Biologisk mångfald - i teori och praktik

Tillbaks i den gröna vardagen som miljöråd i Bryssel, efter nästan 4 veckors frånvaro fylld av stora kontraster; iskyla, pulkåkning och snöskottande i Sverige respektive tropisk värme och myggbett på dyk- och yogasemester i Thailand.

Dykäventyret på dykbåten "Manta Queen" blev minnesvärt, med den spektakulara valhajen och jätterockan som oförglömliga höjdpunkter i ett intensivt live-aboard-program med 14 dyk på 4 dagar runt Similan-öarna och Richelieu Rock. Parallellt med dykupplevelserna på andra sidan jorden har arbetet pågått oförtrutet i EUs miljöarbetsgrupper, bl.a. om just biologisk mångfald där man är i färd att förhandla fram nya målsättningar för bättre skydd av biodiversiteten inom EU och globalt och EU-positioner om valfångst inför möten med den internationella valfångtkommissionen IWC och CITES-konventionen om förbud av handel med utrotningshotade djur. Beslut ska fattas vid miljöministermötet om två veckor.

Det känns underligt att relatera de abstrakta förhandlingsprocesserna till erfarenheterna från Thailand. Vid flera av tillfällen såg jag med egna ögon de tragiska effekterna av dynamitfiske, och överfisket i Andaman-havet manifesterades dagligen av en armada av fiskebåtar som stävade ut mot horisonten; vid ett tillfälle var vi nära att kollidera med en fiskebåt.

Flertalet av fiskebåtarna var utrustade med starka strålkastare på stora ställningar med syfte att locka till sig och fånga bläckfisk. Jag fick lära mig att antalet bläckfisk-trålare var direkt proportionerligt mot fiskförekomsten; ju mindre fisk, ju fler bläckfiskar och ju fler fiskebåtar med strålkastare. Trenden var tydlig: de strålkastarförsedda båtarna ökade från år till år.

Miljöförhandlingar kan ofta kännas abstrakta - men beslutens (eller icke-beslutens) effekter i verkligheten är högst verkliga.