Nya tag i klimatfrågan?

På måndag stundar ett nytt EU-miljöministermöte, där man bl.a. ska anta rådslutatser om klimat och biologisk mångfald och debattera EUs nya tillväxtstrategi "EU2020" och förslaget till CO2-krav för lätta lastbilar.

Inför rådsmötet har kommissionen har antagit en skrivelse där de utvärderar misslyckandet i Köpenhamn och blickar framåt inför nästa stora klimatmöte i Cancun i Mexiko i slutet av året. DN rapporterar så här om meddelandet.

Meddelandet innehåller flera intressanta förslag om hur EU bör gå vidare för att behålla (eller återta, som vissa skulle kalla det) ledarskapet i klimatförhandlingarna. Förväntningarna på nästa klimatmöte spelas emellertid ner; förutsättningarna för att få till stånd ett ambitiöst och globalt bindande klimatavtal på plats i Mexiko anses små. Först vid nästkommande möte i Sydafrika 2012 tror man att tiden kommer inte kunna att vara mogen för detta.

Det mest intressanta i rapporten är kanske att kommissionen nu menar att EU bör överväga att öka sina utsläppsminskning från -20 till -30% helt på egen hand - oavsett andra parters ambitioner. Tidigare har denna idé alltid varit villkorad mot att andra länder, ska gå med på utsläppsminskningar på samma storleksnivå. Nu argumenterar kommissionen för att en uppskalning av klimatåtagandena kan vara positiv för EUs ekonomi och konkurrenskraft även om resten av världen inte gör motsvarande. Resonemanget tycks också ha påverkat kommissionens förslag till ny tilläxtstrategi (EU2020) som utkom nyligen och som ska antas senare i vår.

Intressant nog kan denna strategi - om den realiseras - rent av vara ett effektivare sätt att övertyga omvärlden om nyttan med ambitiösa klimatåtgärder än den tidigare, eftersom huvudmotivet skulle vara ekonomiskt egenintresse snarare än att försöka övertala andra parter att göra mer.

Frågan ska analyseras närmare i en ny kommissionsrapport senare i vår. En analys ska också göras om vad som faktiskt krävs av EU på kortare sikt för uppnå det övergripande målet att minimera klimarförändringarna till maximalt 2 graders temperaturökning, vilket innebär 80-95% utsläppsminskning till 2050. Alltför låga ambitioner under kommande årtionde kan det leda till att återstoden av utsläppsminskningarna kommer att bli mycket dyra att genomföra, och även detta kan tala för att EU nu bör öka takten ytterligare.

Debatten om huruvida EU ensidigt ska skala upp sina utsläppsminskningar - något som också Sverige principiellt stöder - lär bli intensiv de närmaste månaderna. Många medlemsländer har nämligen ett helt annat perspektiv på vad som är bra för EUs ekonomi, och menar att det är ekonomiskt vansinne att anta än tuffare utsläppskrav när resten av världen inte agerar.

Vägvalet kan bli helt avgörande för både EU och för klimatet. Personligen är jag övertygad om att kommissionens resonemang om att en ekonomisk utveckling baserad på lägsta möjliga klimatutsläpp gynnar EUs ekonomi och konkurrenskraft, oavsett vad andra gör, håller mycket långt.