Jag skrev nyligen ett inlägg om EUs positionering inför CITES-mötet i Doha denna vecka.
Igår röstade CITES om förslaget till handelsförbud för den hotade blåfenade tonfisken, vars bestånd har minskat med 80% till följd av överfiskning (WFF berättar mer.)
Förslaget stöddes av EU och USA men röstades trots detta ner med ganska stor majoritet, efter en intensiv kampanj från Japan (som är den överlägset största importören av båfenan) och en rad nationer med stora fiskeintressen. DN rapporterar så här.
På en blog från Doha-mötet konstaterade en miljöaktivist torrt att "This fish is too valuable for its own good".
Kanske kan man också säga att människan agerar för kortsiktigt för sitt eget bästa. Vari ligger logiken i att fortsätta överfiskningen av en art som riskerar utrotning, när det på sikt också drabbar fiskenäringen självt i form av minskade inkomster?