Slutspurt!

Namn kan ha stor betydelse (har skrivit en längre blog om detta tidigare).

Idag fick jag ett trevligt julkort från Tjeckiska miljöministeriet:

Titta närmare på vem som har underteckat kortet: vice miljöminister Karel Blaha. Första reaktionen är att det kanske är ett slags skämt - men det är det inte. Mannen heter faktiskt så. Någon som är mer cynisk än jag skulle kanske sagt att han har världens mest träffande efternamn för en politiker.

Jobbar nu intensivt med de sista förberedelserna inför det allra sista ministermötet under svenskt EU-ordförandeskap, den 22 december: miljöministrarnas möte. Samtidigt följer jag med spänning kollegornas kamp mot klockan för att hitta en förhandlingslösning i Köpenhamn. Trycket på den svenska delegationen är närmast omänskligt; om Köpenhamnsmötet misslyckas så kommer anklagelserna mot EU (och därmed indirekt mot ordförandeskapet) som ett brev på posten.

Det spelar ingen roll att EU har varit den ledande aktören i det globala klimatarbetet att har lagt ner oerhört mycket resurser och politiskt kapital på att nå en ambitiös överenskommelse i Köpenhamn, eller att EU är den enda part som redan har långtgående klimatlagstiftning till 2020 på plats och har erbjudit en en stor summa klimatpengar på bordet till u-länderna - EU kommer ändå av såväl folkrörelse som av media att ges den största skulden för ett eventuellt misslyckande.

Nu tror jag andå inte att detta ska behöva ske, eftersom jag som obotlig optimist fortfarande tror att man kommer att lyckas få till stånd ett nytt ambitiöst klimatavtal i köpenhamn - även om det kanske "bara" sker i form av en politisk överenskommelse som måste formaliseras till konkret lagtext genom en uppföljningskonferens senare i vår.

Om några dagar vet vi hur det blev. Spänningen stiger, tillsammans med havsnivån.

Hur man bäst räddar världen

Ett återkommande budskap på denna blogg är att få livsstillsförändringar åstadkoms genom domedagspredikan och ständigt dåligt samvete. Ett visst mått av medvetenhet om vilka miljöutmaningar vi står inför är givetvis nödvändigt, men en alltför pessimistisk världsbild skapar bara misströstan och handlingsförlamning, och bidrar närmast till att förvärra situaitonen ("...det är ingen idé att göra något; allt går ändå ändå åt pipan till slut...").

Jag är för min del övertygad om att inspiration och glädje, i kombination med tydliga samhälsstrukturer i form av effektiva styrmedel såsom lagstiftning och ekonomiska styrmedel (t.ex. koldioxid- och avfallsskatter) fungerar mycket bättre och effektivare för att "rädda världen".

När det gäller just glädje och inspiration så finns här ett kul exempel från youtube om hur man kan få människor att ta trappan istället för den energikrävande rulltrappan:



Fler exempel på hur man kan ha kul samtidigt som man förbättrar miljön finns här.

"Världens största grupparbete?" - Media om klimatet

Det fullständigt vimlar av artiklar och reportage om klimatet i media nu, givetvis främst med anledning av klimatkonferensen i Köpenhamn som börjar imorgon.

Här ett fåtal intressanta nedslag: Reportaget "klimatstriden" i Dokument inifrån (där man bl.a. kallar klimatförhandlingana för "världens största grupparbete"), en intervju i DN av kollegan Agnes von Gjersdorff, och den tänkvärda analysen "Where are the global solvers?" av ekonomen och FN-rådgivaren Jeffrey Sachs. Sachs skriver bl.a.  "Each country asks itself, 'How do I do the least and get the other countries to do the most?', when they should be asking instead, 'How do we cooperate to achieve our shared goals at minimum cost and maximum benefit?'"

Mediahysterin är både bra och dålig - den skapar förstås en stor medvetandehet kring klimatproblematiken, och den bidrar till att hålla det nödvändiga politiska trycket uppe. Samtidigt får jag känslan av att det som rapporteras ofta är negativt vinklat, att man gärna lyfter fram antingen de värsta dommedagsproftiorna eller de mest extrema klimatförnekarna, och hellre belyser brister och svårigheter än att peka på möjligheter och verkliga framsteg.

Det är därför tveksamt om media verkligen bidrar nämnvärt till att mobilisera den konstrukta kraft som krävs för att komma ur fossilsamhället. Förändring åstadkoms av inspiration och framtidstro, snarare än av den hopplöshet, domedagspredikan och konfliktbeskrivning som dominerar stora delar av mediabilden.

Att förbereda och leda ett EU-möte: del 4

Hur förbereder man sig framgångsrikt som EU-ordförande för ett heldagsmöte med förhandlingar i en EU-arbetsgrupp? I en serie av inlägg kommer jag att reflektera över hur man gör i praktiken för att leda EU-arbetet i en attachégrupp.

Del 1: ”The basics” – sova, äta och pudra näsan
Del 2: Personkännedom
Del 3: Att var tillräckligt påläst

Del 4: att skapa god stämning
Om man vill uppnå bra resultat av ett EU-möte är det extremt vitkigt att skapa en bra förhandlingsstämning. Hur gör man det?

En grundläggande förutsättning är att alla är väl förberedda på vad som ska behandlas. Jag lägger därför ner extra mycket möda på att dels informera i förväg vad som förväntas av medlemsländerna och se till att alla underlagsdokument skickas ut i mycket god tid före varje möte. Både i inledningen och avslutningen lägger jag ner mycket tid på att beskriva vad har vi gjort före mötet, vad målet är med dagens möte, och vad som är nästa steg.

Om mötesdeltagarna känner att de har full kontroll över processen så håller de sig lugna och säkra och kommer därmed att vara mindre benägna att ställa till problem. Det värsta en diplomat vet är när något oväntat händer.

Själv brukar jag dessutom ofta inleda mötet med en personlig betraktelse i form av t.ex. en anekdot, en aktuell händelse, ett referat från en dröm (jag har märkt att man ofta drömmer om ordförandeskapet, särskilt efter att ha ha suttit sent kvällen innan och förberett ett möte i detalj) eller en teckning målad av någon av grabbarna som jag tagit med hemifrån.

Det enda kravet är egentlgien att det jag säger på ett eller annat sätt anknyter till agendan. Härom veckan tog jag med mig ett gäng leksaksbilar till arbetsgruppen och använde dem som exempel på vilka fordon som omfattades av den förordning vi då förhandlade. Det viosade tig vara en utmärkt inledning på dagens övningar.

Nytt EU-fördrag äntligen på plats

Igår trädde EUs nya fördrag (det s k Lissabonfördraget) i kraft, efter nästan nio års mödosamma diskussioner och förhandlingar med mängder av olika turer fram och tillbaka. Det har krävts en massiv insats av det svenska ordförandeskapet för att lösa upp de återstående politiska och juridiska knutarna och få allting på plats innan årskiftet, och resultatet kommer sannolikt att räknas som ett av de viktigaste under vårt halvår.

Statsministern kommenterar här.

En hel del arbete återstår fortfarande för att tolka och omforma delar av fördraget till en ny fungerande arbetsordning och praxis, inte minst på utrikessidan där EU nu ska få en mer koordinerad roll. En av många konsekvenser av det nya fördraget är också att vårt ordförandeskap kommer att bli det sista "riktiga" EU-ordförandeskapet, bl.a. eftersom Europeiska Rådet framöver kommer att ledas av en permanent ordförande (den relativt okände belgaren Van Rompuy) och inte av ordförandelandets statsminister. Den så kallade "trion" - tre på varandra följande ordförandeländer förutses också samarbeta närmare i framtiden och i praktiken dela upp fler sakfrågor mellan sig under en längre period.

Klart är att fördragsändringen var nödvändig för att EU-kolossen ska kunna anpassa sig till den större medlemslandskretsen och till en eventuell ytteligare utvidning (Serbien, Kosovo, Turkiet, Albanien, Ukraina..?). Åsikterna går däremot isär i vilken grad det nya fördraget också innebär mer genomgripande förändringar i riktning mot större federalism. Time will tell.

Ny EU-kommission med ny klimatavdelning

Barroso presenterade idag sitt förslag till ansvarsfördelning i den nya EU-kommissionen.

Janez Potocnik från Slovenien blir ny miljökommissionär. Han har idag ansvar för vetenskap och forskning i den avgående EU-kommissionen, och har tidigare varit bl.a. Europaminister i Slovenien. Han har också doktorerat i ekonomi. Potocniks hemsida är lite originell.

Connie Hedegård får som väntat klimatportföljen, och enligt Jyllandsposten så får hon, något oväntat i så fall, ansvar för ett helt nytt klimatavdelning (s k direktorat).

Cecilia Malmström tilldelas inrikesfrågorna (polis- och migrationsfrågor bl.a.), vilket anses vara en av de tyngre portföljerna. 

Av de 27 kommisionärerna är 9 kvinnor - något fler än i nuvarande kommission men fortfarande långt från 50%. Hela listan återfinns här.

Nu väntar s k hearings i EU-Parlamentet under januari månad innan kommissionärerna kan tillträda. Det är inte osannolikt att Parlamentet kommer att vilja visa sina muskler genom att avvisa någon eller några av dem. Under tiden är den mäktiga EU-kommissionen en s k "lame duck".

Obama kommer ut på banan

Nu kablas uppgifter ut om att Obama kommer till Köpenhamnstoppmötet och att han kommer att ge ett bud på -17% till 2020, jämfört med 2005. Det är förstås glädjande på många sätt att se att Obama är beredd att gå från ord till handling (t.o.m. innan han tar emot fredspriset).

Diskussionerna inom EU kommer att gå heta den närmaste tiden om detta är tillräckligt för att EU ska kunna gå från -20% till -30%.

-17% låter förvisso ganska ambitiöst - och det är definitivt mer än vad man kunde drömma om att USA någonsin skulle erbjuda under tidigare administrationer. Samtidigt så blir bilden en annan om man väljer 1990 som jämförelseår istället för 2005 (vilket EU t.ex. gör). Då blir USAs bud plötsligt bara -3%...

Å andra sidan, inte ska väl Obama klandras för hans föregångares bristande ansvarstagande - eller...?

Cocktaileffekter

Igår ledde jag EU-förhandlingar om ett ministeruttalande om kombinationseffekter av kemikalier. Intressant och högaktuellt ämne, som handlar om hur EU ska kunna angripa problemet med att flera kemikalier, som var för sig ligger under EUs risknivåer, tillsammans man skapa en "cocktaileffekt" med skadlig inverkan på såväl människa som natur. EU har sedan några år en stark generell kemikalielagstiftning på plats som kallas REACH, men den bygger på principen att utvärdera kemikalie för kemikalie vilket alltså inte beaktar eventuella kombinationsffekter.

Det är danskarna som har bett det svenska ordförandeskapet att ta tag i denna fråga, vilket vi nu gör med stort allvar.

Intresset är som sagt stort, och jag kontaktas ofta av både folkrörelseorgansiationer och journaliser för att berätta om initiativet. Aktuellt hade ett långt inslag om denna fråga för några dagar sedan.

Förhandlingarna går riktigt bra, och vi har redan nu nästan uppnått enighet om en text som ska antas på miljöminstermötet i Bryssel den 22 december. Huvudbudskapet är att fråga är viktigt men hittills förbisedd inom EU, och att EU-kommissionen därför bör analysera hur cocktaileffekterna hanteras i EUs lagstiftning och återkomma med konkreta förslag om vad som behöver göras under 2010 och 2011.

Klimatkommissionärsposten till Danmark?

Danmarks statsminister meddelade idag att Connie Hedegård, klimatminister i den danska regeringen, blir ny dansk kommissionär.

Med tanke på Hedegårds starka roll i klimatförhandlingarna inför Köpenhamnstoppmötet ligger det mycket nära till hands att tro att platsen som klimatkommissionär i Barrosos nya kommisionärskollegium kommer att vikas åt henne.

Kan inte låt bli att tänka på den underhållande och välskrivna boken "Kronprinsessan" av Hanne Vibeke Holst, som handlar om en ung framgångsrik dansk miljöminister som hamnar på kant med partietablissemanget och får jämställdhetsproblem på hemmaplan.

Extrainsatt miljöministermöte inför Köpenhamn

Det svenska ordförandeskapet har idag genomfört ett extra miljöministermöte, för att konslidera EUs positioner och mobilisera ytterligare politisk vilja och därmed säkra ett så ambitiöst utfall som möjligt vid köpenhamnstoppmötet. Här får man veta mera.

Vem ska Kissinger ringa?

Många kommentarer om toppmötets utnämningar förra veckan. De flesta verkar besvikna över att det inte blev personer med lite med politisk tyngd, av typen Blair. Istället blev det två okända och i EU-sammanhang ganska oprövade kort. "Henry Kissinger vet fortfarande inte vem han ska ringa i EU", säger elaka bedömare.

Själv är jag inte förvånad. "Vi får de politiker vi förtjänar" sägs det. Liknande resonemang kan föras här: medlemsländerna får de EU-ordförande de förtjänar. Det finns helt enkelt inget intresse av personer som har alltför hög politiskt profil och som därmed konkurrerar om makt och uppmärksamhet med Merkel, Berlusconi, Sarkozy et al. Samma principer styr andra viktiga utnämningssystem; FN-chefen Ban Ki Moon är inte heller känd för sin politisk karisma direkt. Det är ingen slump, utan ett medvetet val.

Om Rompuy och Ashton sen verkligen blir de nickedockor till de stora EU-länderna som så många tror återstår att se. När Jaques Delors utnämndes på 90-talet lät det ungefär på samma sätt - han betraktas nu som en av EUs starkaste kommissionsordförande någonsin. Under hans tid utvecklades EU mycket raskt. Och Rompuys erfarenheter från att hålla ihop den osannolikt komplicerade och svårhanterilga belgiska politiken kan mycket väl visa sig vara långt effektivare än politiskt kändisskap för att föra den väldiga och ofta tröga EU-kolossen framåt.

Nu väntar huggsexan om de olika kommissionärsposterna. Diskussionen om vem som ska göra vad i EU fortsätter.

Ämnet engerar tydligen. Vilket är bra - det SKA vara en stormig debatt kring vem eller vilka som ska styra EU. Annars är det något fel någonstans.

EU-toppjobb och batmobiler

Spänningen stiger inför morgondagens extra EU-toppmöte, när statsminisern ska försöka ena kollegorna om vem som ska nomineras till Europeiska rådets ordförande (ofta kallad "rådets president") och den höga representanten för utrikesfrågor ("EUs utrikesminister"). Detta är helt nya EU-toppjobb som ska tillsättas som en direkt följd av EU:s nya Lissabonfördrag. Efter en första konsultationsrunda hos medlemsstaterna pågår nu en andra sondering för identifiera vem av kandidaterna som har starkast stöd.

Det lär inte vara helt lätt att hitta enighet om detta, och det är mycket hysch-hysch och spekulationer kring processen. Fel information vid fel tillfälle kan spoliera hela nomineringen. Jag får själv många frågor kring nomineringen men vet egentligen inte mer än vad som skrivs i tidningarna.

Själv sysslar jag med mer jordnära ting. Idag ledde jag ett förhandlingsmöte om kommissionens förslag till koldioxidminskningar från lätta lastbilar. Jag inledde mötet med att ta fram ett tiotal leksaksbilar, för att konkret åskådliggöra vilka typer av bilar som omfattas av förordningen (skillnaden mellan s k N1, N2, M1 och M2-bilar). Det var ett något udda grepp, som dock rönte stor uppskattning. Störst uppmärksamhet fick "Batmobilen", som hörde till de mest svårklassificerade (jag utgick från att den använder ny smart teknik och att den därför bör vara berättigad till s k "superkrediter").

Cecilia Malmström svensk kommissionär

Nu är det klart: Cecilia Malmström blir svensk EU-kommissionär.

Återstår dock att se vilken post hon får i den nya kommissionen. Reinfeldt hoppades i presskonferensen på en "tung portfölj" med mycket lagstiftning, och ett område där Sverige har stora intressen.

Vågar man hoppas på...  klimatkommissionär?!?

Att förbereda och leda ett EU-möte: del 3

Hur förbereder man sig framgångsrikt som EU-ordförande för ett heldagsmöte med förhandlingar i en EU-arbetsgrupp? I en serie av inlägg kommer jag att reflektera över hur man gör i praktiken för att leda EU-arbetet i en attachégrupp.

Tidigare inlägg:
Del 1: ”the basics” – sova, äta och pudra näsan
Del 2: Personkännedom  

Del 3: Att var tillräckligt påläst
När det gäller sakkunskap, så måste man vara minst ett par steg före kollegorna hela tiden. Det gäller att noga läsa in alla aktuella underlagsdokument och skapa sig en grundlig förståelse för alla detaljer i förslaget.

Att bara läsa på räcker dock inte. Jag brukar ordna ett eller fler förberedande möten med experterna i regeringskansliet, rådssekretariatet och EU-kommissionen då man ställer alla tänkbara frågor, spelar djävulens advokat, försöker begripa "politiken" i frågorna och inte bara det tekniska.

I morgon ska jag ha ett sådant möte som handlar om kommissionens nya lagförslag om CO2-utsläpp från lätta lastbilar.

Oftast ägnar jag också många långa timmar framför datorn dagarna eller i värsta fall kvällen före varje förhandlingsmöte för att gå igenom agendan ordentligt och försöka förutse alla tänkbara scenarier. Därefter skriver jag ett "ordförandemanuskript" med stödord för vad som ska sägas och i vilken ordning saker och ting ska ske i arbetsgruppen.

Manuskriptet anpassas sen till mötet och till vad medlemsländerna och kommissionen faktiskt säger. Om man har planerat riktigt väl så har man svaret på alla frågor redan innan de ställs.

Hittills har upplägget gått bra och manuskripten har hållit. Men lite slitigt är det.

Om murens fall - och vad som är möjligt för framtiden

Hösten 1988 var jag i Gdansk och såg Lech Walesa i spetsen för Solidaritet demonstrera på gatorna, aggressivt attackerade av diktatorn Jaruzelskis vattenkanoner och gummikulor. Som som ung student, gjorde erfarenheten stort intryck på mig.

Ett år senare föll muren i Berlin, en händelse som nu i efterhand ses som den viktigaste symbolen för slutet på kalla kriget och för kommunismens fall i Europa och i dåvarande Sovjet. Utanför EU-Parlamentet har man, dagen till ära, rest fragment av muren för att uppmärksamma denna historiska utveckling.

Och i DN rapporterar man så här om firandet i Berlin.

Om man tänker efter lite inser man lätt vilken enorm betydelse som dessa händelser hade. En efter en av de kommunistiska regeringarna tvingades ge vika för demokrati och folkstyre, Tyskland återförenades, och sedermera blev nästan samtliga av de gamla östdiktaturerna demokratiska stater och fullvärdiga EU-medlemmar.

Idén att t.ex. jag skulle sitta granne med en miljöattaché från Polen i ett mötesrum i en EU-byggnad och förhandla om gemensamma insatser för att förbättra miljön var för bara drygt två årtionden sedan så befängd att den inte ens tänktes.

Det perspektivet är viktigt att ha i bakhuvudet när man nu läser om kritiken mot t.ex. Polen som bromskloss i EUs klimatsamarbete. Hur hade situationen sett ut om Polen inte hade varit EU-medlemmar - och än värre om Sovjet hade funnits kvar och behållit sitt järngrepp över Östeuropa?

Händelserna 1988-90 visar också hur svårt det är att förutsäga framtiden, och att bedöma vad som är "möjligt". Innan det faktiskt hände så var det ytterst få som förutsåg östblockets och Sovjetunionens sönderfall (och de som gjorde det blev inte tagna på allvar).

Det tycks vara alltmer i ropet att vara cynisk och pessimistisk nu för tiden. Det märks inte minst inför klimattoppmötet i Köpenhamn. Själv ger jag inte mycket för vare sig olyckskorpar eller cyniker, oavsett om de hänvisar till politikernas och näringslivet oförmåga eller ovilja att sluta ett ambitiöst avtal, eller om de predikar om världens snara undergång oavsett vad vi gör. Genom sin inställning bidrar de själva till att minska förutsättningarna för verkliga framsteg, till att konservera status quo.

Murens fall visar att även det mest osannolika och oförutsägbara faktiskt är möjligt, och att dåtidens cyniker och skeptiker hade fel om att muren skulle bestå för alltid. Mänsklighetens potential till förändring är långt större än vår kollektiva verklighetsuppfattning.

Framsteg grundas av inspiration, inte av hopplöshet. Det finns egentligen bara ett någorlunda bra sätt att förutse och förändra framtiden - att agera i nuet. Låt oss inte hindras av alla världens pessimister och cyniker och deras trista budskap.

Att förbereda och leda ett EU-möte: del 2

Hur förbereder man sig framgångsrikt som EU-ordförande för ett heldagsmöte med förhandlingar i en EU-arbetsgrupp? I en serie av inlägg kommer jag att reflektera över hur man gör i praktiken för att leda EU-arbetet i en attachégrupp.

Tidigare inlägg: Del 1: ”the basics” – sova, äta och pudra näsan

Del 2: Personkännedom
Det är en enorm fördel att känna sina attachékollegor väl. Precis som i de flesta andra mänskliga verksamheter som är bereoende av samarbete, debatt och diskussion, så handlar det i slutändan mycket om att bygga upp och vårda personliga relationer. Ur den synvinkeln är EU precis som vilken annan arbetsplats som helst.

Utan god personkännedom blir alltså inte mycket gjort. En stor del av förberedelserna inför ett EU-ordförandeskap handlar därför om att socialisera och bli väl bekant med kollegorna.

Man lär sig t.ex. snart vilka kollegor som har störst inflytande i gruppen, vilka som är lättare påverkbara än andra och vilka man måste lägga ner extra tid på att ”smörja”. ”Korridorsnack” mellan möten, informella luncher och kaffepauser utgör de bästa tillfällena att bygga upp sitt kontaktnät.

I miljöarbetsgruppen är tonen även under de formella mötena ofta ganska informell, vilket bl.a. innebär att ordförande fördelar ordet genom att tilltala kollegorna med förnamnen. Istället för att ge ordet till Portugal eller Tyskland, så ger jag alltså ordet till "Rita" eller "Rainer". Det innebär ett knappt hundratal namn att plugga in och sen hålla reda på...

Förkylt

Söndagspasset har just startat. Är dunderförkyld och går på alvedon och nässprey.

Klart dålig timing eftersom jag ska leda EU-förhandlingar om minskade CO2-utsläpp från lätta lastbilar och om en ministerdeklaration om kombinationeffekter från kemikalier imorgon.

Chocktillstånd

Fick i morse veta att min närmsta chef har gått bort efter en tids sjukdom. Representationen är i chocktillstånd.

Så sent som för en dryg månad sedan satt vi tillsammans och förberedde miljöministermötet. Nu är hon borta. Svårt att förstå, ännu svårare att acceptera. Tomheten efter henne känns enorm.

Svårt att fokusera på jobbet nu.

Nytt fördrag för EU!

Idag undanröjdes sista hindret för ett nytt EU-fördrag: Tjeckiens president Klaus har skrivit på (om än efter mycket om och men). Därmed har alla medlemsstater ratificerat fördraget och en mycket utdragen förhandlingsprocess är till ända.

Fördraget ska träda i kraft månaden efter sista ratificeringen, dvs redan idecember, och det lär nu råda en febril aktivitet hos vissa av kollegorna för att få allt på plats i tid.

Extra toppmöte planeras, och ryktena om vem som ska blir permanent ordförande för Europeiska rådet och "utrikesminister" för EU har snurrat igång ordentligt. Spekulationerna är många, men det enda man kan säga med viss säkerhet är att jobben inte lär gå till någon kvinna; gubbväldet inom EU är fortfarande genuint ohotat. Tyvärr.

The King of the World...

Röd dag i Belgien idag. En välbehövlig långhelg med relativt lite jobb för en gångs skull, innan det kör igång igen på allvar med förberedelserna inför kommande miljöministermöten i november och december. Underbart att få spendera lite extra tid med barnen.

Äldsta grabben fick en cool läderlappen-kostym att klä ut sig i inför halloween-firandet i skolan i fredags, och har haft på sig den från morgon till kväll varje dag sen dess. Fast det är bara på låtsas, föräkrar han. Och läderlappen (eller "Batman", som han hellre säger) är inte särskilt elak. Bara lite! Dessutom har han fått ett riktigt genombrott när det gäller att läsa. 4 1/2 år gammal kan han tack vare dinosaurieintresset läsa även komplicerade ord såsom "pteranodon" och "triceratops". Ord som jag knappt kan läsa själv.

Sen har vi lillgrabben, som går omkring och är allmänt oemotståndligt gullig och charmig. Drygt två år gammal, beter han sig ungefär som en toddler-version av Leonardo Di Caprio i "Titanic" ("I'm the King of the World!", ni vet). Allt är möjligt, inget är tråkigt, allt ska testas.

 Han gör nya miner med hela kroppen och lär sig nya sånger och uttryck nästan varje dag. Han har också börjat snurra in vänster pekfinger i sin lintott tills det blir en tjock rasta-fläta som står rakt ut och är nästan omöjlig att reda ut. Extra effektivt på lördagar när man får lördagsgodis och därmed kan blanda in lite seg sockerlösning i burret.