Närkontakt med miljökommissionären

Jag har tidigare reflekterat över hur annorlunda kommissionen är jämfört med regeringskansliet, bl.a. när det gäller den omfattande hierarkiska och byråkratiska uppbyggnaden, kanske i synnerhet när det gäller direktkontakter med den politiska nivån.

Från min tid som departementssekreterare, ambassadsekreterare, attaché och miljöråd i den svenska statsförvaltningen minns jag hur ofta man hade nära direktkontakter med ministern och hens politiska medarbetare. Även som nyanställd depsek fick jag tidigt delta på beredningar med ministern, för att ev komplettera ärendet med muntlig information, och höra hur hen resonerade i ens egna sakfrågor.

Detta är definitivt en aspekt som jag ofta har saknat på kommissionen, eftersom det kan ge extra inspiration och krydda i vardagsarbetet att ibland få träffa och ge direkta råd till den högsta chefen.

På kommissionen är det nämligen en annan visa: här finns det lager på lager av chefer, direktörer, generaldirektörer och kabinettmedlemmar som innebär att en vanlig dödlig "policy officer", hur senior man än anses vara, nästan aldrig får träffa miljökommissionären annat än indirekt och på avstånd. Och exakt hur relationerna ser ut mellan direktoratet (tjänstemännen och kabinettet (kommissionärens politiska stab) har jag faktiskt ännu inte riktigt förstått. Man befinner sig t o m på helt olika lokal - direktoratet vid förorten Beaulieu och kabinettet i kommissionens högkvarter Berlyamont.

Det finns gott om erfarna och duktiga kollegor här som trots lång och trogen tjänst aldrig har befunnit sig i "närkontakt" med kommissionären - delvis också kanske beroende på att deras sakområde inte har betraktats som särskilt politiskt "sexigt".

Samtidigt är det lätt att förstå varför det finns så många murar runt EU-kommissionärerna. Kommissionens förebild är inte svensk statsförvaltning utan fransk, med en mycket mer centraliserad och hierarkisk struktur. Dessutom är det lätt att inse hur kaotiskt det skulle kunna bli på kommissionen om man inte konstruerar ganska rigida besluts-strukturer med många "checks and balances"; inte minst eftersom medarbetarna på direktoratet har så olika bakgrund, ursprung och erfarenheter när det gäller bl.a. poilitiska kontakter.

För några dagar sedan kom dock något av ett genombrott för egen del. En rad omständigheter gjorde att jag ensam skulle representera direktoratet på ett 2-timmars möte om EUs luftkvalitetsöversyn mellan kommissionären och miljöorganisationernas paraplyorgan EEB. Det var första gången som jag satt sida vid sida med kommissionären (tillsammans med en kabinettsmedlem), och även om det var kommissionären som skötte det mesta av snacket så fick jag flera tillfällen att komplettera och utveckla resonemangen. Med tanke på hur ovanligt detta är, så kunde man inte annat än tacka för förtroendet.

Det blev en mycket intressant erfarenhet, och en rejäl vitamininjektion. Nästa gång jag skriver en briefing till chefen, så känns avståndet inte riktigt lika långt.

Kortbyxor och upprullade skjortärmar

Jag har hört att våren har varit segdragen i Sverige, men att döma av alla väder-kommentarer på svenska facebook nyligen så verkar den ha anlänt till slut.

Så också i Bryssel. Även här har det varit förvånansvärt kallt (t o m kvarliggande snö i mars) och ovanligt lite sol under de senaste månaderna. Men i söndags exploderade värmen - från runt nollan några dagar tidigare till närmare 20 grader i skuggan och ännu varmare i solen. Och nu kommer också grönskan; man kan nästan se med ögonen hur blad och blommor spricker ut.

Många brysselbor - även vi - tog os snabbt ut ur staden till ett av de många grönområdena för att med cykel, rolerblades eller promenadskor och picnic-korg njuta av högsommarvärme och strålande solsken.

Själva tog vi oss ut till Tervuren Park, nära Afrikanska museet, där lillgrabben fick öva sig på sin nyvunna färdighet att kunna cykla - ett av livets riktigt stora genombrott, enligt min mening; i paritet med att lära sig läsa och simma. Något man kan ha stor nytta av livet ut.

Stoltheten lyste i hans ögon när han trampade runt i det natursköna området.

Ett annat trevligt vårtecken är att cykla i kortbyxor till och från kontoret i Beaulieu-kvarteren. Väl på plats gäller det att kavla upp skjortärmarna: med huvudansvar för att ta fram tre omfattande breifings till miljöommissionären, ett faktabland om luftkvalitet till Green Week, en djupanalys om jordbrukssektorns roll i EU:s framtida luftvårdspolitik, och därtill detaljgranskning av flera nya konsultrapporter, gäller det att jobba effektivt.

Målet är att slippa helg-jobb, något jag (för en gångs skull) misslyckades med förra helgen. Redan nu inser jag dock att även nästa helg ligger i farozonen. Det vackra vårvädret ger extra motivation att blir klar under ordinarie arbetstider. 

8 minuter utan luft...

Det finns ett riktigt coolt youtube-klipp om vikten av ren luft med Umberto Pelizzari, världsmästare i fridykning. Se själva:

Centerparcs, och så ännu en SEG dag

Åter i Bryssel efter en kort (och mycket kall!) påsksemester till Frankrike, som för första gången tillbringades i en "Centerparc" i Champagne-distriktet, Lac D'Aillette. Konceptet Centerparcs är vad jag vet okänt i Sverige (jag stötte för en gångs skull inte på en enda nordbo under semestertiden!) men verkar bli alltmer populärt i delar av Västeuropa. Det finns redan ett 20-tal semesterparker i England, Holland, Belgien, Tyskland och Frankrike, och fler lär vara på gång.

Idén bakom Centerparcs är för mig mycket tilltalande: istället för tillbringa sina semestrar på solstekta stränder stranden eller i dyra och luftförorenade städer så beger man sig ut till vackert belägna semesterbyar mitt ute i naturen för att umgås med familjen och aktivera sig genom att cykla, vandra, sporta, spela, simma, klättra, etc. Man bor i små trevliga semesterhus med relativt hög standard, och en flera av aktiviteterna ingår i hyran.

På området finns bl.a. en stor sporthall, tennisbanor, lek-land, hopp-borgar, en enorm cykeluthyrningsanläggning och (till barnens, och min egen, stora förtjusning) en mycket imponerande vattenland - "aqua mundo" med bl.a. tiotals avancerade vattenrutschkanor. Dessutom finns det en affär och flera olika restauranger på området, så allt man behöver finns in om räckhåll. Och allt var extremt barnvänligt, förstås.


Trots den ovanligt kalla våren (fortfarande minusgrader på natten) blev det en riktigt härlig semester, och jag kan varmt rekommendera Centerparks till antra natur- och sportintresserade familjer som har tröttnat på semester á la kanarieholmarna.

Väl tillbaks på kontoret igen var det mindre barnvänligt. Där väntade intensiva slut-förberedelser inför vårt (kanske) avslutande s k Stakeholder-möte (SEG), som hölls igår. Den som är intresserad av att se presentationerna med senaste nytt om luftöversynen kan se alltihop i efterhand genom denna webstream-portal.

SCARP presentation

Här kan man se min presentation om EU:s luftvårdsöversyn från SCARP-konferensen nyligen.

Och här listas övriga presentationer. Många är väl värda att läsa, inte minst den om kvävecykeln från Mark Sutton.

Bli "demitarian"!

Förra veckan deltog jag som en av föreläsarna på en stor luftvårdskonferens anordnad av Naturvårdsverket och Svenska miljöinstitutet IVL.

Temat var forskning och luftkvalitet, och vid mötet presenterades resultaten från ett omfattande svenskt forskningsprogram i ämnet (Swedish Clean Air Research Programme, SCARP).

Det blev en mycket intressant övning, där man bl.a. fick lära sig att spädbarn som utsätts för höga luftföroreningsnivåer under sitt första levnadsår löper en statistiskt mycket större risk att få lung- och astmaproblem med som vuxna, och att luftföroreningar direkt kan "trigga" hjärtattacker. Det framgick också att rök från vedeldnings är på många platser lika skadlig som trafikföroreningar, och att de omfattande skogsbränderna i Ryssland medförde en starkt ökad dödlighet där under den heta sommaren 2010.

Professor Mark Sutton, som har varit en av initiativtagarna till rapporten "Our Nutrient World" berättade om vårt ineffektiva användande av kväve, som leder till svåra miljöproblem i form av övergödning och försurning. En stor del av problemet handlar om att vi äter för mycket kött (ca 1/5 av allt kväve vi lägger på åkrarna går till odling av vegetabilisk föda; resten används till energikrävande köttuppfödning, och bara i Sverige har vi fördubblat vår köttkonsumtion på 20 år) och han rekommenderade bl.a. att fler går över till att bli "demitarianer", dvs halv-vegetarian som äter mindre mängder kött (snarare än inget kött alls) för att minska kväveutsläppen till luft och vatten.

Själv berättade jag om den pågående luftvårdsöversynen i EU, vilket stimulerade många frågor och debattinlägg. Även miljöminister Lena Ek var på plats.

Foto: IVL Svenska Miljöinstitutet

Här kan man läsa mer om konferensen.

Taking Care Of The Air We Breathe

Bland de viktigaste åtgärderna för att främja en bättre luftkvalitet är att öka miljömedvetenheten om problemen, och vad man kan göra åt dem.

För några månader sedan medverkade jag tillsammans med andra kollegor på luftenheten och kommunikationsenheten till att ta fram en liten film som belyser luftkvalitetssituationen EU.
Här är resultatet:

Här finns en längre version för den som är mer intresserad.

Snöstorm och rekordlånga bilköer

Från att ha sett glimtar av våren förra veckan (20 grader varmt i solen i tisdags!), har vintern kommit åter till Bryssel med dunder och brak. Under natten har det kommit över decimetern snö, med sedvanligt trafik-kaos som följd. Skolbussarna är helt inställda och själv "teleworkar" jag hemifrån idag. 

Tack och lov att man slipper ge sig ut i trafiken. DN rapporterar om att Belgien tack vare snöstormen kan stoltsera med ett nytt rekord i bilköer: 167 mil!

I luftöversyns-teamet väntar nu med spänning på några av översynens mest avgörande konsultrapporter som kommer att vara centrala för att identifiera rätt ambitionsnivå i höstens nya luftvårdspaketet. Ambitionsnivån kommer i sin tur att vara styrande för både val av lagstiftningsinstrument och för maximalt kostnadseffektiv ansvarsfördelning mellan olika medlemsländer och sektorer när det gäller framtida utsläppsminskningar.

Däremellan ska jag delta på en stor luftvårdskonferens i Stockholm på torsdag, bl.a. tillsammans med miljöminister Lena Ek. Det vill säga - om jag kommer iväg i det Brysselska snö-kaoset.

Luftkvalitetsfrågorna uppmärksammas i media

Lufkvalitet får allt större uppmärksamhet i olika media. Här ett litet axplock:

BBC

Franska TV5

Le monde

Daily Telegraph

The parliament Magazine (denna bidrog jag själv till; här en till i samma tidning)

Dagens nyheter

DN Debatt

Svenska Dagbladet

Vill du höra miljökommissionären sjunga en trudelutt?

Klicka här i så fall!

Själv har jag redan antagit utmaningen eftersom det är en kul och annorlunda idé, och jag vill gärna se chefen sjunga inför publik.

Egentligen är jag dock skeptisk till att lägga för mycket miljöansvar på individnivå, (vilket kampanjer av detta slag, liksom miljödebatten i allmänhet, alltmer tenderar att göra). Så länge samhällsstrukturen i stort och det ekonomiska och sociala systemet (skattesystem, infrastruktur, konsumtionshets och tillväxt-till-varje-pris-tänkandet) motverkar ett mer miljöanpassat beteende, så kommer de relativt få individer som försöker gå emot den allmänna strömmen genom att minska sin egen miljöbelastning endast att ha en mycket marginell inverkan.

Det gäller förstås att göra både om man ska komma någon vart - dvs både öka miljömedvetenheten och uppmuntra individuellt miljöansvar OCH successivt genomföra de nödvändiga samhällsförändringarna. På senare tid, och i takt med den allmänna trenden av individualisering och i kölvattnet av den ekonomiska krisen, har dock allt fler fokuserat på att försöka lösa miljöproblemen enbart genom att få enskilda människort att ändra beteende. Det kommer aldrig att vara tillräckligt för att möte de utmaningar vi står inför. 

Briefings, briefings, briefings...

Intresset hos media och olika samhällsaktörer för luftfrågorna växer för varje vecka. Det är i grunden ganska bra, eftersom det leder till ökat miljömedvetande om dessa frågor hos allmänheten.

Men för oss på luftenheten innebär det en hel massa merarbete, eftersom någon måste skriva underlag och talepunkter - s k "breifings" – till kabinettet, kommissionären, generaldirektören etc. Ofta med mycket kort varsel, ibland får man bara en halvdag på sig. Samtidigt är kvalitetskraven är mycket höga.  

Nyligen skrev jag t.ex. underlag till kommissionären för en intervju med Reuters, denna vecka samma sak för Bloomberg och the Economist. Det är utmanande men intressant; här gäller det också att kunna presentera ett underlag som fungerar medialt vilket till att börja med innebär att man måste undvika expertjargongen och teknokratspråket.

Förfrågningar om möten med olika särintressen och om att delta vid luftvårdsseminarier och -konferenser på olika håll i Europa ökar också; om vi skulle tacka ja till alla dessa så skulle det inte bli mycket tid över för själva översynen.

Parallellt pågår också intensifierade interna diskussioner med klimat- och energidirektoraten om hur och när kommissionens ska utforma kommande förslag om ny klimatpolitik för 2030. Detta är ju en het politisk potatis som även i hög grad påverkar förutsättningarna för en progressiv luftpolitik. Även här har jag haft i uppdrag att skriva underlag till interna debattmöten i kommissionen, inför denna veckas kommissionärsdebatt i samma ämne.

Utöver de korta ledtiderna för att skriva dessa underlag så ligger utmaningen i att kombinera detta arbete med att hinna med de mer centrala uppgifterna för luftöversynen: författa konsekvensbedömningen, ta fram förslag till ett nytt takdirektiv, skissa på alternativ för att minska utsläppen från jordbrukssektorn, utarbeta ett internationellt handlingsprogram för 2020-2030, förbereda nästa "stakeholder"-möte...

Det ska bli skönt att ta helg!

EU-budgeten: klimatsatsning och slimmade insititioner

Kommissionen föreslog i sitt ursprungliga budgetförslag en 5%-ig minskning av den egna administrativa budgeten, mostvarande ca 1 miljard euro över sju år. Detta mitt i den ekonomiska krisen - som kräver kraftfullare EU-samarbete och starkare EU-insititutioner. Sparkraven ska klaras genom omorganisation, temporära kontrakt som inte förlängs, tjänster som inte förnyas, pensionärer som inte ersätts etc. Som jag tidigare har antytt så har budgetförslaget skapat viss oro bland Kommissionens "giriga EU-byråkrater" (som den Brittiska tabloidpressen framställer det), t o m med generalstrejker som följd.

Många kollegor har ondgjort sig över den bristfälliga taktiken i att lägga ett omfattande spar-bud direkt, då alla vet att vad man än lägger fram så kommer Europeiska rådet att kräva mer. Istället för att ugöra ett rimligt slutbud så var man rädd för att det skulle behandlas som ett utgångsbud.

Så blev det också. Stats- och regeringscheferna beslöt minska den administrativa budgeten med ytterligare 1,5 miljarder euro, något som man tror kunna klara genom att frysa löne- och pensionsutbetalningar under två år. Detta lär inte bli populärt (samtidigt som det givetvis är mindre ångestskapande än de lönesänkningar och varsel som man har sett i många av medlemsländerna i södra Europa).

Ur miljösynpunkt var sannolikt acceptansen av Kommissionens förslag att vika 20% av alla EU-medel till klimatåtgärder det mest positiva i överenskommelsen. I tidigare förhandlingsversioner var denna princip borttagen, och det sägs att Van Rompuy själv slogs för dess återinförande. 

Däremot försämrades Kommissionens förslag att bättre miljöanpassa den stora jordbruksbudgeten (CAP). Budgetnivån ändrades inte nämnvärt, men kravet att 30% av CAP-pengarna skulle avsättas till "gröna" lantbruksåtgärder och på att avsätta en viss mängd mark som naturvårdsområde urvattnades rejält. Därmed förspilldes en historisk möjlighet att miljöanpassa EU:s jordbruk.

Sista ordet om budgeten är dock ännu inte riktigt sagt; förslaget ska godkännas av EU-Parlamentet på en "take-it-or-leave-it"-basis, och flera ledande parlamentariker har sagt att nedskärningarna går alldeles för långt. För att undvika påtryckningar från huvudstäderna talas om att man ska genomföra en sluten omröstning.

WHO föreslår tuffare gränsvärden

I ett gemensamt pressmeddelande från FNs Världshälsorganisation WHO och kommissionen, föreslår WHO nu att EU ska anta striktare gränsvärden för luftkvalitet, både för små partiklar (PM 2.5) och kvävedioxid (NO2).  

Förslaget har tillkommit som ett resultat av ett nära samarbete mellan institutionerna, där vi har bett WHO att utvärdera de senaste vetenskapliga rönen om sambanden mellan luftkvaliteten och negativa hälsoeffekter och svara på ett antal vetenskaps-relaterade frågor inom ramen för den pågående luftöversynen. Slutrapporten presenteras först i april, men redan nu lägger man fram flera av slutsatserna.

WHO-slutsatserna väger mycket tungt, och ger oss en rad goda argument för att stärka snarare än att försvaga det existerande regelverket, så som vissa medlemsländer och industrirepresentanter fortsatt argumenterar för. Dessa röster kommer knappat att tystna, men de får svårare att göra sig hörda när de senaste vetenskapliga rönen pekar i motsatt riktning.   

Vårvindar och korridorsnack

På bara några dar har Brysselvädret förvandlats från (med belgiska mått mätt) sträng vinterkyla med 5-10 grader kallt och decimeterhög snö, till regn och varma vårvindar. I morse var det 13 grader varmt, och jag cycklade bar-armad i snålblåsten till jobbet.

För brysselborna är snö ganska ovanligt, för att inte säga exotiskt. I många trädgårdar tittade snögubbarna fram och parkerna fylldes på helgerna med pulkaåkande barn och vuxna - med både en och annan påkörning som följd. En god vän fick ryggskott efter en alltför vådlig slädfärd.

En av den senaste veckans stora "snackis" i direktoratets korridorer har handlat om Camerons utspel om en omförhandling av det brittiska EU-samarbetet och en framtida folkomröstning (se även DN:s utmärkta analys). Miljöområdet har särskilt nämnts som ett av de områden där man helst vill slippa klåfingriga EU-byråkrater (för att använda de britiska tabloidtidningarnas egna språkbruk).

Det finns förstås många synpunkter på detta hos kollegorna - vissa tycker att vore stor skandal om Storbrittannien lämnade EU (också för dem själva), särskilt i dessa kristider, medan andra mer tycks ha inställningen att det vore skönt att bli av med dem, eftersom de ändå bara gör livet surt för EU:s miljösamarbete genom att blockera och begära undantag.

En sak råder det dock ganska stor enighet om: det lär inte bli lätt för britterna att omförhandla existerande miljölagstiftning - ett brittiskt "EU a-la-carte" kommer inte att bli populärt. Om ett medlemsland vill ha undantag för t.ex. EU:s luftkvalitetsnormer eller avfallsregler, så kommer snart andra medlemsländer att begära detsamma - sannolikt med Polen i spetsen. Detta skulle kunna leda till att stora delar av EU:s miljölagar avvecklas eller urvattnas, och utan dessa skulle EU:s miljö otvivelaktigt vara i mycket sämre skick idag. Det vet förstås både kommissionen och medlemsländerna, så förhandlingsutrymmet för britterna kommer nog inte att bli stort.

En annan korridordiskussion gäller kommissionärens besked i ett nyårstal till all personal förra veckan om att direktoratet ska omorganiseras.

Beroende på vem man frågar, så handlar det antingen om en mindre justering av existerande struktur, eller om en mer omfattande omorganisation som ska grundas på prioriteringarna i det nyligen framlagde förslaget till nytt miljöhandlingsprogram för EU.

Oavestt vilket, så misstänker många att det egentligen handlar om att "maskera" för det allmänna sparkrav på minst 5% (en siffra som allmänt bedöms stiga till minst det dubbla efter de pågående förhandlingarna om EU-budgeten) som gäller för verksanheten.

Oavsett vad syftet är så leder utspelet till både oro och spekulation; många är oroliga för att tvingas byta arbetsuppgifter, enhet eller t o m direktorat. Och de temporärt anställda befarar givetvis att deras kontrakt helt enkelt inte kommer att förlängas. 

Smog-larm också i Bryssel

Det är inte bara i Peking som luftkvaliteten är dålig. Bryssel hör tyvärr till Europas mest luftförorenade städer.

Idag har smog-varning "nivå 1" utlysts i Bryssel, och stadens luftkvalitets-index pekar på att luften är "mauvais-trés mauvais" (dålig till mycket dålig). Varningarna uppmärksammas av media och skickas ut per email eller sms efter anmälan på en hemsida. Beroende på föroreningsgrad, införs särskilda bestämmelser för framför allt trafiken.

För dagens "gula" situation sänks fartgränserna till max 50 km/h överallt i Bryssel, och folk uppmanas att ställa bilen och använda kollektivtrafiken. Känsliga grupper som barn, äldre och astmatiker rekommenderas att undvika fysisk aktivitet.

I "orange" situation förbjuder man bilar med jämna/ojämna nummer, förbjuder tung lastbilstrafik under rustningstid, och sänker hastighetsgränsen till 90 i hela Belgien, samtidigt som det blir gratis att åka kollektivt (dessa bestämmelser införs dock mycket sällan, kanske en gång vartannat/vart trejde år). I "rött" läge - vilket är mycket ovanligt - förbjuds all biltrafik inom staden, utom transporter för nödsituationer.

Man ska dock komma ihåg att luftkvaliteten i all EU:s städer trots allt är långt mycket bättre än i Peking, mycket tack vare EU:s miljölagstiftning - så jämförelsen med Kinas svårt luftförorenade huvudstad är egentligen orättvis. I genomsnitt förlorar EU-medborgaren ett halvt år av sin livslängd på grund av dålig luft; i Bryssel är den siffran två år. Detta är förstås illa nog, men i Peking lär motsvarande siffra vara runt 10 år. Vi betalar ett högt (och för de flesta okänt) pris för det moderna energi- och transportintensiva samhället.

Den som vill se hur den aktuella luftföroreningssituationen ser ut i andra delar av Europa kan besöka hemsidan "Air Quality in Europe".

Ny global kvicksilverkonvention på plats

Några av kollegorna såg ovanligt slitna och hålögda ut igår, efter att ha jobbat dygnet runt förra veckan runt ett förhandlingsbord i Geneve för att enas om en ny global överenskommelse om minskade kvicksilverutsläpp, den s k Minimata-konventionen. (Miljökommissionären uttalar sig här).

Namnet kommer från ett område i Japan som drabbades av fruktansvärda hälsoproblem till följd av ett företag som dumpade 27 ton kvicksilver i en bukt på från 1930-talet fram till slutet på 60-talet. Det tog sedan närmare 30 år komma tillrätta med problemen.

Kvicksilver hör till de gifitgaste ämnen som finns, och kan bl.a. leda till svåra hjärn- och nervskador eller nedsatta njurfunktioner, liksom omfattande fosterskador. Utsläppskällorna är många - från guldutvinning i gruvor till kvicksilvertermometrar, kolförbränning och små batterier (s k knappceller).

Överenskommelsen täcker de flesta, men lämnar ganska stort utrymme till länderna att välja egna metoder för att få ner utsläppen. I EU finns det omfattande lagstiftning mot kvicksilverutsläpp på plats sedan länge.

Hela 140 länder deltog i de avslutande förhandlingarna, som har pågått i över fyra år.

Faktum är att detta är den första globala miljökonvention som har tillkommit på över 10 år. Inte undra på att kollegorna inte bara var märkta av trötthet utan också av viss belåtenhet.

Ny larmrapport om Pekings dåliga luft

I lördags kom nya larmrapporter från den amerikanska ambassaden i Peking om att staden var utsatt för rekordstora smog-nivåer. Reuters har sammanställt ett bildspel, och rapporterar bl.a. om mikro-bloggare som undrar om någon vill besöka Peking för att bli "mänskliga dammsugare". Ambassaden har installerat en luftmätningsutrustning på taket och redovisar dagligen föroreningsnivåerna via en särskild websida - vilket för övrigt lär reta gallfeber på de kinesiska myndigheterna som nog hellre skulle vilja mörka denna information. 


Dagens luft-rapport från amerikanska ambassaden i Peking: färgskalan går från svart (livsfarligt), lila (mycket hälsofarligt), rött (hälsofarligt), orange (hälsofarligt för vissa grupper), gult (acceptabelt) och grönt (ofarligt).

 Smog hör tyvärr till vardagen i många större ulandsstäder, men denna gång var luftkvaliteten så dålig att den knappt var mätbar. Innevånarna i staden rekommenderades att stanna inomhus (trots att även inomhusluften givitevis försämras). Många av dem som begav sig ut bar ansiktsmasker.

Partikelantalet uppmättes till minst 700 microgram per kubikmeter - nästan 30 gånger högre än WHO:s riktlinjer, och tiotals gånger större än EU:s gränsvärde (som måste respekteras överallt inom EU, oavsett var man bor).

Samtidigt fortsätter nu kommissionen arbetet med att dra ett stort antal medlemsländer, däribland Sverige, inför rätta i EU-domstolen för att de inte klarar EU:s gränsvärden för partiklar. Det lär bara vara en tidsfråga innan de kinesiska myndigheterna också tvingas ta itu med den dåliga luften på allvar - allt annat vore omänskligt, och t o m hota den heliga ekonomiska tillväxten (förutom det mänskliga lidandet).

Att minska luftutsläppen i Peking och andra storstäder världen över är varken svårt eller dyrt. Tekniken finns sedan länge. Det som saknas är i många fall kunskap, övervakning, miljömyndigheter - och framför allt de nödvändiga politiska besluten.

Gott nytt luft-år 2013!

Efter en regntung och dimmig julsemester i Västergötland har jag - som förväntat - fått en riktig rivstart på nya arbetsåret 2013; ett år som som miljökommissionären har utsett till "Year of the Air" och som ska krönas med ett komplett förslag till ny luftvårdspolitik för EU nästa höst.

Redan i tisdags arrangerades en stor luftvårdskonferens av miljöorganisationernas paraplyorgan EEB med deltagande på hög politisk nivå, inklusive kommissionärerna för miljö och klimat, Sveriges miljöminister Lena Ek, Irlands miljöminister, chefen för EEA, och ett flertal EU-parlamentariker. För några oss på luftenheten innebär denna typ av konferens en hel del arbete, eftersom vi ansvarar för att förbereda miljökommissionärens tal och ta fram ett omfattande mötesunderlag. Mediaintresset var ganska stort - här kan man t.ex. läsa vad Reuters skriver. EEB själva sammanfattar konferensen så här.

Samma dag lanserades en "eurobarometer"-studie om EU-medborgarnas uppfattning om luftkvaliteten i Europa, som jag har arbetat mycket med de senaste månaderna, senast genom att författa en mer lättgänglig översikt av studien i form av ett pressmeddelande. Även denna studie har fått relativt stor uppmärksamhet i media (t.ex. i dagens eko 8 januari). Det finns även en särskild delrapport på svenska där svaren från de svenska deltagarna sammanfattas. Sammanfattningsvis kan man konstatera att en klar majoritet av EU:s invånare anser att den dåliga luftkvaliteten är ett stort problem, att myndigheter informerar för dåligt och gör för lite, och att EU bör agera kraftfullt för att förbättra situationen. Med andra ord: stort folkligt stöd för en ambitiös översyn av EU:s luftvårdspolitik - det ger förstås oss som jobbar med detta dagligdags rejält med råg i ryggen.

Därutöver har jag bl.a. organiserat ett möte med luft-kollegor från amerikanska EPA för att lära av deras erfarenheter, koordinerat kommissionens synpunkter på en ny konsultstudie om ozonföroreningar, och deltagit i ett uppstartsmöte för en ny projektstudie om gödselspridning. Gödsel är faktiskt ingen skitfråga i luftsammanhang, eftersom gödselspridning är en stor källa till utsläpp av ammoniak från jordbrukssektorn vilket skapar både hälso och övergödningsproblem i hela EU. Så här kan det se ut när det är som värst:
 
Det finns många sätt att sprida gödsel på som inte leder till lika stora ammoniak-förluster; utmaningen ligger i att se till att de används.

Julstök på kontoret

Både jag och kollegorna jobbar nu intensivt för att hinna med allt som ska göras innan jul-uppehållet. I detta inlägg beskriver jag några av de "julklappar" som vi arbetar med just nu.

Förra veckan var jag i Geneve för att förhandla fram ett nytt s k tungmetallprotokoll under FN:s luftvårdskonvention LRTAP, som fryser utsläppen av tungmetaller till 1990 års nivåer (EU-länderna befinner sig som väl är redan långt under detta), lägger fast gränsvärden för tungmetallutsläpp och ställer långtgående krav på tillämpning av "bästa möjliga teknik". Det är den andra framgångsrika FN-förhandlingen om luftvård som vi har lyckats avsluta under året, som vanligt med kommissionen i förarsätet för förhandlingarna.

Nyligen har enheten också lanserat en internetkonsultation där EU-medborgare och organisationer får säga sitt om de olika förslag som övervägs i den omfattande översyn vi ska genomföra för EU:s luftvårdspolitik under 2013. Delta gärna i denna öppna konsultation  - alla som vill har här chansen att göra sina röster hörda!

Dessutom förbereder vi lansering av en "Eurobarometer-studie" där man har intervjuat totalt över 25000 personer i alla medlemsländer och frågat dem vad de anser om EU:s luftkvalitet och luftpolitik. Mer om denna studie i ett senare inlägg.

Det är för övrigt inte bara kommissionen som engagerar sig i luftfrågor. Miljöorganisationernas paraplyorgan EEB arrangerar en stor luftvårdskonferens i början av januari (vi håller just nu på att skriva ett omfattande talunderlag för miljökommissionären inför hans deltagande på denna konferens). Och här en video från EU-parlamentet som handlar om luftkvalitetssituationen i Paris som är riktigt informativ:



På ett lite större plan har kommissionen nu också presenterat sitt nya förslag till miljöhandlingsprogram: "Living well, within the limits of our planet", som anger den generella riktningen för EU:s miljöpolitik under det närmaste årtiondet. EU:s miljöhandlingsprogram, nu det sjunde i ordningen, har varit viktiga styrdokument för utvecklingen av EU:s miljöpolitik över åren, och några av kollegorna på direktoratet har slitit hårt med att slutföra detta arbete. Nu vidtar nästa steg i beslutsprocessen, med förhandlingar med både rådet och parlamentet. I slutändan måste alla tre insititutionerna vara överens om detaljerna i det föreslagna handlingsprogrammet.

En 60-årsdag att uppmärksamma

BBC uppmärksammade igår att det är exakt 60 år sedan London drabbades av mycket svår smog, med mycket höga nivåer av luftföroreningar bl.a. from från kolkraftverk. Tusentals människor dog som en direkt följd av detta, och myndigheterna insåg på allvar att de var tvungna att  minska de farliga utsläppen till luft. Kort därefter antog britterna en av världens första nationella regelverken för luftföroreningar.

Det är talande att det oftast krävs extrema miljökatastrofer för att man ska ta itu med problemen.

Här kan man se BBC:s reportage, där man även påpekar att föroreningshalterna i London fortfarande är mycket hälsofarliga; den stora skillnaden är att de idag inte kommer från kolkraftverk utan från biltrafik - och att de inte längre syns i luften. Vilket också gör det mycket svårare för allmänheten att förstå problematiken och skapa det folkliga stöd som krävs för att ta nya krafttag mot luftutsläppen.