Toppmötesklipp

Euronews har gjort en liten kavalkad av episoder från EU-toppmötena. Klicka här för att se dem!

Om att dela sked

Igår delade jag sked med lillgrabben när vi båda åt efterrätt.

Det var ingen bra idé. Han hade feber.

Och nu har pappa också hög feber. Har legat utslagen sen lunchtid, och missade just ett viktigt kvällsmöte med EU-parlamentet om sälförordningen. Tryckte just i mig amerikansk dundermedicin och mår nu aningen bättre.

Under det svenska EU-ordförandeskapet finns det knappast uttrymme för att vars sjuk.

Då är det nog bäst att jag och minstingen använder varsin sked.

Tjeckiska regeringen avgår

EU-arbetet är verkligen oförutsägbart. Fick idag höra att Tjeckiens regering avgår, halvägs in i sitt EU-ordförandeskap. Tydligen är oppositionen missnöjd med regeringens sätt att hantera den ekonomiska krisen.

Givetvis undrar man omedelbart hur det påverkar det svenska EU-ordförandeskapet. Sannolikt inte särskilt mycket. Tjeckiens regering kommer tills vidare att finnas kvar och slutföra ordförandeskapet efter bästa förmåga - även om man givetvis är försvagad. Det blir svårare att visa ledarskap både internt i EU och gentemot omvärlden.

Regeringskrisen visar också hur olika den politiska verkligheten kan te sig i olika EU-länder. Att samma sak skulle kunna hända i Sverige mitt under brinnande ordförandeskap todre vara i det närmaste otänkbart.

Får man tro.

Nattmanglingar

Jag förhandlar inte bara på dagen, utan också på kvällen, när äldsta grabben ska lägga sig.

Vi har nämligen i detta fall helt motstående intressen. Han vill gärna att man sitter kvar vid sängkanten tills han somnar, medan jag tycker att det är viktigt att han klarar av att somna helt på egen hand.

För att lösa detta dilemma har vi utvecklat en liten förhandlingsrutin, som faktiskt fungerar utmärkt för oss båda. Det börjar som regel med att han ger ett första förhandlingsbud, oftast "10" (för säkerhets skull visar han hur mycket det är med båda händernas fingrar). Detta symboliserar alltså 10 minuters (ungefär) sittande bredvid sängkanten.

Mitt förhandlingssvar blir då "3" (tre fingrar i luften!).

Hans svar blir då "7" (sju spretiga fingrar), varpå jag lägger mitt nya bud: "4". Då säger han slutligen "5", vilket jag brukar gå med på. Sen väntar jag fem minuter innan jag går, och han somnar in ensam, glad och nöjd.

Även minstingen (1,5 år) som ligger i sängen bredvid har så smått börjat begripa vad det handlar om. Så han brukar numera också vifta med en massa fingrar i luften när han ska till att sova.

Jag är övertygad om att de båda kommer att bli mycket slipade förhandlare som vuxna (om de så vill). Det ska börjas i tid.

De säl(l)a jaktmarkerna

Min kanske underligaste förhandlingsfråga rör ett förslag från Kommissionen att förbjuda handel med sälprodukter. Har skrivit om detta tidigare.

Folkrörelsen mot den kanadensiska storskaliga säljakten, där man slår ihjäl 2-300.000 sälar årligen, är oerhört aktiv - och effektiv.

Förra helgen anordnades en spektakulär aktion i Madrid där man klädde av sig nakna och låtsades var skadade sälar.

Inför en omröstning i EU-parlamentet nyligen delade djuskyddsorganisationen IFAW ut små söta leksaks-sälar med skylten "Don't kill us!". Ni kan gissa resultatet: rapportörens återhållsamma (men WTO-förenliga) förslag ersattes plötsligt med ett totalförbud mot all handel med alla sälprodukter (med ett snävt undantag för inuitjakt på Grönland).

Nu ska rådet och parlamentet se om man kan enas i en s k första läsning. Medlemsländerna är dock splittrade mellan dem som kan stödja kommissionens linje om ett mer begränsat handelsförbud med vissa undantagsregler, och dem som liksom parlamentet vill se ett totalt handels-stopp.

Till saken hör också att rådets samlade rättsexpertis har underkänt hela förslaget från kommissionen, eftersom de anser att det inte är förenligt varken med EUs fördrag eller med WTO:s regelverk.

Sverige sitter i en svår sits där vi visserligen kan hålla med om att att bör stoppa inhuman storskalig säljakt, samtidigt som vi inte vill ha några handelsrestriktioner för vår egen begränsade och mer humana säljakt (drygt 100 säler skjuts per år för att skydda småskaligt fiske). Och vi vill gärna att EUs lagstiftning ska vara förenlig både med WTO-reglerna och EUs fördrag.

Det finns många perspektiv på detta. Norrmännen är inte med i EU, men de drabbas förstås också av detta lagförslag. Där förefaller säljaktsmotståndet inte vara lika stort...

Senaste nytt är att Sarkozy själv har engagerat sig för sälarnas väl och ve, och att Frankrike därmed kommer att säl(l)a sig till förbudsivrarna.

Rådets hållning ska diskuteras på ett Coreper-möte idag; fortsättning följer.

På besök i EUs legoland

I Strasbourg ligger EU-parlamentets högkvarter nr 2. En vecka per månad invaderas staden av EU-parlamentariker och byråkrater som reser ner från Bryssel för att debattera, rösta och klubba beslut.

Att EU-parlamentet har två högsäten har kanske sina historiska och politiska skäl, men för en vanlig EU-medborgare ter det sig förstås obegripligt. Rent rationellt är det svårt att försvara denna månatliga flyttcirkus, och det bidrar knappast till att öka det allmänna förtroendet för EU hos gemene man.

I veckan besökte jag för första gången Strasbourg, för att bevaka parlamentsdebatten om EUs nya regler för industriutsläpp, och delta på mitt livs första s k trilogförhandling mellan rådet, EU-parlamentet och EU-kommissionen.

Det visade sig vara är en högst trivsam liten stad med sina korsvirkeshus, gotiska katedraler, ”flammenkeuchen”-pannkakor och futuristiska spårvagnar. Kanske är den lite väl tillrättalagd, lite som ett Legoland i full storlek.

Själva parlamentsbyggnaden ligger en bit från centrum och har en karaktäristisk arkitektur som för tankarna till planeter och himlakroppar. Det är stort, förvirrande och pampigt. I korridorerna vandrar delar av personalen omkring i svart frack, prydda med stora medaljer runt halsen.

Parlamentsdebatterna hålls i ett enormt mötesrum, ofta med förvånansvärt få närvarande ledamöter. Under omröstningarna fylls den stora salen till bristningsgränsen. Då ska alla parlamentariker vara på plats för att trycka på knapparna och rösta om oräkneliga förslag och yttranden, i ett lika välregisserat som för en utomstående svårbegripligt arrangemang. Ordförandeklubban och digitalklockan nyttjas flitigt, och texterna klubbas igenom med väldig fart.

Utanför plenum svärmar lobbyisterna. Den vanligaste strategin verkar vara att bjuda på kaffe i en närliggande cafeteria som kallas ”blomman” (benämnd efter en skrikig blommig heltäckningsmatta). Just denna dag hade många Parlamentariker med sig små Tibetflaggor för att markera sitt stöd för Tibets självständighet; tydligen var självaste Dalai Lama på besök i Strasbourg.

Sol i Bryssel

Bryssel på vintern är raka motsatsen till vårt tidigare hem i Kap Verde, där solen skiner dag in och dag ut, nästan året om.

Idag kunde vi i varje fall njuta av vårens första riktigt soliga söndag, efter en lååång period av regn och rusk.

Jag och äldsta grabben tog en tur till närliggande Bois De La Cambre för att åka trehjuling, mitt bland leende Brysselbor som spankulerade, cyklade, eller t o m jonglerade sig fram i parken, ofta gnagandes på en typisk gauffre (våffla).

Grabben var så förundrad över det nya naturfenoment att han ställde frågan "Pappa varför flyger solen?"

Vad svarar man på en sån fråga?

Jag tog den enkla varianten denna gång: "För att den vill!".

Rymdfysiken får komma senare.

Kan man köpa aktier i EU?

Jag har då och då kontakt med Anders Wijkman, som är en inflytelserik svensk parlamentariker i EU-parlamentets miljökommmitté.

Här utsätts han för en norsk reporter med - hur ska man säga? - något begränsade EU-kunskaper.

Rejält roligt blir det.

"Diplomaterna" igen

Folkstorm efter sista avsnittet av diplomaterna (i DN talar man om en "skam för Sverige"). Det kan man förstå.

Men jag undrar verkligen varför SVT väljer att visa en sådan nidbild av UD, varför man vill underbygga fördomar och förlöjliga en hel yrkesgrupp.

En UD-kollega uttrycker sig bl.a. så här angående TV-serien:

"De två utvalda huvudpersonerna i TV-serien ”Diplomaterna” framställs som oproffsiga och arroganta töntar. TV-teamet visar i stor detalj hur en människa i kalsonger klär sig i mörk kostym och väst i trettiogradig värme, påtvingad en idiotisk myt om att kläder och formalia är en huvuduppgift i diplomatyrket. Hur skall någon mot den bakgrunden förstå hur mycket arbete och utredningar som ligger bakom beslutet att förhandla en insats i ett u-land? Personens fritid i simbassäng tycks intressera TV-teamet mer än hans arbete.

Hur mycket står diplomater under kristallkronor och går på cocktailparties på skattebetalarnas bekostnad? Svaret är: inte alls. Jag får gå på mottagningar flera gånger i veckan, men måste göra det på min fritid. Jag betalas överhuvudtaget inte för övertidsarbete, trots att jag står till arbetsgivarens och massmedias förfogande 24 timmar om dygnet. Varför jag gör det? Inte för att få ett glas champagne eller för att rusa hem och sätta på mig högklackade skor och stödstrumpor - utan därför att på sådana tillställningar får jag nyttig information och bra kontakter som underlättar mitt arbete och ger mig möjlighet att informera om Sverige och svenska ståndpunkter. Ibland ger det bara åderbråck och trötthet. Andra arbetsverktyg som språkutbildning får vi i allmänhet också klara av utanför arbetstid; självklart försöker vi lära oss språket i landet där vi är placerade."

Kunde inte sagt det bättre själv.

Klimatslutsatser med förhinder

Igår var det åter dags för rådsmöte för EUs alla miljöministrar. Huvudnumret var slutsatser om klimat inför Köpenhamnsmötet i höst, och det visade sig denna gång vara oväntat svårt att komma överens. Särskilt de delar som handlade om hur man kan tänka sig att lösa finansieringsfrågan visavi uländerna visade sig vara kontroversiella. Mötet avslutades först kl 9 på kvällen, och det var mycket nära att ett av våra större grannländer stjälpte hela överenskommelsen.

Slutsatserna är ett av många mellansteg på vägen till Köpenhamn, och det kommer knappast att bli lättare under svenskt ordförandeskap i oktober, då nya klimatslutsatser ska tas.

Ett annat beslut handlade om GMO, en fråga som det verkligen har gått troll i. En kvalificerad majoritet valde här att stödja Österrike och Ungern som har infört nationella förbud mot odling av vissa GMO-grödor, i strid med gällande EU-lagstiftning. Här fick alltså EU-kommissionen se sig besegrad.

Ministrarna debatterade också EUs nya industriutsläppsdirektiv och antog ett förhandlingsmandat inför kommande möte med internationella valfångskommissionen IWC.

Läs mer här och här.

Stockholm - EUs grönaste huvudstad!

EU-kommissionen har nyligen inrättat ett miljöpris till EUs miljövänligaste stad, och utnämner Stockholm som den första vinnaren. I motiveringen nämner man särskilt närheten till naturen (95% av befolkningen har mindre än 300m till närmsta grönområde), ambitiösa klimatmål (fossilfri 2050), välutvecklad miljöintegration i stadsförvaltningen och - förstås - bilavgiftssystemet. (Läs mer i DN).

Utnämningen skedde i hård konkurrens med bl.a. Oslo, Amsterdam och Hamburg (som redan nu utnämdes till grönaste stad för 2011).

Bryssel? Är inte ens med och tävlar. Det finns en hel del kvar att göra i EUs huvudstad innan man kan göra anspråk på en sådan titel.

Diplomaterna..?

Det går en hel del snack i korridorerna nu om SVT:s programserie "Diplomaterna", särskilt efter senaste avsnittet (23/2).

Man får gratulera programmakarna för att de har lyckats hitta ganska intressanta - för att inte säga omdömeslösa - personligheter som deltar i programmet. Däremot är de inte särskilt representativa för de svenska diplomater som jag har träffat. Inte heller är arbetsuppgifterna som beskrivs särskilt typiska för vad UD håller på med.

Så även om serien kanske kan sägas ha ett visst underhållsvärde så är den knappast särskilt informativ för den som vill veta mer om vad UD är och hur UD fungerar. Vilket är synd, för det hade kunnat bli rätt intressant även utan vinklingar och överdrifter.

För en bättre miljö!

DN hade idag ett lite ovanligt miljöbudskap från något så fint som en psykosyntesterapeut. Läs artiklen här.

Hmmm... Detta kanske kan bli ett intressant svenskt miljöinitiativ i EU under vårt kommande ordförandeskap...

Första läsningar med EP

Ansträngningarna att komma överens tidigt mellan rådet och parlamentet, s k första läsningsöverenskommelser, intensifieras nu på en rad områden. Förhandlingar pågår eller inleds snart om reviderad EU-lagstiftning om ozonförstörande ämnen, EU:s miljömärkningssystem ("EU-blomman", EU:s miljöledningssystem (EMAS), handelsförbud av sälprodukter och utsläpp av lättflyktiga ämnen från bensinmackar.

Sverige har ett särskilt intresse av att det ska bli snabba överenskommelser med parlamentet, så att vi kan undvika en utdragen beslutsprocess under vårt ordförandeskap i höst och i stället ägna oss åt andra viktiga miljöfrågor.

Vad gäller sälförordningen tog förhandlingarna en högst oväntad vändning nyligen, när det stod klart att rådets rättsexperter underkänner Kommissionens förslag. Varje lagförslag måste utgå från en korrekt rättslig grund i EU-fördraget, vilket saknades i detta fall enligt juristexperterna. Därmed kommer det att behövas en rejäl ändring i Kommissionens förslag - frågan är dock hur.

Vad mer har man lärt sig som är nytt? Jo att Sverige - kanske - avser rösta nej till ett föreslaget kommittébeslut om undantag av EUs regler för att begränsa farliga ämnen i elektronikprodukter när det gäller blyinnehållet i "cermet-based trimmer potentiometer elements". Hoppas bara ingen frågar mig om vad detta är för något.

Strukturerat kaos

EU:s ordförandeland är tillsammans med EU-kommissionen själva motorn i EU-arbetet. De avgör vilka frågor som ska tas upp och när, och leder allt förhandlingsarbete i EU:s ca 250 arbetsgrupper, i Coreper och i ministerrådsmötena. Ordförandelandet representerar också medlemsländerna gentemot parlamentet och i internationella förhandlingar t.ex. inom FN. Ett framgångsrikt ordförandeskap kräver både effektiva föreberedelser och en beredskap att hantera saker som inte går att förutse.

Planeringen inför det svenska ordförandeskapet är i full gång sedan länge – parallellt med det sedvanliga förhandlingsarbetet. På miljösidan har nu varenda miljöarbetsgruppsmöte för hösten (ca 50 st) planerats in i ett preliminärt möteschema, och ett stort antal kontakter har tagits med nyckelaktörer för att underlätta ett effektivt genomförande.

Även inför ett ”normalt” ordförandeskap så innebär förberedelsearbetet en stor utmaning, eftersom det ofta är svårt att i förväg veta vilka frågor som är mogna för beslut. För det svenska ordförandeskapet är än svårare, eftersom det finns fler osäkra faktorer att ta hänsyn till än vanligt.

Vad Sverige kan åstadkomma nästa halvår på miljöområdet beror bl.a. på:
- Hur väl tjeckerna kommer att lyckas med sina miljöambitioner i rådet.
- Utfallet av valet till EU-parlamentet, och hur snabbt det nya parlamentet kommer att vara redo att återuppta lagstiftningsarbetet.
- Vilka EU-parlamentariker som kommer att bli omvalda, vilka partigrupperingar som blir ledande och om de s k rapportörerna får förnyat förtroende.
- Om och när EUs nya fördrag kommer att träda i kraft (vilket i sin tur beror på folkomröstningen i Irland).
- Om och när EU-kommissionärerna kommer att bytas ut.
- Hur det går i de internationella miljöförhandlingarna inom t.ex. klimatsamarbetet och inte minst USA:s roll i detta.
- Formella regler och tidskrav för t.ex. översättning och överlämning av en förhandlingsfråga till parlamentet.
- Eventuella oförutsedda miljö- och naturkatastrofer.

En del av alla frågetecken kommer att rätas ut under våren, men att planera strukturerat under dessa förutsättningar är nästan omöjligt. Ändå måste det förstås göras.

Trots alla osäkerheter så känns det konstigt nog som att saker och ting är någorlunda under kontroll - ett slags ”strukturerat kaos”.

En kollega uttryckte det på ett annat sätt: förvirringen ökar successivt – fast på en högre nivå!

Mustaschrån i EU-parlamentet

Häromdagen rånades en bank mitt inne i EU-parlamentet (bara ett stenkast från svenska EU-representationen) av mustachprydd rånare med pistol. Ingen skadades. Läs mer på Aftonbladet.

Frukt(ansvärt) roligt

Som ett led i att skapa bra arbetsmiljö och garantera ett minimum av vitamintillskott under det svenska ordförandeskapet, har ledningen beslutat att bjuda varje våningsplan på en stor fruktkorg varje vecka.

Detta är förstås mycket uppskattat av personalen, och har nu också uppmärksammats utanför huset. I EU:s korridorer kan man således höra att "during the Swedish EU Presidency there will be lots of fruitbaskets in their offices".

Sådana saker sprider sig snabbt.

Statsministern på Brysselbesök

Igår var statsministern på besök i Bryssel (se reportage i Play Rapport om detta).

Besöket inleddes med ett morgonmöte med hela EU-representationen. Reinfeldts talade förstås mycket om läget inför det svenska EU-ordförandeskapet nästa höst, och vilken enorm utmaning detta innebär inte minst för dem som är på plats i Bryssel.

Ett av huvudbudskap var att ordförandeskapet ska vara ”Bryssel-lett”, innebärande att regeringskansliet i Stockholm lämnar en stor del av den praktiska hanteringen av ordförandeskapet till dem som leder arbetsgrupper och Coreper-mötena i Bryssel, utan att lägga sig alltför mycket i detaljerna eller komma med omfattande instruktioner. Alternativet är att huvudstaden bestämmer och dikterar på detaljnivå, något som dock varken brukar uppskattas av medlemsstaterna eller vara särskilt effektivt om man vill få något gjort som ordförande.

Stora delar av Reinfeldts inlägg handlade också om hur man ska hantera tre av ordförandeskapets största utmaningar under hösten: den ekonomiska krisen, klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december och det förslag till Östersjöstrategi som kommissionen ska lägga fram i sommar. En särskild utmaning kommer också att vara hanteringen av oförutsägbara frågor som man inte riktigt kan planera för, såsom nya väpnade konflikter, naturkatastrofer eller terrorattacker.

På den hypotetiska frågan om vad det svenska ordförandeskapet kommer att bli ihågkommet för i efterhand på blev svaret att många nog kommer att minnas vårt ordförandeskap som ”det sista EU-ordförandeskapet”, eftersom formerna för kommande ordförandeskap kommer att ändras när EU:s nya fördrag träder i kraft. Och så köpenhamnsmötet om klimat, förstås.

Framtiden för EU:s industri

När miljödebatten inleddes på 60-talet, var det främst industriutsläppen som stod i fokus. Stora bolmande skorstenar från smutsig industri ledde till fiskdöd, försurning, stendammlunga, skogsdöd. Ibland sägs det att de stora punktutsläppens tid är över, att nutidens miljöproblem kommer från små diffusa utsläpp som bilar, tvättmaskiner och hushållskemikalier.

Detta är dock en sanning med modifikation. Industriutsläppen har förvisso minskat kraftigt, men står fortfarande för en väsentlig andel av miljöproblemen.

En stor del av min arbetstid viks nu åt EU:s nya industridirektiv (IPPC), som vid sidan om klimatet kanske den allra viktigaste aktuella miljöfrågan som just nu förhandlas i EU. Lagstiftningen omfattar över 52 000 industrianläggningar i EU, varav ca 2000 i Sverige: Sammanlagt står dessa anläggningar för 83% av EU:s svavelutsläpp och 34% av kväveutsläppen.

Kommissionens förslag går ut på att slå ihop, harmonisera, förenkla och stärka EU:s regler för tillståndsprövning av alla EUs större industrianläggningar. Reglerna omfattar utsläppsnivåer, avfallshantering, energieffektivitet, industriolyckor och återställning efter nedläggning.

Förra veckan deltog jag på inte mindre än fyra möten om IPPC, varav ett reguljärt förhandlingsmöte, två möten med en s k ”likeminded-grupp” (som har ett gemensamt intresse av att det blir ett ambitiöst direktiv) och ett med amerikanska handelskammaren. De senare var påtagligt oroliga för att regelverket skulle bli alltför strikt.

Förhandlingssituationen är komplicerad, där särskilt många av de nya medlemsländerna opponerar mot den höga ambitionsnivån i kommissionens förslag. Debatten handlar bl.a. om hur man ska försäkra sig om att alla industrier använder sig av bästa möjliga teknik (s k BAT), när de nya och striktare utsläppsgränserna för stora energianläggningar ska börja gälla, och om man ska utöka omfattningen till att omfatta också mindre förbränningsanläggningar.

Med tanke på att många av industrierna i forna Östeuropa (särskilt kraftstationer) är gamla ineffektiva och smutsiga kvarlevor från Sovjettiden så kan man ha viss förståelse för deras invändningar. Samtidigt tycker jag att argumenten i många stycken känns gammalmodiga – ”förslaget fördjupar den ekonomiska krisen”, ”kommissionen underminerar industrins konkurrenskraft”, och ”först tillväxt, sen miljö”.

I själva verket är det tvärtom. Kommissionen har räknat ut att förslaget om det genomförs leder till en samhällsekonomiskt nettovinst på hela 7-28 miljarder euro – exklusive ekonomiska vinster av minskad försurning (som är svåra att beräkna). 13.000 - 125.000 för tidiga dödsfall kommer att undvikas. 200 miljoner euro/år sparas direkt för industrin i form av minskade administrativa kostnader. Dessutom medför förslaget på sikt globala konkurrensfördelar för EU genom utveckling av ny miljöteknik, något som kommer att vara en fördel när länder som Kina, Brasilien och Indien med största sannolikhet skärper sin miljölagstiftning i framtiden. Den ekonomiska krisen utgör snarare än möjlighet istället för ett hinder, eftersom de stora statliga krispaket som nu pytsas ut för att stimulera omstrukturering kan användas för att gynna ny smart teknik – till gagn för både hälsa, miljö och långsiktig ekonomisk tillväxt.

Kanske handlar det om en sista strid mellan gammal förlegad industripolitik och ett nytt modernt, högteknologiskt och resurseffektivt samhälle. En sak är dock säker: många förhandlingsmöten återstår innan vi vet vilket synsätt som kommer att dominera EU:s framtida industripolitik.

Att bygga hus i Grimbergen

Ordförandeskapsförberedelserna travar på (eller kanske snarare galopperar), parallellt med våra "ordinarie" förhandlingar om industriutsläpp, miljömärkning, sälar, klimat, miljöledningssystem mm. Antalet medarbetare på representationen har ökat från ca 120 till ca 180; det blir allt trängre både i hissar och på våningsplan. Många måste nu dela rum med varandra.

I torsdags förra veckan stod representationen tom och mörk, och entrédörren pryddes av en ovanlig skylt (klicka på bilden intill). All personal bussades ut till Grimbergen (ett litet samhälle norr om Bryssel som är mest kännt för några utmärkta ölsorter) för att delta i en stor "ordförandeskaps-kick-off". Där blev det teambilding-övningar av olika slag, med bl.a. skattletande, frågesport och (förstås) lite ölprovning.

Eftermiddagens uppgift bestod i att med gemensamma krafter bygga "The house of Europe". EU-Bygget blev dock inte riktigt klart, så vi kommer fortfarande att ha en del att göra i höst.