Efter urladdnigen i Genève känns det lite tomt: vad ska man nu sätta tänderna i på kontoret? De nya uppgifterna som redan börjar samlas på hög känns ärligt talat inte riktigt lika angelägna.
Tankarna vandrar istället ofta tillbaks till den intensiva förhandlingveckan i Genève. Här några av de starkaste enskilda minnesbilderna:
- Kommissionskollegan som vid den första EU-koordineringen lovade dyrt och heligt att aldrig mer återvända till Genève med mindre än att mötet nu - efter mer än två års förhandlingar - kan enas om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak.
- Den ryske förhandlarens gapskratt åt sitt egna vits, som framfördes styckevis via informell tolkning till engelska under en EU-middag som syftade till att lösa upp återstående förhandlingsknutar mellan nyckelparterna i förhandlingen (EU, USA och Ryssland). Vitsen handlade - om jag fattade det hela rätt - om hur en rik ryss ville använda svampplockning som alibi för att vänstra med en älskarinna, och därför bad sin chaufför att bege sig till skogs och plocka svamp att kunna bevisa friluftsaktiviteten för sin fru. Chauffören hade dock inte hittat någon svamp i skogen och därför istället köpt en burk inlagda champignoner, varvid frun sarkastiskt hade begärt ett kvitto på inköpet. (Ingen förstod nog riktigt vad som hade påkallat den ryske delegaten att dra just denna vits vid just detta tillfälle; möjligen hade det att göra med att han hade beställt en Pizza Funghi.)
- USA-förhandlarens korrekta men knivskarpa tillrättavisning av mötessekretariatet efter att de hade bett amerikanarna att skicka in en skrivelse som redan hade formellt överlämnats till sekretariatet vid ett flertal tillfällen. Efter inlägget lutade han sig mot mig och viskade: "That is more or less like using the 'F-word' in the world of diplomacy.".
- Diskussionen om lämpliga tidsramar för när de nya duffare gränsvärdena för utsläpp skulle tillämpas av östeuropeiska länder (utanför EU) - varvid en av EU-kollegorna torrt konstaterade att om vi skulle acceptera de långa övergånsgtider som dessa länder själva hade föreslagit, så skulle de flesta av oss vara döda innan gränsvärdena börjar tillämpas (tidsramarna blev till slut mer rimliga).
- Den tryckande tystnaden runt bordet vid EU-koordineringsmötet när det stod klart att vissa medlemsländer avsåg blockera EU:s position om nationella utsläppstak för 2020 (den politiskt mest laddade frågan).
- Kallsvetten som gjorde sig påmind när allas uppmärksamhet riktades mot EU och jag mot slutet av mötet hade fått den stora äran att framföra EUs internt hårdmanglade och kritiserade position om utsläppstaken för 2020 i FN:s plenisal.
- Den vitryske delegatens "uppgradering" av de egna preliminära utsläppstaken för 2020, då han på knagglig engelska och med grov rysk brytning (mötet hade dragit över tiden och tolkarna hade gått på lunch) konstaterade att "Ten is better than nine".
- Samme vitryske delegats avslutningsanförande, då han lät mer som en rysk poet än som en förhandlare och talade från hjärtat om vikten av ren luft, simmande fiskar, vajande träd och knäböjande(?) hälsosamma barn. Trots simultantolkningen var det nog många som för tillfället valde att bortse från att miljödelegaten representerade en diktaturstat av värsta slag, och fann inlägget geniunt rörande.
- Känslan av total lättnad när jag, efter att ha konstaterat att alla knäckfrågor var utlösta och endast formalia återstod innan överenskommelsen skulle kunna klubbas, tog en meditativ promenad i den vackra parken utanför mötesbygnaderna under lunchavbrottet på mötets sista dag.
22 maj 2012
10 maj 2012
Från gröna vågen till grön EU-vardag
Nyligen blev jag intervjuad av EU-representationen, som ville göra reportage om hur det är att jobba som nationell expert på DG miljö.
Resultatet kan man läsa på regeringens hemsida.
Resultatet kan man läsa på regeringens hemsida.
09 maj 2012
Nya utsläppstak för 2020 i hamn
FN-mötet i Genève förra veckan var nog ett av de roligaste, mest intressanta och dramatiska som jag har upplevt hittills.
Mötet blev framgångsrikt bl.a. med en överenskommelse om nya utsläppstak för 2020 - men det satt hårt inne, och det var faktiskt framför allt EU självt som höll på att sätta käppar i hjulet. Detta eftersom tre av medlemsländerna till en början vägrade acceptera kommissionens förslag till utsläppstak (trots att förslagen baserades på redan existerande åtaganden).
För EU är det av största vikt att man visar upp en enad linje gentemot omvärlden. Det är som regel kommissionen (ibland ordförandelandet) som representerar hela EU i FN-förhandlingarna med utgångspunkt från ett särskilt förhandlingsmandat som anger vissa riktlinjer och utfärdats av ministerrådet.
Kommissionen hade hållit sig strikt till dessa riktlinjer, och vi var därför inte beredda att diskutera lägre ambitionsmål än de som följer av EU:s egna lagstiftning.
Men nu hotade alltså de tre länderna med att begära ordet i FN och öppet ta avstånd från EU:s position. Om de hade fullföljt denna linje så hade det underminerat EU:s ställning och riskerat hela överenskommelsen. Sannolikt hade sedan kommissionen dragit länderna inför EU-domstolen.
Efter intensiva diskussioner både i och utanför EU:s möteslokal lyckades vi dock undvika detta. Jag var själv direkt inblandad i dessa diskussioner eftersom jag hade ett särskilt ansvar inom kommissionens delegation för att förhandla "Annex II", där de politiskt känsliga - och ifrågasatta - utsläppsgränserna listas.
Det är en speciell känsla att tala för hela EU i FN:s ståtliga palats i Geneve, men också ganska nervöst - särskilt när man ska redovisa en mycket känslig position och man har 27 medlemsländer som kontrollerar vartenda ord man säger.
Här kan man läsa kommissionens pressmeddelande om mötets resultat. FN:s pressmeddelande kan man hitta här (även med detaljerad information om alla länders utsläppsåtaganden, inklusive Sveriges).
Återkommer snart med fler intryck från detta turbulenta möte.
Mötet blev framgångsrikt bl.a. med en överenskommelse om nya utsläppstak för 2020 - men det satt hårt inne, och det var faktiskt framför allt EU självt som höll på att sätta käppar i hjulet. Detta eftersom tre av medlemsländerna till en början vägrade acceptera kommissionens förslag till utsläppstak (trots att förslagen baserades på redan existerande åtaganden).
För EU är det av största vikt att man visar upp en enad linje gentemot omvärlden. Det är som regel kommissionen (ibland ordförandelandet) som representerar hela EU i FN-förhandlingarna med utgångspunkt från ett särskilt förhandlingsmandat som anger vissa riktlinjer och utfärdats av ministerrådet.
Kommissionen hade hållit sig strikt till dessa riktlinjer, och vi var därför inte beredda att diskutera lägre ambitionsmål än de som följer av EU:s egna lagstiftning.
Men nu hotade alltså de tre länderna med att begära ordet i FN och öppet ta avstånd från EU:s position. Om de hade fullföljt denna linje så hade det underminerat EU:s ställning och riskerat hela överenskommelsen. Sannolikt hade sedan kommissionen dragit länderna inför EU-domstolen.
Efter intensiva diskussioner både i och utanför EU:s möteslokal lyckades vi dock undvika detta. Jag var själv direkt inblandad i dessa diskussioner eftersom jag hade ett särskilt ansvar inom kommissionens delegation för att förhandla "Annex II", där de politiskt känsliga - och ifrågasatta - utsläppsgränserna listas.
Det är en speciell känsla att tala för hela EU i FN:s ståtliga palats i Geneve, men också ganska nervöst - särskilt när man ska redovisa en mycket känslig position och man har 27 medlemsländer som kontrollerar vartenda ord man säger.
Här kan man läsa kommissionens pressmeddelande om mötets resultat. FN:s pressmeddelande kan man hitta här (även med detaljerad information om alla länders utsläppsåtaganden, inklusive Sveriges).
Återkommer snart med fler intryck från detta turbulenta möte.
27 april 2012
Avgörande möte i Geneve
Min huvuduppgift på miljödirektoratet har varit att förbereda EU:s positioner om nya utsläppsmål för 2020 för de fem viktigaste luftföroreningarna, ofta genom direktförhandlingar med medlemsstaterna.
Nästa vecka är det dags för ett avgörande förhandlingsmöte i Geneve, inom FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP.
Förberedelsarbetet har varit intensivt, och nästa veckas förhandlingsmöte kommer att bli både intressant och arbetstungt. Då får vi se om ett drygt halvår av förberedelser, och över två år av inledande förhandlingar, leder fram till ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya bindande utsläppsmål för Europa (inkl EU:s östliga grannländer) och Nordamerika. Kommissionen representerar hela EU och har därför en nyckelroll.
Förhoppningsvis ska hela överenskommelsen vara klar nästa fredag. Vi är väl förberedda, men ännu återstår många och långa förhandlingsmöten och ett antal kända och okända problem att lösa ut innan vi har nått ända fram.
Nästa vecka är det dags för ett avgörande förhandlingsmöte i Geneve, inom FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP.
Förberedelsarbetet har varit intensivt, och nästa veckas förhandlingsmöte kommer att bli både intressant och arbetstungt. Då får vi se om ett drygt halvår av förberedelser, och över två år av inledande förhandlingar, leder fram till ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya bindande utsläppsmål för Europa (inkl EU:s östliga grannländer) och Nordamerika. Kommissionen representerar hela EU och har därför en nyckelroll.
Förhoppningsvis ska hela överenskommelsen vara klar nästa fredag. Vi är väl förberedda, men ännu återstår många och långa förhandlingsmöten och ett antal kända och okända problem att lösa ut innan vi har nått ända fram.
26 april 2012
Kommissionen och livspusslet
Kommissionen har ett uttalat mål att förbättra möjligheterna att kombinera arbetsliv och familjeliv, vilket är bra både ur arbetsgivarens och arbetstagarens perspektiv. Ekvationen är enkel: bättre balans i "livspusslet" = lyckligare och friskare medarbetare = effektivare och lojalare medarbetare.
Framför allt har kommissionen på senare år förbättrat möjligheterna att arbeta deltid, ta föräldraledigt och jobba hemifrån. 37,5 timmars arbetsvecka är ett annat exempel (även om jag inte känner en enda kollega som inte jobbar långt över 40 timmar per vecka).
Det nya flextidsystemet, som över hälften av personalen har valt att ansluta sig till, är också ett led i att skapa förutsättningar för balans mellan arbete och familj. Enligt detta ska man vara på kontoret mellan 9.30 - 16.30; övrig tid kan man i teorin flexa ut om man har tillräckligt med flextid på kontot (dvs om man inte har akuta saker att uträtta vilket man i praktiken ofta har).
Det nya flextidsystemet, som över hälften av personalen har valt att ansluta sig till, är också ett led i att skapa förutsättningar för balans mellan arbete och familj. Enligt detta ska man vara på kontoret mellan 9.30 - 16.30; övrig tid kan man i teorin flexa ut om man har tillräckligt med flextid på kontot (dvs om man inte har akuta saker att uträtta vilket man i praktiken ofta har).
Samtidigt kan man fråga sig vad dessa rättigheter faktiskt innebär i praktiken. När jag ser hur mycket tid vissa av kollegorna spenderar på kontoret, kan jag konstatera att flertalet inte tycks utnyttja dessa möjligheter. Det gäller - förstås - särskilt manliga kollegor.
Statistik från de lokala fackföreningar talar också sitt tydliga språk: andelen deltidsarbetande kvinnor på kommissionen är 85%, av kommissionens ca 4700 föräldralediga år 2010 var 80% är 80%, och av dem som har jobbar hemifrån är 67% kvinnor.
Ojämställt så det förslår alltså (men kanske inte så annorlunda jämfört med motsvarande statistik i Sverige?).
Detta innebär enligt facket att kommissionsanställda jobbade hela 88 000 dagar "gratis" under 2010 - motsvarande 400 heltidstjänster.
Personligen tycker jag det ligger en del i fackens kritik, samtidigt som man tenderar att undervärdera individens egna ansvar för att se till att man kommer hem i tid på kvällen, ta ut den flextid man har rätt till eller begära den deltid/föräldraledighet som man har rätt till. Även som man.
Vissa kollegor klagar ständigt över att det är för mycket att göra och de ser för lite av vänner och familj, men de vågar (eller vill) inte ta strid för att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns.
Min egen erfarenhet säger mig att även om arbetstempot ofta är högt så handlar det mycket om att prioritera rätt och framför allt att sätta tydliga gränser - både för sig själv och för cheferna - för hur mycket tid man faktiskt ska spendera på kontoret.
20 april 2012
Allvetande
I morse argumenterade min 4-åriga grabb kraftfullt för att han inte behöver gå till skolan mer eftersom han redan "vet allt" och således inte behöver lära sig mer.
När jag frågade vad han vet så svarade han: "Jag vet att det har funnits dinosaurier, för man har hittat benen. Jag vet att träden ger oss syre så vi kan andas. Jag vet att solen är en eldboll. Och jag vet att Anakin Skywalker först var snäll och sen blev elak. Det räcker!".
Jag blev ganska svarslös inför denna (för en fyraåring) imponerande kunskap - och argumentationsteknik. Men släpade honom ändå till förskolan.
När argumenten tryter tar som bekant nävarna vid.
När jag frågade vad han vet så svarade han: "Jag vet att det har funnits dinosaurier, för man har hittat benen. Jag vet att träden ger oss syre så vi kan andas. Jag vet att solen är en eldboll. Och jag vet att Anakin Skywalker först var snäll och sen blev elak. Det räcker!".
Jag blev ganska svarslös inför denna (för en fyraåring) imponerande kunskap - och argumentationsteknik. Men släpade honom ändå till förskolan. När argumenten tryter tar som bekant nävarna vid.
19 april 2012
Gröna jobb - räddningen för EU?
Kommissionen presenterar i dagarna konkreta åtgärder för att skapa fler jobb i det krisande EU. Störst potential för nya arbetstillfällen finns enligt denna rapport inom områdena miljö, hälsa och IT. Bara inom energieffektiviseringssektorn kan 2 miljoner nya jobb skapas. Skatteväxling (lägre skatt på arbete och högre på energi och resurser) lyfts fram som en nyckelåtgärd.
Låt oss hoppas att Europas finans- och arbetsmarknadsministrar lystrar. Då blir det inte bara färre arbetslösa, utan också renare miljö, bättre hälsa och snabbare internet i EU i framtiden. Många flugor på smällen, alltså.
Ett land som verkar ta till sig argumenten är faktiskt det krisande Grekland, där statsministern nyligen gjorde ett utspel om att satsa stort på förnybar energi (särskilt solkraft) för att ta sig ur krisen. I ett längre perspektiv tänker man sig att upp till 100% av elkraften ska produceras av förnybara källor.
Låt oss hoppas att Europas finans- och arbetsmarknadsministrar lystrar. Då blir det inte bara färre arbetslösa, utan också renare miljö, bättre hälsa och snabbare internet i EU i framtiden. Många flugor på smällen, alltså.
Ett land som verkar ta till sig argumenten är faktiskt det krisande Grekland, där statsministern nyligen gjorde ett utspel om att satsa stort på förnybar energi (särskilt solkraft) för att ta sig ur krisen. I ett längre perspektiv tänker man sig att upp till 100% av elkraften ska produceras av förnybara källor.
18 april 2012
Ode över en leksaksbil
Vissa saker var bättre förr. Leksakers hållbarhet till exempel.
Denna lilla leksaksbil hållit i nästan 40 år, innan den blev obrukbar till följd av en något omild behandling av min fyraåring. "Ulf" stod det länge på taket med stora svarta bokstäver, för att ingen skulle sno bilen i sandlådan. Tre decennier senare hittade jag den i en låda på vinden och gav den i julklapp till mina egna barn - det blev en klar favorit eftersom den rullade så bra och inte gick sönder så lätt.
Kan inte låta bli att jämföra med det made-in-China-skräp som man köper i leksaksaffärerna nuförtiden. Det mesta går sönder efter någon månad, ibland inom några dagar eller rent av timmar, oavsett om det handlar om bilar eller andra leksaker.
En effekt av den dåliga kvaliteten på leksakerna är att man köper nytt hela tiden. Forskarstudier visar att svenska barn har över 500 leksaker i genomsnitt. Hur många leksaker belgiska barn har vet jag inte, men köphysterin verkar vara minst lika stor här.
Men nu är det slut med det. Högre kvalietet och längre hållbarhet är det som gäller från och med nu - även om det blir dyrare. Annars blir det ingen tomte mer.
Här kan man läsa om en aktuell forskarrapport om vikten av att utveckla produkter som håller längre och kan lagas och putsas upp.
 |
| Kära leksabil. Jag fick dig av mormor för snart 38 år sedan. Efter lång och trogen tjänstgöring har du har tappat dina framdäck och fått taket intryckt, och det är dags att rulla in i leksakshimlen. Tack för alla rulliga minnen du har givit både mig och mina barn. |
Kan inte låta bli att jämföra med det made-in-China-skräp som man köper i leksaksaffärerna nuförtiden. Det mesta går sönder efter någon månad, ibland inom några dagar eller rent av timmar, oavsett om det handlar om bilar eller andra leksaker.
En effekt av den dåliga kvaliteten på leksakerna är att man köper nytt hela tiden. Forskarstudier visar att svenska barn har över 500 leksaker i genomsnitt. Hur många leksaker belgiska barn har vet jag inte, men köphysterin verkar vara minst lika stor här.
Men nu är det slut med det. Högre kvalietet och längre hållbarhet är det som gäller från och med nu - även om det blir dyrare. Annars blir det ingen tomte mer.
Här kan man läsa om en aktuell forskarrapport om vikten av att utveckla produkter som håller längre och kan lagas och putsas upp.
13 april 2012
Förhandlingar om luft och klimat
Ännu en hektisk vecka till ända, präglad av förberedelser inför det avgörande FN-förhandlingsmötet i Geneve i april/maj om ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya utsläppsmål för 2020. Igår hade vi ett sista EU-koordineringsmöte med medlemsländerna i Bryssel, och de många delarna i EU-positionen (som både förbereds och förhandlas av kommissionen) börjar äntligen falla på plats.
Trots detta återstår en hel del att komma överens om, inklusive ett 10-tal av EU:s totalt över 100 nya utsläppsmål (5 utsläppsmål per land). Vi har bara två veckor på oss att hinna med detta, vilket blir tight. Alternativet - innebärande att EU inte har någon klar position - finns dock inte på kartan.
Luftvårdsförhandlingarna har både likheter och olikheter med klimatförhandlingarna. Nyligen läste jag med stor behållning en bok skriven av en gammal kollega, Anders Turesson, som var svensk chefsförhandlare i klimatförhandlingarna i över tio år.
Ander skriver insiktsfullt, kortfattat och intressant om hans erfarenheter från förhandlingarna i klimatkonventionen under förra decenniet, med avslut i partsmötena i Köpenhamn och Cancun (dvs före det senaste mötet i Durban). Boken ger en ovärderlig inblick i klimatfrågans komplexitet och förhandlingsspelets alla turer, och kan varmt rekommenderas.
Särskilt intressant var det att läsa om vad som egentligen hände i det omtalade köpenhamnsmötet under det svenska EU-ordförandeskapet 2009, där resultatet (det s k Köpenhamnsackordet) i hög grad dikterades av USA och Kina och EU hamnade på åskådarplats.
Boken kan nog också skapa en större förståelse för varför klimatprocessen är så trög och hur svårt det faktiskt är för ca 190 länder att enas om åtgärder som har mycket långtgående konsekvenser för samhällsekonomi, transportssystem och energiförsörjning. Den ger även en detaljerad inblick i hur livet som förhandlare kan te sig - med otaliga långa resor, trista mötesrum, och frustrerande och ofta resultatlösa FN- och EU-möten och nattmanglingar där man endast flyttar kommatecken och hakparenteser fram och åter. Långt mindre glamoröst än vad det kan låta.
Boken går att ladda ner gratis på nätet.
Trots detta återstår en hel del att komma överens om, inklusive ett 10-tal av EU:s totalt över 100 nya utsläppsmål (5 utsläppsmål per land). Vi har bara två veckor på oss att hinna med detta, vilket blir tight. Alternativet - innebärande att EU inte har någon klar position - finns dock inte på kartan.
Luftvårdsförhandlingarna har både likheter och olikheter med klimatförhandlingarna. Nyligen läste jag med stor behållning en bok skriven av en gammal kollega, Anders Turesson, som var svensk chefsförhandlare i klimatförhandlingarna i över tio år.
 |
| Ander Turesson, f d svensk klimatförhandlare och kollega |
Särskilt intressant var det att läsa om vad som egentligen hände i det omtalade köpenhamnsmötet under det svenska EU-ordförandeskapet 2009, där resultatet (det s k Köpenhamnsackordet) i hög grad dikterades av USA och Kina och EU hamnade på åskådarplats.
Boken kan nog också skapa en större förståelse för varför klimatprocessen är så trög och hur svårt det faktiskt är för ca 190 länder att enas om åtgärder som har mycket långtgående konsekvenser för samhällsekonomi, transportssystem och energiförsörjning. Den ger även en detaljerad inblick i hur livet som förhandlare kan te sig - med otaliga långa resor, trista mötesrum, och frustrerande och ofta resultatlösa FN- och EU-möten och nattmanglingar där man endast flyttar kommatecken och hakparenteser fram och åter. Långt mindre glamoröst än vad det kan låta.
Boken går att ladda ner gratis på nätet.
01 april 2012
Solsting i april
Tar en välbehävlig påsk-paus i ljuvliga Provence med familjen. drygt 4 och en halv timme med TGV - otroligt smidigt (hade tagit ett halvt dygn med bil...). Dessutom säkert - och miljövänligt.
Här har våren kommit ytterligare två veckor eller så längre, och idag var det knappt uthärdligt i solen på uteserveringarna i Aix. De berömda platanerna har just slagit ut, och vårblommorna liksom lyser upp staden med allehanda färger.
Idag har vi räknat till hela 13 "tulpaner" (som minstingen av någon anledning kallar fontänerna); lejon- och delfinfontänerna var klart populärast, där ville grabbarna gärna bada för att svalka sig.
Men nu har lillgrabben plötsligt fått feber och känner sig rejält hängig. Vi misstänker faktiskt solsting. Den 1a april... Hoppas han repar sig lika snabbt som han brukar så att resten av veckan i Provence inte brinner inne.
Här har våren kommit ytterligare två veckor eller så längre, och idag var det knappt uthärdligt i solen på uteserveringarna i Aix. De berömda platanerna har just slagit ut, och vårblommorna liksom lyser upp staden med allehanda färger.
Idag har vi räknat till hela 13 "tulpaner" (som minstingen av någon anledning kallar fontänerna); lejon- och delfinfontänerna var klart populärast, där ville grabbarna gärna bada för att svalka sig.
Men nu har lillgrabben plötsligt fått feber och känner sig rejält hängig. Vi misstänker faktiskt solsting. Den 1a april... Hoppas han repar sig lika snabbt som han brukar så att resten av veckan i Provence inte brinner inne.
23 mars 2012
Medlemsländer riskerar nya miljöböter
Premiär för kortbyxor och T-shirt på cykeln till jobbet idag - våren har kommit till Bryssel, med strålande sol och 20 grader varmt på dagarna. Körsbärsträden och forsythian blommar redan, blåregnet är på gång och magnoliaträdens sprängfyllda knoppar är redo att brista vilken minut som helst. Våren och hösten är Bryssels bästa årstider.
Själva ser vi tyvärr inte mycket av solen under de långa arbetsdagarna i kontoret. Kollegorna på miljödirektoratets juridiska enhet har varit särskilt upptagna den senaste tiden.
Bl.a. ska Finland nu dras inför EU-domstolen för att de inte har infört EU:s lagstiftning om miljövänliga fordon, med hot om höga dagsböter (13 000 euro/dag) om man inte omedelbart skriver in EU-reglerna i den nationella lagstiftningen. Cypern och Belgien dras inför rätta för bristande hantering av miljöbrott, och Polen har stora brister i genomförandet av skrotbilsdirektivet, reglerna för förnybar energi och energimärkningsdirektivet. Slovakien har felaktigt struntat i att anlaysers miljeffekterna av stora infrastruktursatsningar och har problem med avfallsförpackningsdirektivet. Italien har inte genomfört ramvattendirektivet som man ska, och Österrike och Portugal har inte infört direktivet om transport av farligt avfall på ett korrekt sätt.
Också Sverige dras inför rätta, då kommissionen ser brister med Sveriges genomförande av direktivet för strategisk miljökonsekvensanalys.
Här kan man läsa mer.
Bl.a. ska Finland nu dras inför EU-domstolen för att de inte har infört EU:s lagstiftning om miljövänliga fordon, med hot om höga dagsböter (13 000 euro/dag) om man inte omedelbart skriver in EU-reglerna i den nationella lagstiftningen. Cypern och Belgien dras inför rätta för bristande hantering av miljöbrott, och Polen har stora brister i genomförandet av skrotbilsdirektivet, reglerna för förnybar energi och energimärkningsdirektivet. Slovakien har felaktigt struntat i att anlaysers miljeffekterna av stora infrastruktursatsningar och har problem med avfallsförpackningsdirektivet. Italien har inte genomfört ramvattendirektivet som man ska, och Österrike och Portugal har inte infört direktivet om transport av farligt avfall på ett korrekt sätt.
Också Sverige dras inför rätta, då kommissionen ser brister med Sveriges genomförande av direktivet för strategisk miljökonsekvensanalys.
Här kan man läsa mer.
20 mars 2012
Fotokemisk smog
Vanlig syrgas består som bekant av två syreatomer som sitter ihop, och har formeln O2. Syre kan dock också under vissa förutsättningar bilda ozon, som istället består av 3 syremolekyler, O3.
Ozon som bildas på marknivå kallas marknära ozon, eller fotokemisk smog. Det är en aggressiv luftförorening som (till skillnad från atmosfäriskt ozon som bildas på hög höjd och skyddar oss från solens ultravioletta strålning) är skadlig för både hälsa och miljö. Föroreningen har en skarp odör som påminner om klorin, och kan leda till skador på luftvägarna, huvudvärk och ögonirritation på både djur och människor. Även växtmaterial kan brytas ner och ozon kan därmed också orsaka omfattande skador på jordbruket.
En ozon-molekyl lever i genomsnitt ca 3 veckor innan den bryts ner. Den har ett komplicerat bildningsmönster och uppstår vid "rätt" kombination av solljus, metan och andra kolväten, och kväveoxider. Eftersom klimatförhållandena har stor påverkan, är ozon-nivåerna som regel högre på sommaren, och marknära ozon bildas i större utsträckning i södra Europa med sina varma somrar. Kväveoxid kommer till stor del från trafiken, men de negativa ozon-effekterna uppstår oftast en bra bit ifrån motorvägarna och stadskärnorna.
För att minimera de ozon-relaterade skadorna har EU infört flera lagstadgade mål- och gränsvärden för både själva ozonhalterna och för några av byggstenarna till ozonmolekylen (såsom kvävoxider). Nu visar glädjande nog en studie från EU:s miljöbyrå EEA att ozonhalterna under sommaren 2011 var de lägsta på ca 15 år.
Samtidigt finns det en del som tyder på att de minskade ozonhalterna 2011 kan vara temporära. Trots att utsläppen av ozon-komponenterna har minskat rejält så tror EEA de lägre ozonhalterna under 2011 i första hand beror på en ovanligt kylig och blöt sommar.
Ozon-problematiken är en central del av den pågående luftvårdsöversynen i EU. För att 2011 ska bli representativt för minskade ozonhalter i luften krävs nog tyvärr mer än att hoppas på regniga somrar.
Ozon som bildas på marknivå kallas marknära ozon, eller fotokemisk smog. Det är en aggressiv luftförorening som (till skillnad från atmosfäriskt ozon som bildas på hög höjd och skyddar oss från solens ultravioletta strålning) är skadlig för både hälsa och miljö. Föroreningen har en skarp odör som påminner om klorin, och kan leda till skador på luftvägarna, huvudvärk och ögonirritation på både djur och människor. Även växtmaterial kan brytas ner och ozon kan därmed också orsaka omfattande skador på jordbruket.
En ozon-molekyl lever i genomsnitt ca 3 veckor innan den bryts ner. Den har ett komplicerat bildningsmönster och uppstår vid "rätt" kombination av solljus, metan och andra kolväten, och kväveoxider. Eftersom klimatförhållandena har stor påverkan, är ozon-nivåerna som regel högre på sommaren, och marknära ozon bildas i större utsträckning i södra Europa med sina varma somrar. Kväveoxid kommer till stor del från trafiken, men de negativa ozon-effekterna uppstår oftast en bra bit ifrån motorvägarna och stadskärnorna.
För att minimera de ozon-relaterade skadorna har EU infört flera lagstadgade mål- och gränsvärden för både själva ozonhalterna och för några av byggstenarna till ozonmolekylen (såsom kvävoxider). Nu visar glädjande nog en studie från EU:s miljöbyrå EEA att ozonhalterna under sommaren 2011 var de lägsta på ca 15 år.
Samtidigt finns det en del som tyder på att de minskade ozonhalterna 2011 kan vara temporära. Trots att utsläppen av ozon-komponenterna har minskat rejält så tror EEA de lägre ozonhalterna under 2011 i första hand beror på en ovanligt kylig och blöt sommar.
Ozon-problematiken är en central del av den pågående luftvårdsöversynen i EU. För att 2011 ska bli representativt för minskade ozonhalter i luften krävs nog tyvärr mer än att hoppas på regniga somrar.
12 mars 2012
Ny låsning om EU:s framtida klimatpolitik
Trots utdragna förhandlingar till sent på kvällen så misslyckades EU:s miljöministrar vid fredagens miljörådsmöte både med att besluta om nya regler för odling av GMO-grödor och anta politiska slutsatser om långsiktig klimatstrategi för EU (ny polsk blockering, trots att de 26 övriga länderna var överens). Den senare frågan toppar veckobrevet från EU-representationen.
Det uteblivna klimatbeslutet lägger ännu en kall hand över EU:s framtida klimatpolitik. Det riskerar också att begränsa möjligheterna för att stärka EU:s luftvårdspolitik eftersom klimat- och luftåtgärder ofta (om än inte alltid) går som hand i handske.
Däremot antogs en EU-position inför FN-toppmötet om hållbar utveckling i Rio i juni i år, och "min" egen fråga om nya utsläppstak för 2020 (som dock endast var uppe som informationspunkt) seglade igenom utan överraskningar.
Här kan man läsa mer om miljöministermötet.
Det uteblivna klimatbeslutet lägger ännu en kall hand över EU:s framtida klimatpolitik. Det riskerar också att begränsa möjligheterna för att stärka EU:s luftvårdspolitik eftersom klimat- och luftåtgärder ofta (om än inte alltid) går som hand i handske.
Däremot antogs en EU-position inför FN-toppmötet om hållbar utveckling i Rio i juni i år, och "min" egen fråga om nya utsläppstak för 2020 (som dock endast var uppe som informationspunkt) seglade igenom utan överraskningar.
Här kan man läsa mer om miljöministermötet.
05 mars 2012
Luftkvalitetsproblem i Kina
Inte bara EU och västvärlden försöker förbättra luftmiljön. Även Kina har börjat strama upp sin miljöplitik på sistone, för att försöka undvika de värsta miljö- och hälsokonsekvenserna.
Frågan är hur man lyckas. I denna BBC-artikel (med flera intressanta artikel-länkar under artikeltexten) kan man läsa om den allt sämre luftkvaliteten i kinesiska städer. Detta är förstås en ofrånkomlig konsekvens av den ohämmade industriella tillväxt som landet har haft de senaste decennierna.
Det är svårt att föreställa sig hur det är att inte ha tillgång till ren luft. Även om Bryssel har bland den sämsta luftkvaliteteten i Europa, så är det förstås på en helt annan nivå än i Hongkong eller Peking.
Ur hälsosynpunkt är små partiklar, s k PM 2.5, från olikta typer av förbränning den farligaste av luftföroreningarna. Partiklarna fastnar i lungorna och kan leda till t.ex. luftrörsproblem eller cancer. Kineserna ska nu bygga 1500 mätstationer för att skaffa sig en bättre bild av läget, och införa ett dagligt gränsvärde för sådana småpartiklar på 75 mikrogram per kubikmeter som ska gälla från 2016.
EU:s gränsvärde är tre gånger mindre - 25 mikrogram. Men trots det relativt oambitiösa - och i sig otillräckliga - kinesiska gränsvärdet, så beräknar man att det kommer att överskridas i mer än 2/3 av alla Kinas städer.
Våra kinesiska vänner har ett högt pris att betala för sin materiella tillväxt.
Frågan är hur man lyckas. I denna BBC-artikel (med flera intressanta artikel-länkar under artikeltexten) kan man läsa om den allt sämre luftkvaliteten i kinesiska städer. Detta är förstås en ofrånkomlig konsekvens av den ohämmade industriella tillväxt som landet har haft de senaste decennierna.
Det är svårt att föreställa sig hur det är att inte ha tillgång till ren luft. Även om Bryssel har bland den sämsta luftkvaliteteten i Europa, så är det förstås på en helt annan nivå än i Hongkong eller Peking.
Ur hälsosynpunkt är små partiklar, s k PM 2.5, från olikta typer av förbränning den farligaste av luftföroreningarna. Partiklarna fastnar i lungorna och kan leda till t.ex. luftrörsproblem eller cancer. Kineserna ska nu bygga 1500 mätstationer för att skaffa sig en bättre bild av läget, och införa ett dagligt gränsvärde för sådana småpartiklar på 75 mikrogram per kubikmeter som ska gälla från 2016.
EU:s gränsvärde är tre gånger mindre - 25 mikrogram. Men trots det relativt oambitiösa - och i sig otillräckliga - kinesiska gränsvärdet, så beräknar man att det kommer att överskridas i mer än 2/3 av alla Kinas städer.
Våra kinesiska vänner har ett högt pris att betala för sin materiella tillväxt.
02 mars 2012
Fjällskivling i kontorsrabatten
Mitt i brinnande förberedelser inför både rådsarbetsgrupp och rådsmöte (där vi ska försöka komma överens med medlemsländerna om nya utsläppstak till 2020) så ska hela enheten byta kontorsbyggnad. Renoveringen av enhetens gamla lokaler på miljödirektoratets adress Beaulieu 5 var äntligen klar, så vi kunde lämna våra temporära lokaler några hundra meter längre upp på gatan (om man nu tycker att ett år är temporärt).
Inte lätt att leverera alla dokument i tid och hinna med alla möten när man ska packa flyttlådor, beställa stolar, få telefonen att funka, trilskas med nya (ej fungerande) printers...
Tur då att flytten blev en uppgradering för min del - nu har jag t o m eget kontor, med en finfin utsikt över höghusen brevid.
Hela Beaulieu är faktiskt en mycket tilltalande kontorsbyggnad med inglasad innergård fylld av rabatter och gröna växter. Kollegan berättade att det tills helt nyligen hade växt stolt fjällskivling i en av rabatterna.Vågar man gissa att svampen blev uppäten i den allmänna flyttröran?
Inte lätt att leverera alla dokument i tid och hinna med alla möten när man ska packa flyttlådor, beställa stolar, få telefonen att funka, trilskas med nya (ej fungerande) printers...
Tur då att flytten blev en uppgradering för min del - nu har jag t o m eget kontor, med en finfin utsikt över höghusen brevid. Hela Beaulieu är faktiskt en mycket tilltalande kontorsbyggnad med inglasad innergård fylld av rabatter och gröna växter. Kollegan berättade att det tills helt nyligen hade växt stolt fjällskivling i en av rabatterna.
22 februari 2012
Ett riktigt jobb?
Härom dagen frågade min 4-åring: Pappa, vad ska du bli när du blir stor?
Tja, kanske vill jag jobba med miljösamarbete i Europa, försökte jag. För ärligt talat så jag tycker nog att det jobb jag redan har är bland det roligaste och mest meningsfulla man kan hålla på med.
Jaha. Men vad gör man då? frågade han.
Hmmm. Ja, jo, man sitter vid ett skrivbord i ett kontor hela dagarna utom när man går på viktiga möten. Och så skriver man e-mail och olika viktiga papper på datorn som man hoppas ska leda till att det blir renare luft och vatten och att människor och vilda djur och träd och blommor i naturen inte ska bli sjuka eller försvinna. (Talande nog så kändes det nödvändigt att lägga till ordet "viktiga" här och där för att inte arbetsuppgifterna skulle låta alltför torftiga. Det räckte dock inte riktigt till för att imponera på grabben.)
NÄMEN! svarade han upprört. Det är väl inget JOBB! Jag menar ju ett RIKTIGT jobb! Som POLIS eller nåt.
Och visst ligger det väl en hel del i hans spontana och enkla resenomang om man tänker efter. Det är onekligen långt mellan de byråkratiska och ofta omständiga och kompromissfyllda övningar vi håller på med i EU:s institutioner, och den verklighet vi vill förbättra och påverka. Möjligen skulle man göra bättre konkret nytta som miljöteknik-ingenjör i ett progressivt företag, budgethandläggare på Finansdepartementet, eller ordförande i någon miljönämnd i en kommun (även om nog också dessa yrken handlar mycket om olika former av pappershantering).
Eller varför inte just miljöbrottsutredare vid polisen, där man kan jobba med att sätta åt de riktiga miljöbovarna.
Å andra sidan: varenda viktigt beslut i dagens samhälle som i någon mån påverkar verkligheten börjar med något virtuellt och byråkratiskt - oftast ett email eller en promemoria som någon skriver och som sen processas genom systemet, och som efter otaliga möten, omskrivningar och förändringar kan accepteras och tillämpas med verklig innebörd och effekt. EU:s beslut och regler må vara långt ifrån perfekta, men de gäller trots allt närmare en halv miljard människor, och har även en hel del inflytande på andra länder och regioner.
På så vis kan man trots allt intala sig att det virtuella slitet på kontoret med att skriva eller ge synpunkter på några av dessa byråkratiska papper och processer faktiskt bidrar till att vrida samhällsutvecklingen i rätt riktning.
Men hur förklarar men det för en 4-åring?
Tja, kanske vill jag jobba med miljösamarbete i Europa, försökte jag. För ärligt talat så jag tycker nog att det jobb jag redan har är bland det roligaste och mest meningsfulla man kan hålla på med.
Jaha. Men vad gör man då? frågade han.
Hmmm. Ja, jo, man sitter vid ett skrivbord i ett kontor hela dagarna utom när man går på viktiga möten. Och så skriver man e-mail och olika viktiga papper på datorn som man hoppas ska leda till att det blir renare luft och vatten och att människor och vilda djur och träd och blommor i naturen inte ska bli sjuka eller försvinna. (Talande nog så kändes det nödvändigt att lägga till ordet "viktiga" här och där för att inte arbetsuppgifterna skulle låta alltför torftiga. Det räckte dock inte riktigt till för att imponera på grabben.)
NÄMEN! svarade han upprört. Det är väl inget JOBB! Jag menar ju ett RIKTIGT jobb! Som POLIS eller nåt.
Och visst ligger det väl en hel del i hans spontana och enkla resenomang om man tänker efter. Det är onekligen långt mellan de byråkratiska och ofta omständiga och kompromissfyllda övningar vi håller på med i EU:s institutioner, och den verklighet vi vill förbättra och påverka. Möjligen skulle man göra bättre konkret nytta som miljöteknik-ingenjör i ett progressivt företag, budgethandläggare på Finansdepartementet, eller ordförande i någon miljönämnd i en kommun (även om nog också dessa yrken handlar mycket om olika former av pappershantering).
Eller varför inte just miljöbrottsutredare vid polisen, där man kan jobba med att sätta åt de riktiga miljöbovarna.
Å andra sidan: varenda viktigt beslut i dagens samhälle som i någon mån påverkar verkligheten börjar med något virtuellt och byråkratiskt - oftast ett email eller en promemoria som någon skriver och som sen processas genom systemet, och som efter otaliga möten, omskrivningar och förändringar kan accepteras och tillämpas med verklig innebörd och effekt. EU:s beslut och regler må vara långt ifrån perfekta, men de gäller trots allt närmare en halv miljard människor, och har även en hel del inflytande på andra länder och regioner.
På så vis kan man trots allt intala sig att det virtuella slitet på kontoret med att skriva eller ge synpunkter på några av dessa byråkratiska papper och processer faktiskt bidrar till att vrida samhällsutvecklingen i rätt riktning.
Men hur förklarar men det för en 4-åring?
15 februari 2012
Fakta om min arbetsplats
Många tror att EU-kommissionen är en enorm byråkratisk apparat, med tusentals anställda i ett mängd stora kontorsbyggnader.
Det är den förstås också.
Men säkert inte riktigt så stor som många tror, med tanke på de de minst sagt omfattande uppgifter man har som både förslagsställare och vakthund för i stort sett all EU-relaterad verksamhet.
Lite statistik, och jämförelser, tagna från kommisisonens interntidning:
År 2011 fanns det 32800 anställda på kommissionen, av de totalt 40600 personer som jobbar på EU:s huvudinstitutioner (att jämföra med t.ex. Skatteverket som har 10700 anställda, Malmö stad med ca 20000 eller Volvo med ca 28000 anställda i Sverige). Av dessa, rekryterades drygt 1800 förra året (jag var en av dem). Ungefär 22000 är fast anställda. Totalantalet har ökat med ca 20% sedan år 2000, men minskade med 4% mellan 2010 och 2011. Detta kan t.e.x. jämföras med EU-parlamentet, där antalet anställda har ökat med över 50% sedan år 2000, och även ökade 2010-11 (med 4%).
74% (2010) av alla anställda på kommisionen kommer från "EU15" (dvs de gamla medlemsstaterna, innan öst-utvidgningen), och de allra flesta som jobbar här är belgare (15%), italienare (11%), tyskar (7%), spanjorer (7%) och fransmän (10%). Medan endast knappt 2% är svenskar.
49% av alla anställda är kvinnor, men endast ca 15% av alla chefer är kvinnor - detta trots att mycket har gjorts för att försöka få in fler kvinnor på chefsnivå de senaste åren. 1995 vare mindre än 5% av de högsta cheferna kvinnor.
Majoriteten av de anställda är över 45 år gamla (ännu drar jag alltså ner åldersgenomsnittet), medan en tredjedel av de högre cheferna är över 60 och de temporärt anställda som regel är under 37 år.
Antal kommissionsbyggnader: 55 i Bryssel och 11 i Luxemburg.
År 2011 arrangerades drygt 20 000 fortbildningskurser för kommissionsanställda. Själv gick jag fyra av dessa.
EU:s administration (för alla institutioner, inte bara kommissionen) kostar ca 5.8% av EU:s totala budget.
Här kan man läsa mer om man vill förkovra sig ytterligare i kommissionsstatistiken.
Det är den förstås också.
Men säkert inte riktigt så stor som många tror, med tanke på de de minst sagt omfattande uppgifter man har som både förslagsställare och vakthund för i stort sett all EU-relaterad verksamhet.
Lite statistik, och jämförelser, tagna från kommisisonens interntidning:
År 2011 fanns det 32800 anställda på kommissionen, av de totalt 40600 personer som jobbar på EU:s huvudinstitutioner (att jämföra med t.ex. Skatteverket som har 10700 anställda, Malmö stad med ca 20000 eller Volvo med ca 28000 anställda i Sverige). Av dessa, rekryterades drygt 1800 förra året (jag var en av dem). Ungefär 22000 är fast anställda. Totalantalet har ökat med ca 20% sedan år 2000, men minskade med 4% mellan 2010 och 2011. Detta kan t.e.x. jämföras med EU-parlamentet, där antalet anställda har ökat med över 50% sedan år 2000, och även ökade 2010-11 (med 4%).
74% (2010) av alla anställda på kommisionen kommer från "EU15" (dvs de gamla medlemsstaterna, innan öst-utvidgningen), och de allra flesta som jobbar här är belgare (15%), italienare (11%), tyskar (7%), spanjorer (7%) och fransmän (10%). Medan endast knappt 2% är svenskar.
49% av alla anställda är kvinnor, men endast ca 15% av alla chefer är kvinnor - detta trots att mycket har gjorts för att försöka få in fler kvinnor på chefsnivå de senaste åren. 1995 vare mindre än 5% av de högsta cheferna kvinnor.
Majoriteten av de anställda är över 45 år gamla (ännu drar jag alltså ner åldersgenomsnittet), medan en tredjedel av de högre cheferna är över 60 och de temporärt anställda som regel är under 37 år.
Antal kommissionsbyggnader: 55 i Bryssel och 11 i Luxemburg.
År 2011 arrangerades drygt 20 000 fortbildningskurser för kommissionsanställda. Själv gick jag fyra av dessa.
EU:s administration (för alla institutioner, inte bara kommissionen) kostar ca 5.8% av EU:s totala budget.
Här kan man läsa mer om man vill förkovra sig ytterligare i kommissionsstatistiken.
08 februari 2012
Big Jumper Day
Nej, det handlar inte om en friluftsdag med stav- eller längdhopp.
Utan om en belgisk skol-miljökampanj - "Journée Gros Pull" som det heter på franska - som även den Europeiska skolan tycks haka på. Idén går ut på att eleverna nästa måndag ska pallta på sig extra stora varma tröjor, eftersom man då avser sänka innetemperaturen på alla skolor med 2 grader och på detta sätt spara upp till 14% av energiåtgången för uppvärmning. Tröjorna ska man ha på sig för att slippa frysa.
Med tanke på att vi har haft 10-15 grader kallt i Bryssel de senaste dagarna (ovanligt kallt för den här breddgraden) så kan säkert energibesparingen vara ganska betydande - även om det i det stora hela förstås har en högst begränsad inverkan på den totala enerigförbrukningen och nog har långt större betydelse som ett sätt att öka miljömedvetenheten än att på allvar ta itu med miljöproblemen.
Frågan är vad ska man tycka om detta initiativ? Som miljövän kan man väl i princip inte vara annat än i grunden positiv; det blir ett bra tillfälle att prata miljö och energi med morgondagens generation, både hemma och i skolan, och förhoppsningsvis bidrar det till att på lite sikt skapa acceptans för mer verkningsfulla miljöåtgärder.
Samtidigt finns det risk att man återigen lär sig att det är individens ansvar att lösa miljöfrågorna (när det i själva verket handla rom systemfel) och att miljöproblem endast kan lösas genom personliga uppoffring (i detta fall genom att frysa). Inte helt lyckat.
I Belgien vimlar det av dåligt isolerade hus (och skolor, skulle jag tro), och en större satsning på att extraisolera offentliga byggnader eller skapa incitament för att spara värmeenergi i större skala skulle nog vara långt mer effektivare. På kommissionen har man faktiskt gjort en hel del för att minska energiåtgången, bl.a. sänker man temperaturen i kommissionens byggnader avsevärt under helgerna (vilket för övrigt ger en bra anledning att inte jobba helg).
Men det ena utesluter ju inte det andra. På måndag ska jag prata miljö och energi med grabben.
Utan om en belgisk skol-miljökampanj - "Journée Gros Pull" som det heter på franska - som även den Europeiska skolan tycks haka på. Idén går ut på att eleverna nästa måndag ska pallta på sig extra stora varma tröjor, eftersom man då avser sänka innetemperaturen på alla skolor med 2 grader och på detta sätt spara upp till 14% av energiåtgången för uppvärmning. Tröjorna ska man ha på sig för att slippa frysa.
Frågan är vad ska man tycka om detta initiativ? Som miljövän kan man väl i princip inte vara annat än i grunden positiv; det blir ett bra tillfälle att prata miljö och energi med morgondagens generation, både hemma och i skolan, och förhoppsningsvis bidrar det till att på lite sikt skapa acceptans för mer verkningsfulla miljöåtgärder.
Samtidigt finns det risk att man återigen lär sig att det är individens ansvar att lösa miljöfrågorna (när det i själva verket handla rom systemfel) och att miljöproblem endast kan lösas genom personliga uppoffring (i detta fall genom att frysa). Inte helt lyckat.
I Belgien vimlar det av dåligt isolerade hus (och skolor, skulle jag tro), och en större satsning på att extraisolera offentliga byggnader eller skapa incitament för att spara värmeenergi i större skala skulle nog vara långt mer effektivare. På kommissionen har man faktiskt gjort en hel del för att minska energiåtgången, bl.a. sänker man temperaturen i kommissionens byggnader avsevärt under helgerna (vilket för övrigt ger en bra anledning att inte jobba helg).
Men det ena utesluter ju inte det andra. På måndag ska jag prata miljö och energi med grabben.
31 januari 2012
Dubbat eller odubbat?
På flyget hem från medverkan vid ett möte med svenska miljömyndigheter och näringsliv i Stockholm förra veckan, där jag bl.a. föreläste om EU:s framtida luftvårdspolitik, läste jag med intresse en ledare om stadsluft och EU-regler i DN.
Ledaren tog upp ett intressant dilema, nämligen att trafiksäkrare dubbdäck i vintertrafik leder till fler små hälsofarliga partiklar i luften.
I Oslo har man lagt på en avgift för dem som använder dubbdäck. Med denna ekonomiska morot detta har norrmännen fått ner partikelhalten i stadsluften, samtidigt som de stadsbor som allra mest behöver dubbdäck (dvs de som ofta reser långt utanför stadskärnan) fortsatt kan använda sådana (dvs inget generellt förbud).
Sverige fälldes förra året av EU-domstolen för att ha brutit mot EU:s gränsvärden för partiklar i Stockholm och några andra större städer mellan 2005-2007, och nu gäller det att visa EU-kommisisonen att man vidtar åtgärder. Kanske kan det norska exemplet visa vägen framåt.
Även Bryssel lider av höga partikelhalter, men knappast från dubbdäck. Det är nog bara en och annan nordbo som byter däck i Belgien - normalt har vi ju knappt någon snö här. Istället är det höga halter av kväveoxider, ammoniak och andra föroreningar som skapar s k sekundära partiklar.
Idag var det -9 grader på morgonen (mina tunna cykelvantar förslog inte långt) vílket är köldrekord för denna säsong, och häromdagen fick vi någon millimeter snö. Om det blir mer av den varan så drabbas vi av sedvanligt trafik-kaos eftersom belgarna är notoriskt ovana vid snö i trafiken. Med eller utan dubbdäck.
Ledaren tog upp ett intressant dilema, nämligen att trafiksäkrare dubbdäck i vintertrafik leder till fler små hälsofarliga partiklar i luften.
I Oslo har man lagt på en avgift för dem som använder dubbdäck. Med denna ekonomiska morot detta har norrmännen fått ner partikelhalten i stadsluften, samtidigt som de stadsbor som allra mest behöver dubbdäck (dvs de som ofta reser långt utanför stadskärnan) fortsatt kan använda sådana (dvs inget generellt förbud).
Sverige fälldes förra året av EU-domstolen för att ha brutit mot EU:s gränsvärden för partiklar i Stockholm och några andra större städer mellan 2005-2007, och nu gäller det att visa EU-kommisisonen att man vidtar åtgärder. Kanske kan det norska exemplet visa vägen framåt.
Även Bryssel lider av höga partikelhalter, men knappast från dubbdäck. Det är nog bara en och annan nordbo som byter däck i Belgien - normalt har vi ju knappt någon snö här. Istället är det höga halter av kväveoxider, ammoniak och andra föroreningar som skapar s k sekundära partiklar.
Idag var det -9 grader på morgonen (mina tunna cykelvantar förslog inte långt) vílket är köldrekord för denna säsong, och häromdagen fick vi någon millimeter snö. Om det blir mer av den varan så drabbas vi av sedvanligt trafik-kaos eftersom belgarna är notoriskt ovana vid snö i trafiken. Med eller utan dubbdäck.
26 januari 2012
Interior design
Det slår mig att det finns en viss förkärlek för möbler och inredningsartiklar i den här branschen.
Här följer ett typiskt exempel på ett inlägg under ett förhandlingsmöte.
"Thank you, Mr Chair, for giving me the floor.
With reference to the comments just made by the distinguished member of the bureau, there is a window of opportunity to table a new proposal on emission ceilings."
Man skulle tro att det snarare handlar om en heminredningsffär än ett FN-möte om nya utsläppstak för miljöföroreningar.
Här följer ett typiskt exempel på ett inlägg under ett förhandlingsmöte.
"Thank you, Mr Chair, for giving me the floor.
With reference to the comments just made by the distinguished member of the bureau, there is a window of opportunity to table a new proposal on emission ceilings."
Man skulle tro att det snarare handlar om en heminredningsffär än ett FN-möte om nya utsläppstak för miljöföroreningar.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
