Stockholm - EUs grönaste huvudstad!

EU-kommissionen har nyligen inrättat ett miljöpris till EUs miljövänligaste stad, och utnämner Stockholm som den första vinnaren. I motiveringen nämner man särskilt närheten till naturen (95% av befolkningen har mindre än 300m till närmsta grönområde), ambitiösa klimatmål (fossilfri 2050), välutvecklad miljöintegration i stadsförvaltningen och - förstås - bilavgiftssystemet. (Läs mer i DN).

Utnämningen skedde i hård konkurrens med bl.a. Oslo, Amsterdam och Hamburg (som redan nu utnämdes till grönaste stad för 2011).

Bryssel? Är inte ens med och tävlar. Det finns en hel del kvar att göra i EUs huvudstad innan man kan göra anspråk på en sådan titel.

Diplomaterna..?

Det går en hel del snack i korridorerna nu om SVT:s programserie "Diplomaterna", särskilt efter senaste avsnittet (23/2).

Man får gratulera programmakarna för att de har lyckats hitta ganska intressanta - för att inte säga omdömeslösa - personligheter som deltar i programmet. Däremot är de inte särskilt representativa för de svenska diplomater som jag har träffat. Inte heller är arbetsuppgifterna som beskrivs särskilt typiska för vad UD håller på med.

Så även om serien kanske kan sägas ha ett visst underhållsvärde så är den knappast särskilt informativ för den som vill veta mer om vad UD är och hur UD fungerar. Vilket är synd, för det hade kunnat bli rätt intressant även utan vinklingar och överdrifter.

För en bättre miljö!

DN hade idag ett lite ovanligt miljöbudskap från något så fint som en psykosyntesterapeut. Läs artiklen här.

Hmmm... Detta kanske kan bli ett intressant svenskt miljöinitiativ i EU under vårt kommande ordförandeskap...

Första läsningar med EP

Ansträngningarna att komma överens tidigt mellan rådet och parlamentet, s k första läsningsöverenskommelser, intensifieras nu på en rad områden. Förhandlingar pågår eller inleds snart om reviderad EU-lagstiftning om ozonförstörande ämnen, EU:s miljömärkningssystem ("EU-blomman", EU:s miljöledningssystem (EMAS), handelsförbud av sälprodukter och utsläpp av lättflyktiga ämnen från bensinmackar.

Sverige har ett särskilt intresse av att det ska bli snabba överenskommelser med parlamentet, så att vi kan undvika en utdragen beslutsprocess under vårt ordförandeskap i höst och i stället ägna oss åt andra viktiga miljöfrågor.

Vad gäller sälförordningen tog förhandlingarna en högst oväntad vändning nyligen, när det stod klart att rådets rättsexperter underkänner Kommissionens förslag. Varje lagförslag måste utgå från en korrekt rättslig grund i EU-fördraget, vilket saknades i detta fall enligt juristexperterna. Därmed kommer det att behövas en rejäl ändring i Kommissionens förslag - frågan är dock hur.

Vad mer har man lärt sig som är nytt? Jo att Sverige - kanske - avser rösta nej till ett föreslaget kommittébeslut om undantag av EUs regler för att begränsa farliga ämnen i elektronikprodukter när det gäller blyinnehållet i "cermet-based trimmer potentiometer elements". Hoppas bara ingen frågar mig om vad detta är för något.

Strukturerat kaos

EU:s ordförandeland är tillsammans med EU-kommissionen själva motorn i EU-arbetet. De avgör vilka frågor som ska tas upp och när, och leder allt förhandlingsarbete i EU:s ca 250 arbetsgrupper, i Coreper och i ministerrådsmötena. Ordförandelandet representerar också medlemsländerna gentemot parlamentet och i internationella förhandlingar t.ex. inom FN. Ett framgångsrikt ordförandeskap kräver både effektiva föreberedelser och en beredskap att hantera saker som inte går att förutse.

Planeringen inför det svenska ordförandeskapet är i full gång sedan länge – parallellt med det sedvanliga förhandlingsarbetet. På miljösidan har nu varenda miljöarbetsgruppsmöte för hösten (ca 50 st) planerats in i ett preliminärt möteschema, och ett stort antal kontakter har tagits med nyckelaktörer för att underlätta ett effektivt genomförande.

Även inför ett ”normalt” ordförandeskap så innebär förberedelsearbetet en stor utmaning, eftersom det ofta är svårt att i förväg veta vilka frågor som är mogna för beslut. För det svenska ordförandeskapet är än svårare, eftersom det finns fler osäkra faktorer att ta hänsyn till än vanligt.

Vad Sverige kan åstadkomma nästa halvår på miljöområdet beror bl.a. på:
- Hur väl tjeckerna kommer att lyckas med sina miljöambitioner i rådet.
- Utfallet av valet till EU-parlamentet, och hur snabbt det nya parlamentet kommer att vara redo att återuppta lagstiftningsarbetet.
- Vilka EU-parlamentariker som kommer att bli omvalda, vilka partigrupperingar som blir ledande och om de s k rapportörerna får förnyat förtroende.
- Om och när EUs nya fördrag kommer att träda i kraft (vilket i sin tur beror på folkomröstningen i Irland).
- Om och när EU-kommissionärerna kommer att bytas ut.
- Hur det går i de internationella miljöförhandlingarna inom t.ex. klimatsamarbetet och inte minst USA:s roll i detta.
- Formella regler och tidskrav för t.ex. översättning och överlämning av en förhandlingsfråga till parlamentet.
- Eventuella oförutsedda miljö- och naturkatastrofer.

En del av alla frågetecken kommer att rätas ut under våren, men att planera strukturerat under dessa förutsättningar är nästan omöjligt. Ändå måste det förstås göras.

Trots alla osäkerheter så känns det konstigt nog som att saker och ting är någorlunda under kontroll - ett slags ”strukturerat kaos”.

En kollega uttryckte det på ett annat sätt: förvirringen ökar successivt – fast på en högre nivå!

Mustaschrån i EU-parlamentet

Häromdagen rånades en bank mitt inne i EU-parlamentet (bara ett stenkast från svenska EU-representationen) av mustachprydd rånare med pistol. Ingen skadades. Läs mer på Aftonbladet.

Frukt(ansvärt) roligt

Som ett led i att skapa bra arbetsmiljö och garantera ett minimum av vitamintillskott under det svenska ordförandeskapet, har ledningen beslutat att bjuda varje våningsplan på en stor fruktkorg varje vecka.

Detta är förstås mycket uppskattat av personalen, och har nu också uppmärksammats utanför huset. I EU:s korridorer kan man således höra att "during the Swedish EU Presidency there will be lots of fruitbaskets in their offices".

Sådana saker sprider sig snabbt.

Statsministern på Brysselbesök

Igår var statsministern på besök i Bryssel (se reportage i Play Rapport om detta).

Besöket inleddes med ett morgonmöte med hela EU-representationen. Reinfeldts talade förstås mycket om läget inför det svenska EU-ordförandeskapet nästa höst, och vilken enorm utmaning detta innebär inte minst för dem som är på plats i Bryssel.

Ett av huvudbudskap var att ordförandeskapet ska vara ”Bryssel-lett”, innebärande att regeringskansliet i Stockholm lämnar en stor del av den praktiska hanteringen av ordförandeskapet till dem som leder arbetsgrupper och Coreper-mötena i Bryssel, utan att lägga sig alltför mycket i detaljerna eller komma med omfattande instruktioner. Alternativet är att huvudstaden bestämmer och dikterar på detaljnivå, något som dock varken brukar uppskattas av medlemsstaterna eller vara särskilt effektivt om man vill få något gjort som ordförande.

Stora delar av Reinfeldts inlägg handlade också om hur man ska hantera tre av ordförandeskapets största utmaningar under hösten: den ekonomiska krisen, klimatförhandlingarna i Köpenhamn i december och det förslag till Östersjöstrategi som kommissionen ska lägga fram i sommar. En särskild utmaning kommer också att vara hanteringen av oförutsägbara frågor som man inte riktigt kan planera för, såsom nya väpnade konflikter, naturkatastrofer eller terrorattacker.

På den hypotetiska frågan om vad det svenska ordförandeskapet kommer att bli ihågkommet för i efterhand på blev svaret att många nog kommer att minnas vårt ordförandeskap som ”det sista EU-ordförandeskapet”, eftersom formerna för kommande ordförandeskap kommer att ändras när EU:s nya fördrag träder i kraft. Och så köpenhamnsmötet om klimat, förstås.

Framtiden för EU:s industri

När miljödebatten inleddes på 60-talet, var det främst industriutsläppen som stod i fokus. Stora bolmande skorstenar från smutsig industri ledde till fiskdöd, försurning, stendammlunga, skogsdöd. Ibland sägs det att de stora punktutsläppens tid är över, att nutidens miljöproblem kommer från små diffusa utsläpp som bilar, tvättmaskiner och hushållskemikalier.

Detta är dock en sanning med modifikation. Industriutsläppen har förvisso minskat kraftigt, men står fortfarande för en väsentlig andel av miljöproblemen.

En stor del av min arbetstid viks nu åt EU:s nya industridirektiv (IPPC), som vid sidan om klimatet kanske den allra viktigaste aktuella miljöfrågan som just nu förhandlas i EU. Lagstiftningen omfattar över 52 000 industrianläggningar i EU, varav ca 2000 i Sverige: Sammanlagt står dessa anläggningar för 83% av EU:s svavelutsläpp och 34% av kväveutsläppen.

Kommissionens förslag går ut på att slå ihop, harmonisera, förenkla och stärka EU:s regler för tillståndsprövning av alla EUs större industrianläggningar. Reglerna omfattar utsläppsnivåer, avfallshantering, energieffektivitet, industriolyckor och återställning efter nedläggning.

Förra veckan deltog jag på inte mindre än fyra möten om IPPC, varav ett reguljärt förhandlingsmöte, två möten med en s k ”likeminded-grupp” (som har ett gemensamt intresse av att det blir ett ambitiöst direktiv) och ett med amerikanska handelskammaren. De senare var påtagligt oroliga för att regelverket skulle bli alltför strikt.

Förhandlingssituationen är komplicerad, där särskilt många av de nya medlemsländerna opponerar mot den höga ambitionsnivån i kommissionens förslag. Debatten handlar bl.a. om hur man ska försäkra sig om att alla industrier använder sig av bästa möjliga teknik (s k BAT), när de nya och striktare utsläppsgränserna för stora energianläggningar ska börja gälla, och om man ska utöka omfattningen till att omfatta också mindre förbränningsanläggningar.

Med tanke på att många av industrierna i forna Östeuropa (särskilt kraftstationer) är gamla ineffektiva och smutsiga kvarlevor från Sovjettiden så kan man ha viss förståelse för deras invändningar. Samtidigt tycker jag att argumenten i många stycken känns gammalmodiga – ”förslaget fördjupar den ekonomiska krisen”, ”kommissionen underminerar industrins konkurrenskraft”, och ”först tillväxt, sen miljö”.

I själva verket är det tvärtom. Kommissionen har räknat ut att förslaget om det genomförs leder till en samhällsekonomiskt nettovinst på hela 7-28 miljarder euro – exklusive ekonomiska vinster av minskad försurning (som är svåra att beräkna). 13.000 - 125.000 för tidiga dödsfall kommer att undvikas. 200 miljoner euro/år sparas direkt för industrin i form av minskade administrativa kostnader. Dessutom medför förslaget på sikt globala konkurrensfördelar för EU genom utveckling av ny miljöteknik, något som kommer att vara en fördel när länder som Kina, Brasilien och Indien med största sannolikhet skärper sin miljölagstiftning i framtiden. Den ekonomiska krisen utgör snarare än möjlighet istället för ett hinder, eftersom de stora statliga krispaket som nu pytsas ut för att stimulera omstrukturering kan användas för att gynna ny smart teknik – till gagn för både hälsa, miljö och långsiktig ekonomisk tillväxt.

Kanske handlar det om en sista strid mellan gammal förlegad industripolitik och ett nytt modernt, högteknologiskt och resurseffektivt samhälle. En sak är dock säker: många förhandlingsmöten återstår innan vi vet vilket synsätt som kommer att dominera EU:s framtida industripolitik.

Att bygga hus i Grimbergen

Ordförandeskapsförberedelserna travar på (eller kanske snarare galopperar), parallellt med våra "ordinarie" förhandlingar om industriutsläpp, miljömärkning, sälar, klimat, miljöledningssystem mm. Antalet medarbetare på representationen har ökat från ca 120 till ca 180; det blir allt trängre både i hissar och på våningsplan. Många måste nu dela rum med varandra.

I torsdags förra veckan stod representationen tom och mörk, och entrédörren pryddes av en ovanlig skylt (klicka på bilden intill). All personal bussades ut till Grimbergen (ett litet samhälle norr om Bryssel som är mest kännt för några utmärkta ölsorter) för att delta i en stor "ordförandeskaps-kick-off". Där blev det teambilding-övningar av olika slag, med bl.a. skattletande, frågesport och (förstås) lite ölprovning.

Eftermiddagens uppgift bestod i att med gemensamma krafter bygga "The house of Europe". EU-Bygget blev dock inte riktigt klart, så vi kommer fortfarande att ha en del att göra i höst.

Vansinnesdåd i Bryssel

Nyligen attackerades ett dagis alldeles utanför Bryssel av en galning med kniv. Två barn och en anställd dog och flera andra skadades svårt (se artiklar i DN och Sydsvenskan).

Hur någon kan ge sig på oskyldiga människor med kniv kommer man förstås aldrig att kunna begripa. Än mindre när det rör sig om små barn. Tydligen var han inte ens drogad.

Det blev en grym påminnelse om hur skört livet kan vara. Det skulle förstås lika gärna kunna ha skett på vårt dagis.

Spring i benen

Äldsta grabben har hittat sin första favorit-poplåt: "Hot n' cold" av Katy Perry (fast han kallar låten för "change your mind"). Vi har laddat ner den till Iphonen och det har blivit en del av kvällsrutinen att dansa till denna innan han går och lägger sig.

Han sjunger glatt med i texten:
You change your mind
Like a girl changes clothes
Yeah you, PMS
Like a bitch
I would know
Han pratar förstås inte engelska, men uttalet är klockrent - särskilt uttrycket "like a bitch"... Och när refrängen börjar så springer han runt runt i rummet som en vettvilling. Ofta följer lillbrorsan honom hack i häl så gott han kan på stultiga ben.

Omöjligt att inte skratta åt detta. Sann livsglädje.

Jag var emellertid ganska förundrad över denna form av "spring-dans", ända tills jag såg videon. Då förstår man bättre.

Populärt "Entropa"

Härom dagen bloggade jag om David Cernys konstverk "Entropa".

Tjeckerna har nu täckt över den turkiska toaletten med ett svart skynke, och framfört en officiell ursäkt från högsta ort till Bulgarien.

Intressant nog har de också lagt ut en länk på sin officiella hemsida där man kan ta ställning till frågan om man tycker om Cernys konstverk i rådsbyggnaden.

Hittills (22 jan) har 77% svarat "ja" på denna fråga. Det framgår dock inte av hemsidan hur många polacker och bulgarer som har röstat.

Vad tycker du? Klicka här och rösta!

Arvet efter Anna

Häromdagen såg jag av en händelse en av mina tidigare kollegor, Eva Franchell, i TV-programmet Agenda. Hon berättade om sin bok ”Väninnan” som handlar om hennes vänskap med Anna Lindh, som tydligen redan har väckt rabalder genom att ifrågasätta Annas skuld till den skandalutvisningen av två terrormisstänkta egyptier från Sverige2001.

Det är lite typiskt att media gör en stor sak av just detta.

Själv är jag mycket lockad att läsa boken, men inte för att gräva ner mig i skuldfrågan utan för att lära mig mer om Anna Lindh som person. Hon var min chef först på Miljödepartementet och sedan på UD i över 6 år, ända fram till hennes tragiska bortgång. Till följd av hennes outtröttliga engagemang, energi och optimism, blev hon en stor förebild för mig, både som medmänniska och politiker. För mig var hon given som blivande statsminister.

Utan att överdriva så är jag övertygad om att Sverige och världen förlorade en av våra bästa politiker någonsin till följd av detta meningslösa vansinnesdåd. Alldeles oavsett vilken roll hon hade avseende de båda egyptierna.

Att kalka för livet

Många anser – möjligen med viss rätt – att vi brysselbyråkrater riskerar att tappa kontakten med det ”verkliga” Sverige och det som händer på lokal och regional nivå.

För att motverka detta brukar jag så långt möjligt ta emot besökare från svenska kommuner och regioner på representationen, men också vid tillfälle delta på miljökonferenser på olika håll i Sverige för hålla mig bättre ajour med den svenska miljödebatten. Dessutom ser jag det som min plikt att försöka bidra till att öka kunskapen och förståelsen för EU i Sverige.

I samband med en planeringsövning på departementet nyligen så passade jag således på att gästföreläsa om EU:s försurningsarbete vid miljökonferensen ”Halland kalkar för livet” i Västsverige. Konferensens uppmärksammade 30 års kalkningsarbete för att motverka försurningen, och det blev en inspirerande och lärorik övning. En lång rad kalkningspionjärer fanns på plats och beskrev målande hur man lyckats rädda tusentals sjöar och vattendrag från försurningsdöden – allt från de första trevande experimenten med tryckslangar, gasmasker och flyt-traktorer till dagens omfattande helikopterkalkning. (Här kan man läsa mer om konferensen).

Kalkningen är ett bra exempel på ett banbrytande och framgångsrikt miljöarbete. Ändå kommer det inte att räcka, om inte utsläppen av svavel, kväve och ammoniak pressas ner ytterligare – något som bara kan ske genom ett effektivt internationellt miljösamarbete. Med kalkningskonferensen i ryggen känns EU:s fortsatta försurningsarbete med IPPC och den kommande revisionen av takdirektivet än viktigare.

Hur 3 E blev 2 G

Varje ordförandeskap identiferar ett antal övergripande prioriteringar för sitt halvår i rampljuset.

Tjeckerna har listat "tre E:n" - Economy, Energy and climate och Europe in the world.

Här kan man läsa mer om det om man så vill.

Fast... Ibland blir det inte riktigt som man vill. Tjeckerna sysslar inte alls så mycket med dessa frågor längre, utan jobbar nu istället på heltid med "två G:n" - Gaskris och Gaza-konflikten. Och med sin nya konstverksfadäs förstås.

Så lätt är det att välja sina prioriteringar som ordförande i EU.

Konst-ig ordförandefadäs

Det är inte lätt att vara ordförandeland för EU.

Varje ordförande brukar "smycka" EUs enorma rådsbyggnad med något konstnärligt. På vägen till förhandlingsmöte om sälar, såg jag igår tjeckernas nya bidrag, som mycket fyndigt kallas för "Entropa" (se bilden). En tjeckisk konstnär har spikat upp alla medlemsländers geografiska form på en blå rörkonstruktion, och klistrat fast diverse stereotypiska särdrag på varje del. Sverige var kort och gott representerat av ett avlångt platt Ikea-paket, och Danmark av legobitar. Spontant tyckte jag att hela idén var både originell och ganska kul.

När man tittade närmare på de olika delarna i konstverket inser man dock att det kan leda till en del diplomatiska förvecklingar (djävulen ligger som sagt ofta i detaljerna). Det "svenska" Ikea-paketet är t.ex. föresett med etiketten ”JAS Gripen”. Bulgarien porträtteras som en toalett(!) och Holland består av översvämmade minareter. Britterna är kanske inte heller är så glada, eftersom de inte är med alls (med anspelan på deras EU-skeptisism). Litauen beskrivs i termer av pinkande soldater. Spanien är täckt av betong. Frankrike täcks av en enorm banderoll med budskapet "STREJK". Och Polen representeras av katolska präster som hissar en gay(?)flagga...

Dessutom verkar det som om konstnärens uppgifter om att skapandet har skett i samarbete med andra konstnärer, en från varje medlemsland, inte är sanna. Rent ljug, alltså.

Här kan man läsa mer om den officiella beskrivningen av konstverket; här kan man se några delar i närbild. Det har redan väckt en del rabalder, se t.ex. BBC och DN. Och sista ordet är säkert inte skrivet.

Jag kan inte annat än tycka lite synd om tjeckerna - så rätt de tänkt, så fel det kan bli. Konsten är fri, men politiken är det inte.

Och för många konstnärer gäller måhända endast en grundregel: all publicitet är bra publicitet. Kanske en viktig lärdom inför det svenska ordförandeskapet.

Smogvarning!

Det finns för- och nackdelar med att bo i Bryssel. En stor nackdel är den dåliga luftkvaliteten - faktiskt en av Europas sämsta (vilket man bl.a. kan se på dessa kartor från EU-kommissionen).

Alltsedan snön föll för några dagar sedan (med sedvanligt trafik-kaos som följd) har det varit smog-varning i Bryssel, med kraftigt förhöjda värden av partiklar och marknära ozon. Stadens politiker talar om nya handlingsplaner för bättre luft, och ett temporärt förbud mot att köra fortare än 50 km i timmen har införts (men det verkar det inte vara någon som respekterar). Ny EU-lagstiftning kommer att förbättra läget, men det tar tid.

Dålig luft till trots - på jobbet och dagis går allt sin gilla gång. Grabben gillar fortfarande inte att bli "lämnad ensam", som han säger, och jag har fortfarande fullt upp på kontoret. Under denna första arbetsvecka 2009 (ingen trettondagsledighet här inte!) har jag gått ordförandekurs, rapporterat från tjeckernas presentation av sitt miljöarbetsprogram, förhandlat IPPC (industriutsläpp) och sälar, och försökt utforma ett detaljerat mötesprogram för miljöarbetsgruppen under det svenska ordförandeskapet. Över 50 förhandlingsmöten är inplanerade.

Det senare har varit en mycket svår övning, eftersom det är nästan omöjligt att redan nu veta exakt vilka förhandlingsfrågor som är aktuella nästa halvår. Inte minst eftersom varken parlamentet eller kommissionen väntas kunna gå för fullt.

Att sia är lätt, så länge det inte handlar om framtiden.

Åtminstone har vi värme i våra hus. Mina energikollegor har varit mycket upptagna denna vecka för att förbereda ett extra energirådsmöte för att komma tillrätta med den rysk/ukrainska gaskrisen. Stora delar av Europa fryser.

Måsten

Härom dagen började vår äldste plötsligt gnola på signaturmelodin till Sveriges bästa radioprogram "Godmorgon världen". Jag brukar regelbundet lyssna på detta via podcast, och tydligen har även lillgrabben snappat ett och annat från programmet.

Han har det ganska tufft nu, mycket på grund av att han har börjat i förskolan denna vecka. I och med detta påbörjas en ny och omvälvande fas i hans liv, och som förälder reflekterar jag över att han från och med nu kommer att tillbringa en allt större andel av sin tillvaro i olika former av utbildningsinstitutioner.

Det är minst lika uppslitande för föräldern som för barnet att lämna på dagis när barnet inte är med på noterna. Och här i Belgien är det inte tal om någon "svensk" inskolning där föräldern följer med till förskolan under någon vecka eller så. 5 minuters avsked, sen är det adjö. Personalen säger att det bara blir värre om man drar ut på inskolningen. Vem vet, kanske har de rätt, men nog känns det ganska hjärtlöst.

Man får uppbåda all tänkbar självbehärskning för att låtsas vara lugn och oberörd när man lämnar. De flesta småbarnföräldrar känner nog igen sig. I morse försökte jag en ny taktik: "Ibland måste man göra saker man inte gillar. Pappa vill inte heller gå till jobbet, men han måste".

Han blev inte övertygad. Inte pappa heller.

Ordförandeskapsanalys

Åter i Bryssel efter en högst välbehövlig julvila. Snart är ekorrhjulet igång igen, med nya förhandlingsmöten och en allt intensivare planering inför det svenska EU-ordförandeskapet andra halvan av 2009.

Så här i efterhand kan man konstatera att fransmännen fick uträttat en hel del under sitt ordförandeskap. Här kan man läsa en intressant analys om detta, och en kort om utblick inför tjeckernas halvår.

Undrar just vad det står i EPC:s analys ett år framåt i tiden.