Medlemsländer riskerar nya miljöböter

Premiär för kortbyxor och T-shirt på cykeln till jobbet idag - våren har kommit till Bryssel, med strålande sol och 20 grader varmt på dagarna. Körsbärsträden och forsythian blommar redan, blåregnet är på gång och magnoliaträdens sprängfyllda knoppar är redo att brista vilken minut som helst. Våren och hösten är Bryssels bästa årstider.

Själva ser vi tyvärr inte mycket av solen under de långa arbetsdagarna i kontoret. Kollegorna på miljödirektoratets juridiska enhet har varit särskilt upptagna den senaste tiden.

Bl.a. ska Finland nu dras inför EU-domstolen för att de inte har infört EU:s lagstiftning om miljövänliga fordon, med hot om höga dagsböter (13 000 euro/dag) om man inte omedelbart skriver in EU-reglerna i den nationella lagstiftningen. Cypern och Belgien dras inför rätta för bristande hantering av miljöbrott, och Polen har stora brister i genomförandet av skrotbilsdirektivet, reglerna för förnybar energi och energimärkningsdirektivet. Slovakien har felaktigt struntat i att anlaysers miljeffekterna av stora infrastruktursatsningar och har problem med avfallsförpackningsdirektivet. Italien har inte genomfört ramvattendirektivet som man ska, och Österrike och Portugal har inte infört direktivet om transport av farligt avfall på ett korrekt sätt.

Också Sverige dras inför rätta, då kommissionen ser brister med Sveriges genomförande av direktivet för strategisk miljökonsekvensanalys.

Här kan man läsa mer.

Fotokemisk smog

Vanlig syrgas består som bekant av två syreatomer som sitter ihop, och har formeln O2. Syre kan dock också under vissa förutsättningar bilda ozon, som istället består av 3 syremolekyler, O3.

Ozon som bildas på marknivå kallas marknära ozon, eller fotokemisk smog. Det är en aggressiv luftförorening som (till skillnad från atmosfäriskt ozon som bildas på hög höjd och skyddar oss från solens ultravioletta strålning) är skadlig för både hälsa och miljö. Föroreningen har en skarp odör som påminner om klorin, och kan leda till skador på luftvägarna, huvudvärk och ögonirritation på både djur och människor. Även växtmaterial kan brytas ner och ozon kan därmed också orsaka omfattande skador på jordbruket. 

En ozon-molekyl lever i genomsnitt ca 3 veckor innan den bryts ner. Den har ett komplicerat bildningsmönster och uppstår vid "rätt" kombination av solljus, metan och andra kolväten, och kväveoxider. Eftersom klimatförhållandena har stor påverkan, är ozon-nivåerna som regel högre på sommaren, och marknära ozon bildas i större utsträckning i södra Europa med sina varma somrar. Kväveoxid kommer till stor del från trafiken, men de negativa ozon-effekterna uppstår oftast en bra bit ifrån motorvägarna och stadskärnorna.

För att minimera de ozon-relaterade skadorna har EU infört flera lagstadgade mål- och gränsvärden för både själva ozonhalterna och för några av byggstenarna till ozonmolekylen (såsom kvävoxider). Nu visar glädjande nog en studie från EU:s miljöbyrå EEA att ozonhalterna under sommaren 2011 var de lägsta på ca 15 år.

Samtidigt finns det en del som tyder på att de minskade ozonhalterna 2011 kan vara temporära. Trots att utsläppen av ozon-komponenterna har minskat rejält så tror EEA de lägre ozonhalterna under 2011 i första hand beror på en ovanligt kylig och blöt sommar.

Ozon-problematiken är en central del av den pågående luftvårdsöversynen i EU. För att 2011 ska bli representativt för minskade ozonhalter i luften krävs nog tyvärr mer än att hoppas på regniga somrar.

Ny låsning om EU:s framtida klimatpolitik

Trots utdragna förhandlingar till sent på kvällen så misslyckades EU:s miljöministrar vid fredagens miljörådsmöte både med att besluta om nya regler för odling av GMO-grödor och anta politiska slutsatser om långsiktig klimatstrategi för EU (ny polsk blockering, trots att de 26 övriga länderna var överens). Den senare frågan toppar veckobrevet från EU-representationen.

Det uteblivna klimatbeslutet lägger ännu en kall hand över EU:s framtida klimatpolitik. Det riskerar också att begränsa möjligheterna för att stärka EU:s luftvårdspolitik eftersom klimat- och luftåtgärder ofta (om än inte alltid) går som hand i handske.

Däremot antogs en EU-position inför FN-toppmötet om hållbar utveckling i Rio i juni i år, och "min" egen fråga om nya utsläppstak för 2020 (som dock endast var uppe som informationspunkt) seglade igenom utan överraskningar.

Här kan man läsa mer om miljöministermötet.

Luftkvalitetsproblem i Kina

Inte bara EU och västvärlden försöker förbättra luftmiljön. Även Kina har börjat strama upp sin miljöplitik på sistone, för att försöka undvika de värsta miljö- och hälsokonsekvenserna.

Frågan är hur man lyckas. I denna BBC-artikel (med flera intressanta artikel-länkar under artikeltexten) kan man läsa om den allt sämre luftkvaliteten i kinesiska städer. Detta är förstås en ofrånkomlig konsekvens av den ohämmade industriella tillväxt som landet har haft de senaste decennierna.

Det är svårt att föreställa sig hur det är att inte ha tillgång till ren luft. Även om Bryssel har bland den sämsta luftkvaliteteten i Europa, så är det förstås på en helt annan nivå än i Hongkong eller Peking.

Ur hälsosynpunkt är små partiklar, s k PM 2.5, från olikta typer av förbränning den farligaste av luftföroreningarna. Partiklarna fastnar i lungorna och kan leda till t.ex. luftrörsproblem eller cancer. Kineserna ska nu bygga 1500 mätstationer för att skaffa sig en bättre bild av läget, och införa ett dagligt gränsvärde för sådana småpartiklar på 75 mikrogram per kubikmeter som ska gälla från 2016.

EU:s gränsvärde är tre gånger mindre - 25 mikrogram. Men trots det relativt oambitiösa - och i sig otillräckliga - kinesiska gränsvärdet, så beräknar man att det kommer att överskridas i mer än 2/3 av alla Kinas städer.

Våra kinesiska vänner har ett högt pris att betala för sin materiella tillväxt.

Fjällskivling i kontorsrabatten

Mitt i brinnande förberedelser inför både rådsarbetsgrupp och rådsmöte (där vi ska försöka komma överens med medlemsländerna om nya utsläppstak till 2020) så ska hela enheten byta kontorsbyggnad. Renoveringen av enhetens gamla lokaler på miljödirektoratets adress Beaulieu 5 var äntligen klar, så vi kunde lämna våra temporära lokaler några hundra meter längre upp på gatan (om man nu tycker att ett år är temporärt).

Inte lätt att leverera alla dokument i tid och hinna med alla möten när man ska packa flyttlådor, beställa stolar, få telefonen att funka, trilskas med nya (ej fungerande) printers...

Tur då att flytten blev en uppgradering för min del - nu har jag t o m eget kontor, med en finfin utsikt över höghusen brevid.

Hela Beaulieu är faktiskt en mycket tilltalande kontorsbyggnad med inglasad innergård fylld av rabatter och gröna växter. Kollegan berättade att det tills helt nyligen hade växt stolt fjällskivling i en av rabatterna.

Vågar man gissa att svampen blev uppäten i den allmänna flyttröran?

Ett riktigt jobb?

Härom dagen frågade min 4-åring: Pappa, vad ska du bli när du blir stor?

Tja, kanske vill jag jobba med miljösamarbete i Europa, försökte jag. För ärligt talat så jag tycker nog att det jobb jag redan har är bland det roligaste och mest meningsfulla man kan hålla på med.

Jaha. Men vad gör man då? frågade han.

Hmmm. Ja, jo, man sitter vid ett skrivbord i ett kontor hela dagarna utom när man går på viktiga möten. Och så skriver man e-mail och olika viktiga papper på datorn som man hoppas ska leda till att det blir renare luft och vatten och att människor och vilda djur och träd och blommor i naturen inte ska bli sjuka eller försvinna. (Talande nog så kändes det nödvändigt att lägga till ordet "viktiga" här och där för att inte arbetsuppgifterna skulle låta alltför torftiga. Det räckte dock inte riktigt till för att imponera på grabben.)

NÄMEN! svarade han upprört. Det är väl inget JOBB! Jag menar ju ett RIKTIGT jobb! Som POLIS eller nåt.

Och visst ligger det väl en hel del i hans spontana och enkla resenomang om man tänker efter. Det är onekligen långt mellan de byråkratiska och ofta omständiga och kompromissfyllda övningar vi håller på med i EU:s institutioner, och den verklighet vi vill förbättra och påverka. Möjligen skulle man göra bättre konkret nytta som miljöteknik-ingenjör i ett progressivt företag, budgethandläggare på Finansdepartementet, eller ordförande i någon miljönämnd i en kommun (även om nog också dessa yrken handlar mycket om olika former av pappershantering).

Eller varför inte just miljöbrottsutredare vid polisen, där man kan jobba med att sätta åt de riktiga miljöbovarna.

Å andra sidan: varenda viktigt beslut i dagens samhälle som i någon mån påverkar verkligheten börjar med något virtuellt och byråkratiskt - oftast ett email eller en promemoria som någon skriver och som sen processas genom systemet, och som efter otaliga möten, omskrivningar och förändringar kan accepteras och tillämpas med verklig innebörd och effekt. EU:s beslut och regler må vara långt ifrån perfekta, men de gäller trots allt närmare en halv miljard människor, och har även en hel del inflytande på andra länder och regioner.

På så vis kan man trots allt intala sig att det virtuella slitet på kontoret med att skriva eller ge synpunkter på några av dessa byråkratiska papper och processer faktiskt bidrar till att vrida samhällsutvecklingen i rätt riktning.

Men hur förklarar men det för en 4-åring?

Fakta om min arbetsplats

Många tror att EU-kommissionen är en enorm byråkratisk apparat, med tusentals anställda i ett mängd stora kontorsbyggnader.

Det är den förstås också.

Men säkert inte riktigt så stor som många tror, med tanke på de de minst sagt omfattande uppgifter man har som både förslagsställare och vakthund för i stort sett all EU-relaterad verksamhet.

Lite statistik, och jämförelser, tagna från kommisisonens interntidning: 

År 2011 fanns det 32800 anställda på kommissionen, av de totalt 40600 personer som jobbar på EU:s huvudinstitutioner (att jämföra med t.ex. Skatteverket som har 10700 anställda, Malmö stad med ca 20000 eller Volvo med ca 28000 anställda i Sverige). Av dessa, rekryterades drygt 1800 förra året (jag var en av dem). Ungefär 22000 är fast anställda. Totalantalet har ökat med ca 20% sedan år 2000, men minskade med 4% mellan 2010 och 2011. Detta kan t.e.x. jämföras med EU-parlamentet, där antalet anställda har ökat med över 50% sedan år 2000, och även ökade 2010-11 (med 4%).

74% (2010) av alla anställda på kommisionen kommer från "EU15" (dvs de gamla medlemsstaterna, innan öst-utvidgningen), och de allra flesta som jobbar här är belgare (15%), italienare (11%), tyskar (7%), spanjorer (7%) och fransmän (10%). Medan endast knappt 2% är svenskar.

49% av alla anställda är kvinnor, men endast ca 15% av alla chefer är kvinnor - detta trots att mycket har gjorts för att försöka få in fler kvinnor på chefsnivå de senaste åren. 1995 vare mindre än 5% av de högsta cheferna kvinnor.

Majoriteten av de anställda är över 45 år gamla (ännu drar jag alltså ner åldersgenomsnittet), medan en tredjedel av de högre cheferna är över 60 och de temporärt anställda som regel är under 37 år.

Antal kommissionsbyggnader: 55 i Bryssel och 11 i Luxemburg.

År 2011 arrangerades drygt 20 000 fortbildningskurser för kommissionsanställda. Själv gick jag fyra av dessa.

EU:s administration (för alla institutioner, inte bara kommissionen) kostar ca 5.8% av EU:s totala budget.

Här kan man läsa mer om man vill förkovra sig ytterligare i  kommissionsstatistiken.

Big Jumper Day

Nej, det handlar inte om en friluftsdag med stav- eller längdhopp.

Utan om en belgisk skol-miljökampanj - "Journée Gros Pull" som det heter på franska - som även den Europeiska skolan tycks haka på. Idén går ut på att eleverna nästa måndag ska pallta på sig extra stora varma tröjor, eftersom man då avser sänka innetemperaturen på alla skolor med 2 grader och på detta sätt spara upp till 14% av energiåtgången för uppvärmning. Tröjorna ska man ha på sig för att slippa frysa.

Med tanke på att vi har haft 10-15 grader kallt i Bryssel de senaste dagarna (ovanligt kallt för den här breddgraden) så kan säkert energibesparingen vara ganska betydande - även om det i det stora hela förstås har en högst begränsad inverkan på den totala enerigförbrukningen och nog har långt större betydelse som ett sätt att öka miljömedvetenheten än att på allvar ta itu med miljöproblemen.

Frågan är vad ska man tycka om detta initiativ? Som miljövän kan man väl i princip inte vara annat än i grunden positiv; det blir ett bra tillfälle att prata miljö och energi med morgondagens generation, både hemma och i skolan, och förhoppsningsvis bidrar det till att på lite sikt skapa acceptans för mer verkningsfulla miljöåtgärder.

Samtidigt finns det risk att man återigen lär sig att det är individens ansvar att lösa miljöfrågorna (när det i själva verket handla rom systemfel) och att miljöproblem endast kan lösas genom personliga uppoffring (i detta fall genom att frysa). Inte helt lyckat.

I Belgien vimlar det av dåligt isolerade hus (och skolor, skulle jag tro), och en större satsning på att extraisolera offentliga byggnader eller skapa incitament för att spara värmeenergi i större skala skulle nog vara långt mer effektivare. På kommissionen har man faktiskt gjort en hel del för att minska energiåtgången, bl.a. sänker man temperaturen i kommissionens byggnader avsevärt under helgerna (vilket för övrigt ger en bra anledning att inte jobba helg).

Men det ena utesluter ju inte det andra. På måndag ska jag prata miljö och energi med grabben.

Dubbat eller odubbat?

På flyget hem från medverkan vid ett möte med svenska miljömyndigheter och näringsliv i Stockholm förra veckan, där jag bl.a. föreläste om EU:s framtida luftvårdspolitik, läste jag med intresse en ledare om stadsluft och EU-regler i DN.

Ledaren tog upp ett intressant dilema, nämligen att trafiksäkrare dubbdäck i vintertrafik leder till fler små hälsofarliga partiklar i luften.

I Oslo har man lagt på en avgift för dem som använder dubbdäck. Med denna ekonomiska morot detta har norrmännen fått ner partikelhalten i stadsluften, samtidigt som de stadsbor som allra mest behöver dubbdäck (dvs de som ofta reser långt utanför stadskärnan) fortsatt kan använda sådana (dvs inget generellt förbud).

Sverige fälldes förra året av EU-domstolen för att ha brutit mot EU:s gränsvärden för partiklar i Stockholm och några andra större städer mellan 2005-2007, och nu gäller det att visa EU-kommisisonen att man vidtar åtgärder. Kanske kan det norska exemplet visa vägen framåt.

Även Bryssel lider av höga partikelhalter, men knappast från dubbdäck. Det är nog bara en och annan nordbo som byter däck i Belgien - normalt har vi ju knappt någon snö här. Istället är det höga halter av kväveoxider, ammoniak och andra föroreningar som skapar s k sekundära partiklar.

Idag var det -9 grader på morgonen (mina tunna cykelvantar förslog inte långt) vílket är köldrekord för denna säsong, och häromdagen fick vi någon millimeter snö. Om det blir mer av den varan så drabbas vi av sedvanligt trafik-kaos eftersom belgarna är notoriskt ovana vid snö i trafiken. Med eller utan dubbdäck.

Interior design

Det slår mig att det finns en viss förkärlek för möbler och inredningsartiklar i den här branschen.

Här följer ett typiskt exempel på ett inlägg under ett förhandlingsmöte.

"Thank you, Mr Chair, for giving me the floor.

With reference to the comments just made by the distinguished member of the bureau, there is a window of opportunity to table a new proposal on emission ceilings."

Man skulle tro att det snarare handlar om en heminredningsffär än ett FN-möte om nya utsläppstak för miljöföroreningar.

SEG rapport

Klipp ur en artikel om SEG-mötet förra veckan:

"EU air quality legislation should pay more attention to ultra-fine particles and black carbon, according to the preliminary findings of a consultation ran last year as part of an ongoing legal review. The results were presented at a stakeholder meeting last week. Other important issues included providing more consistency between EU air quality standards and requirements and other pieces of legislation such as Euro norms for vehicles.

Another recurring demand was that air quality legislation should continue to provide some degree of flexibility, particularly through derogations. Several calls were also made for more stringent standards, mainly from environmental groups.

The most pressing issues for member states are improving integrated assessments, policy coherence and tackling ultra-fine particles and black carbon. Several also said the directive on arsenic, cadmium and other toxic pollutants should be integrated into the main framework directive on ambient air quality.

Unsurprisingly, business associations insisted on having a level playing field within the EU and internationally. Action on very harmful particulate matter was also seen as an important issue, although it is difficult to draw firm conclusions from the responses given the relatively low level of business participation."

en SEG dag

Många tror att EU-kommissionen fungerar som en sluten verkstad som varken bryr sig om eller har befogenheter att lyssna på vad olika intressegrupper tycker och tänker om olika förslag och initiativ. På sin höjd kanske man tar intryck av resursstarka lobbyister från industrin och stora medlemsländer - i ett sent skede i beslutsprocessen.

Möjligen var det så förr. Men idag stämmer det dåligt, i varje fall på mitt område. I det intensiva och omfattande arbete som nu pågår för att ta fram en uppdaterad och förstärkt luftstrategi för EU så lägger kommissionen ner ett stort arbete för att informera alla tänkbara intressegrupper och ta in synpunkter även i ett mycket tidigt skede. Inga hemliga planer smids i det fördolda.

En av de viktigaste kanalerna för detta är Stakeholder Expert Group - eller "SEG" som vi kallar den i vår interna förkortningsjargong. Gruppen består av allehanda intressenter från både medlemsländer, miljörörelse, industri och forskningsvärlden - totalt sett ett hundratal personer. Just nu pågår ett tvådagarsmöte där kommissionen både presenterar alla pågående initiativ och projekt som ska ligga till grund för översynen, och uppmanar till konkreta inspel och förslag.

Tanken är att ALLA goda förslag och synpunkter ska fram i ljuset, oavsett var de kommer från. Därför  har kommissionen under hösten 2011 också genomfört en internetkampanj där man har bjudit in både experter och allmänhet att svara på en enkät på nätet om hur EU:s luftpolitik bör förändras och förbättras.

Det är mycket resurskrävande att skapa kanaler och system för att ta in och beakta synpunkter från en bredare publik. Samtidigt får kommissionen på detta sätt tidig information om olika intressegruppers prioriteringar, vilka  handlingsvägar och alternativ som diskuteras bland både initierade och lekmän, och argument för och emot olika handlingsvägar.

Slutenhet är inte längre á la mode. Vilket i slutändan alla vinner på. Liksom EU:s luftmiljö.

Danskarna tar över

Tillbaks i Bryssel efter en blöt och blåsig jul- och nyårshelg i Sverige; här känns det mer som vår än vinter, med en hel del sol och ofta över 10 grader varmt.

På kontoret råder redan ett närmast frenetiskt tempo med ständigt nya uppgifter i form av utvärderingar, breifings, kick-off-möten, telefonkonferenser, strategipapper osv osv. Nästa vecka arrangerar vi också ett större två-dagarsmöte med "Stakeholder Expert Group" för att samla intressenter från myndigheter, näringsliv och miljörörelse för att informera om och få synpunkter på det pågående arbetet med att ta fram en ny luftstrategi för EU.

Även den danska statsapparaten lär ha bråda tider, då de nu tar över EU:s ordförandeklubba under de kommande 6 månaderna. Vi kommer att samarbeta nära med dem för att avsluta förhandlingarna om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak för 2020.

Danskarna satsar stort på miljö, vilket bl.a. framgår av deras övergripande prioriteringar. Under deras lutheranska slogan "Europe at work", lyfter de fram följande fyra områden:

1.A responsible Europe

2.A dynamic Europe

3.A green Europe

4.A safe Europe

De kommer bl.a. att återuppta diskussionen om kommissionens förslag till långsiktig färdplan för klimatpolitiken till 2050, som strandade efter polsk blockering förra sommaren. Man får hoppas att de lyckas bättre än ungrarna på denna punkt.

De har nu ett halvår på sig att göra Europa grönare. På miljödirektoratet ska vi göra allt vi kan för att hjälpa dem på traven.

En grève

På många håll i Europa arrangeras nu generalstrejker (grève, som det heter här) i protest mot nedskärningarna i välfärdssystemen.

Belgien är inget undantag. Nu när man nu efter det långvariga politiska dödläget äntligen har fått en ny regering efter valet 2010 så finns det ju faktiskt något konkret att rikta sin ilska mot (att protestera mot en expeditionsministär torde kännas ganska meningslöst).

Det facken särskilt upprör sig över är regeringens förslag att reformera det nuvarande ganska generösa (och därmed dyra) pensionssystemet - något som Sverige gjorde redan på 90-talet under den dåvarande ekonomiska krisen.

Så i morgon kommer Belgien att stå stilla. Bl.a. kommer alla kommunala färdmedel att slås ut, och flertalet andra verksamheter kommer också att ligga nere.



Oturligt nog har vi sedan länge planerat att resa till Sverige just i morgon; jag börjar så smått förbereda mig mentalt på att istället tvingas fira jul i Bryssel.

Det är säkert ingen slump att facken gärna planerar sina storstrejker i anslutning till storhelger. På så vis blir det två flugor på smällen - dels får de som strejkar en "extra semesterdag", dels får strejken ett större genomslag eftersom det blir fler människor som drabbas och förargas.

Om det nu är det som är målet.

Förhandlingsmöte i Geneve: Många bollar i luften

Kommissionen har som nämnts tidigare mandat att leda och företräda hela EU i FN-förhandlingarna om luftkvalitet.

Hela förra veckan arrangerades ett 5-dagarsmöte med exekutivkommitten under FN:s luftvårdskonvention LRTAP. Huvuduppgiften är att revidera det s k Göteborgsprotokollet för att sätta nya gränsvärden och utsläppstak för 2020 för 5 olika luftföroreningar (svaveldioxid, kväveoxider, partiklar, ammoniak och flyktiga organsiska ämnen) så är skadliga både för miljö och hälsa. Nuvarande mål gäller till 2010.

Förhandlingarna kunde inte helt avslutas men man tog ett stort steg framåt, för att ett nytt protokoll ska kunna antas i april/maj nästa år.

Det är ett riktigt slavgöra att både ansvara för EU:s interna koordinering (där medlemsstaterna ofta drar åt olika håll) och representera EU utåt i förhandlingarna. Själv hade jag ett särskilt ansvar för förhandlingarna kring två av de mer politiska frågorna, dels de nya 2020-taken och dels nya åtaganden för att minska utsläppen av "Black Carbon" (som utöver miljö- och hälsoproblem också bidrar till klimatuppvärmning på kort sikt).

Så här kunde en typisk dag i Geneve se ut:

07.00 Väckning på hotellet
07.30 Frukostmöte mellan kommissionen och inkommande danska ordförandeskapet
09.00 EU-koordineringsmöte; kommissionen leder mötet (tillsammans med ordförandeskapet) och föreslår förhållningslinjer
10.00 FN-mötet börjar; kommissionen förhandlar och talar för EU:s räkning
13.15 Lunchmacka framför datorn
14.00 Nytt EU-koordineringsmöte
15.00 FN-mötet återupptas
18.00 Avslutande EU-koordineringsmöte
19.00 Mottagning
20.30 Arbetsmiddag med amerikanska delegationen
23.30 Tillbaks på hotellet för att komplettera och uppdatera EU:s anförande och förhandlingsposition inför morgondagens EU- och FN-möten

Det låter kanske som en överdrift med arbetsdagar som börjar halv åtta och pågår till midnatt - men så går det faktiskt till.

Imponerande siffror

Jag har nog aldrig arbetat mer med siffror och tabeller än på detta jobb. Det har bl.a. inneburit att jag har fått lära mig lite mer avancerade excell-funktioner för att kunna hantera och strukturera stora datamängder.

I den senaste excell "workbooken" så har jag listat - medlemsstat för medlemsstat liksom för hela EU - modellerade och rapporterade nationella utsläpp för 2005, modellerade utsläppsminskningar till år 2020 i procent och i absoluta värden för tre olika scenarior, medlemsstaternas egna motsvarande bedömningar för 2020, skillnaden mellan dessa båda modelleringar, och slutliga förslag från kommissionen. Allt detta för fem olika luftföroreningar.

Det blir en hel massa data och en hel massa tabeller. En av de största utmaningarna är att presentera alla dessa siffror på ett överskådligt och lättbegripligt sätt. För att lyfta fram den viktigaste informationen använder jag en bl.a. ett mer eller mindre sinnrikt system av olika färger, fetstil och ramar i tabellerna.

Så härom dagen kom en kollega in i rummet i ett separat ärende. Hennes blickar drogs obevekligt till datorn, och hon syntes bli djupt tagen av den färgranna excell-tabellen. "WOW! That is a BEAUTIFUL set of tables!" utropade hon - och lät nästan lite avundsjuk. Det lät snarare som om hon kommenterade en snygg sportbil än en lista med siffror.

Man måste alltså inte nödvändigtvis ha en Ferrari eller en Rolex för att imponera på sin omvärld. Ett färgrann excell-tabell kan också göra susen.

Mitt jobb enligt miljörörelsen

AirClim heter en Sverige-baserad miljöorganisation som är mycket aktiv i frågor som rör luftkvalitet och klimat.

I deras tidning "Acid News" beskrivs de pågående internationella förhandlingarna on nya utsläppstak för 2020 för alla viktiga luftföroreningar (svaveldioxid, kväveoxider, partiklar, ammoniak och flyktiga organiska föroreningar) under FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP på ett mycket bra och begripligt sätt (se t.ex. oktobernumret, sid 12-14).

Just nu jobbar vi hårt på miljödirektoratet för att i samarbete med medlemsländerna lägga sista handen vid EU:s positioner inför nästa förhandlingsmöte i Geneve som hålls veckan för jul.

Utmärkt att miljöorganisationerna bevakar och uppmärksammar lufmiljöfrågan, för att sätta press både på oss här i EU-kommissionen och medlemsländerna.

EU-kommissionen föreslår miljöböter för EUs ordförandeland

Tidigare har det krävs två långdragna juridiska processer i EU-domstolen med fällande utslag för att enskilda medlemsländer ska kunna bötfällas för bristande genomförande av EU:s lagstiftning.

Men enligt det nya fördraget kan böter i vissa särskilt uppenbara fall utfärdas redan efter en första fällande dom.

Kommissionen föreslår nu att flera länder ska bötfällas för att man inte tillämpar EU:s miljölagstiftning som man ska. Bl.a. anser man att ordförandelandet Polen ska betala ca 130.000 euro per dag fram till dess man har införlivat ("transponerat", som det heter på eukrat-språk) EU:s luftkvalitetsdirektiv och havsmiljölag i sin nationella miljölagstiftning. Båda regelverken skulle ha börjat gälla i nationell lagstiftning senast i juni/juli i år.

Här kan man läsa mer.

Håller Europa på att avveckla sin miljöpolitik?

- "See you at the next meeting!"
- "Well, maybe, but I am not sure that I will be coming back to Brussels for a while. In fact, I am not sure I have a job next week."

Detta budskap fick jag när jag samtalade med några miljödepartmentskollegor från ett stort medlemsland i södra Europa efter en workshop som vi organiserade härom veckan. De berättade att miljöbudgeten skulle skäras ned med hela 90% (ja, nittio procent) som en del av pågående besparingsåtgärder.

Vid samma möte saknades flera kollegor från södra Europa - resebudgeten för att delta vid miljömöten i Bryssel hade helt enkelt dragits in. En miljökollega som trots allt hade fått resan beviljad bodde över hos goda vänner för att spara in på hotellkostnader.

Samtidigt nås vi nu av rapporter om att den nyvalda spanska högerregeringen väntas lägga ner sitt miljödepartement helt, prioritera ner klimatfrågan och medvetet främja vägtransporter på bekostnad av miljö och hälsa.

Håller Europas miljöpolitik på att avvecklas? Kommer euro-krisen att resultera i en successiv nedmontering av utsläppsregler och miljöskatter?

Också på andra håll i Europa tycks den gamla myten om att miljöpolitik är ett hinder för ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft få allt starkare fäste. De som vill bevara gammal smutsig teknik på bekostnad av nya miljösmarta investeringar vädrar morgonluft. Allt fler verkar på allvar tro att färre och svagare miljöregleringar är nödvändigt för att rädda EUs havererade ekonomi.

Det underligaste med detta argument är det stämmer så dåligt rent empiriskt. Vilka länder i EU har den starkaste ekonomin idag? Tyskland, Sverige, Danmark, Frankrike, Holland. Inte direkt länder som är kända för svag miljöpolitik.

Trots detta så tycks de krafter som vill föra tillbaks EU:s miljöpolitik till stenåldern få allt större gensomslag - även i politiska val (USA tycks se en liknande utveckling). Och EU-kommissionen, som trots allt fortfarande hör till dem som försvarar en stark miljö- och klimatpolitik i EU, blir alltmer bakbunden av motsträviga medlemsstater med miljöministrar som saknar både makt, pengar och anställda, i den mån de inte redan har ersatts av ställföredrädande industriministrar.

Turistattraktion

På vägen ut från den polska pantomimbarocken fick vi med oss en liten turistbroschyr - "Main Tourist Attractions, Region of Lodz". Bland gamla ånglok, pittoreska slott och krigsmonument listas också själva kolkraftverket Belchatow som en huvudattraktion, under den något dubbeltydiga rubriken "Regional curiosities - Down the pit".

Så här ska turisterna lockas: "The Belchatow mine is the biggest and most modern opencast lignite mine in Poland. The size of the strip mines and machines working there can make tourists giddy. Visitors are really impressed by the strip mine seen from viewing terraces in Kleszczow and from outer dumping grounds. Visitors can drive off-road vehicles provided by the mine to get down to the pit (difference in elevation 200m) where you can admire gigantic diggers and dumping conveyers at work and learn something about the mine."

 "Giddy" (som betyder yr eller vimmekantig), "impressed" och "admire" är onekligen intressanta ordval i sammanhanget, för en av Europas mest miljöförstörande verksamheter.