Vansinnesdåd i Bryssel

Nyligen attackerades ett dagis alldeles utanför Bryssel av en galning med kniv. Två barn och en anställd dog och flera andra skadades svårt (se artiklar i DN och Sydsvenskan).

Hur någon kan ge sig på oskyldiga människor med kniv kommer man förstås aldrig att kunna begripa. Än mindre när det rör sig om små barn. Tydligen var han inte ens drogad.

Det blev en grym påminnelse om hur skört livet kan vara. Det skulle förstås lika gärna kunna ha skett på vårt dagis.

Spring i benen

Äldsta grabben har hittat sin första favorit-poplåt: "Hot n' cold" av Katy Perry (fast han kallar låten för "change your mind"). Vi har laddat ner den till Iphonen och det har blivit en del av kvällsrutinen att dansa till denna innan han går och lägger sig.

Han sjunger glatt med i texten:
You change your mind
Like a girl changes clothes
Yeah you, PMS
Like a bitch
I would know
Han pratar förstås inte engelska, men uttalet är klockrent - särskilt uttrycket "like a bitch"... Och när refrängen börjar så springer han runt runt i rummet som en vettvilling. Ofta följer lillbrorsan honom hack i häl så gott han kan på stultiga ben.

Omöjligt att inte skratta åt detta. Sann livsglädje.

Jag var emellertid ganska förundrad över denna form av "spring-dans", ända tills jag såg videon. Då förstår man bättre.

Populärt "Entropa"

Härom dagen bloggade jag om David Cernys konstverk "Entropa".

Tjeckerna har nu täckt över den turkiska toaletten med ett svart skynke, och framfört en officiell ursäkt från högsta ort till Bulgarien.

Intressant nog har de också lagt ut en länk på sin officiella hemsida där man kan ta ställning till frågan om man tycker om Cernys konstverk i rådsbyggnaden.

Hittills (22 jan) har 77% svarat "ja" på denna fråga. Det framgår dock inte av hemsidan hur många polacker och bulgarer som har röstat.

Vad tycker du? Klicka här och rösta!

Arvet efter Anna

Häromdagen såg jag av en händelse en av mina tidigare kollegor, Eva Franchell, i TV-programmet Agenda. Hon berättade om sin bok ”Väninnan” som handlar om hennes vänskap med Anna Lindh, som tydligen redan har väckt rabalder genom att ifrågasätta Annas skuld till den skandalutvisningen av två terrormisstänkta egyptier från Sverige2001.

Det är lite typiskt att media gör en stor sak av just detta.

Själv är jag mycket lockad att läsa boken, men inte för att gräva ner mig i skuldfrågan utan för att lära mig mer om Anna Lindh som person. Hon var min chef först på Miljödepartementet och sedan på UD i över 6 år, ända fram till hennes tragiska bortgång. Till följd av hennes outtröttliga engagemang, energi och optimism, blev hon en stor förebild för mig, både som medmänniska och politiker. För mig var hon given som blivande statsminister.

Utan att överdriva så är jag övertygad om att Sverige och världen förlorade en av våra bästa politiker någonsin till följd av detta meningslösa vansinnesdåd. Alldeles oavsett vilken roll hon hade avseende de båda egyptierna.

Att kalka för livet

Många anser – möjligen med viss rätt – att vi brysselbyråkrater riskerar att tappa kontakten med det ”verkliga” Sverige och det som händer på lokal och regional nivå.

För att motverka detta brukar jag så långt möjligt ta emot besökare från svenska kommuner och regioner på representationen, men också vid tillfälle delta på miljökonferenser på olika håll i Sverige för hålla mig bättre ajour med den svenska miljödebatten. Dessutom ser jag det som min plikt att försöka bidra till att öka kunskapen och förståelsen för EU i Sverige.

I samband med en planeringsövning på departementet nyligen så passade jag således på att gästföreläsa om EU:s försurningsarbete vid miljökonferensen ”Halland kalkar för livet” i Västsverige. Konferensens uppmärksammade 30 års kalkningsarbete för att motverka försurningen, och det blev en inspirerande och lärorik övning. En lång rad kalkningspionjärer fanns på plats och beskrev målande hur man lyckats rädda tusentals sjöar och vattendrag från försurningsdöden – allt från de första trevande experimenten med tryckslangar, gasmasker och flyt-traktorer till dagens omfattande helikopterkalkning. (Här kan man läsa mer om konferensen).

Kalkningen är ett bra exempel på ett banbrytande och framgångsrikt miljöarbete. Ändå kommer det inte att räcka, om inte utsläppen av svavel, kväve och ammoniak pressas ner ytterligare – något som bara kan ske genom ett effektivt internationellt miljösamarbete. Med kalkningskonferensen i ryggen känns EU:s fortsatta försurningsarbete med IPPC och den kommande revisionen av takdirektivet än viktigare.

Hur 3 E blev 2 G

Varje ordförandeskap identiferar ett antal övergripande prioriteringar för sitt halvår i rampljuset.

Tjeckerna har listat "tre E:n" - Economy, Energy and climate och Europe in the world.

Här kan man läsa mer om det om man så vill.

Fast... Ibland blir det inte riktigt som man vill. Tjeckerna sysslar inte alls så mycket med dessa frågor längre, utan jobbar nu istället på heltid med "två G:n" - Gaskris och Gaza-konflikten. Och med sin nya konstverksfadäs förstås.

Så lätt är det att välja sina prioriteringar som ordförande i EU.

Konst-ig ordförandefadäs

Det är inte lätt att vara ordförandeland för EU.

Varje ordförande brukar "smycka" EUs enorma rådsbyggnad med något konstnärligt. På vägen till förhandlingsmöte om sälar, såg jag igår tjeckernas nya bidrag, som mycket fyndigt kallas för "Entropa" (se bilden). En tjeckisk konstnär har spikat upp alla medlemsländers geografiska form på en blå rörkonstruktion, och klistrat fast diverse stereotypiska särdrag på varje del. Sverige var kort och gott representerat av ett avlångt platt Ikea-paket, och Danmark av legobitar. Spontant tyckte jag att hela idén var både originell och ganska kul.

När man tittade närmare på de olika delarna i konstverket inser man dock att det kan leda till en del diplomatiska förvecklingar (djävulen ligger som sagt ofta i detaljerna). Det "svenska" Ikea-paketet är t.ex. föresett med etiketten ”JAS Gripen”. Bulgarien porträtteras som en toalett(!) och Holland består av översvämmade minareter. Britterna är kanske inte heller är så glada, eftersom de inte är med alls (med anspelan på deras EU-skeptisism). Litauen beskrivs i termer av pinkande soldater. Spanien är täckt av betong. Frankrike täcks av en enorm banderoll med budskapet "STREJK". Och Polen representeras av katolska präster som hissar en gay(?)flagga...

Dessutom verkar det som om konstnärens uppgifter om att skapandet har skett i samarbete med andra konstnärer, en från varje medlemsland, inte är sanna. Rent ljug, alltså.

Här kan man läsa mer om den officiella beskrivningen av konstverket; här kan man se några delar i närbild. Det har redan väckt en del rabalder, se t.ex. BBC och DN. Och sista ordet är säkert inte skrivet.

Jag kan inte annat än tycka lite synd om tjeckerna - så rätt de tänkt, så fel det kan bli. Konsten är fri, men politiken är det inte.

Och för många konstnärer gäller måhända endast en grundregel: all publicitet är bra publicitet. Kanske en viktig lärdom inför det svenska ordförandeskapet.

Smogvarning!

Det finns för- och nackdelar med att bo i Bryssel. En stor nackdel är den dåliga luftkvaliteten - faktiskt en av Europas sämsta (vilket man bl.a. kan se på dessa kartor från EU-kommissionen).

Alltsedan snön föll för några dagar sedan (med sedvanligt trafik-kaos som följd) har det varit smog-varning i Bryssel, med kraftigt förhöjda värden av partiklar och marknära ozon. Stadens politiker talar om nya handlingsplaner för bättre luft, och ett temporärt förbud mot att köra fortare än 50 km i timmen har införts (men det verkar det inte vara någon som respekterar). Ny EU-lagstiftning kommer att förbättra läget, men det tar tid.

Dålig luft till trots - på jobbet och dagis går allt sin gilla gång. Grabben gillar fortfarande inte att bli "lämnad ensam", som han säger, och jag har fortfarande fullt upp på kontoret. Under denna första arbetsvecka 2009 (ingen trettondagsledighet här inte!) har jag gått ordförandekurs, rapporterat från tjeckernas presentation av sitt miljöarbetsprogram, förhandlat IPPC (industriutsläpp) och sälar, och försökt utforma ett detaljerat mötesprogram för miljöarbetsgruppen under det svenska ordförandeskapet. Över 50 förhandlingsmöten är inplanerade.

Det senare har varit en mycket svår övning, eftersom det är nästan omöjligt att redan nu veta exakt vilka förhandlingsfrågor som är aktuella nästa halvår. Inte minst eftersom varken parlamentet eller kommissionen väntas kunna gå för fullt.

Att sia är lätt, så länge det inte handlar om framtiden.

Åtminstone har vi värme i våra hus. Mina energikollegor har varit mycket upptagna denna vecka för att förbereda ett extra energirådsmöte för att komma tillrätta med den rysk/ukrainska gaskrisen. Stora delar av Europa fryser.

Måsten

Härom dagen började vår äldste plötsligt gnola på signaturmelodin till Sveriges bästa radioprogram "Godmorgon världen". Jag brukar regelbundet lyssna på detta via podcast, och tydligen har även lillgrabben snappat ett och annat från programmet.

Han har det ganska tufft nu, mycket på grund av att han har börjat i förskolan denna vecka. I och med detta påbörjas en ny och omvälvande fas i hans liv, och som förälder reflekterar jag över att han från och med nu kommer att tillbringa en allt större andel av sin tillvaro i olika former av utbildningsinstitutioner.

Det är minst lika uppslitande för föräldern som för barnet att lämna på dagis när barnet inte är med på noterna. Och här i Belgien är det inte tal om någon "svensk" inskolning där föräldern följer med till förskolan under någon vecka eller så. 5 minuters avsked, sen är det adjö. Personalen säger att det bara blir värre om man drar ut på inskolningen. Vem vet, kanske har de rätt, men nog känns det ganska hjärtlöst.

Man får uppbåda all tänkbar självbehärskning för att låtsas vara lugn och oberörd när man lämnar. De flesta småbarnföräldrar känner nog igen sig. I morse försökte jag en ny taktik: "Ibland måste man göra saker man inte gillar. Pappa vill inte heller gå till jobbet, men han måste".

Han blev inte övertygad. Inte pappa heller.

Ordförandeskapsanalys

Åter i Bryssel efter en högst välbehövlig julvila. Snart är ekorrhjulet igång igen, med nya förhandlingsmöten och en allt intensivare planering inför det svenska EU-ordförandeskapet andra halvan av 2009.

Så här i efterhand kan man konstatera att fransmännen fick uträttat en hel del under sitt ordförandeskap. Här kan man läsa en intressant analys om detta, och en kort om utblick inför tjeckernas halvår.

Undrar just vad det står i EPC:s analys ett år framåt i tiden.

MAY eller SHALL?

Jag glömmer aldrig när jag som barn i början av 80-talet deltog i demonstrationer mot hormoslyrbesprutning på de värmländska kalhyggena. En liten skara modiga miljöaktivister spände upp färglada paraplyer och flaxade med armarna när flygplanet dök upp i horisonten; om det fanns människor på området var fick planet nämligen inte spruta utan tvingades vända om (här finns en mer målande beskrivning av detta).

Demonstrationerna fick stor uppmärksamhet i media och bidrog direkt till att hormoslyrbesprutning sedermera förbjöds. Idag anser alla, inklusive skogsnäringen, att besprutningen var en utomordentligt dålig idé både i ett miljö- och hälsoperspektiv men också rent ekonomiskt.

Anledningen till att jag kom att tänka på denna händelse är att rådet och parlametet igår kom överens om ett viktigt EU-förslag om bekämpningsmedel. Frågan var både politiskt och tekniskt komplicerad, och EU-parlamentet hade över 200 ändringsförslag för lagförslaget.

Det har således varit mycket slit att få ihop detta, och Sverige har med sin långa erfarenhet med nationella regler och förbud om kemikalier och bekämpningsmedel spelat en alldeles särskild roll i förhandlingarna. Ordförandeskapet var mycket tacksamma för underlag i form av bra kompromissförslag och teknisk expertis.

För min del kom jag in sent i förhandlingarna och det har varit en rätt stor utmaning att sätta sig in i alla detaljer.

Den sista knäckfrågan handlade om huruvida det skulle stå "may" eller "shall" i en av artiklarna. Hela förslaget höll på att gå till förlikning bara för att man inte kunde komma överens om detta.

Förhandlingarna var som sagt komplicerade, men slutkompromissen på denna del blev ganska enkel (som inbiten förhandlare skulle man nästan säga vacker): "shall" gäller för första delen av artikeln, "may" för den andra.

Här kan man läsa mer om överenskommelsen.

Monstret och batongen

EU-parlamentet röstade igår igenom klimatpaketet. Lättnaden hos dem som har varit inblandade i förhandlingarna här i Bryssel är påtaglig.

Lite senare på eftermiddagen hade vi traditionsenlig överlämning i rådets miljöarbetsgrupp av ordförandeskapets stafettpinne, "le baton" (som dessutom råkar vara sönder och tejpad) från den nuvarande franska ordfskapsdelegationen till den inkommande tjeckiska. Fransmännen såg ytterligt nöjda ut, även om de också verkade lite slitna. Våra tjeckiska kollegor däremot såg ut att vara ganska tyngda av stundens allvar.

Överlämningen firades med ett glas champagne, och både kommissionen och rådssekretariatet höll tal om fransmännens bravader. Ett av talen illustrerades mycket fyndigt med utklipp från Asterix och Obelix - också detta är tradition i miljögruppen.

Utöver "le baton" överlämnades också en ytterligt ful liten stenstaty föreställande ett monster som sitter och läser en bok. Tanken är att varje ordförandeskap ska ge denna till den medlemsstat som har varit mest problematisk i gruppen under det gångna halvåret. Icke förvånande har statyn aldrig använts på det sättet ännu, det ska trots allt ganska mycket till innan diplomater öppet pekar ut och kritiserar andra. Syftet är nog kanske främst att använda monstret i avskräckande syfte.

Om ett halvår är det dags för oss att ta emot batongen och monstret. Känns lite mer påtagligt nu när tjeckerna tar över. Kanske kan man tala om en skräckblandad förtjusning (och det är inte bara monstret som skrämmer).

En historisk klimatuppgörelse

Mycket kritik har hörts om Europeiska rådets klimatöverenskommelse från i fredags.

Från mitt perspektiv är jag lite förvånad över detta. Det känns helt enkelt lite väl gnälligt. Överenskommelsen är trots allt unik i sitt slag: aldrig tidigare har något land eller grupp av länder varit i närheten av att införa så här tuffa klimatregler. Dessutom i tider av en ekonomisk nedgång som många tror kan vara den värsta i modern tid.

De flesta verkar tycka att det är fullständigt självklart att EU ska anta en ambitiös klimatlagstiftning långt före alla andra länder. Så är det ju inte - egentligen. EU hade mycket väl kunnat göra som resten av världen: vänta till Köpenhamnsmötet i slutet på nästa år och se vad man kommer fram till innan man gör något själv.

Det verkar också som om många underskattar hur svårt det faktiskt är att komma överens om långtgående klimatåtgärder med 27 länder med mycket olika grundförutsättningar; därutöver ska man dessutom komma överens med två jätteinstitutioner med sina egna intressen och annorlunda perspektiv.

Det är inte gratis att ställa om industri och samhälle på ett så grundläggande sätt som klimatpolitken kräver - särskilt på kort sikt. Självklart blir det svåra diskussioner om hur man skapar ett system som fördelar kostnaderna så rättvist som möjligt mellan både länder och industrisektorer.

Risken för "koldioxidläckage" genom att vissa industrier kan flytta till länder utan klmatkrav, och större nyttjande av "flexibla mekanismer" för de länder vars insatser för ytterligare minskade utsläpp är dyrast (varav Sverige är ett) är givna delar av denna svåra debatt. Det senare kan leda till stora klimatinvesteringar i fattiga länder, med ett mycket större positiv klimateffekt per satsad euro.

Det är lätt att fokusera på de mindre bra detaljerna och på den politiska kohandel som är oundviklig i en sån här svår förhandling. Men man får inte glömma att de ursprungliga ambitiösa målsättningarna för EU finns kvar: minus 20% till 2020, alternativt minus 30% om det blir ett bra avtal i Köpenhamn. Man är enig om hur länderna ska fördela utsläppsminkningarna mellan sig, handelssystemet om utsläppsrätter har gjorts om i grunden, och ett stort steg tas för att stimulera ny teknik för koldioxidlagring under mark. Dessutom tas nya grepp för att stimulera förnybar energi och minska utsläppen från bilar.

Den som verkligen minns hur klimatdebatten såg ut för bara några år sedan (innan Al Gores klimatkampanj och Stern-rapporten) borde dock inte kunna bli annat än imponerad.

Många verkar också tycka att det är självklart att den ekonomiska krisen inte skulle sänka - eller åtminstone kraftigt urvattna - klimatpaketet. Men det hade inte alls varit något omöjligt scenario. Att se EUs ledare med Sarkozy och Barroso i spetsen försvara en klimatuppgörelse värd namnet är trots allt en historisk händelse.

Självklart kunde det ha varit bättre. Men några perfekta beslut kan sällan tas när 27 länder och två tunga EU-institutioner ska enas om minsta kommatecken. Nog borde man väl kunna glädja sig litet åt den enorma insats som har gjorts och som - om inte parlamentet sätter käppar i hjulet vid onsdagens omröstning - nu har resulterat i världens utan jämförelse tuffaste klimatregim.

EU-tävling

Kommissionen har lagt fram ett nytt förslag med följande benämning:
"Draft Commission Decision concerning the non-inclusion of certain substances in Annex I, IA or IB to Directive 98/8/EC of the European Parliament and of the Council concerning the placing of biocidal products on the market."

Den som bäst gissar vad förslaget handlar om vinner en gratis rundvandring med undertecknad i EU-katakomberna.

Inför klimattoppmötet

Imorgon och på fredag ska det avgöras. Då ska EUs stats- och regeringschefer själva förhoppningsvis mejsla fram de sista avgörande kompromisslösningarna för att få EUs klimatpaket i hamn. Allt slit och all den tid som vi EU-byråkrater har lagt ner på att förbereda beslutet ska förhoppningsvis bära frukt. (se även artikel i DN)

De svåraste frågorna rör bördefördelningsbeslutet och handelssystemet för utsläppsrätter, medan reglerna för lagring av koldioxid, direktivet om förnybar energi, och förordningen om koldioxidutsläpp från bilar i stort är avklarade.

Utanför rådsbyggnaden börjar redan TV-bilarna rada upp sig, journalisterna vässar sina tagnentbord och miljöaktivisterna vecklar ut sina banderoller. Förväntan är enorm.

Frågan är om man någonslin haft en så arbetsintensiv höst i EU som i år. Coreper har överskridit all tänkbar arbetspraxis och man har bokstavligen jobbat dag och natt. Trots det är det upplagt för en svår och tuff slutförhandling, eftersom alltför många frågor fortfarande är olösta.

Det är intressant - och hoppingivande - att EU satsar så mycket resurser på att enas om ambitiösa klimatregler. Klimat är inte längre en fråga bara för miljöministrar. Nu är också finans-, utrikes-, närings- energi-, och statsministrarna djupt involverade. De förslag som ligger på bordet är faktiskt ganska revolutionerande, och kan med lite god vilja sägas utgöra grunden för ett helt paradigmskifte i synen på resursanvändning och ekonomi.

Men det finns inga för att det ska gå vägen. Det är mycket som står på spel. I första hand handlar det förstås om EUs trovärdighet inför nästa års internationella klimatförhandling om ett nytt kyotoprotokoll. Men det handlar faktiskt också om att visa att EU faktiskt kan vara beslutföra även i tider av ekonomisk kris och finansiell oro. Därtill kommer det enorma kapital som fransmännen, med Sarkozy själv i spetsen, har satsat på att få till stånd ett klimatbeslut. Skulle projektet misslyckas (man vågar knappt tänka tanken på detta i EU-korridorerna) så skulle det innebära en enorm prstigeförlust för både Frankrike och EU.

Om några dagar vet vi hur det går. Min gissning är att man kommer att enas till slut, men att det kommer att ske på bekostnad av ett mindre ambitiöst beslut än vad som skulle vara önskvärt. Glädjande nog finns det inget som tyder på att man kommer att tumma på det övergripande målet - att EU ska minska utsläppen med 20% till 2020 (eller hela 30% om det blir ett bra utfall vid klimatmötet i Köpenhamn nästa år).

Klant kan du vara själv!

Ännu ett miljörådsmöte är över (här kan man läsa mer om det). Det höga arbetstempot mattas dock inte för det, klimatförhandlingarna fortsätter inför det nu helt avgörande mötet med Europeiska rådet i slutet av veckan, och (för min del) handlar det om intensiva slutförhandlingar med parlamentet om EU-regler för bekämpningsmedel.

Belgien är underligt på många sätt. Bland det knepigaste tycker jag är tvåspråkigheten och all den politik som ligger inbäddad i detta. Själv pratar jag förstås mest franska (Bryssel är till 4/5 franskatalande) eller engelska men i vardagen är det oundvikligt att snappa upp ett och annat holländskt ord också.

Ett av de roligaste - och vanligaste - holländska uttrycken är "beste klanten". Att jag sedan länge insett att det betyder "bästa kund" (det heter ju "client" på både engelska och franska) hjälper inte - jag hajar till varje gång jag läser och känner mig spontant lätt förolämpad: "Hallå eller?! Klant kan du vara själv!".

Faktum är att holländskan nog ligger ganska nära svenskan. Det märks särskilt när man läser holländsk textning på TV, som svensk förstår man säkert ungefär hälften av skriven holländska. Även om man knappt begriper ett ord när man hör det talade språket.

Appropå TV så har vår minsting tagit ett avgörande kliv på utvecklingsstegen: han har lärt sig hantera fjärrkontroller. Så fort han får syn på en fjärrkontroll så kastar han sig över den och börjar fingra på knapparna. En fjärris i varje hand ska det vara - minst. Han vet också att man måste rikta den mot apparaten för att det ska bli nåt. Vilket han gör med en sprudlande glädje och stor förväntan. Man vet ju aldrig riktigt vad som händer...

Han kommer att bli en fantastisk zappare när han blir stor.

CO2-utsläpp från bilar i hamn

Strax på väg till förmöte med Andreas Carlgren inför morgondagens miljörådsmöte. På agendan står bl.a. klimatpaketet, minskade koldioxidutsläpp från bilar, en handlingsplan för hållbara konsumtions- och konsumtionsmönster och ministerdeklarationer om GMO och om en global kvicksilverkonvention.

I förmiddags uppnåddes faktiskt en överenskommelse mellan rådet, EU-parlamentet och Kommissionen om koldioxidutsläppen från bilar. Efter långa förhandlingar om infasning, bötesnivåer och långsiktigt mål till 2020, är man nu äntligen överens. EUs bilflotta ska ner till utsläppsnivåer på 130 g/km i genomsnitt till 2015, och från 2020 gäller ett än tuffare mål på 95 g/km.

Bilindustrin knorrar, särskilt i dessa dystra tider av ekonomisk nedgång och rasande nybilsförsäljning - men på sikt är detta det enda raka: både miljön och marknaden kräver energisnålare bilar. Billig olja finns det inte mycket kvar av.

Uppkopplade

Ännu en maratonförhandling i Coreper i fredags. Hela klimatpaketet förhandlades, liksom en rad andra frågor. Mina egna punkter handlade om koldioxid från bilar, en deklaration om GMO och en om hållbara konsumtions- och produktionsmönster, och om bekämpningsmedels-förordningen. Min sista punkt blev klar 03.15 på morgonen (och då fanns det fortfarande flera andra frågor kvar på Coreperagendan att klara av).

Har inte sett mycket av barnen på sistone. De känner knappt igen mig längre.

Äntligen har vi fått fungerande internet i vårt hus, efter många turer med Belgacom. Trådlöst, digital-TV, IP-telefoni, hela kittet. Det är underligt hur mycket sinnesro detta har givit mig; bostaden känns inte komplett utan IT.

Att man kan bli så beroende av något som inte ens existerade för 10-15 år sedan.

Ix på GB?

Varje arbetsplats har sin egen vokabulär. Ofta handlar det om förkortningar.

EU och regeringskansliet är nog förkortningarnas paradis.

En vanlig dag på jobbet
Depråd: "Ska Coreper-ix:en upp på ss-tiden eller VB innan GB?"
Depsek: "Polsak vill stämma av med SB. Sen skrivs ny PM".

Ni fattar va? Om inte, här är nyckeln:
Depråd = departementsråd, (oftast) enhetschef eller motsvarande
Depsek = deparetmentssekreterare, handläggare på regeringskansliet.
Coreper = "Committé de representants permanants", dvs den EU-ambassadörskommitté som förbereder alla EU-beslut innan de fasstlås i EU:s ministerråd.
Ix = "instrux", dvs instruktion, dvs det papper som skickas från Stockholm som talar om vad man ska säga vid EU-mötet och varför.
GB = Gemensam beredning (inte GlassBolaget om nu någon trodde det), den process som används för att komma överens inom regeringskansliet.
PM = Promemoria, samlingsnamn för det mesta som sätts på pränt i regeringskansliet.
ss-tid = statssekreterartid, föredragning för departementets statssekreterare.
VB = Veckoberedning, föredragning för politiska ledningen på ett departement.
PolSak = Politiskt sakkunnig, rådgivare till ministern
SB = Statsrådsberedningen, statsministerns egna departement med ansvar för samordning och beslut i frågor där departement inte är överens.

Ibland undrar jag om riktig kunskap verkligen existerar. Eller om det mest handlar om att hitta på nya ord, begrepp och förkortningar. Som andra inte begriper.

"Regeringskansliet" förresten? RK heter det ju, det vet ju alla (som jobbar där). Själv håller jag som bekant till i den del av RK som allmänt kallas för EU-reppen.

Global uppvärming? Hellre lokal!

Vintern har kommit till Bryssel. I helgen var det riktig snöstorm. Familjen höll sig hemma, för att inte riskera livhanken på glashala gator fulla med bilar utan vinterdäck och med förare som helt saknar vintervana.

På söndagkvällen - sannolikt årets kallaste dag i Belgien hittills - gick vårt värmesystem sönder. Det blev iskallt på nedre plan (där barnen sover) på några timmar. Bra timing. Vår otur när det gäller den nyfunna bostaden verkar stå sig. Vad ska komma härnäst? Konstigt nog tycktes barnens entusiasm för snön större än bekymren över kylan.

På jobbet är det minst sagt kaotiskt. Klimatförhandlingarna intensifieras ytterligare, och de flesta av oss miljöattachéer går nu på knäna - och då menar jag inte på grund av snön (som för övrigt redan har smält bort).

Rykten går om en överenskommelse mellan rådet och parlamentet om förordningen om att begränsa koldioxidutsläppen från bilar (se även tidigare blogg). För min del var det mycket helg-jobb kring detta, för att försöka säkra några för Sverige särskilt viktiga delar i uppgörelsen. Om en liten stund börjar Coreper och då får vi veta hur det har gått. Spännande.