Yes he could

Obama lyckades baxa igenom sin sjukvårdsreform, trots allt. John Q slipper förhoppningsvis ta till vapenhot för att hans sjuka barn ska få vård i ett amerikanskt sjukhus i framtiden.

Obamas seger tycks applåderas i hela världen - förutom av det republikanska partiet i USA. Det är onekligen svårt för en utomstående att begripa hur det kan vara så besvärligt att hitta stöd för ett nytt sjukvårdssystem som beskrivs som både billigare och mer rättvist.

Viss vägledning får man dock i Obamas egna bok "The Audacity of Hope", där han flera år innan han blev president beskriver hur ständigt pågående principiella maktkamper mellan de två stora partierna om symbolfrågor som t.ex. abortfrågan leder till svåra låsningar och blockeringar i såg gott som varje politisk diskussion. Han presenterar också tankar och idéer om hur man skulle kunna bryta detta destruktiva mönster för att istället inrikta den politiska energin på att uppnå verkliga förbättringar snarare än att gräva partipolitiska skyttegravar.

Idealt hade sjukvårdsreformen varit just en sådan fråga, där politikerna sätter sig över gamla partistrider och särintressen för att enas om kloka lösningar med bredast tänkbara uppslutning. Verkligheten visade sig tyvärr vara en annan - trots en mängd ändringar och kompromisser röstade tydligen varenda republikan emot förslaget.

Beslutet om sjukvårdsreformen är dock inte bara positivt för mindre bemedlade amerikaner. Än viktigare är kanske att det visar att en visionär och kraftful politiker med konkreta idéer och förslag faktiskt kan genomdriva sina löften, trots mycket svåra förutsättningar. Det visar att nästan ingenting är omöjligt i politiken.

Förhoppningsvis får nu Obama-administrationen nytt råg i ryggen. Vågar man hoppas på ett beslut om ett amerikanskt handelssystem för växthusgaser innan sommaren?