Igår marscherade tiotusentals demonstranter runt EU-kvarteren i Bryssel för att protestera mot svångremspolitiken i flera av EUs medlemsländer i EU (läs mer på BCCs hemsida).
Vid kvarteren kring vårt dagis stod drygt tusen (1000!) bussar parkerade, och eftersom kollektivtraffiken var helt lamslagen stannade båda barnen hemma och även jag jobbade hemifrån via internet.
Ett smart drag, visade det sig när jag pratade med de stackars kollegor som hade släpat sig till kontoret genom gatukaoset. Det enda fungerande sättet att ta sig fram var till fots - med långa omvägar runt avspärrningar och demonstrationståg.
Och barnen tyckte att det var suveränt att få vara hemma en dag mitt i veckan. De hoppas på fler demonstrationer snart.
30 september 2010
29 september 2010
Belgien i ett nötskal
Vill du veta mer om detta komplicerade land, och förstå varför det är så svårt att bilda regering? Se filmen! (Och läs tidigare blogginlägg...)
21 september 2010
Radikala(?) trafikåtgärder i Bryssel
I söndags - när det var valdag i Sverige - hade Bryssel sin årliga bilfria dag. Hela staden stängdes av för biltrafik och all kollektivtrafik var gratis. Det blev ännu en gång en riktig folkfest, trots halvdant väder. Grabbarna var helt fascinerade över att få gå, springa och cykla fritt på gatan. Här och här kan man läsa tidigare blogginlägg på samma tema.
Fortfarande handlar det dock endast om en söndag per år vilket är på tok för lite med tanke på hur roligt folk har.
Däremot har man nu infört en annan trafikpolitisk åtgärd, som nog får betraktas som lite radikal: en 30 km fartgräns för hela Bryssels innerstad (dvs området innanför den ökända "tunnelringen").
Det motsvarar väl ungefär motsvarande fartgräns för hela Stockholms innerstad. Det torde vara en närmast otänkbar tanke i Sverige(?), men är nu alltså realiserat i Bryssel.
Dock återstår det att se om fartgränsen respekteras; enligt min erfarenhet är det lite si och så med tillämpningen av trafikregler i Belgien.
Däremot har man nu infört en annan trafikpolitisk åtgärd, som nog får betraktas som lite radikal: en 30 km fartgräns för hela Bryssels innerstad (dvs området innanför den ökända "tunnelringen").
Det motsvarar väl ungefär motsvarande fartgräns för hela Stockholms innerstad. Det torde vara en närmast otänkbar tanke i Sverige(?), men är nu alltså realiserat i Bryssel.
Dock återstår det att se om fartgränsen respekteras; enligt min erfarenhet är det lite si och så med tillämpningen av trafikregler i Belgien.
20 september 2010
En blå-grön regering?
Så visar det sig då tyvärr att inte heller Sverige är immunt mot partiorganiserad rasism. Men att det skedde med så stor marginal, och att SD t o m fick fler röster än två av etablerade partier förvånar ändå.
Några av mina EU-kollegor verkar något mindre förvånade, de har sett samma sak hända i sina egna länder (en av dem kommenterade torrt "welcome to the club!"). Sverige sällar sig nu tyvärr till mängden av EU-länder med starka ultranationalistiska partier (Nederländerna, Belgien, Österrike, Frankrike, Danmark...). Så här kommenteras valet i andra länder.
Att både S och V får minskat stöd efter fyra år av borgerligt styre förvånar också. Men även detta följer ett europeiskt mönster: vänstern är på tillbakagång trots djup ekonomisk kris, ansvarslösa banker och ökande samhällsklyftor. Samtidigt som de gröna - och ultrahögern - går framåt. De rödgrönas initiativ att formalisera samarbetet redan innan valet ser ut att var ett strategiskt misstag som - trots MPs relativa framgång - sannolikt inte gynnade något av de tre partierna.
När MP kom in i riksdagen som nytt parti på 80-talet ledde det ganska snabbt till att de etablerade partierna anpassade sin politik genom att lägga större tyngd vid miljöfrågorna. Det var i grunden en positiv utveckling, och innebar att MP i många delar fick gehör för sin politik i sak, om än med begränsat formellt inflytande.
Nu gäller det att undvika att främlingsfientligheten till följd av SD:s väljarframgång på samma sätt integreras i den politiska huvudfåran i Sverige. Häri ligger den verkliga utmaningen med gårdagens valutfall. Utvecklingen i Europa visar hur små extremistpartier tyvärr ofta leder till att brunfärga partiprogramen hos de mer rumsrena partierna.
Därför känns det betryggande att alla de etablerade partierna så tydligt tar avstånd från SDs politik, och redan från början utesluter varje form av samarbete med SD för att uppnå riksdagsmajoritet.
Men eftersom inget av blocket har egen majoritet så återstår egentligen bara två alternativ för att så verkligen ska bli fallet: en borgerlig minoritetsregering (som då under alla förhållanden kommer att bli beroende av stöd från SD i många frågor) - eller samarbete över block-gränserna.
Kanske lutar det åt en blå-grön regering i Sverige?
Några av mina EU-kollegor verkar något mindre förvånade, de har sett samma sak hända i sina egna länder (en av dem kommenterade torrt "welcome to the club!"). Sverige sällar sig nu tyvärr till mängden av EU-länder med starka ultranationalistiska partier (Nederländerna, Belgien, Österrike, Frankrike, Danmark...). Så här kommenteras valet i andra länder.
Att både S och V får minskat stöd efter fyra år av borgerligt styre förvånar också. Men även detta följer ett europeiskt mönster: vänstern är på tillbakagång trots djup ekonomisk kris, ansvarslösa banker och ökande samhällsklyftor. Samtidigt som de gröna - och ultrahögern - går framåt. De rödgrönas initiativ att formalisera samarbetet redan innan valet ser ut att var ett strategiskt misstag som - trots MPs relativa framgång - sannolikt inte gynnade något av de tre partierna.
När MP kom in i riksdagen som nytt parti på 80-talet ledde det ganska snabbt till att de etablerade partierna anpassade sin politik genom att lägga större tyngd vid miljöfrågorna. Det var i grunden en positiv utveckling, och innebar att MP i många delar fick gehör för sin politik i sak, om än med begränsat formellt inflytande.
Nu gäller det att undvika att främlingsfientligheten till följd av SD:s väljarframgång på samma sätt integreras i den politiska huvudfåran i Sverige. Häri ligger den verkliga utmaningen med gårdagens valutfall. Utvecklingen i Europa visar hur små extremistpartier tyvärr ofta leder till att brunfärga partiprogramen hos de mer rumsrena partierna.
Därför känns det betryggande att alla de etablerade partierna så tydligt tar avstånd från SDs politik, och redan från början utesluter varje form av samarbete med SD för att uppnå riksdagsmajoritet.
Men eftersom inget av blocket har egen majoritet så återstår egentligen bara två alternativ för att så verkligen ska bli fallet: en borgerlig minoritetsregering (som då under alla förhållanden kommer att bli beroende av stöd från SD i många frågor) - eller samarbete över block-gränserna.
Kanske lutar det åt en blå-grön regering i Sverige?
15 september 2010
EU redan på minus 17%
EUs miljöbyrå EEA beräknar med jämna mellanrum EUs samlade årliga CO2-utsläpp. För 2009 landar de på minus 17.3% jämfört med 1990. Det är nästan 10 procentenheter lägre än EU:s målsättning enligt Kyotoprotokollet (-8%) och ligger väldigt nära EU:s lagstiftade mål till 2020 på minus 20%. 10 år för tidigt.
Den kraftiga minskningen beror givetvis till stor del på den omfattande ekonomiska krisen. Användningen av fossila bränslen minskade med 5.5% i EU under 2009, och kolanvändningen med hela 13%. Allt detta trots att vintern 2009 var ovanligt kall vilket krävde ökad energianvändning för uppvärmning.
En del av minskningen beror säkerligen också på att EU:s klimatpolitik och klimatinvesteringar nu börjar ge verklig effekt. Det kommer att bli mycket intressant att se hur utsläppen utvecklas när väl ekonomin har återhämtat sig. Min egen gissning är att utsläppssiffrorna sannolikt kommer att studsa tillbaks, men till en nivå som är avsevärt lägre än före krisen.
Siffrorna ger ytterligare goda argumenten för dem inom EU (t.ex. Storbritannien, Frankrike och Tyskland) som anser att EU bör sina öka klimatambitionerna till -30% till 2020. Utmaningen ligger i att se krisen som en möjlighet till omställning istället för att återgå till "busness as usual".
EU med sin robusta klimatpolitik och omfattande ekonomiska och politiska resurser har utmärkta förutsättningar för att möta denna utmaning; om det verkligen kommer att ske är en annan fråga. För det krävs stort politiskt ledarskap och mod. Vid Barrosos "State of the Union"-tal härom dagen gavs klimatet en oroväckande undanskymd plats.
Den kraftiga minskningen beror givetvis till stor del på den omfattande ekonomiska krisen. Användningen av fossila bränslen minskade med 5.5% i EU under 2009, och kolanvändningen med hela 13%. Allt detta trots att vintern 2009 var ovanligt kall vilket krävde ökad energianvändning för uppvärmning.
En del av minskningen beror säkerligen också på att EU:s klimatpolitik och klimatinvesteringar nu börjar ge verklig effekt. Det kommer att bli mycket intressant att se hur utsläppen utvecklas när väl ekonomin har återhämtat sig. Min egen gissning är att utsläppssiffrorna sannolikt kommer att studsa tillbaks, men till en nivå som är avsevärt lägre än före krisen.
Siffrorna ger ytterligare goda argumenten för dem inom EU (t.ex. Storbritannien, Frankrike och Tyskland) som anser att EU bör sina öka klimatambitionerna till -30% till 2020. Utmaningen ligger i att se krisen som en möjlighet till omställning istället för att återgå till "busness as usual".
EU med sin robusta klimatpolitik och omfattande ekonomiska och politiska resurser har utmärkta förutsättningar för att möta denna utmaning; om det verkligen kommer att ske är en annan fråga. För det krävs stort politiskt ledarskap och mod. Vid Barrosos "State of the Union"-tal härom dagen gavs klimatet en oroväckande undanskymd plats.
12 september 2010
Bryssels balla ballongparad
Ballongparad idag i Bryssel, som avslutning på en serietidningsfestival. Sjukt kul, faktiskt, för stora som små. Se själva.
 |
| Personligen tycker jag nog att Svamp-Bob tog priset. Knäppare figur får man leta efter. Här utanför kungliga palatset. |
 |
| Den belgiska serie-ikonen SMURF (Schtroumpf på franska!) var förstås given. |
 |
| ...Liksom Spirou. |
 |
| Men den här taffliga kopian av Manequin Pis...? Obscent är bara förnamnet. |
11 september 2010
Kortsiktig svensk valdebatt
Det har varit en hektisk vecka, med tjänsteresor med enhetsplanering och EU-planeringsdagar i Helsingfors och Stockholm, följt av två tuffa förhandlingsdagar om klimat, om uppskalning till 30% och EU:s position inför nästa stora klimatmöte i Cancún i Mexiko i slutet av november.
Både det politiska och det mediala intresset för klimatfrågorna har svalnat rejält, och förutsättningarna för att nå verkliga framsteg i Cancún är närmast obefintliga. Här en rapport från klimatkonventionens chef Christiana Figueres, efter det senaste förberedande förhandlingsmötet i Bonn:
EU står villrådigt, och åsikterna går isär om hur man bäst håller liv i processen fram till nästa stora möte med klimatkonventionen i Sydafrika i slutet av 2011.
Hemma i Sverige pågår slutkampanjandet inför valet nästa söndag för fullt. Själv slås jag av hur frånvarande miljö- och hållbarhetsfrågorna är i debatten. Inte ens klimatfrågan verkar intressera.
Istället dominerar RUT-avdrag, pensionsskatter och betyg i sexan.
Förvisso inte helt oviktiga frågor, men varför undvika de stora överlevnadsfrågorna?
Både det politiska och det mediala intresset för klimatfrågorna har svalnat rejält, och förutsättningarna för att nå verkliga framsteg i Cancún är närmast obefintliga. Här en rapport från klimatkonventionens chef Christiana Figueres, efter det senaste förberedande förhandlingsmötet i Bonn:
EU står villrådigt, och åsikterna går isär om hur man bäst håller liv i processen fram till nästa stora möte med klimatkonventionen i Sydafrika i slutet av 2011.
Hemma i Sverige pågår slutkampanjandet inför valet nästa söndag för fullt. Själv slås jag av hur frånvarande miljö- och hållbarhetsfrågorna är i debatten. Inte ens klimatfrågan verkar intressera.
Istället dominerar RUT-avdrag, pensionsskatter och betyg i sexan.
Förvisso inte helt oviktiga frågor, men varför undvika de stora överlevnadsfrågorna?
03 september 2010
Agenda 21 lever!
För knappt 20 år sedan bidrog denna s k Rioprocess till att jag på allvar engagerade mig i arbetet för miljö och hållbar utveckling, först som ideellt aktiv student i Lund, sedan mer eller mindre avlönad för Burlövs kommun och FN-förbundet (inom miljönärverket "Q2000"), och numera som miljöförhandlare för miljödepartementet och UD.
Till en början handlade det mycket om att föra ner de abstrakta FN-målsättningarna på lokal nivå t.ex. genom att upprätta konkreta lokala agenda 21-planer, något som fick stort genomslag i svenska kommuner i mitten på 90-talet och som fortfarande finns kvar på en del håll (även om hållbarhetsarbetet nu alltmer tycks vara integrerat i kommunernas översiktsplaneringsprocesser - på gott och ont). Sverige var ett av få länder där det lokala arbetet sattes i fokus på detta vis.
Således blev jag glatt överraskad när det härom dagen damp ner en liten skrift i brevlådan till min bostad i Watermael med rubriken "En chemin pour un development durable - agenda 21 Watermael-Boitsfort" (På väg mot hållbar utveckling - agenda 21 för Watermael-Boitsfort). På framsidan fanns ett sött foto på en ädre herre som bär på en skottkärra med ett barn i, under ett blommande körsbärsträd.
Broschyren sammanfattar kommunens lokala agenda 21-plan och beskriver en rad åtgärder för att förbättra miljön (t.ex. minskad energianvändning, ökad återvinning, kollektivtrafik och naturskydd), liksom för att främja social och kulturell utveckling (såsom handikappsatsningar, blomutställningar, hälsosammare skolmat, internationell solidaritet och åtgärder mot kvinnovåld). Watermaels agenda 21-arbete är därmed bredare än det som bedrevs i Sverige som ofta upplevdes som smalt och inriktat på endast miljöfrågor.
I en tid där FN-samarbetet går trögt, inte minst på klimatområdet, är det roligt att konstatera att Agenda 21 fortfarande lever kvar, både som begrepp och som källa till engagemang och inspiration.
01 september 2010
En hektisk höst
Tillbaks på kontoret igen efter en efterlängtad semester. Batterierna fulladdade.
Vilket lär behövas eftersom belgarna drar igång på högsta växel med ovanligt många arbetsgruppsmöten under september. Lagförslag om elskrot, arbetsmaskiner, GMOs och biocider står på agendan, liksom omfattande förberedelser med EU-positionering inför flera stora internationella möten i t.ex. Cancun (klimat) och Nagoya (biomångfald).
Samtidigt pågår valspurt i Sverige. Oavsettt utfall så ska det bli spännande att se hur valet påverkar Sveriges agerande i EU. Erfarenheten hittills är att regeringsskiften faktiskt inte påverkar våra positioner i EUs nämnvärt när det gäller just miljöfrågorna. Sverige hör nästan till alltid till de mest ambitiösa medlemsstaterna, oavsett regering.
Vi får snart se om detta blir fallet även denna gång.
Vilket lär behövas eftersom belgarna drar igång på högsta växel med ovanligt många arbetsgruppsmöten under september. Lagförslag om elskrot, arbetsmaskiner, GMOs och biocider står på agendan, liksom omfattande förberedelser med EU-positionering inför flera stora internationella möten i t.ex. Cancun (klimat) och Nagoya (biomångfald).
Samtidigt pågår valspurt i Sverige. Oavsettt utfall så ska det bli spännande att se hur valet påverkar Sveriges agerande i EU. Erfarenheten hittills är att regeringsskiften faktiskt inte påverkar våra positioner i EUs nämnvärt när det gäller just miljöfrågorna. Sverige hör nästan till alltid till de mest ambitiösa medlemsstaterna, oavsett regering.
Vi får snart se om detta blir fallet även denna gång.
23 juli 2010
Långlivade polska tvättmaskiner
Vid ett informellt miljöminstermöte i Ghent förra veckan var huvudtemat hur man ska kunna främja en effektivare resurshantering i EU.
Mot slutet av mötet tog den nya polska miljöministern till orda och berättade - med viss stolthet - att han hade en 39 år gammal tvättmaskin som forftarande fungerar. Han ställde frågan hur hållbart detta är i ett resursperspektiv, och pekade på att den gamla tvättmaskinen visserligen drar mer energi och vatten än en ny, men att man å andra sidan har undvikit en hel del avfall och resursanvändning som onekligen skulle ha uppkommit om han hade ersatt den gamla maskinen med en ny. Han visade sedan en detaljerad OH-bild som jämförde energi- och vattenförbrukning över tid i jämförelse med nya tvättmaskiner.
Mot slutet av mötet tog den nya polska miljöministern till orda och berättade - med viss stolthet - att han hade en 39 år gammal tvättmaskin som forftarande fungerar. Han ställde frågan hur hållbart detta är i ett resursperspektiv, och pekade på att den gamla tvättmaskinen visserligen drar mer energi och vatten än en ny, men att man å andra sidan har undvikit en hel del avfall och resursanvändning som onekligen skulle ha uppkommit om han hade ersatt den gamla maskinen med en ny. Han visade sedan en detaljerad OH-bild som jämförde energi- och vattenförbrukning över tid i jämförelse med nya tvättmaskiner.
Initiativet väckte en hel del munterhet, men frågan är relevant.
I detta fall är slutsatsen tydlig: det finns klara fördelar med att byta ut en gammal tvättmaskin mot en ny eftersom den är mycket mer resurseffektiv. Men i många andra sammanhang kan man ifrågasätta om det alltid är bättre att köpa nytt istället för att använda äldre produkter tills de är uttjänta (eller repareras). Även om de t.ex. drar mindre energi och har mindre utsläpp.
Många av dagens produkter håller bara en begränsad tid, och är svåra att reparera. Det kan knappast kallas hållbart.
Många av dagens produkter håller bara en begränsad tid, och är svåra att reparera. Det kan knappast kallas hållbart.
22 juli 2010
Nytt klimatutspel om 30%
Miljöministrarna från EU:s största medlemsländer, dvs Storbritannien, Tyskland och Frankrike, gjorde härom dagen ett intressant gemensamt utspel i Financial Times om att EU bör höja sina klimatambitioner från minus 20% till minus 30% till 2020.
EU:s utsläpp har minskat med 11% sedan 2008 vilket har gjort det mycket billigare att nå -30%, och dessutom har priset på CO2-utsläpp störtdykt vilket lägger en hämsko på innovation och nyinvesteringar inom EU. EU riskerar helt enkelt att hamna på efterkälken i den globala konkurrensen, då länder som USA och Kina satsar alltmer på klimatsmart teknik.
EU-kommissionen argumenterade nyligen för samma sak i en rapport, dock utan att presentera lika tydliga slutsatser.
Det belgiska ordförandeskapet har därmed fått råg i ryggen för en progressiv fortsatt rådsbehandling. Frågan diskuteras i miljöarbetgsruppen imorgon, och finns på agendan för nästa miljörådsmötet i mitten av oktober. Målet är i första hand att föra frågan frågan framåt under hösten och fastställa en tidsplan för beslut under t.ex. 2011, med utgångspunkt från fler detaljerade analyser från kommissionen och utfallet vid FNs nästa stora klimatmöte i Cancun i november.
Allt fler menar nu att det s k konditionalitetskravet, dvs att länder utanför EU måste göra motsvarande åtaganden för att EU ska gå till minus 30%, är så gott som överspelat efter Köpenhamnsmötet förra året. Istället för att återgå till situationen innan krisen bör vi säkra en ekonomisk återhämtning som leder till rejält minskade utsläpp. Fortfarande återstår dock mycket arbete innan länder som Italien och Polen låter sig övertygas om detta.
EU:s utsläpp har minskat med 11% sedan 2008 vilket har gjort det mycket billigare att nå -30%, och dessutom har priset på CO2-utsläpp störtdykt vilket lägger en hämsko på innovation och nyinvesteringar inom EU. EU riskerar helt enkelt att hamna på efterkälken i den globala konkurrensen, då länder som USA och Kina satsar alltmer på klimatsmart teknik.
EU-kommissionen argumenterade nyligen för samma sak i en rapport, dock utan att presentera lika tydliga slutsatser.
Det belgiska ordförandeskapet har därmed fått råg i ryggen för en progressiv fortsatt rådsbehandling. Frågan diskuteras i miljöarbetgsruppen imorgon, och finns på agendan för nästa miljörådsmötet i mitten av oktober. Målet är i första hand att föra frågan frågan framåt under hösten och fastställa en tidsplan för beslut under t.ex. 2011, med utgångspunkt från fler detaljerade analyser från kommissionen och utfallet vid FNs nästa stora klimatmöte i Cancun i november.
Allt fler menar nu att det s k konditionalitetskravet, dvs att länder utanför EU måste göra motsvarande åtaganden för att EU ska gå till minus 30%, är så gott som överspelat efter Köpenhamnsmötet förra året. Istället för att återgå till situationen innan krisen bör vi säkra en ekonomisk återhämtning som leder till rejält minskade utsläpp. Fortfarande återstår dock mycket arbete innan länder som Italien och Polen låter sig övertygas om detta.
13 juli 2010
Spanien hyllar bläckfisken
Min spanska kollega var säker på seger i söndags. Detta eftersom en bläckfisk hade förutsett detta, hävdade hon.
Jag trodde först att hon skämtade, men har nu fårstått att det faktiskt finns en akvariebläckfisk som, genom att simma till rätt flagga, i förväg tippade att spanjorerna skulle vinna VM-finalen. Här kan man se med egna ögon:
Och inte nog med det, den bläckfisken tippade tydligen rätt vinnare även i sju andra matcher. I följd. Vad är oddset för det? 1 på 256, närmare bestämt.
Bläckfiskoraklet håller nu på att bli kultförklarat i Spanien (och resten av världen). Igår skickade min vän en bild på den spanska flaggan där man har bytt ut vapenemblemet mot en... bläckfisk!
Jag trodde först att hon skämtade, men har nu fårstått att det faktiskt finns en akvariebläckfisk som, genom att simma till rätt flagga, i förväg tippade att spanjorerna skulle vinna VM-finalen. Här kan man se med egna ögon:
Och inte nog med det, den bläckfisken tippade tydligen rätt vinnare även i sju andra matcher. I följd. Vad är oddset för det? 1 på 256, närmare bestämt.
Bläckfiskoraklet håller nu på att bli kultförklarat i Spanien (och resten av världen). Igår skickade min vän en bild på den spanska flaggan där man har bytt ut vapenemblemet mot en... bläckfisk!
12 juli 2010
Ett starkt spanskt avslut
I Bryssel, liksom i resten av världen, har man följt VM-fotbollen med största intresse. Ibland har det tagit lite väl stora proportioner.
EU-förhandlingarna har under de senaste veckorna vimlat av ordvitsar och olika liknelser med hänvisning till fotbollen, och ibland har man t.om. avbrutit - eller åtminstone skyndat på - förhandlingarna för att hinna se fotbollsmatcherna. Det belgiska ordförandeskapet, som arrangerar ett informellt miljöministermöte i Ghent imorgon, meddelade t.ex. i fredags att de skulle ordna en stor tv-skärm för de ministrar och delegater som anländer redan ikväll, för att kunna följa VM-finalen.
De flesta ser matcherna ute på cafeer och restauranger, och det brukar vara en härlig feststämning kring dessa "mini-arenor". På Place Luxembourg i EU-kvarteren har man satt upp storbildskärmar runt hela torget, och efter matchen är det fest, med sång, gatudans, vuvuzela-brölande och bilparader.
Själv hade jag turligt nog valt att se finalen med spanska vänner och kollegor, och när Iniesta dundrade in segermålet så visste det spanska jublet inga gränser. Festen fortsatte senare på Grand Place.
En av vännerna berättade att enda gången som alla spanjorer känner verklig nationell stolthet och glädje och viftar med den annars impopulära rödgula spanska flaggan är när Spanien vinner viktiga fotbollsmatcher. Annars känner sig spanjorerna som regel mer som en casteljano, asturier eller galicier än som en spanjor.
Kanske är man också extra fotbollstokiga i just Spanien. Enligt en artikel the Guardian har man i en studie kommit fram till att 7 av 10 spanska fotbollsfans föredrar att titta på fotboll framför att ha sex.
Dagens VM-seger måste således vara bästa tänkbara avslut på det spanska ordförandeskapet - det tycker de säkerligen själva varje fall.
EU-förhandlingarna har under de senaste veckorna vimlat av ordvitsar och olika liknelser med hänvisning till fotbollen, och ibland har man t.om. avbrutit - eller åtminstone skyndat på - förhandlingarna för att hinna se fotbollsmatcherna. Det belgiska ordförandeskapet, som arrangerar ett informellt miljöministermöte i Ghent imorgon, meddelade t.ex. i fredags att de skulle ordna en stor tv-skärm för de ministrar och delegater som anländer redan ikväll, för att kunna följa VM-finalen.
De flesta ser matcherna ute på cafeer och restauranger, och det brukar vara en härlig feststämning kring dessa "mini-arenor". På Place Luxembourg i EU-kvarteren har man satt upp storbildskärmar runt hela torget, och efter matchen är det fest, med sång, gatudans, vuvuzela-brölande och bilparader.
Själv hade jag turligt nog valt att se finalen med spanska vänner och kollegor, och när Iniesta dundrade in segermålet så visste det spanska jublet inga gränser. Festen fortsatte senare på Grand Place.
En av vännerna berättade att enda gången som alla spanjorer känner verklig nationell stolthet och glädje och viftar med den annars impopulära rödgula spanska flaggan är när Spanien vinner viktiga fotbollsmatcher. Annars känner sig spanjorerna som regel mer som en casteljano, asturier eller galicier än som en spanjor.
Kanske är man också extra fotbollstokiga i just Spanien. Enligt en artikel the Guardian har man i en studie kommit fram till att 7 av 10 spanska fotbollsfans föredrar att titta på fotboll framför att ha sex.
Dagens VM-seger måste således vara bästa tänkbara avslut på det spanska ordförandeskapet - det tycker de säkerligen själva varje fall.
08 juli 2010
En mycket bra början på ordförandeskapet
Belgien är så tättbefolkat att det inte finns några hus utan grannar och större vägar alldeles i närheten, inte ens långt ut på landsbygden.
Trodde jag.
Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.
Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.
I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.
Trodde jag.
Förra helgen insåg vi att det faktiskt inte stämmer, när vi blev inbjudna av en av mina belgiska kollegor att hälsa på i deras gamla lantgård i närheten av Bastogne i Ardennerna. Gården hade använts som fritidshus i flera generationer och låg med belgiska mått mycket ödsligt vid randen på en liten bokskog några kilometer från närmaste by, Sibret. Varken grannhus eller en större bilvägar på flera kilometers håll.
Det blev ett skönt avbrott från den tryckande värmen i Bryssel, med skogspromenader, tennis, grillning och bad i en liten skogsdamm full med grodor.
I skogarna runtomkring drabbade tyskarna samman med de allierade i andra världskrigets slutskede, och man kunde fortfarande se spår av gamla skyttegravar och bunkrar. Jag blev åter påmind om EU:s enkla men geniala ursprungstanke, nämligen att skapa ett ekonomiskt samarbete så sammanflätat att det skulle omöjliggöra ett nytt krig mellan de gamla ärkefienderna Frankrike och Tyskland. Och slogs av hur väl det lyckades.
05 juli 2010
Second hand, second life
Varje halvår smyckas den stora rådsbyggnaden i Bryssel med en mer eller mindre originell utställning av det nya ordförandeskapet.
Sverige hade ett glas- och furu-tema, och spanjorerna en rullande digital "flygande matta". Under tjeckernas ordförandeskap skapade utställningen "Entropa" också politisk kontrovers.
Har dock svårt att tro belgarnas utställning kan väcka särskilt mycket förargelse. Temat denna gång är mode och fattigdom/återvinning. Ett antal kreatitva modedesigners ställer ut kläder och andra attiraljer som har skapats av uttjänta produkter.
Initiativet härstammar från en organisation som över 70 år har gjort om gamla prylar till något vettigt som sedan skänkts eller sålts billigt till mindre bemedlade.
Utställningen kallas "Second hand, Second Life". Här några bilder:
Sverige hade ett glas- och furu-tema, och spanjorerna en rullande digital "flygande matta". Under tjeckernas ordförandeskap skapade utställningen "Entropa" också politisk kontrovers.
Har dock svårt att tro belgarnas utställning kan väcka särskilt mycket förargelse. Temat denna gång är mode och fattigdom/återvinning. Ett antal kreatitva modedesigners ställer ut kläder och andra attiraljer som har skapats av uttjänta produkter.
Initiativet härstammar från en organisation som över 70 år har gjort om gamla prylar till något vettigt som sedan skänkts eller sålts billigt till mindre bemedlade.
Utställningen kallas "Second hand, Second Life". Här några bilder:
30 juni 2010
Spanska miljömål
Igår var det dags för den traditionella överlämningen av miljöarbetsgruppens staffettpinne med tillhörande "miljömonster" från de spanska kollegorna till belgarna, som tar över 1 juli.
Spanjorerna har på miljösidan klarat sig ungefär som förväntat, med överenskommelsen om industriutsläppsdirektivet som den stora fjädern i hatten. Man kan också stoltstera med ett nytt ambitiöst miljömål för biologisk mångfald som antogs både av miljöministrarna och av Europeiska rådet.
Senare under kvällen passerade jag EU-byråkraternas favorit-hak vid Place Luxemburg som under fotbolls-VM är översållat med storbildsskärmar. Efter Spaniens vinst i åttondelsfinalen fylldes torget av överförfriskade, dansande och sjungande spanjorer, ofta med spefulla budskap mot "lillebror" i väster ("Portugal-a-casa-å-å-å-å-å!").
Spanjorerna har på miljösidan klarat sig ungefär som förväntat, med överenskommelsen om industriutsläppsdirektivet som den stora fjädern i hatten. Man kan också stoltstera med ett nytt ambitiöst miljömål för biologisk mångfald som antogs både av miljöministrarna och av Europeiska rådet.
I andra miljöfrågor, inklusive klimatfrågan, har det gått mycket trögare och här får Belgien nu visa vad de går för (med eller utan regering, som ännu inte är på plats efter valet).
Senare under kvällen passerade jag EU-byråkraternas favorit-hak vid Place Luxemburg som under fotbolls-VM är översållat med storbildsskärmar. Efter Spaniens vinst i åttondelsfinalen fylldes torget av överförfriskade, dansande och sjungande spanjorer, ofta med spefulla budskap mot "lillebror" i väster ("Portugal-a-casa-å-å-å-å-å!").
28 juni 2010
Valförlust i Agadir
Tyvärr blev det ingen överenskommelse om ett nytt och striktare globalt avtal för valjakt vid valfångskommissionens IWC möte i Agadir.
Som väntat blev spänningarna mellan valjaktsförespråkarna och de länder som vill kraftigt förbjuda eller åtminstona begränsa valjakten (såsom EU och Sverige) alltför stora.
Enda sättet att nå framgång och minska antalet dödade valar är att att alla parter går med på långtgående kompromisser - något som varken valjaktsnationerna eller totalförbudsivrarna tycks ha varit villiga att göra.
Hur långt är valjaktsnationerna - i synnerhet Japan - beredda att gå för att få fortsätta med sin verksamhet? Ganska långt, enligt denna artikel i NY Times som beskriver hur korrupta politiker och byråkrater från fattiga länder med begränsat intresse i valfångst mutas för att rösta i enlighet med japanska intressen i IWC. Här kan man också läsa om EUs viktiga roll i IWC, och om möjliga konsekvenser av att EU inte kommer överens internt (vilket kan spela valjaktsländerna i händerna). Tyvärr innebär sammanbrottet i Agadir valjaktsnationerna kan fortsätta utnyttja kryphålen i existerande regelverk genom att jaga val "i vetenskapligt syfte". Sedan det s k moratoriet (dvs förbudet) mot valjakt infördes för ett kvartssekel sedan har hela 35.000 valar dödats med denna etikett.
21 juni 2010
En taktisk valfråga
Förra veckans viktiga överenskommelse om industriutsläppsdirektivet har gått helt obemärkt förbi i svensk media. Tyvärr, får man säga, för frågan är verkligen värd att uppmärksamma eftersom den har stora konsekvenser för både miljö och näringsliv.
Desto mer skriverier finns det kring det nu pågående mötet med valkommissionen IWC i Agadir (se t.ex. denna DN-artikel).
Själv förhandlade jag ett förslag till EU-position inför IWC-mötet i onsdags förra veckan, följt av Coreperbehandling i fredags. Och blev närmast nerringd av journalister som ville veta hur EU och Sverige lägger upp förhandlingstaktiken inför IWC-mötet.
Jag kan förstå att frågan om valjakt väcker starka känslor, men mycket av kritiken mot den svenska linjen upplever jag som orättvis. Givetvis vill även Sverige begränsa valjakten. Men det gäller att inte låta det bästa bli det godas fiende. Om EU driver en alltför extrem linje i Agadir så riskerar förhandlingarna att haverera fullständigt - vilket leder till att valjakten ökar istället för minskar.
Svenska förhandlaren på plats Bo Fernholm berättar mer.
Desto mer skriverier finns det kring det nu pågående mötet med valkommissionen IWC i Agadir (se t.ex. denna DN-artikel).
Själv förhandlade jag ett förslag till EU-position inför IWC-mötet i onsdags förra veckan, följt av Coreperbehandling i fredags. Och blev närmast nerringd av journalister som ville veta hur EU och Sverige lägger upp förhandlingstaktiken inför IWC-mötet.
Jag kan förstå att frågan om valjakt väcker starka känslor, men mycket av kritiken mot den svenska linjen upplever jag som orättvis. Givetvis vill även Sverige begränsa valjakten. Men det gäller att inte låta det bästa bli det godas fiende. Om EU driver en alltför extrem linje i Agadir så riskerar förhandlingarna att haverera fullständigt - vilket leder till att valjakten ökar istället för minskar.
Svenska förhandlaren på plats Bo Fernholm berättar mer.
18 juni 2010
Överenskommelse om industriutsläppsdirektivet
Det visade sig att det gick att komma överens om industriutsläppsdirektivet med parlamentet. Så här rapporterade jag till departementet sent på onsdagskvällen (utdrag):
"Vid dagens avslutande trilogmöte kunde enighet uppnås om en överenskommelse om industriutsläppsdirektivet ad referendum.
Slutförhandlingarna ledde till striktare skrivningar för artikel 15.4 (som reglerar undantagsvis avsteg från tillämpning av bästa möjliga teknik, s k BAT, vid tillståndsprövning av tung industriverksamhet), samt något snävare undantagsmöjligheter för stora förbränningsanläggningar i förhållande till rådets position.
Därmed är över 2 års omfattande och komplicerade förhandlingar till ända, och ett av EUs viktigaste direktiv på miljöområdet kommer att kunna antas. Direktivet innebär trots de relativt omfattande undantag som en majoritet i rådet (dock ej Sverige) har krävt att EUs regelverk och gränsvärden för över 50.000 industrianläggningar inom EU kommer att skärpas väsentligt, med betydande miljö- och hälsovinster som följd. Det innebär också att EUs miljölagstiftning för tung industri förenklas, konsolideras och harmoniseras vilket kommer att förbättra konkurrenskraften för de delar av näringslivet som ligger i framkanten när det gäller ny resurssnål och miljövänlig teknik.
Resultatet ligger ganska långt från både kommissionens förslag och parlamentets ursprungliga position, och är inte vad Sverige hade hoppats på (särskilt vad gäller stora förbränningsanläggningar), men det får ändå betraktas som en klar framgång mot bakgrund av försvårande förutsättningar i form av t.ex. den ekonomiska krisen."
Idag godkände Coreper uppgörelsen. Direktivet beräknas träda i kraft under senhösten. Goda nyheter för Europas miljö och för progressiva miljöföretag.
"Vid dagens avslutande trilogmöte kunde enighet uppnås om en överenskommelse om industriutsläppsdirektivet ad referendum.
Slutförhandlingarna ledde till striktare skrivningar för artikel 15.4 (som reglerar undantagsvis avsteg från tillämpning av bästa möjliga teknik, s k BAT, vid tillståndsprövning av tung industriverksamhet), samt något snävare undantagsmöjligheter för stora förbränningsanläggningar i förhållande till rådets position.
Därmed är över 2 års omfattande och komplicerade förhandlingar till ända, och ett av EUs viktigaste direktiv på miljöområdet kommer att kunna antas. Direktivet innebär trots de relativt omfattande undantag som en majoritet i rådet (dock ej Sverige) har krävt att EUs regelverk och gränsvärden för över 50.000 industrianläggningar inom EU kommer att skärpas väsentligt, med betydande miljö- och hälsovinster som följd. Det innebär också att EUs miljölagstiftning för tung industri förenklas, konsolideras och harmoniseras vilket kommer att förbättra konkurrenskraften för de delar av näringslivet som ligger i framkanten när det gäller ny resurssnål och miljövänlig teknik.
Resultatet ligger ganska långt från både kommissionens förslag och parlamentets ursprungliga position, och är inte vad Sverige hade hoppats på (särskilt vad gäller stora förbränningsanläggningar), men det får ändå betraktas som en klar framgång mot bakgrund av försvårande förutsättningar i form av t.ex. den ekonomiska krisen."
Idag godkände Coreper uppgörelsen. Direktivet beräknas träda i kraft under senhösten. Goda nyheter för Europas miljö och för progressiva miljöföretag.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
