Ett steg närmare ett nytt EU-fördrag

Lillgrabben, nu drygt 2 år, har liksom så många andra småttingar bestämt sig för att det är tråkigt att gå och lägga sig på kvällen. Inspirerad av hur hans äldre bror uttrycker sig vid matbordet när han inte gillar maten, utbrister han med oefterhärmlig röst: - "Det är äcklit att sova, pappa!".

Själv har jag sovit ovanligt dåligt den senaste tiden, mest på grund av tuffa arbetstempot och tillhörande småmissar på jobbet. Jag försöker med "Nej det är inte äckligt att sova - men jag kan tala om för dig att det faktiskt är äckligt att INTE sova". Varpå han tittar på mig med sina stora blå, kramar sin nya Ikea-haj och säger "Äcklit, pappa! Gonatt!".

Nu står det klart: Irland röstar ja till det nya EU-fördraget. Få i EU-korridorna är särskild förvånade - men för många kollegor har det nog ändå varit en spännande helg. När fördraget träder i kraft väntar ett intensivt arbete för att justera EU-maskineriet till de nya reglerna. Ansvarert för att förbereda detta faller till stor del på ordförandelandet.

Fortfarande måste dock det nya fördraget ratificeras av Tjeckien, där en parlamentarisk rättsprocess pågår som kan dra ut på tiden och där det också krävs en underskrift av den något oberäknelige och EU-skeptiske president Klaus.

Själv har jag just inlett söndagspasset, och sitter nu och förbereder den kommande veckans viktigaste frågor: Coreperbehandling av ministeruttalandet om en eko-effektiv ekonomi, tisdagens förhandlingsmöte om fartygsnedmontering, och ett möte om ett ämne med följande härliga titel: "Draft Council Decision on the participation of the European Community in negotiations on an international regime on access to genetic resources and benefit-sharing in the framework of the Convention on Biological Diversity". Den sistnämnda frågan är precis lika krånglig som den låter!

Halvtid - utan halvtidsvila

Det svenska ordförandeskapet går nu för full maskin - vi befinner oss i "halvtid" (men utan halvtidsvila!).

Stora världshändelser duggar allt tätare - tsunami på Samoa, nya iranska kärnkraftverk, G20-möte i Pittsburg, kris i Honduras, hotande svältkatastrof i Östafrika, slirande klimatförhandlingar, oroligheter i Guinea... Sverige måste vara först på plan med förslag till analyser, rapporter och uttalanden - för hela EUs räkning.

Samtidigt avlöser rådsmötena varandra i Bryssel. Corepermötena blir längre. Lägesrapporterna från "lägesrummet" (som ska ha koll på precis allt som händer) blir allt fylligare.

På miljösidan förbereder vi nu intensivt inför miljörådsmötet 21 oktober, med klimatposition inför Köpenhamn, slutsatser om en ekoeffektiv ekonomi och om fartgysnedmontering och en ministerdebatt om EUs framtida lagstiftning för elektronikskrot på agendan.

Och med detta: kvälls- occh nattskiften blir fler och längre. När man skickar ett mail kl 22.30 på kvällen får man numera svar inom 5 minuter. Runt om i världen sitter flitiga svenska handläggare och politiker uppkopplade och försöker styra händelseutvecklingen och hantera både det löpande EU-arbetet och ett som det känns ständigt växande antal kriser.

Nu gäller bara en sak: att hålla sig flytande.

Nya krafttag för en eko-effektiv framtid

Imorgon är det dags för ett nytt heldagsmöte om en eko-effektiv ekonomi, och jag sitter som bäst och förbereder mig på sena söndagsnatten för att ha så stor koll på förhandlingsläget som möjligt.

Det är ett avgörande möte, som kommer att visa om vi har lyckats med konststycket att hitta kompromisstexter som medlemsländerna kan acceptera, helst utan att rucka på ambitionsnivån i budskapet. Jag vet dock redan att de ändringarna i paragraferna om miljöskatter och skatteväxling inte kommer att vara tillräckliga; här krävs att vi för upp frågan till nästa steg i hierakrin, Coreper, för att hitta en lösning.

Läste nyligen en intressant rapport från tankesmedjan E3G, som visar att de stora EU-länderna forftarande leder den globala utvecklingen mot en mer eko-effektiv ekonomi, men att länder som Sydkorea och Japan inte ligger långt efter och att det krävs nya krafttag för att EU inte ska hamna på efterkälken. Dessutom visar rapporten övertygande att en satsning på en mer resurseffektiv ekonomi är det sannolikt bästa sättet att ta sig ur den nuvarande ekonomiska krisen.

Det är precis detta som miljörådslutsatserna handlar om. Återstår bara att se om vi kan nå konsensus om detta i förhandlingarna.

Kinesiskt klimatutspel

"We will endeavor to cut carbon dioxide emissions per unit of GDP by a notable margin by 2020 from the 2005 level" löd Kinas budskap i generalförsamlingen i New York igår.

Vad betyder det?

Å ena sidan: kanske inte mycket. Det handlar inte om absoluta minskningar utan om relativa - i förhållande till tillväxten. Dvs om tillväxten ökar med X% så ska klimatgaserna endast öka med X-Y%; man specificerar inte med hur mycket ("notable margin"). Med tanke på att Kina har haft en årlig tillväxt på runt 10% under stora delar av 2000-talet så innebär det att de faktiska utsläppen från Kina fortatt kommer att öka väsentlig.

Å andra sidan: uttalandet kan ses som både unikt och konstruktivt på så vis att det är första gången som Kina antyder att de är beredda att gå med på egna konkreta utsläppsminskningar till 2020. Det skapar förutsättningar för andra mer välbeställda u-länder som Brasilien och Indien att följa efter. Dessutom har USA (där den allmänna uppfattningen är att Kina inte gör ett dyft för att förbättra klimatet) bett Kina presisera hur mycket begränsningen handlar om i rena siffror; kanske kan det i förlängningen skapa förutsättningar för att USA ska agera mer proaktivt.

President Hu Jintaos uttalande är också det halmstrå som EU och andra progressiva klimataktörer behöver för att föra de haltande globala klimatförhandlingarna framåt.

Allt fler börjar nu spekulera i att det kanske endast blir möjligt att enas om ett "ramavtal" i december -ett avtal måste kompletteras med detaljerade regler senare för att kunna fungera. DN slår an på denna linje och rapporterar så här.

Pessimistiska profetior blir ofta självuppfyllande. Ännu finns det dock tid att forcera fram ett bättre utfall än så i Köpenhamn. Men då gäller det att kavla upp ärmarna och köra på - utan cynism och pessimism.

Trycket ökar på USA

Med mindre än 2 1/2 månad kvar till Köpenhamnsmötet skruvas det politiska tonläget upp idag, i samband med ett globalt klimatmöte i FN:s generalförsamling.

Enligt en artikel i New York Times är EU:s politiska ledare irriterade över att Obama-administrationen inte spelar en mer proaktiv roll i klimatförhandlingarna - bl.a. beroende på senatens uppskjutna behandling av ett lagförslag om ett amerikanskt handelssystem med utsläppsrätter, och den tuffa interna debatten om sjukvårdsreformer.

Vissa förväntar sig att Kina ska göra ett ambitiöst utspel om egna klimatåtaganden vi FN-mötet. Om det stämmer så kommer trycket på USA ska agera att bli ännu större.

Utmaningen för Obama-administrationen är att deras handlingsfrihet att skriva på internationella avtal begränsas av att Senaten och Kongressen måste godkänna avtalen för att de ska gälla. Trots Clinton skrev på Kyoto-protokollet så ratificerade aldrig USA på grund stort motstånd i dessa andra beslutsorgan. Om samma mönster skulle upprepas efter ett köpenhamnsavtal vore inte mycket vunnet.

Bilfri folkfest

Igår var det åter dags för årets bilfria dag. Liksom tidigare blev det en stor folkfest. 

Själv tog jag en välbehövlig paus från ordförandskapshysterin och var ute och cyklade hela dagen med äldsta grabben bakpå. Vi cyklade Bryssel runt, upptäckte nya okända delar av staden och njöt av folklivet på olika uteserveringar.

Jag förstår fortfarande inte varför man inte arrangerar denna succe lite oftare (t.ex. en söndag i månaden, åtminstone sommarhalvåret) eller varför så får svenska städer(?) vågar testa denna idé.

Ordförandekreativitet

Sitter som bäst och försöker hitta kompromisstexter för rådslutsatserna om omställningen till en ekoeffektiv ekonomi.

Det är utmanade och ganska stressigt - men också bland det mest spännande och kreativa jag någonsin gjort i jobbsammanhang.

"Clear, Concrete and Convincing" är ledorden. Fortfarande.

Ny EU-kommission - med klimatkommissionär?

Efter många turer står det idag klart att Manuel Barroso får förnyat förtroende som EU-kommisionens ordförande, i och med att han fick majoritetsstöd i EU-parlamentet. Det var trots allt ganska förväntat; han var den enda kandidaten. DN rapporterar här.

Att vara ordförande EU-kommissionen är kanske det vktigaste jobbet av alla inom EU. Kommissionen med sina ca 23000 ofta mycket duktiga tjänstemän är den EU-institution som har s k initiativrätt, vilket innebär att endast de kan lägga fram förslag till ny eller reviderad EU-lagstiftning (medan rådet och parlamentet föreslår ändringar och tillägg och till slut måste godkänna förslagen).

Medlemsländerna har sedan ansvar för lagarnas genomförande, men kommissionen agerar också "vakthund", genom att varna och till slut ställa de länder inför rätta som ev brister i genomförande. Det kan bli en dyr historia för de medlemsländer som fälls för detta i EU-domstolen.

Barroso är alltså ytterst ansvarig för om, när och vad som ska föreslås när det gäller EU-lagstiftning de närmaste 5 åren, liksom för att försäkra sig om att medlemsländerna verkligen tillämpar den antagna lagstiftningen.

Barrosos första uppgift som nyvald ordförande är att utse övriga 26 medlemmar - eller kommissionärer, som de kallas - i den nya kommissionen. Vem som får ansvar för miljö- och klimatfrågorna kommer att ha stor betydelse.

Margot Wallström bidrog t.ex. till att miljö- och hållbarhetsfrågorna fick mycket större tyngd inom EU under sin tid som miljökommissionär. Det finns en rad viktiga miljöförslag på gång inom kommissionen - t.ex. ett om att revidera det s k takdirektivet om svavel- och kväveutsläpp, och ett om minskade CO2-utsläpp från lätta lastbilar - där det behövs en stark politisk ledare för att bevara de höga miljöambitionerna. Ofta debatteras förslagen mycket intensivt inom kommissionen innan de läggs fram.

Det är ingen hemlighet att den nuvarande miljökommissionären Dimas (från Grekland) aspirerar på att sitta kvar, men det är ovanligt att en sittande kommissionär får behålla sin portfölj i en ny kommission.

Dessutom är det mycket möjligt att att den nya kommissionen kommer att organiseras på ett annat sätt. Ett rykte gör t.ex. gällande att klimatfrågorna helt eller delvis kan komma att överföras från miljö- till energidirektoratet. I debatten med EP igår lovade Barroso faktiskt inrätta en helt ny kommissionärspost - en EU-kommissionär för klimat.

Frågan är alltså både vem som blir ny miljökommissionär, och exakt vilka ansvarsområden som hon/han i så fall får. En annan viktig fråga är vilken linje Barroso kommer att välja mer generellt när det gäller miljön: kommer han att se miljöpolitiken som ett hinder eller som en positiv drivkraft för ekonomisk utveckling? Vill han försvara gammal ineffektiv industri eller satsa på nya och energisnåla branscher?

Svaret på de frågorna kommer att vara avgörande för vilken tyngd miljö och klimat kommer att få inom EU under de närmaste 5 åren.

Farmors goda principer

Det svenska ordförandeskapets förslag till ministerslutsatser om en eko-effektiv ekonomi fick förvånansvärt positivt mottagande i fredags. Många länder stödde våra förslag och i vissa fall föreslogs ännu starkare skrivningar.

Det som kommer att bli mest problematiskt är utan tvivel de delar som handlar om att främja skatteväxling och införa koldioxidbeskattning, där minst ett stort medlemsland sätter sig på tvären – både rent principiellt ("skattefrågor hör inte hemma i miljörådet") och i sak ("skatteväxling och koldioxidskatter är inget att sträva efter").

Vi får nu skriva om texten om miljöskatter och/eller sätta delar av den inom [klamrar] till nästa förhandlingsmöte i slutet av månaden.

Ett land som däremot stöder ett progressivt budskap om miljöbeskattning är Frankrike, där Sarkozys regering har långt framskridna planer på att införa just en koldioxidskatt och där man ser den svenska CO2-skatten som ett föregångsexempel. Det svenska exemplet uppmärksammas även i NY Times.

Innan förhandlingarna sökte jag (och fick) ”formellt” stöd för ett antal vägledande principer för arbetet, som sammanfattades med tre "C:n": att alla slutsatser ska vara "Clear, Concrete and Convincing". Jag kallar principerna "the principles of Rob's grandmother", efter en f d brittisk kollega som bl.a. gjorde sig känd i gruppen genom att avråda från att acceptera EU-texter som hans gamla farmor inte skulle begripa.

Målet inför fortsatta förhandlingar är att ministeruttalandet ska få ett verkligt mervärde genom att t.ex. eko-effektivitet ska integreras i EUs nya s k lissabonprocess om tillväxt och sysslesättning som förnyas nästa år under det spanska ordförandeskapet. Jag vill också undvika upprepningar av gamla budskap och komplicerade formuleringar som ingen begriper.

Vi får se om detta lyckas, det är lättare sagt än gjort när förhandlingarna väl är igång och man ska hitta kompromisser som 27 medlemsländer och EU-kommissionen ska ställa sig bakom. Frågan är om Rob's farmor kommer att bli nöjd.

En kväll med svenskarna

Under rubriken "An evening with the Swedish Presidency 090909" bjöd svenska EU-ordförandeskapet igår på en storslagen helkväll för särskilt inbjudna gäster i anrika "Bozar".

På den inledande konferensen om klimat och jobb, fick de 400 deltagarna först se ett vackert bildspel över hur fantastiskt sverige är, varpå svensk efter svensk travade upp på det Ikea-designade podiet och berättade hur man ska komma tillrätta med både klimatkrisen och den ekonomiska krisen, helst samtidigt.

Först upp var Statsministern, som talade som en tvättäkta miljö-idealist när han bl.a. gjorde klart att Sverige ska göra allt vad som står i vår makt för att få till ett nytt klimatavtal i Köpenhamn. Reinfeldt följdes av ett minst lika kraftfullt tal av Margot Wallström, ett inspel av LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin, och en avslutande paneldiskussion på temat "Climate Responsibility: Burden or Opportunity?" med företagsledarna Lars G Josefsson, Tom Johnstone, och Leif Östling, från Vattenfall, SKF resp Scania (evenemangets sponsorföretag).

Kronprincessan Victoria och hennes belgiske motsvarighet Prins Philipe fanns med i publiken.

Därefter bjöds alla deltagare på mingelmiddag och klassisk koncert med Radiosymfonikerna ledda av ingen mindre än Esa-Pekka Salonen.

Det hela blev en stor uppvisning i svensk politik, design, och kultur, med lite snålskjuts av klassiska mästerverk från Finland och Ryssland (Sibelius och Tjajkovskijs pampiga 5e symfonier).

Mycket imponerande alltihop. Min enda invändning: kanske lite för mycket "We in Sweden..." över det hela, lite väl svensk-präktigt helt enkelt. Vi vill så gärna vara ofelbara. Men det är vi kanske också när allt kommer omkring.

Värdet av biologisk mångfald

Idag arrangerar det svenska ordförandskapet en konferens i Strömstad om hur man ska förbättra skyddet av den biologiska mångfalden i EU och globalt. Europaportalen intervjuade både mig och kollegan Åsa Norrman om mötet härom dagen.

Jag skulle egentligen varit på plats i Strömstad eftersom jag ska ansvara för förhandlingarna om slutsatser i EU-arbetsgruppen på detta tema senare i höst, men det är för mycket annat på gång så jag fick vara kvar i Bryssel. Synd, det hade varit intressant att vara med på både EU-mötet och den avslutande kungliga invigningen av nya nationalparken i Kosterhavet.

En av gästerna i Strömstad är ekonomen Pavan Sukhdev från Deutsche Bank, som ansvarar för en stor studie om det verkliga ekonomiska värdet av jordens ekosystemtjänster. Sukhdev har bl.a. kommit fram till att vi förlorar mellan 2 och 5 tusen miljarder dollar per år i naturkapital pga den pågående förlusten av biologisk mångfald.

Det är inga småpengar direkt - summan är högre än den samlade ekonomiska förlusten hittills till följd av den globala ekonomiska krisen.

Sukhdevs arbete får åtminstone mig att bli betänksam och undra över människans (o)förmåga att prioritera och förstå ens våra mest grundläggande levnadsbetingelser.

eko-effektiva skatter

Sveriges initiativ att ställa till en eko-effektiv ekonomi inom EU fick ett mycket positivt första gensvar på det första förhandlingsmötet igår.

Åtminstone principiellt. Det återstår att se hur våra konkreta textförslagi det utkast till ministeruttalande (rådsslutsatser) som vi skickar ut till medlemsländerna och kommissionen idag.

En fråga som utan tvivel kommer att väcka debatt är skattefrågorna, som ju normalt är finansministrarnas bord. I våra förslag tar vi upp både koldioxidskatter och skatteväxling som en del av agendan för att främja en ny grön ekonomi. Det kommer att bli en tuff förhandling om detta, och risken är att mycket av det vi vill säga skalas bort av motstridiga medlemsländer.

I varje fall lär vi inte få samma mottagande som Madonna när hon buades ut i Bukarest efter att ha försvarat romernas och homosexuellas mänskliga rättigheter. Nu är hon tydligen mordhotad också. Det är inte lätt att vara upplyst världstjärna med ambitioner att förbättra världen. (Se även tidigare blogg om Madonnas politiska budskap).

Utkastet förhandlas igen nästa vecka, då får vi en första signal om hur man ser på detta inom EU.

Grönt korsförhör

Det råder en febril verksamhet på EU-representationen denna vecka. Sammanlagt ett 15-tal statsråd besöker Bryssel för att grillas av utskottsledamötena i EU-parlamentet.

Det är ett jätteprojekt att hålla ihop detta. Varje statsråd har ett entourage med sig bestående av ett 15-tal personer med statssekreterare, politiskt sakkunniga, pressekreterare, pärmbärare, rådgivare... Attachéerna från EU-representationen är givetvis med också.

För varje minister tas det fram detaljerade program, breifingar, underlag och pärmar. Pressträffar, mottagningar, intervjuer och bilateraler planeras. Allt förbereds i minsta detalj - med små felmarginaler.

Andreas Carlgren hade sitt "gröna korsförhör" i miljöutskottet i tisdags morse (bra inslag i Aktuellt, ca 8 minuter in i programmet). Det är inte lätt att förbereda sig för det oväntade, och utskottsutfrågningarna är kända för att vara tuffa eftersom det kan komma frågor om i princip vad som helst. 

Andreas klarade sig emellertid galant; lyckades med konststycket att samtidigt få ut sitt budskap, undvika minorna och ge ett gediget och ambitiöst intryck. T o m EU-parlamentarikern Åsa Westlund (S) var lite imponerad, och skriver på sin blogg att "Carlgren har fel men är charmig och verbal".

Parallellt med utskotts-cirkusen fortgår förberedelserna inför EU-förhandlingarna; jag leder höstens första förhandlingsmöte imorgon, med tema eko-effektiv ekonomi och uppföljning av det lyckade Åremötet.

Mycket stress och lite barn just nu. De senaste veckorna har känts ungefär som att sugas i en vattenvirvel snurrar fortare och fortare i takt med att man dras in mot mitten. Men så länge man håller sig flytande är det förbannat kul.

2000 klamrar

Hur gör man för att visa att länder har olika uppfattning om en text i ett beslutsdokument? Det finns flera olika metoder.

I FN arbetar man ofta med klamrar. Om en text befinner sig in om en [klammer] så betyder det att det inte finns enighet om texten, eller att det är ett av många alternativa förslag. Jag hörde nyligen att det finns över 2000 klamrar i förhandlingstexten om en ny klimatöverenskommelse efter Kyotoprotokollet. Det är närmast omöjligt att hantera så många olika förslag, och det skapar enorma pappershögar (något som många journalister tycker om att skoja om).

I EU brukar man mest arbeta med fotnoter, dvs medlemsländer som inte kan acceptera en viss text redovisas i en liten fotnot längst ner på papperet. Jag har sett EU-dokument med flera hundra fotnoter.

Som ordförande vill man ofta minimera antalet klamrar eller fotnoter i en text. Samtidigt kan ett helt klammer- eller fotnotsfritt dokument tyda på att texten är urvattnad eller anses betydelselös, vilket kan tyda på att man har lagt ambitionsnivån för lågt. Om det finns många uppfattningar om ett förslag så visar det också att orden betyder något och kan få effekt i verkligheten.

Så kanske de 2000 klamrarna i klimattexten inte enbart är av ondo.

Världsberömd i hela Falkenberg

Blev idag porträtterad i Hallands Nyheter.

Alltid intressant att se hur man beskrivs av andra som inte känner en sen tidigare.

En kollega som fått nys om artikeln kommenterade torrt: "Måste vara fråga om extrem nyhetstorka".

Efter intervjun sa fotografen "jag har en jättekul bild-idé: du ska knalla omkring på Skrea strand barfota klädd i kostym och med finskorna i handen - med vindkraftsverken i bakgrunden!". Måste erkänna att jag först var lite tveksam - men OK, man får väl våga bjuda lite på sig själv ibland.

Gränsen mellan kul/cool och töntig kan dock vara hårfin. Döm själva.

Sköldpaddsplågeri

Vi har en granne två hus bort som verkar vara lite underlig. Hon brukar gå ut på terassen mot trädgården på kvällarna och skrika "Pokä, Pokä" (eller något sådant). Vi tror att hon kallar på sin sköldpadda.

Sköldpaddan verkar vara av den nyfikna sorten för då och då träffar vi till barnens stora förtjusning på den i vår lilla trädgård som ligger några meter bort från grannens.

Våra grannar på andra sidan trädgården berättade att sköldpaddsdamen ibland knackar på hos dem och frågar om de sett hennes bortsprungna sköldpadda. När de vid något tillfälle faktiskt hade sköldpaddan i sin trädgård hade grannen sprungit rakt genom huset, plockat upp det stackars kräket, skakat det häftigt och skällt ut det efter noter för att ha rymt hemifrån. "Du lovade ju att aldrig rymma igen!".

Alltsedan dess säger de alltid att de inte har sett sköldpaddan, för att inte medverka till ytterligare sköldpaddsplågeri.

Det kommer också att vara våran strategi, om damen knackar på hos oss.

Mer om fartygsskrotning

En av de första frågorna att ta tag i efter sommaruppehållet är att förbereda konkreta förhandlingar om EUs strategi för bättre fartygsnedmontering.

I denna artikel på ordförandewebben kan man läsa mer, liksom i ett tidigare blogginlägg.

Ett kort sommarlov

Sommarsemestern är över. Vid återkomsten till Bryssel möttes vi på flygplatsen av tryckande hetta. 37 grader i skuggan, enligt taxichauffören var det sommarens varmaste dag.

Några timmar och ett åskväder senare har temperaturen nu sjunkit till strax över 20.

Vår svenska sommarsemester känns i år lite väl kort. Tre veckor går fort. Men trots allt: den nya bryggan snickrades färdigt, hjortronvinet dracks upp, de fula risbuskarna bekämpades, den nya röjsågen testades - man känner sig som en kung med en rejäl röjsåg i händerna! - och hammocken monterades både upp och ner (utan att knappt ha använts alls däremellan). Kalufsen är aningen solblekt, händerna och benen är fulla med små sår, och vårens nackproblem från alltför obekväma datorställningar är som bortblåst.

EU-batterierna har laddats.

Nu gäller det att snabbt komma in i arbetstrytmen igen; nya förslag från kommissionen är på gång, nya ordförandedokument ska förberedas och skickas ut, nya synpunkter från medlemsländerna ska granskas och beaktas.

Dags att byta ut röjsågen, trädgårdsspaden och hammaren mot mobilen och datorn.

Dags för Sverige att leda EUs miljöpolitik mot nya höjder.

Tic-toc, tic-toc, tic-toc...

I lördags såg jag Madonna uppträda live i Göteborg – en imponerande uppvisning av en av världens i särklass proffsigaste artister (DN refererar så här).

På vägen från arenan kunde jag inte låta bli att reflektera över fenomenet; 60.000 personer betalar upp till 1200 kr (mer på svartabörsen) för att trängas på en arena och se en sångartist framföra ett antal musik- och dansnummer under 2 timmar, oftast på mycket långt avstånd och med ljudnivåer som för många kräver öronproppar för att stå ut.

Tänk om man hade kunna mobilisera motsvarande intresse för fred och mänskliga rättigheter, eller en ren miljö (vissa försök har förvisso gjorts, såsom ”Live Aid” mm). Stordåd skulle uppnås, på nolltid.

Nåväl – faktum var att delar av showen faktiskt handlade om demokrati och miljöpolitik (något som just Madonna kanske inte är så väldigt känd för).

I introt till låten ”4 minutes” såg man vår jord ”ätas upp” av en klockas minutvisare, samtidigt som Madonna skanderar ”tic-toc, tic-toc, tic-toc”. Sedan presenteras i ett antal klipp diverse exempel på människans dårskap i form av våld, förtryck, överkonsumtion, fattigdom och miljöförstöring (Madonna refererar i bakgrunden: ”Get stupid”).

Därefter nya klipp på människor som gör gott (Martin Luther King, Al Gore, Mandela, Obama, Moder Teresa, Aung San Suu Kyi, Anna Politkovskaja ,Dalai Lama…) och ont (Mugabe, Ahmadinejad, Idi Amin, Hitler…) och slutligen trummas huvudbudskapet ut: klockan går, och vi har alla ett individuellt ansvar att bidra till en bättre värld. ”Get up, it's time, your life, your world, your choice”. ”If you want to change the world, take a look at yourself and start there”.

Säkert når hon ut till miljoner av fans med detta budskap, även om effekten förstås är svårmätbar.

Många tycker säkert att kultur och politik inte hör ihop, och det finns förstås cyniker som häcklar Madonna, U2, Sting och andra för att använda politikiska budskap i eget syfte för att skapa mer uppmärksamhet kring sig själva.

Själv tycker jag däremot att artister som använder sin stjärnstatus till att försöka skapa större medvetenhet om världsproblemen och var och ens individuella ansvar för att förbättra situationen är värd all heder.

Det krävs många insatser för att förändra världen; alla sätt är bra utom de dåliga.

Miljöattachéer på vift

EU har nu stängt butiken för sommarsemestrarna; i augusti blir inte många knop gjorda inom unionen.

Själv hoppas jag försiktigt på tre efterlängtade semesterveckor med familjen i vår svenska sommaroas i Västergötland. Det handlar dock om en annorlunda semester i år; det gäller att ha extra koll på nyhetsfödet, mailen checkas minst varannan dag, jobbmobilen ringer titt som tätt och viss tankemöda måste läggas redan nu på ordförandedokument som ska skickas ut tidigt i september.

Dessutom: om en stor miljökatastrof inträffar, t.ex. om en oljetanker går på grund utanför någon av EUs kuster, så får man räkna med att få ta första bästa plan ner till Bryssel igen.

Det sista som hände innan EU-semesterna var annars att jag och miljökollegorna ordnade en sedvanlig attachéresa för ett 60-tal av våra attachékollegor från Bryssel.

Enligt traditionen arrangerar varje ordförandeland en sådan resa som ett slags "teambuilding"-övning. Man försöker då erbjuda det bästa och mest intressanta som landet har att erbjuda; fransmännen höll till i natursköna Chamonix, och tjeckerna i Pilsen...

Vårt val av resa föll på Stockholm och Stockholm skärgård - en ganska oslagbart resmål sommartid om vädret är bra - vilket det turligt nog också var.

Vi hade ett lagt upp för ett ambitiöst tvådagarsprogram, med föreläsningar om Östersjöns miljö, svenska miljöskatter och Hammarby Sjöstad, utflykt till Tyresta Nationalpark, guidad rundvandring på stadshuset och avslutningsvis en rejäl båtutflykt till skärgårdsidyllen på Bullerö och Sandhamn.

Upplägget fungerade perfekt, och skärgårdsturen blev särskilt lyckad. Så mycket som en tredjedel av gästerna vågade ta ett dopp i kalla Östersjön, och några hade turen att få se havsörn. Måltiderna ombord var utmärkta, och mot kvällen blev det spontan ABBA-dans på båtens övre däck (min spanske kollega visade sig kunna varenda ABBA-text utantill!). När den eskorterande kustbevakningsbåten blev varse den uppslupna stämningen gjorde de ett uppvisningsvarv, till gästernas mycket stora förtjusning.

När vaxholmsbåten slutligen stävade in mot Gamla stan igen visade Stockholm och den svenska sommarnatten upp sina allra bästa sidor; stämningen var närmast magisk. Flera av attachékollegorna kom därefter fram och undrade hur man emigrerar till Sverige.