Avgörande möte i Geneve

Min huvuduppgift på miljödirektoratet har varit att förbereda EU:s positioner om nya utsläppsmål för 2020 för de fem viktigaste luftföroreningarna, ofta genom direktförhandlingar med medlemsstaterna.

Nästa vecka är det dags för ett avgörande förhandlingsmöte i Geneve, inom FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP. 

Förberedelsarbetet har varit intensivt, och nästa veckas förhandlingsmöte kommer att bli både intressant och arbetstungt. Då får vi se om ett drygt halvår av förberedelser, och över två år av inledande förhandlingar, leder fram till ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya bindande utsläppsmål för Europa (inkl EU:s östliga grannländer) och Nordamerika. Kommissionen representerar hela EU och har därför en nyckelroll.

Förhoppningsvis ska hela överenskommelsen vara klar nästa fredag. Vi är väl förberedda, men ännu återstår många och långa förhandlingsmöten och ett antal kända och okända problem att lösa ut innan vi har nått ända fram.

Kommissionen och livspusslet

Kommissionen har ett uttalat mål att förbättra möjligheterna att kombinera arbetsliv och familjeliv, vilket är bra både ur arbetsgivarens och arbetstagarens perspektiv. Ekvationen är enkel: bättre balans i "livspusslet" = lyckligare och friskare medarbetare = effektivare och lojalare medarbetare.

Framför allt har kommissionen på senare år förbättrat möjligheterna att arbeta deltid, ta föräldraledigt och jobba hemifrån. 37,5 timmars arbetsvecka är ett annat exempel (även om jag inte känner en enda kollega som inte jobbar långt över 40 timmar per vecka).

Det nya flextidsystemet, som över hälften av personalen har valt att ansluta sig till, är också ett led i att skapa förutsättningar för balans mellan arbete och familj. Enligt detta ska man vara på kontoret mellan 9.30 - 16.30; övrig tid kan man i teorin flexa ut om man har tillräckligt med flextid på kontot (dvs om man inte har akuta saker att uträtta vilket man i praktiken ofta har).    

Samtidigt kan man fråga sig vad dessa rättigheter faktiskt innebär i praktiken. När jag ser hur mycket tid vissa av kollegorna spenderar på kontoret, kan jag konstatera att flertalet inte tycks utnyttja dessa möjligheter. Det gäller - förstås - särskilt manliga kollegor.

Statistik från de lokala fackföreningar talar också sitt tydliga språk: andelen deltidsarbetande kvinnor på kommissionen är 85%, av kommissionens ca 4700 föräldralediga år 2010 var 80% är 80%, och av dem som har jobbar hemifrån är 67% kvinnor.

Ojämställt så det förslår alltså (men kanske inte så annorlunda jämfört med motsvarande statistik i Sverige?).

När det gäller flextiden, så tycks tillämpningen variera en hel del mellan - och t o m inom - de olika direktoraten. Generellt fryser största delen av den inarbetade tiden inne och tas aldrig ut som kompensation - detta eftersom man bara får flytta över maximalt 15 övrtidsstimmar från en månad till en annan.

Detta innebär enligt facket att kommissionsanställda jobbade hela 88 000 dagar "gratis" under 2010 - motsvarande 400 heltidstjänster.

Personligen tycker jag det ligger en del i fackens kritik, samtidigt som man tenderar att undervärdera individens egna ansvar för att se till att man kommer hem i tid på kvällen, ta ut den flextid man har rätt till eller begära den deltid/föräldraledighet som man har rätt till. Även som man.

Vissa kollegor klagar ständigt över att det är för mycket att göra och de ser för lite av vänner och familj, men de vågar (eller vill) inte ta strid för att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns.

Min egen erfarenhet säger mig att även om arbetstempot ofta är högt så handlar det mycket om att prioritera rätt och framför allt att sätta tydliga gränser - både för sig själv och för cheferna - för hur mycket tid man faktiskt ska spendera på kontoret.

Allvetande

I morse argumenterade min 4-åriga grabb kraftfullt för att han inte behöver gå till skolan mer eftersom han redan "vet allt" och således inte behöver lära sig mer.

När jag frågade vad han vet så svarade han: "Jag vet att det har funnits dinosaurier, för man har hittat benen. Jag vet att träden ger oss syre så vi kan andas. Jag vet att solen är en eldboll. Och jag vet att Anakin Skywalker först var snäll och sen blev elak. Det räcker!".

Jag blev ganska svarslös inför denna (för en fyraåring) imponerande kunskap - och argumentationsteknik. Men släpade honom ändå till förskolan.

När argumenten tryter tar som bekant nävarna vid.

Gröna jobb - räddningen för EU?

Kommissionen presenterar i dagarna konkreta åtgärder för att skapa fler jobb i det krisande EU. Störst potential för nya arbetstillfällen finns enligt denna rapport inom områdena miljö, hälsa och IT. Bara inom energieffektiviseringssektorn kan 2 miljoner nya jobb skapas. Skatteväxling (lägre skatt på arbete och högre på energi och resurser) lyfts fram som en nyckelåtgärd.

Låt oss hoppas att Europas finans- och arbetsmarknadsministrar lystrar. Då blir det inte bara färre arbetslösa, utan också renare miljö, bättre hälsa och snabbare internet i EU i framtiden. Många flugor på smällen, alltså.

Ett land som verkar ta till sig argumenten är faktiskt det krisande Grekland, där statsministern nyligen gjorde ett utspel om att satsa stort på förnybar energi (särskilt solkraft) för att ta sig ur krisen. I ett längre perspektiv tänker man sig att upp till 100% av elkraften ska produceras av förnybara källor.

Ode över en leksaksbil

Vissa saker var bättre förr. Leksakers hållbarhet till exempel.


Kära leksabil. Jag fick dig av mormor för snart 38 år sedan. Efter lång och trogen tjänstgöring har du har tappat dina framdäck och fått taket intryckt, och det är dags att rulla in i leksakshimlen. Tack för alla rulliga minnen du har givit både mig och mina barn. 

Denna lilla leksaksbil hållit i nästan 40 år, innan den blev obrukbar till följd av en något omild behandling av min fyraåring. "Ulf" stod det länge på taket med stora svarta bokstäver, för att ingen skulle sno bilen i sandlådan. Tre decennier senare hittade jag den i en låda på vinden och gav den i julklapp till mina egna barn - det blev en klar favorit eftersom den rullade så bra och inte gick sönder så lätt. 

Kan inte låta bli att jämföra med det made-in-China-skräp som man köper i leksaksaffärerna nuförtiden. Det mesta går sönder efter någon månad, ibland inom några dagar eller rent av timmar, oavsett om det handlar om bilar eller andra leksaker.

En effekt av den dåliga kvaliteten på leksakerna är att man köper nytt hela tiden. Forskarstudier visar att svenska barn har över 500 leksaker i genomsnitt. Hur många leksaker belgiska barn har vet jag inte, men köphysterin verkar vara minst lika stor här.

Men nu är det slut med det. Högre kvalietet och längre hållbarhet är det som gäller från och med nu - även om det blir dyrare. Annars blir det ingen tomte mer.

Här kan man läsa om en aktuell forskarrapport om vikten av att utveckla produkter som håller längre och kan lagas och putsas upp.

Förhandlingar om luft och klimat

Ännu en hektisk vecka till ända, präglad av förberedelser inför det avgörande FN-förhandlingsmötet i Geneve i april/maj om ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya utsläppsmål för 2020. Igår hade vi ett sista EU-koordineringsmöte med medlemsländerna i Bryssel, och de många delarna i EU-positionen (som både förbereds och förhandlas av kommissionen) börjar äntligen falla på plats.

Trots detta återstår en hel del att komma överens om, inklusive ett 10-tal av EU:s totalt över 100 nya utsläppsmål (5 utsläppsmål per land). Vi har bara två veckor på oss att hinna med detta, vilket blir tight. Alternativet - innebärande att EU inte har någon klar position - finns dock inte på kartan.

Luftvårdsförhandlingarna har både likheter och olikheter med klimatförhandlingarna. Nyligen läste jag med stor behållning en bok skriven av en gammal kollega, Anders Turesson, som var svensk chefsförhandlare i klimatförhandlingarna i över tio år.

Ander Turesson, f d svensk klimatförhandlare och kollega

Ander skriver insiktsfullt, kortfattat och intressant om hans erfarenheter från förhandlingarna i klimatkonventionen under förra decenniet, med avslut i partsmötena i Köpenhamn och Cancun (dvs före det senaste mötet i Durban). Boken ger en ovärderlig inblick i klimatfrågans komplexitet och förhandlingsspelets alla turer, och kan varmt rekommenderas.

Särskilt intressant var det att läsa om vad som egentligen hände i det omtalade köpenhamnsmötet under det svenska EU-ordförandeskapet 2009, där resultatet (det s k Köpenhamnsackordet) i hög grad dikterades av USA och Kina och EU hamnade på åskådarplats.

Boken kan nog också skapa en större förståelse för varför klimatprocessen är så trög och hur svårt det faktiskt är för ca 190 länder att enas om åtgärder som har mycket långtgående konsekvenser för samhällsekonomi, transportssystem och energiförsörjning. Den ger även en detaljerad inblick i hur livet som förhandlare kan te sig - med otaliga långa resor, trista mötesrum, och frustrerande och ofta resultatlösa FN- och EU-möten och nattmanglingar där man endast flyttar kommatecken och hakparenteser fram och åter. Långt mindre glamoröst än vad det kan låta.

Boken går att ladda ner gratis på nätet.

Solsting i april

Tar en välbehävlig påsk-paus i ljuvliga Provence med familjen. drygt 4 och en halv timme med TGV - otroligt smidigt (hade tagit ett halvt dygn med bil...). Dessutom säkert - och miljövänligt.

Här har våren kommit ytterligare två veckor eller så längre, och idag var det knappt uthärdligt i solen på uteserveringarna i Aix. De berömda platanerna har just slagit ut, och vårblommorna liksom lyser upp staden med allehanda färger.

Idag har vi räknat till hela 13 "tulpaner" (som minstingen av någon anledning kallar fontänerna); lejon- och delfinfontänerna var klart populärast, där ville grabbarna gärna bada för att svalka sig.

Men nu har lillgrabben plötsligt fått feber och känner sig rejält hängig. Vi misstänker faktiskt solsting. Den 1a april... Hoppas han repar sig lika snabbt som han brukar så att resten av veckan i Provence inte brinner inne.

Medlemsländer riskerar nya miljöböter

Premiär för kortbyxor och T-shirt på cykeln till jobbet idag - våren har kommit till Bryssel, med strålande sol och 20 grader varmt på dagarna. Körsbärsträden och forsythian blommar redan, blåregnet är på gång och magnoliaträdens sprängfyllda knoppar är redo att brista vilken minut som helst. Våren och hösten är Bryssels bästa årstider.

Själva ser vi tyvärr inte mycket av solen under de långa arbetsdagarna i kontoret. Kollegorna på miljödirektoratets juridiska enhet har varit särskilt upptagna den senaste tiden.

Bl.a. ska Finland nu dras inför EU-domstolen för att de inte har infört EU:s lagstiftning om miljövänliga fordon, med hot om höga dagsböter (13 000 euro/dag) om man inte omedelbart skriver in EU-reglerna i den nationella lagstiftningen. Cypern och Belgien dras inför rätta för bristande hantering av miljöbrott, och Polen har stora brister i genomförandet av skrotbilsdirektivet, reglerna för förnybar energi och energimärkningsdirektivet. Slovakien har felaktigt struntat i att anlaysers miljeffekterna av stora infrastruktursatsningar och har problem med avfallsförpackningsdirektivet. Italien har inte genomfört ramvattendirektivet som man ska, och Österrike och Portugal har inte infört direktivet om transport av farligt avfall på ett korrekt sätt.

Också Sverige dras inför rätta, då kommissionen ser brister med Sveriges genomförande av direktivet för strategisk miljökonsekvensanalys.

Här kan man läsa mer.

Fotokemisk smog

Vanlig syrgas består som bekant av två syreatomer som sitter ihop, och har formeln O2. Syre kan dock också under vissa förutsättningar bilda ozon, som istället består av 3 syremolekyler, O3.

Ozon som bildas på marknivå kallas marknära ozon, eller fotokemisk smog. Det är en aggressiv luftförorening som (till skillnad från atmosfäriskt ozon som bildas på hög höjd och skyddar oss från solens ultravioletta strålning) är skadlig för både hälsa och miljö. Föroreningen har en skarp odör som påminner om klorin, och kan leda till skador på luftvägarna, huvudvärk och ögonirritation på både djur och människor. Även växtmaterial kan brytas ner och ozon kan därmed också orsaka omfattande skador på jordbruket. 

En ozon-molekyl lever i genomsnitt ca 3 veckor innan den bryts ner. Den har ett komplicerat bildningsmönster och uppstår vid "rätt" kombination av solljus, metan och andra kolväten, och kväveoxider. Eftersom klimatförhållandena har stor påverkan, är ozon-nivåerna som regel högre på sommaren, och marknära ozon bildas i större utsträckning i södra Europa med sina varma somrar. Kväveoxid kommer till stor del från trafiken, men de negativa ozon-effekterna uppstår oftast en bra bit ifrån motorvägarna och stadskärnorna.

För att minimera de ozon-relaterade skadorna har EU infört flera lagstadgade mål- och gränsvärden för både själva ozonhalterna och för några av byggstenarna till ozonmolekylen (såsom kvävoxider). Nu visar glädjande nog en studie från EU:s miljöbyrå EEA att ozonhalterna under sommaren 2011 var de lägsta på ca 15 år.

Samtidigt finns det en del som tyder på att de minskade ozonhalterna 2011 kan vara temporära. Trots att utsläppen av ozon-komponenterna har minskat rejält så tror EEA de lägre ozonhalterna under 2011 i första hand beror på en ovanligt kylig och blöt sommar.

Ozon-problematiken är en central del av den pågående luftvårdsöversynen i EU. För att 2011 ska bli representativt för minskade ozonhalter i luften krävs nog tyvärr mer än att hoppas på regniga somrar.

Ny låsning om EU:s framtida klimatpolitik

Trots utdragna förhandlingar till sent på kvällen så misslyckades EU:s miljöministrar vid fredagens miljörådsmöte både med att besluta om nya regler för odling av GMO-grödor och anta politiska slutsatser om långsiktig klimatstrategi för EU (ny polsk blockering, trots att de 26 övriga länderna var överens). Den senare frågan toppar veckobrevet från EU-representationen.

Det uteblivna klimatbeslutet lägger ännu en kall hand över EU:s framtida klimatpolitik. Det riskerar också att begränsa möjligheterna för att stärka EU:s luftvårdspolitik eftersom klimat- och luftåtgärder ofta (om än inte alltid) går som hand i handske.

Däremot antogs en EU-position inför FN-toppmötet om hållbar utveckling i Rio i juni i år, och "min" egen fråga om nya utsläppstak för 2020 (som dock endast var uppe som informationspunkt) seglade igenom utan överraskningar.

Här kan man läsa mer om miljöministermötet.

Luftkvalitetsproblem i Kina

Inte bara EU och västvärlden försöker förbättra luftmiljön. Även Kina har börjat strama upp sin miljöplitik på sistone, för att försöka undvika de värsta miljö- och hälsokonsekvenserna.

Frågan är hur man lyckas. I denna BBC-artikel (med flera intressanta artikel-länkar under artikeltexten) kan man läsa om den allt sämre luftkvaliteten i kinesiska städer. Detta är förstås en ofrånkomlig konsekvens av den ohämmade industriella tillväxt som landet har haft de senaste decennierna.

Det är svårt att föreställa sig hur det är att inte ha tillgång till ren luft. Även om Bryssel har bland den sämsta luftkvaliteteten i Europa, så är det förstås på en helt annan nivå än i Hongkong eller Peking.

Ur hälsosynpunkt är små partiklar, s k PM 2.5, från olikta typer av förbränning den farligaste av luftföroreningarna. Partiklarna fastnar i lungorna och kan leda till t.ex. luftrörsproblem eller cancer. Kineserna ska nu bygga 1500 mätstationer för att skaffa sig en bättre bild av läget, och införa ett dagligt gränsvärde för sådana småpartiklar på 75 mikrogram per kubikmeter som ska gälla från 2016.

EU:s gränsvärde är tre gånger mindre - 25 mikrogram. Men trots det relativt oambitiösa - och i sig otillräckliga - kinesiska gränsvärdet, så beräknar man att det kommer att överskridas i mer än 2/3 av alla Kinas städer.

Våra kinesiska vänner har ett högt pris att betala för sin materiella tillväxt.

Fjällskivling i kontorsrabatten

Mitt i brinnande förberedelser inför både rådsarbetsgrupp och rådsmöte (där vi ska försöka komma överens med medlemsländerna om nya utsläppstak till 2020) så ska hela enheten byta kontorsbyggnad. Renoveringen av enhetens gamla lokaler på miljödirektoratets adress Beaulieu 5 var äntligen klar, så vi kunde lämna våra temporära lokaler några hundra meter längre upp på gatan (om man nu tycker att ett år är temporärt).

Inte lätt att leverera alla dokument i tid och hinna med alla möten när man ska packa flyttlådor, beställa stolar, få telefonen att funka, trilskas med nya (ej fungerande) printers...

Tur då att flytten blev en uppgradering för min del - nu har jag t o m eget kontor, med en finfin utsikt över höghusen brevid.

Hela Beaulieu är faktiskt en mycket tilltalande kontorsbyggnad med inglasad innergård fylld av rabatter och gröna växter. Kollegan berättade att det tills helt nyligen hade växt stolt fjällskivling i en av rabatterna.

Vågar man gissa att svampen blev uppäten i den allmänna flyttröran?

Ett riktigt jobb?

Härom dagen frågade min 4-åring: Pappa, vad ska du bli när du blir stor?

Tja, kanske vill jag jobba med miljösamarbete i Europa, försökte jag. För ärligt talat så jag tycker nog att det jobb jag redan har är bland det roligaste och mest meningsfulla man kan hålla på med.

Jaha. Men vad gör man då? frågade han.

Hmmm. Ja, jo, man sitter vid ett skrivbord i ett kontor hela dagarna utom när man går på viktiga möten. Och så skriver man e-mail och olika viktiga papper på datorn som man hoppas ska leda till att det blir renare luft och vatten och att människor och vilda djur och träd och blommor i naturen inte ska bli sjuka eller försvinna. (Talande nog så kändes det nödvändigt att lägga till ordet "viktiga" här och där för att inte arbetsuppgifterna skulle låta alltför torftiga. Det räckte dock inte riktigt till för att imponera på grabben.)

NÄMEN! svarade han upprört. Det är väl inget JOBB! Jag menar ju ett RIKTIGT jobb! Som POLIS eller nåt.

Och visst ligger det väl en hel del i hans spontana och enkla resenomang om man tänker efter. Det är onekligen långt mellan de byråkratiska och ofta omständiga och kompromissfyllda övningar vi håller på med i EU:s institutioner, och den verklighet vi vill förbättra och påverka. Möjligen skulle man göra bättre konkret nytta som miljöteknik-ingenjör i ett progressivt företag, budgethandläggare på Finansdepartementet, eller ordförande i någon miljönämnd i en kommun (även om nog också dessa yrken handlar mycket om olika former av pappershantering).

Eller varför inte just miljöbrottsutredare vid polisen, där man kan jobba med att sätta åt de riktiga miljöbovarna.

Å andra sidan: varenda viktigt beslut i dagens samhälle som i någon mån påverkar verkligheten börjar med något virtuellt och byråkratiskt - oftast ett email eller en promemoria som någon skriver och som sen processas genom systemet, och som efter otaliga möten, omskrivningar och förändringar kan accepteras och tillämpas med verklig innebörd och effekt. EU:s beslut och regler må vara långt ifrån perfekta, men de gäller trots allt närmare en halv miljard människor, och har även en hel del inflytande på andra länder och regioner.

På så vis kan man trots allt intala sig att det virtuella slitet på kontoret med att skriva eller ge synpunkter på några av dessa byråkratiska papper och processer faktiskt bidrar till att vrida samhällsutvecklingen i rätt riktning.

Men hur förklarar men det för en 4-åring?

Fakta om min arbetsplats

Många tror att EU-kommissionen är en enorm byråkratisk apparat, med tusentals anställda i ett mängd stora kontorsbyggnader.

Det är den förstås också.

Men säkert inte riktigt så stor som många tror, med tanke på de de minst sagt omfattande uppgifter man har som både förslagsställare och vakthund för i stort sett all EU-relaterad verksamhet.

Lite statistik, och jämförelser, tagna från kommisisonens interntidning: 

År 2011 fanns det 32800 anställda på kommissionen, av de totalt 40600 personer som jobbar på EU:s huvudinstitutioner (att jämföra med t.ex. Skatteverket som har 10700 anställda, Malmö stad med ca 20000 eller Volvo med ca 28000 anställda i Sverige). Av dessa, rekryterades drygt 1800 förra året (jag var en av dem). Ungefär 22000 är fast anställda. Totalantalet har ökat med ca 20% sedan år 2000, men minskade med 4% mellan 2010 och 2011. Detta kan t.e.x. jämföras med EU-parlamentet, där antalet anställda har ökat med över 50% sedan år 2000, och även ökade 2010-11 (med 4%).

74% (2010) av alla anställda på kommisionen kommer från "EU15" (dvs de gamla medlemsstaterna, innan öst-utvidgningen), och de allra flesta som jobbar här är belgare (15%), italienare (11%), tyskar (7%), spanjorer (7%) och fransmän (10%). Medan endast knappt 2% är svenskar.

49% av alla anställda är kvinnor, men endast ca 15% av alla chefer är kvinnor - detta trots att mycket har gjorts för att försöka få in fler kvinnor på chefsnivå de senaste åren. 1995 vare mindre än 5% av de högsta cheferna kvinnor.

Majoriteten av de anställda är över 45 år gamla (ännu drar jag alltså ner åldersgenomsnittet), medan en tredjedel av de högre cheferna är över 60 och de temporärt anställda som regel är under 37 år.

Antal kommissionsbyggnader: 55 i Bryssel och 11 i Luxemburg.

År 2011 arrangerades drygt 20 000 fortbildningskurser för kommissionsanställda. Själv gick jag fyra av dessa.

EU:s administration (för alla institutioner, inte bara kommissionen) kostar ca 5.8% av EU:s totala budget.

Här kan man läsa mer om man vill förkovra sig ytterligare i  kommissionsstatistiken.

Big Jumper Day

Nej, det handlar inte om en friluftsdag med stav- eller längdhopp.

Utan om en belgisk skol-miljökampanj - "Journée Gros Pull" som det heter på franska - som även den Europeiska skolan tycks haka på. Idén går ut på att eleverna nästa måndag ska pallta på sig extra stora varma tröjor, eftersom man då avser sänka innetemperaturen på alla skolor med 2 grader och på detta sätt spara upp till 14% av energiåtgången för uppvärmning. Tröjorna ska man ha på sig för att slippa frysa.

Med tanke på att vi har haft 10-15 grader kallt i Bryssel de senaste dagarna (ovanligt kallt för den här breddgraden) så kan säkert energibesparingen vara ganska betydande - även om det i det stora hela förstås har en högst begränsad inverkan på den totala enerigförbrukningen och nog har långt större betydelse som ett sätt att öka miljömedvetenheten än att på allvar ta itu med miljöproblemen.

Frågan är vad ska man tycka om detta initiativ? Som miljövän kan man väl i princip inte vara annat än i grunden positiv; det blir ett bra tillfälle att prata miljö och energi med morgondagens generation, både hemma och i skolan, och förhoppsningsvis bidrar det till att på lite sikt skapa acceptans för mer verkningsfulla miljöåtgärder.

Samtidigt finns det risk att man återigen lär sig att det är individens ansvar att lösa miljöfrågorna (när det i själva verket handla rom systemfel) och att miljöproblem endast kan lösas genom personliga uppoffring (i detta fall genom att frysa). Inte helt lyckat.

I Belgien vimlar det av dåligt isolerade hus (och skolor, skulle jag tro), och en större satsning på att extraisolera offentliga byggnader eller skapa incitament för att spara värmeenergi i större skala skulle nog vara långt mer effektivare. På kommissionen har man faktiskt gjort en hel del för att minska energiåtgången, bl.a. sänker man temperaturen i kommissionens byggnader avsevärt under helgerna (vilket för övrigt ger en bra anledning att inte jobba helg).

Men det ena utesluter ju inte det andra. På måndag ska jag prata miljö och energi med grabben.

Dubbat eller odubbat?

På flyget hem från medverkan vid ett möte med svenska miljömyndigheter och näringsliv i Stockholm förra veckan, där jag bl.a. föreläste om EU:s framtida luftvårdspolitik, läste jag med intresse en ledare om stadsluft och EU-regler i DN.

Ledaren tog upp ett intressant dilema, nämligen att trafiksäkrare dubbdäck i vintertrafik leder till fler små hälsofarliga partiklar i luften.

I Oslo har man lagt på en avgift för dem som använder dubbdäck. Med denna ekonomiska morot detta har norrmännen fått ner partikelhalten i stadsluften, samtidigt som de stadsbor som allra mest behöver dubbdäck (dvs de som ofta reser långt utanför stadskärnan) fortsatt kan använda sådana (dvs inget generellt förbud).

Sverige fälldes förra året av EU-domstolen för att ha brutit mot EU:s gränsvärden för partiklar i Stockholm och några andra större städer mellan 2005-2007, och nu gäller det att visa EU-kommisisonen att man vidtar åtgärder. Kanske kan det norska exemplet visa vägen framåt.

Även Bryssel lider av höga partikelhalter, men knappast från dubbdäck. Det är nog bara en och annan nordbo som byter däck i Belgien - normalt har vi ju knappt någon snö här. Istället är det höga halter av kväveoxider, ammoniak och andra föroreningar som skapar s k sekundära partiklar.

Idag var det -9 grader på morgonen (mina tunna cykelvantar förslog inte långt) vílket är köldrekord för denna säsong, och häromdagen fick vi någon millimeter snö. Om det blir mer av den varan så drabbas vi av sedvanligt trafik-kaos eftersom belgarna är notoriskt ovana vid snö i trafiken. Med eller utan dubbdäck.

Interior design

Det slår mig att det finns en viss förkärlek för möbler och inredningsartiklar i den här branschen.

Här följer ett typiskt exempel på ett inlägg under ett förhandlingsmöte.

"Thank you, Mr Chair, for giving me the floor.

With reference to the comments just made by the distinguished member of the bureau, there is a window of opportunity to table a new proposal on emission ceilings."

Man skulle tro att det snarare handlar om en heminredningsffär än ett FN-möte om nya utsläppstak för miljöföroreningar.

SEG rapport

Klipp ur en artikel om SEG-mötet förra veckan:

"EU air quality legislation should pay more attention to ultra-fine particles and black carbon, according to the preliminary findings of a consultation ran last year as part of an ongoing legal review. The results were presented at a stakeholder meeting last week. Other important issues included providing more consistency between EU air quality standards and requirements and other pieces of legislation such as Euro norms for vehicles.

Another recurring demand was that air quality legislation should continue to provide some degree of flexibility, particularly through derogations. Several calls were also made for more stringent standards, mainly from environmental groups.

The most pressing issues for member states are improving integrated assessments, policy coherence and tackling ultra-fine particles and black carbon. Several also said the directive on arsenic, cadmium and other toxic pollutants should be integrated into the main framework directive on ambient air quality.

Unsurprisingly, business associations insisted on having a level playing field within the EU and internationally. Action on very harmful particulate matter was also seen as an important issue, although it is difficult to draw firm conclusions from the responses given the relatively low level of business participation."

en SEG dag

Många tror att EU-kommissionen fungerar som en sluten verkstad som varken bryr sig om eller har befogenheter att lyssna på vad olika intressegrupper tycker och tänker om olika förslag och initiativ. På sin höjd kanske man tar intryck av resursstarka lobbyister från industrin och stora medlemsländer - i ett sent skede i beslutsprocessen.

Möjligen var det så förr. Men idag stämmer det dåligt, i varje fall på mitt område. I det intensiva och omfattande arbete som nu pågår för att ta fram en uppdaterad och förstärkt luftstrategi för EU så lägger kommissionen ner ett stort arbete för att informera alla tänkbara intressegrupper och ta in synpunkter även i ett mycket tidigt skede. Inga hemliga planer smids i det fördolda.

En av de viktigaste kanalerna för detta är Stakeholder Expert Group - eller "SEG" som vi kallar den i vår interna förkortningsjargong. Gruppen består av allehanda intressenter från både medlemsländer, miljörörelse, industri och forskningsvärlden - totalt sett ett hundratal personer. Just nu pågår ett tvådagarsmöte där kommissionen både presenterar alla pågående initiativ och projekt som ska ligga till grund för översynen, och uppmanar till konkreta inspel och förslag.

Tanken är att ALLA goda förslag och synpunkter ska fram i ljuset, oavsett var de kommer från. Därför  har kommissionen under hösten 2011 också genomfört en internetkampanj där man har bjudit in både experter och allmänhet att svara på en enkät på nätet om hur EU:s luftpolitik bör förändras och förbättras.

Det är mycket resurskrävande att skapa kanaler och system för att ta in och beakta synpunkter från en bredare publik. Samtidigt får kommissionen på detta sätt tidig information om olika intressegruppers prioriteringar, vilka  handlingsvägar och alternativ som diskuteras bland både initierade och lekmän, och argument för och emot olika handlingsvägar.

Slutenhet är inte längre á la mode. Vilket i slutändan alla vinner på. Liksom EU:s luftmiljö.

Danskarna tar över

Tillbaks i Bryssel efter en blöt och blåsig jul- och nyårshelg i Sverige; här känns det mer som vår än vinter, med en hel del sol och ofta över 10 grader varmt.

På kontoret råder redan ett närmast frenetiskt tempo med ständigt nya uppgifter i form av utvärderingar, breifings, kick-off-möten, telefonkonferenser, strategipapper osv osv. Nästa vecka arrangerar vi också ett större två-dagarsmöte med "Stakeholder Expert Group" för att samla intressenter från myndigheter, näringsliv och miljörörelse för att informera om och få synpunkter på det pågående arbetet med att ta fram en ny luftstrategi för EU.

Även den danska statsapparaten lär ha bråda tider, då de nu tar över EU:s ordförandeklubba under de kommande 6 månaderna. Vi kommer att samarbeta nära med dem för att avsluta förhandlingarna om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak för 2020.

Danskarna satsar stort på miljö, vilket bl.a. framgår av deras övergripande prioriteringar. Under deras lutheranska slogan "Europe at work", lyfter de fram följande fyra områden:

1.A responsible Europe

2.A dynamic Europe

3.A green Europe

4.A safe Europe

De kommer bl.a. att återuppta diskussionen om kommissionens förslag till långsiktig färdplan för klimatpolitiken till 2050, som strandade efter polsk blockering förra sommaren. Man får hoppas att de lyckas bättre än ungrarna på denna punkt.

De har nu ett halvår på sig att göra Europa grönare. På miljödirektoratet ska vi göra allt vi kan för att hjälpa dem på traven.