Kommissionen föreslår nya klimatmål för 2030

Idag presenterades kommissionens länge emotsedda klimatpaket för 2030, med förslag till ett bindande utsläppsmål för växthusgaser på -40% jämfört med 1990 års nivåer, ett bindande EU-mål om att andelen förnybar energi ska uppgå till 27% av den totala energiproduktionen, och ett upprustat utsläppshandelsdirektiv.

40%-målet ska uppnås genom en striktare utsläppshandel för den handlande sektorn och 30% minskning inom den icke-handlande sektorn (fördelat mellan medlemsländerna). Ett nytt indikatorsystem och EU-koordinerade nationella energihandlingsplaner ska främja ett effektivt genomförande, ökade energieffektivisering (inga nya bindande mål sätts upp på detta område i avvaktan på en utvärdering an energieffektiviseringsdirektivet senare i år) och förbättrad energisäkerhet.

Förslaget är det viktigaste klimatinitiativet i EU på många år och kommer nu att diskuteras ingående mellan både politiker och tjänstemän under den kommande tiden, bl.a. vid vårens EU-toppmöte när EU:s statsministrar väntas fatta ett principbeslut om den nya inriktningen. Förslaget ligger också till grund för EU:s positionering inför nästa års globala klimatmöte i Paris, när världens länder ska komma överens om ett nytt långtgående klimatavtal.

Man kan förstås diskutera om klimatpaketet är tillräckligt långtgående med tanke på de utmaningar som finns på klimatsidan, men för min del blev förslaget mer ambitiös än förväntat. I rådande politiska klimat kommer det knappast att bli lätt att få med sig alla medlemsländer och EU-parlamentariker på båten.

För oss på luftsidan är förslaget under alla förhållanden goda nyheter. De flesta klimatåtgärder leder till minskade luftföroreningar, och om klimatpaketet genomförs så innebär det att luftvårdspaketet som kommissionen presenterade strax innan jul blir både enklare och billigare att förverkliga.

Bilar som går på luft?

För fyra år sedan var jag på min första bilmässa någonsin och igår var det dags att tränga sig in bland alla tusentals besökare på "Brussels Motor Show" igen, denna gång för att lära mig mer om och testköra några av marknadens mest framgångsrika elbilar - Nissan Leaf, Renault Zoe och lilla Renault Twizy (som mest kändes som en liten golfbil).

Trafiken är som bekant en av de allra största källorna till luftföroreningar, och många städer i Europa (inklusive Stockholm, Göteborg och flera andra svenska städer) överskrider regelbundet EU:s gränsvärden för luftkvalitet, potentiellt med dryga EU-böter som påföljd. Dessutom släpper transportsektorn ut mängder av koldioxid som bidrar till klimatförändringarna.

Onekligen har bilindustrin under de senaste åren lagt ner en hel del resurser på att utveckla alternativ till de smutsiga och bullrande konventionella bilarna - både för att minska föroreningarna från vanliga bilar och för att utveckla helt ny teknik. Olika bilmärken har satsat på olika strategier, och biljätten Toyota i fortfarande i topp med sina över två miljoner sålda Prius hybridbilar (läs mer om denna här). Men det finns nu allt fler utmanare, som erbjuder antingen hybridbilar (t.ex. Volvos V60 och Citroens DS5 plugg-in dieselhybrider som kan dra så lite som runt 0,2 l/mil beroende på körvanor), naturgasbilar (t.ex. Audi A3) eller rena elbilar (som Nissan Leaf, Renault Zoe eller BMWs nya I3). Dessa är inte bara konceptbilar, utan finns tillgängliga på marknaden; Leaf, som stoltserar med ca 18 mils räckvidd per fulladdat batteri passerade nyligen 100.000 sålda exemplar.

Trots all denna aktivitet så utgör alternativa fordon fortfarande en försvinnande liten del av den totala nybilsförsäljnigen. Och trots att de s k SUVarna (fyrhjuldsdrivna stadsjeepar) verkar sälja allt sämre (sannolikt till följd av högre skattesatser och mindre köpstarka kunder i krisens spår) så spelade miljöbilarna även i år en ganska marginell roll på mässan jämfört med den traditionella inriktningen på fart, lyx, prestanda och design (gärna packeterat med frihetsdrömmar, flärd och brudar).

Varför då, kan man undra? Om du frågar bilindustrin så skyller de på kunder och myndigheter, medan kunderna oftast skyller på alltför dyra och "tråkiga" bilmodeller. Det handlar i själva  verket om en ond cirkel som består av alltför många tveksamma kunder, höga priser och begränsade tankställen, som leder till fortsatt tveksamma kunder etc. För att på allvar ersätta fossilbränslebilarna måste man lyckas bryta en eller flera av dessa negativa faktorer - helst samtidigt. (Hybriderna är mindre drabbade de delvis går på konventionellt bränsle och det är också därför som dessa bilar säljer bäst hittills).

Vad gör då kommissionen för att främja alternativa bilar och bränslen? En hel del faktiskt. Förutom lagstiftning (t.ex. successivt striktare Euro-normer för luftkvalitet och övre gränser för hur mycket koldioxid bilarna får släppa ut i genonsnitt från 2015 (120g/km) och 2020 (05 g/km)) och ekonomiskt stöd till spetsforskning och teknikutveckling så lanserades förra året ett nytt åtgärdspaket för renare bränsle. Tanken är bl.a. att alla länder ska ha ett minimum av naturgas- och laddställen, så att fler ska våga köpa, så att priserna ska gå ner.

Parallellt pågår massor med nationella initiativ för att på olika vis främja alternativbilsförsäljningen. Det kan handla om skatterabatter, stöd till ladd-stationer, offentlig upphandling av elbilar, eller som i London - krav på noll-utsläpp för alla nya taxibilar från 2018. Däremot verkar det vara få länder som tror på den "svenska" modellen med etanol som ersättningsbränsle - jag såg för övrigt inte en enda etanolbil på mässan. De sedan länge omtalade bränslecellerna verkar också vara långt ifrån ett kommersiellt genombrott.

En intressant nyhet för mig var "luft-hybridbilen", som bl.a. utvecklas av Citroen. Idén är förvånansvärt simpel; istället för att lagra energi i ett batteri så använder man bilens rörelseenergi till att komprimera luft i stora tankar under bilen, som sedan kan användas att driva fram bilen i lägre hastigheter i stadstrafik. Luft-tanken töms visserligen ganska snabbt på energi, men laddas sen igen lika snabbt när bilen rullar eller bromsar in. Citroen tror sig kunna börja massproducera bilar med denna lösning redan 2015/16, och bedömer att tekniken kan spara lika mycket energi som laddhybriden (med en bränsleåtgång på bara runt 0,2 l/mil i stadstrafik). Det mest intressanta med detta är kanske att tekniklösningen väntas bli mycket billig eftersom den inte kräver avancerade batterier; priset för en Citroen C3 lufthybrid väntas bli runt 20 000 euro. Här kan man läsa mer.



Andelen avancerade miljöbilar kommer sannolikt att öka att kraftigt framöver, men det kommer knappast att handla om en enskild överlägsen tekniklösning som plötsligt tar över från en dag till en annan. Istället kan man förvänta sig en gradvis övergång till en rad olika tekniker, framför allt beroende på vilka specifika kundkrav som ställs angående t.ex. räckvidd, storlek, säkerhet och pris.

Frågan är förstås om det går tillräckligt fort och om det sker i tillräcklig stor omfattning för att ta i itu med trafikens hälso- och miljöproblem på allvar. Här spelar både miljöpolitiken och kundmedvetenhet en stor roll.

Luftförhandlingarna inleds

Knappt har vi hunnit fira resultatet av våra insatser med att ta fram och förhandla klart luftpaketet inom kommissionen förrän nästa viktiga fas i beslutsprocessen inleds. När kommissionen nu har lagt fram sitt förslag så överämnas det till EU:s ministerråd (EU:s medlemsländer) och EU-parlamentet (EU-medborgarnas direktvalda EU-politiker). För att förslaget slutligen ska antas och omformas till nationell lagstiftning måste alla de tre institutionerna vara överens, och för detta krävs oftast omfattande förhandlingar.

Rådet och kommisionen förhandlar direkt med varandra, samtidigt som parlamentet parallellt gör sin egna granskning och positionering. Mot slutet av denna process undersöker man om det går att jämka samman de olika positionerna vilket i så fall leder till en så kallad "första läsningsöverenskommelse". Om man står alltför långt ifrån varandra så går man istället vidare till en "andra läsning", och om man därefter forfarande inte är överens så väntar formella "triloger". Om även dessa fallerar så faller hela förslaget - något som dock är mycket ovanligt.

I veckan inleddes formellt förhandlingarna med rådet genom en första presentation av förlagets alla delar och underliggande analys för medlemsländernas utsända miljöattachéer och experter från huvudstäderna. Jag har tillbringade otaliga möten i denna miljörådsarbetsgrupp när jag representerade den svenska regeringen som var miljöråd 2002-2006 och 2008-2011, och även om många gamla attachékollegor har återvänt till huvudstäderna sedan jag började på kommissionen så blev det flera trevliga återseenden. Förhoppningsvis kan mina kontakter och institutionella minne på rådet bidra till att underlätta de kommande förhandlingarna.

Nästa vecka ska parlamentet utse sina rapportörer, dvs de ledamöter som leder parlamentets interna förhandlingsarbete (även om de inte kommer att inleda sitt konkreta arbete med luftpaketet förrän i höst, efter parlamentsvalet i maj).

Detta är inledningen till en mycket lång och omständig förhandlingsprocess, som vi räknar med kommer att ta ungefär 2-3 år att avsluta. I denna bransch får man inte vara otålig. 

Inspirerande nyårslöften

Så var man tillbaks i  Bryssel efter en blöt och blåsig men skönt avslappnad jul- och nyårshelg i Sverige. Som vanligt är det lite segt att komma in i arbetslunken igen. Och medan USA fryser är vädret i Bryssel mycket milt, med 12-15 grader varmt under dagen.

När jag kom hem från jobbet idag berättade yngsta grabben (numera 6 år) glädjestrålande om tre viktiga nyårslöften (eller kanske snarare önskningar):

1. Jag önskar att jag får låna ett lamm.

2. Jag önskar att min pappa ska ha en bra födelsedag. 

3. Jag önskar att man slutar kriga.  

Dessa var omsorgsfullt nedskrivna och illustrerade på ett A4-ark som ser ut så här: 

Alla figurer är välgjorda, men favoriten är nog den glada pappan med en present i varsin hand.  

En inspirerande början på det nya året. 

En luftig julklapp från kommissionen

Idag antogs äntligen kommissionens luftvårdspaket, som vi har jobbat så hårt med på miljödirektoratets luftvårdsenhet under de senaste 2-3 åren (särskilt under det senaste halvåret). Här presenteras initiativet av miljökommissionär Janec Potocnik.



Paketet är utan tvekan ett av kommissionens större miljöinitiativ på senare år, och medieintresset är mycket stort, även i Sverige (se t.ex. dagens debattartikel i Expressen).

De olika delarna i paketet är en nytt strategiskt handlingsprogram för luftpolicy för 2030, ett reviderat "takdirektiv" med nya bindande nationella utsläppstak för 2020 och 2030, ett nytt direktiv för att minska luftföroreningarna från mindre energianläggningar, och ett ratifikationsförslag för det s k Göteborgsprotokollet. Huvuddragen i paketet presenteras i ett pressmeddelande och ett "Q&A memo".

Trots att den samhällsekonomiska vinsten av att genomföra Luftpaketet är 12-40 gånger större än kostnaderna, så satt överenskommensen långt inne och kunde antas först efter intensiva förhandlingar. Det var faktiskt osäkert in i det sista om paketet alls skulle kunna beslutas – och vilken ambitionsnivå det i så fall skulle ha. Slutresultatet är dock över förväntan, och mycket närmare vårt ursprungliga förslag än jag hade vågat tro.

 

Om alla förslagen genomförs fullt ut så kommer vi alla att kunna leva längre och friskare, och antalet förtida dödsfall till följd av luftföroreningar från 2005 till 2030 kommer att halveras. Jämfört med "business as usual", så beräknas fördelar uppgå till följande:

• 58 000 färre förtida dödsfall, och mindre ohälsa till följd av luftföroreningar
• 123 000 kvadratkilometer natur skyddas från övergödning, varav 56 000 kvadratkilometer särskilt värdefulla Natura 2000-områden
• 19 000 kvadratkilometer skog skyddas från försurning
• den samhällsekonomiska vinsten uppgår till 40-140 miljarder euro (enbart av hälsoeffekterna)
• ca 3 miljarder euro sparas genom minskade direkta ekonomiska kostnader till följd av färre sjukskrivningar, lägre sjukhuskostnader, och färre skador på jordbruksgrödor och byggnader till följd av luftföroreningar.

Dessutom har förslaget en positiv nettoeffekt på den ekonomiska tillväxten, och beräkknas bidra med ca 100 000 nya jobb till följd av produktivitetsvinster och lägre sjukfrånvaro.

 

Förslaget gör oss alltså friskare och rikare, och skapar fler jobb. Någon däremot, kan man undra?

 

Faktum är att vi förväntar oss både tuffa och utdragna förhandlingar med medlemsländerna och EU-parlamentet om paketet innan slutligen kan antas (vilket kan dröja ända till 2015-16). Det beror helt enkelt på det givetvis inte är gratis att rena luften, och det står redan klart att vissa särintressen kommer att protestera högljutt mot dessa extrakonstander. Smutsig luft är visserligen ännu mycket dyrare, men då det är vi alla som betalar - både med sämre hälsa och med skattepengar...

Invändningar kommer alltså att väckas, alldeles oavsett hur stora de stora samhällsekonomiska vinsterna är, och oavsett att de teknikföretag som kan leverera lösningarna kommer att kunna tjäna mycket pengar på striktare luftvårdskrav. Debatten kommer inte att bli lättare i tider av ekonomisk kris och stagnation.

För egen del hoppas jag förstås att så mycket som möjligt av det som har presenterats idag kommer att bli verklighet. Med denna lilla julklapp önskar jag alla en riktigt god jul och ett gott nytt år. Själv ska jag nu försöka njuta riktigt ordentligt av julledigheten, innan det drar igång igen efter årsskiftet.

Om ordens betydelse

Igår hörde jag min gamle mentor Bo Kjellén i mitt favorit-radioprogram "Godmorgon, världen", som i egenskap av f d miljöambassadör och klimatförhandlingschef talade under rubriken "spelet kring orden när avtal skrivs".

Första gången jag träffade Bosse var i Lund 1992, där han på inbjudan av Utrikespolitiska Föreningen höll ett föredrag om Riokonferensen och Agenda 21. Jag minns att föredraget gjorde mycket stort intryck på mig, och bidrog i hög grad till att jag som ung universitetsstudent på allvar började engagera mig i det lokala agenda 21-arbetet via ett nystartat ungdomsnätverk som kallades "q2000". Detta ledde i sin tur fram till mitt senare karriärval, och redan några år senare skulle jag komma att bli en av Bosses nära medarbetare i den svenska förhandlingsdelegationen under FN:s kommission för hållbar utveckling CSD och FNs miljöprogram UNEP.  

Jag minns att Bosse hade en enorm respekt hos alla förhandlingsgrupper, och att han ofta fick nyckelpositioner (t.ex. genom att leda mindre förhandlingsgrupper) för att finna lösningar för de svåraste frågorna i en förhandling. Hans milda och vänliga men samtidigt målinriktade och bestämda ordförandestil blev mycket uppskattad och var ofta direkt bidragande till att lösa upp de svåraste av förhandlingsknutar.

Själv lärde jag mig som ung diplomat enormt mycket av Bosse, som jag fortfarande har nytta av. Inte minst präglas jag fortfarande av hans osvikliga optimism - även i de svartaste stunder under en förhandling så hade han en otrolig förmåga att se ljuspunkterna, vilket smittade av sig på hela förhandlingsteamet och gav oss nytt mod och kraft att fortsätta med det enträgna förhandlingsarbetet. Han var också bra på att lyfta blicken från enskilda förhandlingsfrågor för att sätta in problematiken i ett större sammanhang, och han hade en god förmåga att se problematiken med motpartens perspektiv. Båda dessa egenskaperna är helt nödvändiga för att kunna hitta konstruktiva lösningar och göra framsteg också i svåra förhandlingar.

En annan sak jag bär med mig är att inte fastna i termer av svart och vitt; av absolut rätt eller fel; eller definitiv framgång v.s. bakslag. Bosse brukade t.ex. alltsomoftast understryka att när förhandlingarna går dåligt så är det sällan riktigt så dystert som det kan förefalla; men å andra sidan, när förhandlingarna upplevs gå riktigt bra så är det heller inte säkert att det verkligen är innebär ett stort genombrott i praktiken.

Trots att många nog hävdar motsatsen så håller jag också med Bosse när han i Godmorgon Världen om att ord har stor betydelse, och att det ofta finns underliggande reella  motsättningar när man inte kan komma överens om en till synes harmlös formulering. Faktum är att en mycket stor del av allt som åstadkommes i den moderna världen börjar med skrivna ord - lagstiftning, beslut, byggnader, överenskommelser, denna blogg... Jag skulle t o m vilja gå så långt som att säga att utan det skrivna ordet skulle inte det civiliserade samhället kunna existera alls. Därför gör vi gott i att vårda vårt språk och inse ordets makt.

I de pågående slutförhandlingarna inom kommissionen om vårt luftvårdspaket som snart ska läggas fram ser jag nya exempel på hur viktiga orden (och, för all del, siffrorna) är för att komma överens. Vi har diskuterat många ordalydelser för att hitta enighet, och ännu är vi inte framme. Vårt jobb är just nu "städa undan" så många av de mindre oenigheterna som möjligt på tjänstemannanivå, för att lämna de avgörande politiska frågorna åt kabinetten och kommissionärerna att förhandla om. Men även för dem kommer det i slutändan förstås att handla om att enas om ord som alla kan acceptera.

(Om de närliggande ämnena språk (i allmänhet) och diplomatspråk har jag för övrigt bloggat om tidigare.)

Rafflande

Visste ni att de flesta dieselbilar släpper ut långt mer kväveoxider än de får enligt EU-lagstiftningen? Genom att unyttja ett kryphål i lagen släpper de ut mycket mindre halter av avgaser i labbet där de testas för s k "typgodkännande" (här krävs grönt ljus för att de ska få säljas i EU) än när de rullar på gatorna. Bilarnas färddatorer tycks känna av om de utsätts för ett lab-test, och stryper då kväveutsläppen så att de kraven klaras. Men när bilen väl har fått godkänt och ska användas vid normal körning så ökar utsläppen med flera hundra procent. En ren en skandal, enligt min uppfattning - men det är förvånansvärt svårt att komma åt. Kommissionen har visserligen föreslagit förbättrade testmetoder som bättre avspeglar verklighetens körmönster, men delar av bilindustrin och vissa medlemsländer håller emot.

Och visste ni att det finns ljuskygga företag i EU som erbjuder vanliga bilägare att montera bort partikelfiltret på bilarna vilket leder till mycket kraftigt ökade utslöpp av farliga partiklar? Givetvis är det olagligt. Men risken att åka fast tycks vara minimal - t o m när man som i Paris har särskilda "föroreningspoliser". 

Mer om detta kan ni se i tv-dokumentären" Cash Investigation" från tv-kanalen France 2 (ungefär motsvarande "uppdrag granskning", fast bättre). Riktigt rafflande faktiskt, för att vara en dokumentär. Mot slutet av programmet ingår dessutom ett inslag om vad som görs på EU-nivå för att komma tillrätta med problemet, och där figurerar också undertecknad tillsammans med några kollegor i samband med ett expertmöte i Bryssel arrangerades om luftöversynen.



Rafflande är också slutförhandlingarna om själva luftpaketet i kommissionen. Två av direktoraten har sagt blankt nej miljödirektoratets förslag, och de senaste veckorna har vi skrivit underlag med argument och förhandlingsstrategier till vår politiska ledning så att pennorna (rättare sagt tangentborden) glöder. För att förslaget ska kunna presenteras krävs i praktiken att alla kommissionärer godkänner förslaget.

Om ett par veckor ska frågan upp på bordet för beslut hos kommissionskollegiet under ledning av ordförande Barroso. Vi väntar med spänning - efter mer än två års maratonlopp så är vi nu inne på upploppet.

Luftföroreningar från ovan

Tidningen Le Monde visar här satellitbilder på kinas enorma luftförorenings-problem. Bilderna är talande i sig och kräver knappast någon ytterligare kommentar.

I en annan artikel rapporteras om hur ett 8-årigt kinesiskt barn har drabbats av lungcancer till följd av den dåliga luften. Det är mycket ovanligt att barn drabbas av denna cancerform, som normalt inträffar långt senare i livet och ofta förknippas med rökning.

Kina betalar ett högt pris för sin kraftiga ekonomiska tillväxt. Men man ska också komma ihåg att vi har liknande luftkvalitetproblem i EU - även om de inte är lika omfattande och synliga som på andra sidan halvklotet.

Zlatan The Barbarian

Jag är ingen fotbollsfanatiker och har inte för avsikt att göra om den här bloggen till en fotbollsblogg (det finns det redan tillräckligt många av) - men kan inte låta bli att dela med mig av denna spektakulära reklamfilm inför kvällen returmöte mellan Zlatans PSG och Bryssels stolthet RSC Anderlecht. (Den förra matchen recenceras här).

Dags för ett nytt målkalas i kväll av "Zlatan the Barbarian"?

Environment for Europeans: Cleaner Air for All

Miljödirektoratets nät-tidning "Environment for Europeans" har nyligen utkommit med ett specialnummer som är helt inriktat på sommarens "Green Week"-konferens om luftkvalitet.

Mycket läsvärt för den som vill veta mer om detta område.

En MAGISK fotbollskväll med Zlatan

Igår kväll hade jag det stora nöjet att se vår svenske fotbollsidol Zlatan i toppform på Anderlechts hemmastadion när de tog emot Paris Saint Germain.

Zlatan bjöd på hela fyra mål (varav ett mycket spektakulärt långskott från 30 meters håll). När han gjorde sitt tredje mål - äkta hattrick - efter endast ca en halvtimmes spel, fick han stående ovationer även från den mest hårdnackade delen av Anderlecht-klacken. Enligt en initierad kollega har detta aldrig hänt förut. PSG är inte ett populärt lag i Bryssel, och innan matchen hade ett 80-tal huliganer arresterats för att undvika läktarbråk.

Franska tidningen L'equipe har ritat ett "Zorro-Z" över hela förstasidan och kallar honom ett "monument" , och jämför hans bravad med att gå på vatten(!). Zlatan har redan kultstatus i Paris, och fransmännen har t o m myntat ett nytt verb - "à zlataner", som inte är helt enkelt att översätta men torde betyda ungfär att "tvåla till någon". Verbet används faktiskt i titeln till videon nedan, där man kan se alla matchens mål. Kommentatorn upprepar ordet "extraordinaire" säkert 10 gånger efter Zlatans tredje - lyssna också på hemmapublikens applåder efter samma mål.

Luftföroreningar klassas som cancerogena

FNs hälsoorganisation WHO klassificerade nyligen luftföroreningar och partiklar som cancerogena. 

WHO-klassificeringen tillhör "grupp 1" vilket motsvarar de starkaste vetenskapliga beviskraven. WHO bedömer att luftföroreningar orsakade 223 000 dödsfall till följd av lungcancer år 2010. Tidigare har dieselavgaser klassificerats på samma sätt.

En annan forskningstudie som har rönt en hel del medial uppmärksamhet är en rapport som publicerades nyligen i The Lancet och som visar att mödrar som utsätts för höga luftföroreningshalter  löper större risk att förda barn med lägre födelsevikt.

De nya forskningsrönen om kopplingarna mellan luftmiljö och hälsa är mycket viktiga för luftvårdspolitiken eftersom den ytterligare stärker argumenten om behovet av att förbättra luftkvaliteten av hälsoskäl.

Visserligen är kopplingen mellan dålig luft och andra hälsoeffekter (hjärt- och lungsjukdomar och astma andningsbesvär) redan väl känd, men kanske kan dessa nya forskningsrön bidra till att ytterligare öka det politiska trycket/acceptansen för mer långtgående åtgärder.

Nu börjar allvaret

Det har varit en intensiv höst, och det har därför inte blivit mycket tid över för bloggandet. Vårt lilla luftvårdsteam på DG miljö har arbetat för högtryck för att färdigställa ett paket av nya luftvårdsinitiativ som kan levereras under senhösten enligt kommissionärens önskemål.

Beslutsprocessen för hur man mejslar fram detta policypaket i EU-kommissionen är både intrikat och komplicerad.

Första steget är att lägga fram en arbetsplan och sätta upp en rad konsultkontrakt för att få fram alla viktiga underlag som krävs, t.ex. för att sammanställa de senaste forskningsrönen om kopplingen mellan luftutsläpp och hälsa och miljö och framtida utsläpps-scenarier.

Andra steget är omfattande konsultationer med länderna och det civila samhället, bl.a. genom två stora internet-konsultationer öppna för både allmänhet och experter, fem s k stakeholder-möten ("SEG-möten"), Green Week-konferensen i våras, expertmöten med medlemsländerna mm.

För det tredje så måste man skriva en omfattande konsekvensbedömning som ska godkännas av en särskild styrgrupp i EU-kommissionen; the "Impact Assessment Board". I vårt fall handlar det om en över 350 sidor lång djupanalys som enligt strikta riktlinjer utvärderar nuvarande luftvårdspolik och anger alternativa vägar framåt inkl en "preferred option" vilken ligger till grund för val av ambitionsnivå och reviderad lagstiftning. Kraven på denna är omfattande och här fick vi först bakläxa, innan vi till slut kunde få detta tekniska dokument godkänt i början av september. Klarar man inte detta nålsöga så kommer man helt enkelt inte vidare.

Sedan ska själva policy-förslaget utarbetas. I vårt fall består detta av en ny luftvårdsstrategi, ett förslag till reviderat takdirektiv med nya nationella utsläppstak för 2020 - 2030, ett nyttdirektiv för mellanstora förbränningsanläggningar, och ett ratifikationsförslag för det s k Göteborgsprotokollet med nya utsläppstak för 2020.

Allt detta måste förstås stämmas av löpande med ledningen på direktoratet och med kommissionären och hans närmaste.

Och nu börjar alltså allvaret, slutförhandlingar om ambitionsnivå, tidsram, totalkostnad, sektorsfördelning, koppling till klimatpolitiken, "flexibilitet", nya utsläppsgränser och annat smått och gott, med andra direktorat och förstås också med Barroso's folk. Inom en dryg månad ska allt ha avgjorts.

Parallellt ökar trycket från alla tänkbara lobbyister, såväl näringslivsrepresentanter som miljöorganisationer, med flera möten, utskick och påstötningar varje vecka. Det finns både stora förhoppningar och en hel del oro över vad vi ska landa på till slut.

Det ska bli fascinerande att följa slutfasen av detta intensiva politiska projekt från insidan, och se vad som blir kvar av det förslag som vi nu har snidat fram i över ett halvår.

Oavsett hur goda våra argument är så står det klart att tiden för nya miljöinitiativ fortsatt inte är den bästa. Men med den starka hälsoprofil vi har på luftarbetet så kan vi förhoppningsvis uppbåda tillräckligt med stöd för att lägga fram en ny luftvårdsstrategi för EU som är värd namnet.

Gulligt luftklipp

Europaparlamentets egna tv-production har gjort följande lilla film om luftkvaliteten, med en liten robot som ser ut som något från filmen "WALL-E" som förklarar och ställer frågor. Gulligt och lärorikt.


Nu tar jag en sommarpaus fråm bloggandet. Återkommer i höst - när vi om allt går väl äntligen ska kunna presentera EU:s nya stora luftvårdspaket för att komma tillrätta med några av de problem som omnämns i filmen.

Ny medlem i EU-familjen!

EU-medlemsskap har för många kandidat-länder varit en stor drivkraft för att stärkt demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Idag kan vi fira en ny familjemedlem som klarar kraven: Kroatien.

Här välkomnas Kroatien av alla 27 EU-kommissionärer.

I het-luften

För några veckor sedan berättade jag om Green Week-debatten om EU:s luftvårdspolitik med skolungdomar, och länkade till de inledande presentationerna.

Nedan kan man nu se resten av debatten in sin helhet. Det blev en livfull diskussion med många frågor och synpunkter, särskilt mot slutet.

Förbud mot "beaching" i EU!

Så här i sommartid brukar längtan till stränder för sol och bad växa sig särskilt stark. Och vi kan säkert alla hålla med om att stränder är bättre lämpade för solbadande turister än för skrotfärdiga fartyg.

Hösten 2009 ledde jag förhandlingarna i miljörådsarbetsgruppen om en ministerdeklaration om fartygsåtervinning (se tidigare blogginlägg). Det blev en segdragen och komplicerad historia.

Jag minns att jag hade hoppats att rådsslutsatserna skulle bli mer långtgående än vad de till slut blev, inte minst när det gäller förbjud mot s k "beaching" - en otäck verksamhet som innebär att uttjänta fraktfartyg, färjor och oljetankers som ska tas ur bruk fraktas till och monteras ned direkt på en strand i något avlägset u-land, där de under livsfarliga arbetsförhållanden plockas isär av underbetalda arbetare utan utbildning och skyddsutrustning, samtidigt som de läcker tungmetaller, asbest och oljeslam rakt ut i naturen.

Trots att en sådan verksamhet knappast förstås inte är förenlig med EU:s generella lagstiftning om miljöfarligt avfall (uttjänta fartyg omfattas dock inte av denna) visade det sig att flera medlemsländer, inte minst de stora fartygsnationerna, motsatte sig detta - och texten blev till slut ganska urvattnad (här skriver jag om miljörådsmötet där ministerdeklarationen till slut antogs).

Kanske bidrog initiative under det svenska ordförandeskapet trots allt till det framsteg som nu har gjorts, när EU-institutionerna nyligen enades om en ny förordning för fartygsnedmontering där "beaching" uttryckligen förbjuds. 

Det är glädjande att se att även till synes mindre långtgående initiativ på miljöområdet till slut kan bära frukt. Även om det ibland kan ta några år innan de förverkligas. 

Ny EU-strejk utlyst

Imorgon har EU-anställdas fackföreningar återigen varslat till strejk, för att protestera mot de försämrade anställningsvillkor som förväntas i samband med att kommissionen, rådet och parlamentet preliminärt har enats om ett kompromissförslag om EU-institutionernas kommande budget. Detta trots att (såvitt jag kan bedöma) det förslag som nu ligger på bordet är mindre långtgående än det förslag som medlemsländerna ursprungligen ville driva igenom.

Anledningen är att facken anser att kompromissförslaget ligger alltför långt ifrån kommissionens ursprungliga förslag (som det redan innebär en hel del försämringar) och inte ligger i linje med de övergripande riktlinjer om budgeten som Europeiska rådet enades om tidigare i år. Man befarar dessutom ytterligare försämringar eftersom rådets förhandlingspart har signalerat att neddragningarna inte är tillräckliga.

Vidare är fackföreningarna mycket kritiska mot otillräcklig information från kommissionens förhandlare om överenskommelsens innebörd, och mot bristande dialog med de fackliga företrädarna.

Som nationell expert är man bara "utlånad" till kommissionen, och jag tar därför inte någon aktiv del i dessa diskussioner och processer. Dessutom finns det alldeles för mycket att göra för att vara borta från kontoret en hel dag; just nu filar vi febrilt på konkreta förslag till nytt takdirektiv, ny tematisk strategi för EUs framtida luftpolitik, och en tillhörande handlingsplan för luftkvalitet. Mycket av detta kommer att bli frukten av snart två års förberedande arbete, och tiden för att hinna leverera i tid i höst börjar bli knapp.

Ändå följer jag givetvis frågan om arbetsvillkoren för EU-anställda med stort intresse, eftersom så många kollegor är involverade, och eftersom detta indirekt kan ha stor inverka på EU:s framtida roll och förmåga att leda EU ut ur krisen och mot nya djärva politiska mål. Framtidens utmaningar och dagens negativa trender - allt från främlingsfientlighet, eskalerande internationella konflikter och antidemokratiska rörelser, till klimathot, miljöförstörelse och ökande samhällsklyftor - behöver ett starkt och långtgående EU-samarbete. Detta detta är helt enkelt problem som inte kan lösas på nationell nivå (och tyvärr inte heller via FN).

Det är heller ingen tvekan om att försämringarna påverkar många kollegors arbetsmoral och inspiration på jobbet, och det lär också bli svårare att rekrytera duktig personal till EU-institutionerna i framtiden. Från det perspektivet tycker jag att rådets agerande är både kortsiktigt och oklokt - även om jag också kan förstå att även EU-anställda kanske måste acceptera vissa av de neddragningar som på senare tid i krisens förtecken har drabbat så många offentliganställda i enskilda medlemsländer.

Strejken sker samtidigt som medlemsländernas ambassadörer ska ta slutlig ställning till förslaget under ett Corepermöte imorgon bitti. För egen del undrar jag faktiskt om det är en klok strategi; risken finns att det blir kontraproduktivt och att man provocerar fram en ännu tuffare inställning från vissa medlemsländer. Frågan är förstås vad alternativet vore för att påvisa sitt missnöje.

Här kan och här man läsa mer.

Luftvårdsdebatt med skolungdomar

Nu ligger alla presentationer ute från Green Week - för dem som är intresserade av olika aspekter av luftkvalitetsfrågor och som inte var på plats i Bryssel i början av juni rekommenderar jag ett besök på hemsidan (klicka på kamera-ikonen och välj datum, därefter följ listan av olika sakfrågor) för att förkovra er i senaste nytt om luftföroreningar från bilar, fartyg eller förbränningsanläggningar, jordbrukets roll och ansvar, kopplingen mellan hälsa och föroreningshalter, mätmetoder för att registrera luftföroreningar, länkarna mellan luft och klimat, luftproblematiken i den urbana miljön, metoder att främja allmänhetens miljömedvetenhet om luftfrågor, effekter på den biologiska mångfalden, osv, osv...

Höjdpunkten under Green Week för min egen del var att företräda kommissionen vid ett interaktivt möte med gymnasieungdomar som ställde frågor om luftkvalitet från golvet och via internet och videomeddelanden.

Mötesrummet var fyllt till bredden av förväntansfulla ungdomar, och efter en något trevande inledning vimlade det av händer i luften och det blev nästan slagsmål om att få tillgång till mikrofonerna. Vid min sida hade jag den frispråkiga och entusiastiska gröna EU-parlamentarikern Bas Eickhout från Holland och en kunnig vetenskapsman från Stockholm Environment Institute, och ordet fördelades av en kollega från EU:s miljöbyrå i Köpenhamn.

Arrangemanget ingick som en del i ett större projekt som kallas "Debating Europe", som syftar till att informera och engagera ungdomar i EU-frågor, och kunde följas runt om i Europas klassrum via rapportering från en Live Blogg.

Den som vill se kan se mitt inledningsanförande från mötet genom att klicka på bilden nedan (presentation nr 11 av 24, under rubriken "Cleaner air for Europe's youth").

En liten andningspaus

Några intensiva arbetsveckor är till ända, med lite tid för återhämtning innan nästa fas i luftöversynen börjar.

Årets stora miljökonferens Green Week blev en rejäl succé, med stor uppslutning (runt 2500 deltagare), uppskattade workshops, välbesökt mässhall med mängder av utställningar, och stort genomslag i media. T.o.m. vädret blev bättre, med riktigt varma sommardagar (även om temperaturen nu har sjunkit till ovanligt låga nivåer igen).

Själv var jag på plats i konferenscentret större delen av veckan för att lyssna, koordinera aktiviteter, mingla runt bland deltagare, finslipa kommissionärens avslutningsanförande och delta som talare och bidra med inlägg "från golvet" i utvalda sessioner. Det var mycket givande att se resultatet av alla förberedelser (som påbörjades redan förra hösten) och uppleva hur allt till slut föll på plats. Den interna rapport som vi nu sammanställer till kabinettet visar på en enorm bredd och kvalitet i aktiviteterna.

Här kan man se en intervju med miljökommissionär Potocnik om Green Week:



Höjdpunkten för min del var att delta i ett interaktivt möte med gymnasieungdomar som ställde frågor om luftkvalitet från golvet och via internet och videomeddelanden. Mer om detta i ett senare inlägg.

Parallellt med Green Week slet kollegorna på luftvårdsenheten hårt för att lägga sista handen vid ett förslag till konsekvensbeskrivning som ligger till grund för höstens förslag till nytt luftvårdspaket. Detta är en synnerligen krävande (men i grunden ganska vettig) övning som går ut på att försöka förutse och kvantifiera alla ekonomiska, sociala och miljömässiga följder av nya förslag från kommissionen, och är obligatorisk för alla större initiativ.

Vår konsekvensbeskrivning har nu lämnats in till en särskild arbetsgrupp (Impact Assessment Board, IAB, som ligger direkt under kommissionens mäktiga generalsekretariat - Barrosos eget direktorat) vars enda uppgift är att se till att alla kommissionens konsekvensbeskrivningar uppfyller alla kvalitetskrav.

I början på juli ska förslaget hårdgranskas vid ett särskilt möte med IAB. En mängd kritiska frågor kommer att ställas, som alla måste besvaras övertygande för att få godkänt. Kort därefter fattas beslut om förslaget som helhet anses hålla måttet eller om den måste skrivas om helt eller delvis (vilket är fallet för över hälften av alla konsekvensbeskrivningar som lämnas in nuförtiden). Det blir en svettig övning.

Det har dock börjat lovande; de som har erfarenhet av detta arbete menar att förslaget håller en hög standard. Återstår nu bara att se om IAB instämmer i detta.