Rafflande

Visste ni att de flesta dieselbilar släpper ut långt mer kväveoxider än de får enligt EU-lagstiftningen? Genom att unyttja ett kryphål i lagen släpper de ut mycket mindre halter av avgaser i labbet där de testas för s k "typgodkännande" (här krävs grönt ljus för att de ska få säljas i EU) än när de rullar på gatorna. Bilarnas färddatorer tycks känna av om de utsätts för ett lab-test, och stryper då kväveutsläppen så att de kraven klaras. Men när bilen väl har fått godkänt och ska användas vid normal körning så ökar utsläppen med flera hundra procent. En ren en skandal, enligt min uppfattning - men det är förvånansvärt svårt att komma åt. Kommissionen har visserligen föreslagit förbättrade testmetoder som bättre avspeglar verklighetens körmönster, men delar av bilindustrin och vissa medlemsländer håller emot.

Och visste ni att det finns ljuskygga företag i EU som erbjuder vanliga bilägare att montera bort partikelfiltret på bilarna vilket leder till mycket kraftigt ökade utslöpp av farliga partiklar? Givetvis är det olagligt. Men risken att åka fast tycks vara minimal - t o m när man som i Paris har särskilda "föroreningspoliser". 

Mer om detta kan ni se i tv-dokumentären" Cash Investigation" från tv-kanalen France 2 (ungefär motsvarande "uppdrag granskning", fast bättre). Riktigt rafflande faktiskt, för att vara en dokumentär. Mot slutet av programmet ingår dessutom ett inslag om vad som görs på EU-nivå för att komma tillrätta med problemet, och där figurerar också undertecknad tillsammans med några kollegor i samband med ett expertmöte i Bryssel arrangerades om luftöversynen.



Rafflande är också slutförhandlingarna om själva luftpaketet i kommissionen. Två av direktoraten har sagt blankt nej miljödirektoratets förslag, och de senaste veckorna har vi skrivit underlag med argument och förhandlingsstrategier till vår politiska ledning så att pennorna (rättare sagt tangentborden) glöder. För att förslaget ska kunna presenteras krävs i praktiken att alla kommissionärer godkänner förslaget.

Om ett par veckor ska frågan upp på bordet för beslut hos kommissionskollegiet under ledning av ordförande Barroso. Vi väntar med spänning - efter mer än två års maratonlopp så är vi nu inne på upploppet.

Luftföroreningar från ovan

Tidningen Le Monde visar här satellitbilder på kinas enorma luftförorenings-problem. Bilderna är talande i sig och kräver knappast någon ytterligare kommentar.

I en annan artikel rapporteras om hur ett 8-årigt kinesiskt barn har drabbats av lungcancer till följd av den dåliga luften. Det är mycket ovanligt att barn drabbas av denna cancerform, som normalt inträffar långt senare i livet och ofta förknippas med rökning.

Kina betalar ett högt pris för sin kraftiga ekonomiska tillväxt. Men man ska också komma ihåg att vi har liknande luftkvalitetproblem i EU - även om de inte är lika omfattande och synliga som på andra sidan halvklotet.

Zlatan The Barbarian

Jag är ingen fotbollsfanatiker och har inte för avsikt att göra om den här bloggen till en fotbollsblogg (det finns det redan tillräckligt många av) - men kan inte låta bli att dela med mig av denna spektakulära reklamfilm inför kvällen returmöte mellan Zlatans PSG och Bryssels stolthet RSC Anderlecht. (Den förra matchen recenceras här).

Dags för ett nytt målkalas i kväll av "Zlatan the Barbarian"?

Environment for Europeans: Cleaner Air for All

Miljödirektoratets nät-tidning "Environment for Europeans" har nyligen utkommit med ett specialnummer som är helt inriktat på sommarens "Green Week"-konferens om luftkvalitet.

Mycket läsvärt för den som vill veta mer om detta område.

En MAGISK fotbollskväll med Zlatan

Igår kväll hade jag det stora nöjet att se vår svenske fotbollsidol Zlatan i toppform på Anderlechts hemmastadion när de tog emot Paris Saint Germain.

Zlatan bjöd på hela fyra mål (varav ett mycket spektakulärt långskott från 30 meters håll). När han gjorde sitt tredje mål - äkta hattrick - efter endast ca en halvtimmes spel, fick han stående ovationer även från den mest hårdnackade delen av Anderlecht-klacken. Enligt en initierad kollega har detta aldrig hänt förut. PSG är inte ett populärt lag i Bryssel, och innan matchen hade ett 80-tal huliganer arresterats för att undvika läktarbråk.

Franska tidningen L'equipe har ritat ett "Zorro-Z" över hela förstasidan och kallar honom ett "monument" , och jämför hans bravad med att gå på vatten(!). Zlatan har redan kultstatus i Paris, och fransmännen har t o m myntat ett nytt verb - "à zlataner", som inte är helt enkelt att översätta men torde betyda ungfär att "tvåla till någon". Verbet används faktiskt i titeln till videon nedan, där man kan se alla matchens mål. Kommentatorn upprepar ordet "extraordinaire" säkert 10 gånger efter Zlatans tredje - lyssna också på hemmapublikens applåder efter samma mål.

Luftföroreningar klassas som cancerogena

FNs hälsoorganisation WHO klassificerade nyligen luftföroreningar och partiklar som cancerogena. 

WHO-klassificeringen tillhör "grupp 1" vilket motsvarar de starkaste vetenskapliga beviskraven. WHO bedömer att luftföroreningar orsakade 223 000 dödsfall till följd av lungcancer år 2010. Tidigare har dieselavgaser klassificerats på samma sätt.

En annan forskningstudie som har rönt en hel del medial uppmärksamhet är en rapport som publicerades nyligen i The Lancet och som visar att mödrar som utsätts för höga luftföroreningshalter  löper större risk att förda barn med lägre födelsevikt.

De nya forskningsrönen om kopplingarna mellan luftmiljö och hälsa är mycket viktiga för luftvårdspolitiken eftersom den ytterligare stärker argumenten om behovet av att förbättra luftkvaliteten av hälsoskäl.

Visserligen är kopplingen mellan dålig luft och andra hälsoeffekter (hjärt- och lungsjukdomar och astma andningsbesvär) redan väl känd, men kanske kan dessa nya forskningsrön bidra till att ytterligare öka det politiska trycket/acceptansen för mer långtgående åtgärder.

Nu börjar allvaret

Det har varit en intensiv höst, och det har därför inte blivit mycket tid över för bloggandet. Vårt lilla luftvårdsteam på DG miljö har arbetat för högtryck för att färdigställa ett paket av nya luftvårdsinitiativ som kan levereras under senhösten enligt kommissionärens önskemål.

Beslutsprocessen för hur man mejslar fram detta policypaket i EU-kommissionen är både intrikat och komplicerad.

Första steget är att lägga fram en arbetsplan och sätta upp en rad konsultkontrakt för att få fram alla viktiga underlag som krävs, t.ex. för att sammanställa de senaste forskningsrönen om kopplingen mellan luftutsläpp och hälsa och miljö och framtida utsläpps-scenarier.

Andra steget är omfattande konsultationer med länderna och det civila samhället, bl.a. genom två stora internet-konsultationer öppna för både allmänhet och experter, fem s k stakeholder-möten ("SEG-möten"), Green Week-konferensen i våras, expertmöten med medlemsländerna mm.

För det tredje så måste man skriva en omfattande konsekvensbedömning som ska godkännas av en särskild styrgrupp i EU-kommissionen; the "Impact Assessment Board". I vårt fall handlar det om en över 350 sidor lång djupanalys som enligt strikta riktlinjer utvärderar nuvarande luftvårdspolik och anger alternativa vägar framåt inkl en "preferred option" vilken ligger till grund för val av ambitionsnivå och reviderad lagstiftning. Kraven på denna är omfattande och här fick vi först bakläxa, innan vi till slut kunde få detta tekniska dokument godkänt i början av september. Klarar man inte detta nålsöga så kommer man helt enkelt inte vidare.

Sedan ska själva policy-förslaget utarbetas. I vårt fall består detta av en ny luftvårdsstrategi, ett förslag till reviderat takdirektiv med nya nationella utsläppstak för 2020 - 2030, ett nyttdirektiv för mellanstora förbränningsanläggningar, och ett ratifikationsförslag för det s k Göteborgsprotokollet med nya utsläppstak för 2020.

Allt detta måste förstås stämmas av löpande med ledningen på direktoratet och med kommissionären och hans närmaste.

Och nu börjar alltså allvaret, slutförhandlingar om ambitionsnivå, tidsram, totalkostnad, sektorsfördelning, koppling till klimatpolitiken, "flexibilitet", nya utsläppsgränser och annat smått och gott, med andra direktorat och förstås också med Barroso's folk. Inom en dryg månad ska allt ha avgjorts.

Parallellt ökar trycket från alla tänkbara lobbyister, såväl näringslivsrepresentanter som miljöorganisationer, med flera möten, utskick och påstötningar varje vecka. Det finns både stora förhoppningar och en hel del oro över vad vi ska landa på till slut.

Det ska bli fascinerande att följa slutfasen av detta intensiva politiska projekt från insidan, och se vad som blir kvar av det förslag som vi nu har snidat fram i över ett halvår.

Oavsett hur goda våra argument är så står det klart att tiden för nya miljöinitiativ fortsatt inte är den bästa. Men med den starka hälsoprofil vi har på luftarbetet så kan vi förhoppningsvis uppbåda tillräckligt med stöd för att lägga fram en ny luftvårdsstrategi för EU som är värd namnet.

Gulligt luftklipp

Europaparlamentets egna tv-production har gjort följande lilla film om luftkvaliteten, med en liten robot som ser ut som något från filmen "WALL-E" som förklarar och ställer frågor. Gulligt och lärorikt.


Nu tar jag en sommarpaus fråm bloggandet. Återkommer i höst - när vi om allt går väl äntligen ska kunna presentera EU:s nya stora luftvårdspaket för att komma tillrätta med några av de problem som omnämns i filmen.

Ny medlem i EU-familjen!

EU-medlemsskap har för många kandidat-länder varit en stor drivkraft för att stärkt demokrati, mänskliga rättigheter och yttrandefrihet.

Idag kan vi fira en ny familjemedlem som klarar kraven: Kroatien.

Här välkomnas Kroatien av alla 27 EU-kommissionärer.

I het-luften

För några veckor sedan berättade jag om Green Week-debatten om EU:s luftvårdspolitik med skolungdomar, och länkade till de inledande presentationerna.

Nedan kan man nu se resten av debatten in sin helhet. Det blev en livfull diskussion med många frågor och synpunkter, särskilt mot slutet.

Förbud mot "beaching" i EU!

Så här i sommartid brukar längtan till stränder för sol och bad växa sig särskilt stark. Och vi kan säkert alla hålla med om att stränder är bättre lämpade för solbadande turister än för skrotfärdiga fartyg.

Hösten 2009 ledde jag förhandlingarna i miljörådsarbetsgruppen om en ministerdeklaration om fartygsåtervinning (se tidigare blogginlägg). Det blev en segdragen och komplicerad historia.

Jag minns att jag hade hoppats att rådsslutsatserna skulle bli mer långtgående än vad de till slut blev, inte minst när det gäller förbjud mot s k "beaching" - en otäck verksamhet som innebär att uttjänta fraktfartyg, färjor och oljetankers som ska tas ur bruk fraktas till och monteras ned direkt på en strand i något avlägset u-land, där de under livsfarliga arbetsförhållanden plockas isär av underbetalda arbetare utan utbildning och skyddsutrustning, samtidigt som de läcker tungmetaller, asbest och oljeslam rakt ut i naturen.

Trots att en sådan verksamhet knappast förstås inte är förenlig med EU:s generella lagstiftning om miljöfarligt avfall (uttjänta fartyg omfattas dock inte av denna) visade det sig att flera medlemsländer, inte minst de stora fartygsnationerna, motsatte sig detta - och texten blev till slut ganska urvattnad (här skriver jag om miljörådsmötet där ministerdeklarationen till slut antogs).

Kanske bidrog initiative under det svenska ordförandeskapet trots allt till det framsteg som nu har gjorts, när EU-institutionerna nyligen enades om en ny förordning för fartygsnedmontering där "beaching" uttryckligen förbjuds. 

Det är glädjande att se att även till synes mindre långtgående initiativ på miljöområdet till slut kan bära frukt. Även om det ibland kan ta några år innan de förverkligas. 

Ny EU-strejk utlyst

Imorgon har EU-anställdas fackföreningar återigen varslat till strejk, för att protestera mot de försämrade anställningsvillkor som förväntas i samband med att kommissionen, rådet och parlamentet preliminärt har enats om ett kompromissförslag om EU-institutionernas kommande budget. Detta trots att (såvitt jag kan bedöma) det förslag som nu ligger på bordet är mindre långtgående än det förslag som medlemsländerna ursprungligen ville driva igenom.

Anledningen är att facken anser att kompromissförslaget ligger alltför långt ifrån kommissionens ursprungliga förslag (som det redan innebär en hel del försämringar) och inte ligger i linje med de övergripande riktlinjer om budgeten som Europeiska rådet enades om tidigare i år. Man befarar dessutom ytterligare försämringar eftersom rådets förhandlingspart har signalerat att neddragningarna inte är tillräckliga.

Vidare är fackföreningarna mycket kritiska mot otillräcklig information från kommissionens förhandlare om överenskommelsens innebörd, och mot bristande dialog med de fackliga företrädarna.

Som nationell expert är man bara "utlånad" till kommissionen, och jag tar därför inte någon aktiv del i dessa diskussioner och processer. Dessutom finns det alldeles för mycket att göra för att vara borta från kontoret en hel dag; just nu filar vi febrilt på konkreta förslag till nytt takdirektiv, ny tematisk strategi för EUs framtida luftpolitik, och en tillhörande handlingsplan för luftkvalitet. Mycket av detta kommer att bli frukten av snart två års förberedande arbete, och tiden för att hinna leverera i tid i höst börjar bli knapp.

Ändå följer jag givetvis frågan om arbetsvillkoren för EU-anställda med stort intresse, eftersom så många kollegor är involverade, och eftersom detta indirekt kan ha stor inverka på EU:s framtida roll och förmåga att leda EU ut ur krisen och mot nya djärva politiska mål. Framtidens utmaningar och dagens negativa trender - allt från främlingsfientlighet, eskalerande internationella konflikter och antidemokratiska rörelser, till klimathot, miljöförstörelse och ökande samhällsklyftor - behöver ett starkt och långtgående EU-samarbete. Detta detta är helt enkelt problem som inte kan lösas på nationell nivå (och tyvärr inte heller via FN).

Det är heller ingen tvekan om att försämringarna påverkar många kollegors arbetsmoral och inspiration på jobbet, och det lär också bli svårare att rekrytera duktig personal till EU-institutionerna i framtiden. Från det perspektivet tycker jag att rådets agerande är både kortsiktigt och oklokt - även om jag också kan förstå att även EU-anställda kanske måste acceptera vissa av de neddragningar som på senare tid i krisens förtecken har drabbat så många offentliganställda i enskilda medlemsländer.

Strejken sker samtidigt som medlemsländernas ambassadörer ska ta slutlig ställning till förslaget under ett Corepermöte imorgon bitti. För egen del undrar jag faktiskt om det är en klok strategi; risken finns att det blir kontraproduktivt och att man provocerar fram en ännu tuffare inställning från vissa medlemsländer. Frågan är förstås vad alternativet vore för att påvisa sitt missnöje.

Här kan och här man läsa mer.

Luftvårdsdebatt med skolungdomar

Nu ligger alla presentationer ute från Green Week - för dem som är intresserade av olika aspekter av luftkvalitetsfrågor och som inte var på plats i Bryssel i början av juni rekommenderar jag ett besök på hemsidan (klicka på kamera-ikonen och välj datum, därefter följ listan av olika sakfrågor) för att förkovra er i senaste nytt om luftföroreningar från bilar, fartyg eller förbränningsanläggningar, jordbrukets roll och ansvar, kopplingen mellan hälsa och föroreningshalter, mätmetoder för att registrera luftföroreningar, länkarna mellan luft och klimat, luftproblematiken i den urbana miljön, metoder att främja allmänhetens miljömedvetenhet om luftfrågor, effekter på den biologiska mångfalden, osv, osv...

Höjdpunkten under Green Week för min egen del var att företräda kommissionen vid ett interaktivt möte med gymnasieungdomar som ställde frågor om luftkvalitet från golvet och via internet och videomeddelanden.

Mötesrummet var fyllt till bredden av förväntansfulla ungdomar, och efter en något trevande inledning vimlade det av händer i luften och det blev nästan slagsmål om att få tillgång till mikrofonerna. Vid min sida hade jag den frispråkiga och entusiastiska gröna EU-parlamentarikern Bas Eickhout från Holland och en kunnig vetenskapsman från Stockholm Environment Institute, och ordet fördelades av en kollega från EU:s miljöbyrå i Köpenhamn.

Arrangemanget ingick som en del i ett större projekt som kallas "Debating Europe", som syftar till att informera och engagera ungdomar i EU-frågor, och kunde följas runt om i Europas klassrum via rapportering från en Live Blogg.

Den som vill se kan se mitt inledningsanförande från mötet genom att klicka på bilden nedan (presentation nr 11 av 24, under rubriken "Cleaner air for Europe's youth").

En liten andningspaus

Några intensiva arbetsveckor är till ända, med lite tid för återhämtning innan nästa fas i luftöversynen börjar.

Årets stora miljökonferens Green Week blev en rejäl succé, med stor uppslutning (runt 2500 deltagare), uppskattade workshops, välbesökt mässhall med mängder av utställningar, och stort genomslag i media. T.o.m. vädret blev bättre, med riktigt varma sommardagar (även om temperaturen nu har sjunkit till ovanligt låga nivåer igen).

Själv var jag på plats i konferenscentret större delen av veckan för att lyssna, koordinera aktiviteter, mingla runt bland deltagare, finslipa kommissionärens avslutningsanförande och delta som talare och bidra med inlägg "från golvet" i utvalda sessioner. Det var mycket givande att se resultatet av alla förberedelser (som påbörjades redan förra hösten) och uppleva hur allt till slut föll på plats. Den interna rapport som vi nu sammanställer till kabinettet visar på en enorm bredd och kvalitet i aktiviteterna.

Här kan man se en intervju med miljökommissionär Potocnik om Green Week:



Höjdpunkten för min del var att delta i ett interaktivt möte med gymnasieungdomar som ställde frågor om luftkvalitet från golvet och via internet och videomeddelanden. Mer om detta i ett senare inlägg.

Parallellt med Green Week slet kollegorna på luftvårdsenheten hårt för att lägga sista handen vid ett förslag till konsekvensbeskrivning som ligger till grund för höstens förslag till nytt luftvårdspaket. Detta är en synnerligen krävande (men i grunden ganska vettig) övning som går ut på att försöka förutse och kvantifiera alla ekonomiska, sociala och miljömässiga följder av nya förslag från kommissionen, och är obligatorisk för alla större initiativ.

Vår konsekvensbeskrivning har nu lämnats in till en särskild arbetsgrupp (Impact Assessment Board, IAB, som ligger direkt under kommissionens mäktiga generalsekretariat - Barrosos eget direktorat) vars enda uppgift är att se till att alla kommissionens konsekvensbeskrivningar uppfyller alla kvalitetskrav.

I början på juli ska förslaget hårdgranskas vid ett särskilt möte med IAB. En mängd kritiska frågor kommer att ställas, som alla måste besvaras övertygande för att få godkänt. Kort därefter fattas beslut om förslaget som helhet anses hålla måttet eller om den måste skrivas om helt eller delvis (vilket är fallet för över hälften av alla konsekvensbeskrivningar som lämnas in nuförtiden). Det blir en svettig övning.

Det har dock börjat lovande; de som har erfarenhet av detta arbete menar att förslaget håller en hög standard. Återstår nu bara att se om IAB instämmer i detta.

Var är våren?

Våren var på väg till Bryssel i mitten April, men försvann någonstans på vägen och följdes av mer kyla och regn. För några dagar skymtade den igen under två dagar, men drevs åter tillbaks av en sällsynt aggressiv åsk-storm. Och nu är det åter regntungt och runt 10 grader varmt. De belgiska kollegorna är överens: vi upplever den kallaste och blötaste Bryssel-våren på mycket länge.

Det är nästan så man längtar hem till det fina svenska vårvädret.

Inte för att det spelar så stor roll för min del eftersom jag ändå tillbringar mesta tiden inne på kontoret dessa dagar.

Har för övrigt svårt att hinna med blogg-skrivande nu. Återkommer med intryck efter Green Week - vars förberedelser upptar nästan all min vakna tid just nu...

Skickade igår iväg en green week-breifing till kabinettet som jag hade koordinerat och delvis skrivit ihop, med 5 olika tal + omfattande bakgrundsinformation (49 sidor!). Och fick bakläxa... Nåväl, utmaningar är till för att mötas.

Jämställdheten - på frammarsch i EU?

Jag brukar ofta säga att om jag skulle sluta att jobba med miljöfrågor så skulle jag nog välja jämställdhet eller utvecklingsbistånd som alternativt arbetsområde (vilka för övrigt går att kombinera).

Jag är nog också en av relativt få som nuförtiden vågar kalla sig för feminist (med den enkla och självklara innebörden att vilja kämpa för att män och kvinnor ska ha lika rättigheter och skyldigheter i samhället) och propagera för t.ex. delad föräldraförsäkring, förbättrad barnomsorg och lika lön för lika arbete - tre frågor som för övrigt hänger starkt ihop.

Därför gör jag idag ett litet undantag för miljörapporteringen på denna blogg, och kommenterar en nyutkommen EU-rapport om jämställdhet i EU.

I rapporten konstateras bl.a. att andelen arbetande kvinnor ökar i EU, från 55% 1997 till 62.4% idag (även om det fortfarande är långt kvar till andelen arbetande män; 74.6%), och att lönegapet mellan män och kvinnor har minskat något - ändå är det fortfarande hela 16% för EU som helhet.

Ser man istället till pensionsförmåner, blir skillnaden närmast hårresande: kvinnor får i genomsnitt hela 39% lägre pensioner än män i EU, till följd av lönegapet, sämre karriär, mer deltid och fler år hemma med barnen mm.

Rapporten konstaterar också att det fortfarande förekommer omfattande diskriminering i skolsystemet och i forskarvärlden. Och det som cementeras redan i skolan är förstås svårt att ändra på senare i livet.

Man visar också att den pågående ekonomiska krisen har gjort det ännu svårare särskilt för unga kvinnor att komma in på arbetsmarknaden och i utbildningssystemen, och att det fortfarande är en stor uppförsbacke för kvinnor som vill göra karriär och nå den högre maktens korridorer.

Det är väl känt vad som krävs för att förbättra situationen: utveckla barnomsorgen, ta bort skatteincitament som missgynnar andra familjeinkomst (tydligen fortfarande vanligt i många länder), reformera utbildningssystemet och gör det lönsamt att arbeta för såväl kvinnor som män.

Vad EU gör spelar också roll. Ett förslag från Kommissionen för att skapa större kvinnlig representation i företagsstyrelser har redan skapat stor debatt och fått fler kvinnor antagna i styrelserna än någonsin tidigare - utan att direktivet ens är antaget.

Det handlar inte bara om rättvisa, utan om stora samhällsvinster. Bättre jämställdhet ger större förutsättningar för större skatteintäkter, lägre social utgifter, och ekonomisk tillväxt med fler kvinnor i arbete. Sverige är ett bra exempel på detta - även om det finns mycket kvar att göra också här.

Men visst finns det olika perspektiv på denna fråga i EU. Jag minns särskilt en diskussion med en Tjeckisk kollega (en man förstås) för en tid sedan. Han menade att man tvärtom borde avveckla barnomsorgen för att inte "tvinga kvinnor till arbete", vilket enligt honom skulle innebära en tillbakagång för Tjeckien till kommunismen och Sovjet-tiden.

Jag måste erkänna att jag inte hade tänkt på den infallsvinkeln - vilket dock inte innebär att jag köper det argumentet.

EU:s gröna vecka

Om några veckor, närmare bestämt 4-7 juni, är det dags för årets "Green Week" att gå av stapeln i Bryssel. Green Week är EU:s största årliga miljökonferens och har tidigare år har bl.a. handlat om klimat, biodiversitet, vattenmiljö och resurseffektivisering. Årets tema är - förstås - luftmiljö.

Under tre och en halv dag väntas 3-4000 deltagare från Europas alla hörn - allt ifrån kommissionärer, eurokrater, forskare och experter till näringslivsföreträdare, stadsplanerare, NGOs och intresserade medborgare - lära sig mer om EU:s luftkvalitet och vad man kan göra för att förbättra den.

Konferensen är gratis, och öppen för alla (anmäler sig gör man här).

Över 40 sessioner, uppdelade på efter huvudteman om tekniska lösningar, stadsmiljö, internationellt samarbete, samhällsplanering och FoU, erbjuds i programmet. Mötena leds ofta av professionella moderatorer vars uppgift är att skapa diskussion och debatt med publiken. Höga dignitärer från EU:s alla institutioner är på plats - kanske t o m självaste EU-kommissionens ordförande Manuel Barroso. 

EU:s gröna vecka erbjuder därutöver ett 40-tal utställningar, uppvisning av avancerad luftmätningsutrustning, en legomodell som beskriver de största utsläppskällorna i samhället, filmvisning, en jordglob som visar hur luftkvaliteten förändras i tid och rum, och en fotoutställning om EU:s luftkvalitet. Utanför kan man testköra high-tech bilar som drivs på alternativ energi.

Ett stort antal tidnings- och tv-journalister finns på plats, och allt ska webstreamas direkt på nätet för att göra det möjligt för vem som helst att följa evenemanget. Dessutom arrangeras ett 50-tal "satellit-evenemang" med koppling till konferensens tema i andra delar av EU.
 

Som alla förstår är Green Week en jätteapparat att genomföra, och två av mina kollegor på kommunikationsenheten jobbar i princip heltid med konferensen. De fokuserar dock "bara" på de praktiska aspekterna, och när det gäller själva programinnehållet m.m. så har det fallit på min lott att försöka leda och samordna det hela. En ganska spännande men tidskrävande uppgift, vilket gör den svårförenlig med att hinna med de "normala" arbetsuppgifterna inom EU:s luftöversynsprojekt (som förstås inte har minskat i motsvarande omfattning). 

Nu är dock det mesta på plats, och nedräkningen till öppningssessionen har börjat. Ser mycket fram emot att den gröna veckan ska dra igång - och ännu mer ser jag fram emot att den är över.

En dödsstöt för EU:s tjänstemän?

Kommissionens fackföreningar aviserar nu nya strejkvarsel. Anledningen är ett förslag från medlemsländernas rådsarbetsgrupp som skulle innebära omfattande ändringar i kommissionsanställdas arbetsvillkor.

Fackföreningarna går så långt att de talar om en "Death penalty for the European public service", och säger sig ha räknat ut att det innebär 60% minskad köpkraft för kommissionsanställda sett över hela karriären. Förslaget går bl.a. ut på en omedelbar lönefrysning i minst 2 år, införande av särskild kris-avgift om 2-6% som ska dras direkt på lönen, längre tjänstgöringskrav (42 år i tjänst) för full pensionsåterbäring, 30% ökad pensionsavgift, höjd pensionsålder till 67 år, lägre pensionsåterbäring (från 70% av lönen till 50%), förlängd arbetstid från 37.5 till 40 timmer per vecka, förbud mot förlängning av temporärt anställda mm.

Även om förslaget väcker stort missnöje i direktoratens korridorer, så är förstås fackföreningarnas språkbruk och upprördhet aningen överdrivna. Förslaget om de ändrade arbetsvillkoren kommer att förhandlas vidare och sannolikt bli mindre omfattande, och kommer under alla förhållanden inte att innebära EU-tjänstemännen lämnar kommissionen i stora horder eller att de måste börja söka bostadsbidrag och överleva på popcorn och nudlar.

Förslaget ska måste förstås också ses mot bakgrund av den politiska verkligheten som Europa befinner sig för tillfället, med fokus på välfärdsförsämringar och sparande, och med ett stort antal statsanställda som i vissa krisdrabbade EU-länder har blivit arbetslösa eller tvingats till lönesänkningar på upp till 20%. (Å andra sidan har andra statsanställda, framför allt i bättre bemedlade länder som Tyskland och Sverige, inte alls drabbats särskilt hårt av krisen.)

Men frågan är större än att jämföra byråkraters löner och pensionsvillkor i EU-institutionerna och medlemsländerna; det handlar i själva verket om synen på EU:s framtid. Arbetsvillkoren för EU-tjänstemännen kan rimligen inte bara handla om att spara pengar, eller ens om att definiera "rättvisa" arbetsvillkor för EU-anställda (med tanke på de stora löneskillnaderna mellan enskilda medlemsländer är detta under alla omständigheter närmast omöjligt i praktiken).

Det gäller att höja blicken, och inse att det övergripande målet måste vara att försäkra sig om att EU-apparaten - som ju finansieras av ländernas egna medlemsavgifter - levererar produkter av hög kvalitet. För det krävs motiverad och duktig personal, och effekten av kraftigt försämrade arbetsvillkor kan förstås väl bli att personalen demobiliseras, att viktiga poster överges och står tomma, och att EU inte längre klarar av att rekrytera kompetent personal.

Försämrade arbetsvillkor för eurokrater tjänar därför främst populister och nationalister: de som tror att åternationationalisering och minskat (eller rent av avvecklat) EU-samarbete är bästa lösningen för framtiden.

Själv hör jag till dem som är övertygad om att ett effektivt och omfattande EU-samarbete är helt nödvändigt för att på sikt skapa hållbart välstånd, rättvisa och (inte att förglömma!) fortsatt och varaktig fred i Europa.

Närkontakt med miljökommissionären

Jag har tidigare reflekterat över hur annorlunda kommissionen är jämfört med regeringskansliet, bl.a. när det gäller den omfattande hierarkiska och byråkratiska uppbyggnaden, kanske i synnerhet när det gäller direktkontakter med den politiska nivån.

Från min tid som departementssekreterare, ambassadsekreterare, attaché och miljöråd i den svenska statsförvaltningen minns jag hur ofta man hade nära direktkontakter med ministern och hens politiska medarbetare. Även som nyanställd depsek fick jag tidigt delta på beredningar med ministern, för att ev komplettera ärendet med muntlig information, och höra hur hen resonerade i ens egna sakfrågor.

Detta är definitivt en aspekt som jag ofta har saknat på kommissionen, eftersom det kan ge extra inspiration och krydda i vardagsarbetet att ibland få träffa och ge direkta råd till den högsta chefen.

På kommissionen är det nämligen en annan visa: här finns det lager på lager av chefer, direktörer, generaldirektörer och kabinettmedlemmar som innebär att en vanlig dödlig "policy officer", hur senior man än anses vara, nästan aldrig får träffa miljökommissionären annat än indirekt och på avstånd. Och exakt hur relationerna ser ut mellan direktoratet (tjänstemännen och kabinettet (kommissionärens politiska stab) har jag faktiskt ännu inte riktigt förstått. Man befinner sig t o m på helt olika lokal - direktoratet vid förorten Beaulieu och kabinettet i kommissionens högkvarter Berlyamont.

Det finns gott om erfarna och duktiga kollegor här som trots lång och trogen tjänst aldrig har befunnit sig i "närkontakt" med kommissionären - delvis också kanske beroende på att deras sakområde inte har betraktats som särskilt politiskt "sexigt".

Samtidigt är det lätt att förstå varför det finns så många murar runt EU-kommissionärerna. Kommissionens förebild är inte svensk statsförvaltning utan fransk, med en mycket mer centraliserad och hierarkisk struktur. Dessutom är det lätt att inse hur kaotiskt det skulle kunna bli på kommissionen om man inte konstruerar ganska rigida besluts-strukturer med många "checks and balances"; inte minst eftersom medarbetarna på direktoratet har så olika bakgrund, ursprung och erfarenheter när det gäller bl.a. poilitiska kontakter.

För några dagar sedan kom dock något av ett genombrott för egen del. En rad omständigheter gjorde att jag ensam skulle representera direktoratet på ett 2-timmars möte om EUs luftkvalitetsöversyn mellan kommissionären och miljöorganisationernas paraplyorgan EEB. Det var första gången som jag satt sida vid sida med kommissionären (tillsammans med en kabinettsmedlem), och även om det var kommissionären som skötte det mesta av snacket så fick jag flera tillfällen att komplettera och utveckla resonemangen. Med tanke på hur ovanligt detta är, så kunde man inte annat än tacka för förtroendet.

Det blev en mycket intressant erfarenhet, och en rejäl vitamininjektion. Nästa gång jag skriver en briefing till chefen, så känns avståndet inte riktigt lika långt.

Kortbyxor och upprullade skjortärmar

Jag har hört att våren har varit segdragen i Sverige, men att döma av alla väder-kommentarer på svenska facebook nyligen så verkar den ha anlänt till slut.

Så också i Bryssel. Även här har det varit förvånansvärt kallt (t o m kvarliggande snö i mars) och ovanligt lite sol under de senaste månaderna. Men i söndags exploderade värmen - från runt nollan några dagar tidigare till närmare 20 grader i skuggan och ännu varmare i solen. Och nu kommer också grönskan; man kan nästan se med ögonen hur blad och blommor spricker ut.

Många brysselbor - även vi - tog os snabbt ut ur staden till ett av de många grönområdena för att med cykel, rolerblades eller promenadskor och picnic-korg njuta av högsommarvärme och strålande solsken.

Själva tog vi oss ut till Tervuren Park, nära Afrikanska museet, där lillgrabben fick öva sig på sin nyvunna färdighet att kunna cykla - ett av livets riktigt stora genombrott, enligt min mening; i paritet med att lära sig läsa och simma. Något man kan ha stor nytta av livet ut.

Stoltheten lyste i hans ögon när han trampade runt i det natursköna området.

Ett annat trevligt vårtecken är att cykla i kortbyxor till och från kontoret i Beaulieu-kvarteren. Väl på plats gäller det att kavla upp skjortärmarna: med huvudansvar för att ta fram tre omfattande breifings till miljöommissionären, ett faktabland om luftkvalitet till Green Week, en djupanalys om jordbrukssektorns roll i EU:s framtida luftvårdspolitik, och därtill detaljgranskning av flera nya konsultrapporter, gäller det att jobba effektivt.

Målet är att slippa helg-jobb, något jag (för en gångs skull) misslyckades med förra helgen. Redan nu inser jag dock att även nästa helg ligger i farozonen. Det vackra vårvädret ger extra motivation att blir klar under ordinarie arbetstider.