ett email till kollegorna i enheten när jag var tillbaks på kontoret (något förkortat):

Colleagues - we should all recognise the greatness of this news, and go celebrate!

I think the EU is a most worthy winner, given its great success as a peace project – in fact turning the most violent and war-ridden continent ever seen to one were we fight over policies and budgets instead of land and power, using arguments instead of weapons, in negotiating rooms instead of battlefields. The very idea of this development, in only in a couple of decades, must have been regarded as utterly unrealistic and  naïve back in the 1945. And despite all EU's shortcomings and the frustration we may feel with its heavy and hierarchic procedures, tiring infighting, endless negotiations and imperfect solutions, it is probably the about the best we could ever expect to have at this point in time, given the difficult circumstances we have faced historically and still are facing today (albeit in a very different form).

So let's all go home and raise our glasses tonight (if not already the afternoon in our offices) in honouring both ourselves and other hard-working colleagues in EU institutions, as contributors and key stakeholders in this successful European peace project!

Strax efteråt damp det ner ett email from högsta ort, med följande lydelse:

"Dear colleagues,

It was with great emotion that I received the news of the award of the Noble Peace Prize to the European Union. It is a great honour for the European Union to be awarded the 2012 Nobel Peace prize by the Nobel Peace prize committee.

I am particularly proud of the role that the European Commission has played in shaping a new and strong Europe. All the people that have worked for this institution over the last 60 years can see this as their award, for the commitment and work that they have delivered on behalf of Europe. You can all be proud today.

It is justified recognition for a unique project that works for the benefit of its citizens and also for the benefit of the world.

We must never forget that at its origins the European Union brought together nations emerging from the ruins of the devastating 2nd World War and united them in a project for peace, built on supranational institutions representing the common European interest.

The European Union, starting with the European Community, has reunified countries split by the Cold War, and made it around values of respect for human dignity, freedom, democracy, justice, the rule of law and respect for human rights.

Through its transformative power, the European Union was able, starting from six countries to reunite almost all the European continent. These values: freedom, democracy, justice, the rule of law and respect for human rights are the ones that people all over the world aspire to. These are also the values that the European Union promotes in order to make the world a better place for all. We are proud that the European Union is the world's largest provider of development assistance and humanitarian aid and is as also at the forefront of global efforts to protect our planet through the fight against climate change and to promote global public goods.

The award today by the Nobel Committee shows that in these difficult times the European Union remains an inspiration for countries and people all over the world and that the international community needs a strong European Union.

The Nobel Peace Prize Committee and the international community are now sending a very important message to Europe that the European Union is something very precious, that we should cherish it for the good of Europeans and for the good of the entire world.

José Manuel Barroso"

Man glömmer alltför lätt att EU från början är ett jättelikt fredsprojekt - och ett synnerligen framgångsrikt sådant.

Likaledes är kanske inte sambandet mellan EU:s miljöarbete och världsfreden inte jättetydligt för alla. Men det finns där, tveklöst. Miljösamarbete är en avancerad och konstruktiv samarbetsform som syftar till att skydda vår hälsa och miljö, och det är en viktig del av det komplicerade system av policyutveckling, lagar, regler och rättsprocesser i EU som i praktiken cementerar freden och omöjliggör krig.

Idag kan både jag och andra EU-kollegor - liksom alla dem som har stött och stöder EU-samarbetet i grunden - sträcka på sig: Vi gör en insats för världsfreden. En bortglömd men ack så viktig det av min gröna vardag som eurokrat på kommissionens miljödirektorat.

Innebandy världen runt

Innebandy har sedan länge varit en av mina favoritsporter. Redan på 80-talet, när sporten ännu var ung och i princip bara spelades på skol-idrotten (med små plintar som mål och korta böjliga "banan-klubbor"), minns jag att jag försökte använda mina spirande förhandlingstalanger för att övertyga den gamle idrottsläraren Ville om att vi skulle få spela innebandy på varenda idrottslektion på Centralskolan i Ekshärad. Tyvärr föredrog han alltför ofta tråkig fri-idrott och basket.

Sedan dess har många innebandybollar rullat under broarna, och sporten har blivit en av Nordens popularaste med avancerade regler, seriespel, europacup och världsmästerskap (som Sverige brukar vinna men numera i stenhård konkurrens med framför allt Finland, Schweiz och Norge). Innebandyn, eller "floorball" alt "hockey-en-salle" som det heter på utrikiska, får nu också allt större spridning andra länder. Och inte bara i Europa - se t.ex. denna DN-artikel om innebandy på Jamaica.

Själv har jag sedan grundskoleltiden regelbundet spelat innebandy varhelst jag har befunnit mig (Falkenberg,, Linköping Lund, Stockholm, Göteborg, Horred...). Jag har också lärt upp ett gäng entusiastiska flyktingar från Iran i Tomelilla folkhögskola, lirat garageinnebandy med några svenskar i New York, ryckt in som gästspelare under olika Sverigebesök, och spelat i den belgiska innebandyligan. I Belgien blev jag trefaldig belgisk mästare i mitten på 2000-talet och fick t o m representera Belgien i Europacupen för mästarlag, där vi dock fick duktigt med stryk i slutspelskvalet av de ryska, holländska och lettiska mästarlagen. Faktiskt är Kap Verde det enda stället där jag har bott en längre tid och inte spelat någon innebandy alls - av förklarliga skäl.

Numera spelar jag mest på skoj i ett Bryssel-baserat lag som träffas varje tisdagskväll på i universitetet VUBs lokaler. Det är en mycket brokig samling spelare från helt oilka delar av världen, på olika nivå och med olika erfarenheter, och spelet blir därefter (närmast tillbaks till 80-talets garageinnebandy). Men kul har vi - och det är ju alltid roligt att få glänsa lite, trots att man är klart äldst i laget.

Under ölen efter gårdagens match konstaterade vi att det fanns spelare från minst 9 länder - Sverige, Belgien, Tjeckien, USA, Österrike, Canada, Lettland, Nya Zeeland, och t o m Mexiko. Det är bara att konstatera: innebandyn är på frammarsch världen över.

Nya rön om världens resurshantering

I en ny intressant studie från SERI-institutet i Österrike kartläggs resursanvändningen i världen idag och 30 år tillbaks i tiden. Under denna period har den globala användningen av materiella resurser (metaller, fossila bränslen, trä, jordbruksprodukter etc) i genomssnitt fördubblats.

Om råvaruuttaget fortsätter att öka i samma takt, kommer den globala användningen år 2050 att vara 2-3 gånger så stor som idag. Att dagens fattiga länder ska nå "OECD"-standard baserat på dagens resurshantering (utan en rejält minskad resursanvändning i den rika världen) är helt enkelt inte möjligt.

Obalanserna i råvaruflödet är slående: 18 länder använder 75% jordens resurser, medan de 100 fattigaste använder ynka 1,5%. En genomsnittlig Europé använder 3-5 gånger så mycket resurser per person som våra förfäder - och upp till11 gånger mer resurser än en genomsnittlig indier.

Studien visar också att Kina nu är på väg att komma ikapp EU och USA i resursanvändning per capita - särskilt efter den exceptionella ekonomiska tillväxt de har haft under det senaste årtiondet. Redan idag är Kina det land som har den högsta totala resursanvändningen (givetvis också beroende på den stora folkmängden).

Rapportförfattarna konstaterar att kampen om resurser kommer att hårdna i framtiden, och att Europa är den region i världen som redan idag är mest beroende av energi- och resursimport. Vår höga materiella standard bygger alltså på enorma uttag av resures i andra regioner - med tillhörande miljöförstöring och sociala problem. Därmed kan man tyvärr konstatera att många av de miljöproblem vi har löst i Europa dels äts upp av den ständigt ökande råvarukonsumtionen, dels att problemen i stor utsträckning endast har exporterats till andra länder i världen.

Det finns bara två sätt att hantera denna svåra problematik: att kraftigt effektivisera resursanvändningen i den rika världen, eller att helt enkelt minska konsumtionen av resurser. Vi kommer att behöva göra bådadera, för att kunna undvika en ekonomisk och miljömässig kris som är långt värre än den vi ser idag.