Både jag och kollegorna jobbar nu intensivt för att hinna med allt som ska göras innan jul-uppehållet. I detta inlägg beskriver jag några av de "julklappar" som vi arbetar med just nu.
Förra veckan var jag i Geneve för att förhandla fram ett nytt s k tungmetallprotokoll under FN:s luftvårdskonvention LRTAP, som fryser utsläppen av tungmetaller till 1990 års nivåer (EU-länderna befinner sig som väl är redan långt under detta), lägger fast gränsvärden för tungmetallutsläpp och ställer långtgående krav på tillämpning av "bästa möjliga teknik". Det är den andra framgångsrika FN-förhandlingen om luftvård som vi har lyckats avsluta under året, som vanligt med kommissionen i förarsätet för förhandlingarna.
Nyligen har enheten också lanserat en internetkonsultation där EU-medborgare och organisationer får säga sitt om de olika förslag som övervägs i den omfattande översyn vi ska genomföra för EU:s luftvårdspolitik under 2013. Delta gärna i denna öppna konsultation - alla som vill har här chansen att göra sina röster hörda!
Dessutom förbereder vi lansering av en "Eurobarometer-studie" där man har intervjuat totalt över 25000 personer i alla medlemsländer och frågat dem vad de anser om EU:s luftkvalitet och luftpolitik. Mer om denna studie i ett senare inlägg.
Det är för övrigt inte bara kommissionen som engagerar sig i luftfrågor. Miljöorganisationernas paraplyorgan EEB arrangerar en stor luftvårdskonferens i början av januari (vi håller just nu på att skriva ett omfattande talunderlag för miljökommissionären inför hans deltagande på denna konferens). Och här en video från EU-parlamentet som handlar om luftkvalitetssituationen i Paris som är riktigt informativ:
På ett lite större plan har kommissionen nu också presenterat sitt nya förslag till miljöhandlingsprogram: "Living well, within the limits of our planet", som anger den generella riktningen för EU:s miljöpolitik under det närmaste årtiondet. EU:s miljöhandlingsprogram, nu det sjunde i ordningen, har varit viktiga styrdokument för utvecklingen av EU:s miljöpolitik över åren, och några av kollegorna på direktoratet har slitit hårt med att slutföra detta arbete. Nu vidtar nästa steg i beslutsprocessen, med förhandlingar med både rådet och parlamentet. I slutändan måste alla tre insititutionerna vara överens om detaljerna i det föreslagna handlingsprogrammet.
18 december 2012
06 december 2012
En 60-årsdag att uppmärksamma
BBC uppmärksammade igår att det är exakt 60 år sedan London drabbades av mycket svår smog, med mycket höga nivåer av luftföroreningar bl.a. from från kolkraftverk. Tusentals människor dog som en direkt följd av detta, och myndigheterna insåg på allvar att de var tvungna att minska de farliga utsläppen till luft. Kort därefter antog britterna en av världens första nationella regelverken för luftföroreningar.
Det är talande att det oftast krävs extrema miljökatastrofer för att man ska ta itu med problemen.
Här kan man se BBC:s reportage, där man även påpekar att föroreningshalterna i London fortfarande är mycket hälsofarliga; den stora skillnaden är att de idag inte kommer från kolkraftverk utan från biltrafik - och att de inte längre syns i luften. Vilket också gör det mycket svårare för allmänheten att förstå problematiken och skapa det folkliga stöd som krävs för att ta nya krafttag mot luftutsläppen.
Det är talande att det oftast krävs extrema miljökatastrofer för att man ska ta itu med problemen.
Här kan man se BBC:s reportage, där man även påpekar att föroreningshalterna i London fortfarande är mycket hälsofarliga; den stora skillnaden är att de idag inte kommer från kolkraftverk utan från biltrafik - och att de inte längre syns i luften. Vilket också gör det mycket svårare för allmänheten att förstå problematiken och skapa det folkliga stöd som krävs för att ta nya krafttag mot luftutsläppen.
04 december 2012
Ny SEG dag
Har jobbat en del övertid på sistone för att hinna med förberedelserna inför vårt fjärde möte med "Stakeholder Expert Group" (SEG-4) imorgon. Då ska vi bl.a. dryfta olika projektionscenarier för luftutsläpp fram till 2020, 2025 och 2030 och se hur de olika utsläppsnivåerna kommer att påverka vår hälsa och miljö. Utifrån detta ska vi också ha en första diskussion om lämplig ambitionsnivå för kommissionens kommande förslag.
Det är en del att bita i.
Allt är tillgängligt via internet för den intresserade EU-medborgaren. Här kan man hitta mötetsagenda och dokumentation, och här kan man se mötet "live" (och i efterhand) via webstreaming. Dessutom är en fransk TV-kanal på plats för att filma och intervjua.
Det är en del att bita i.
Allt är tillgängligt via internet för den intresserade EU-medborgaren. Här kan man hitta mötetsagenda och dokumentation, och här kan man se mötet "live" (och i efterhand) via webstreaming. Dessutom är en fransk TV-kanal på plats för att filma och intervjua.
29 november 2012
LUFTkvalitetsBALLONG
Nej, det är ingen "Death Star" från Star Wars-filmerna som svävar över Paris skyline - snarare tvärtom: denna mackapär kan faktiskt rädda liv.
På så vis kan man på ett tydligt, effektivt och miljövänligt sätt göra paris-borna mer medvetna om luftproblemen i allmänhet, och även varna för höga halter av partiklar och ozon t.ex.
Här fär du veta mer om Parisballongen.
22 november 2012
Strejk på EU-kommissionen!
Det är inte bara EU:s medlemsländer som tillämpar svångremspolitik för den offentliga sektorn - även EU-kommissionen har föreslagit ganska omfattande neddragningar och försämrade arbetsvillkor för kommisionsanställda under de kommande åren. Förslagen förhandlas nu med rådet och parlamentet inom ramen för den fleråriga EU-budgeten, och de flesta bedömare tror att besparingarna kommer att bli än tuffare än de 5% som kommissionen själv har föreslagit.
Kommissionsanställdas fackföreningar kallade därför till strejk igår, för att visa sitt missnöje med situationen. Som nationell expert är man inte direktanställd i kommissionen - därför har jag hållt mig utanför dessa debatter, och har följaktligen inte heller övervägt någon strejk.
Några av kollegorna strejkar dock (fast förvånansvärt få på miljödirektoratet, som det verkar). När jag igår skickade ett mail till en kollega på ett annat direktorat, fick jag följande automatiska svar:
"I am on strike
Kommissionsanställdas fackföreningar kallade därför till strejk igår, för att visa sitt missnöje med situationen. Som nationell expert är man inte direktanställd i kommissionen - därför har jag hållt mig utanför dessa debatter, och har följaktligen inte heller övervägt någon strejk.
Några av kollegorna strejkar dock (fast förvånansvärt få på miljödirektoratet, som det verkar). När jag igår skickade ett mail till en kollega på ett annat direktorat, fick jag följande automatiska svar:
"I am on strike
and I call upon all EU staff to join me and other colleagues in striking today.
I am protesting against proposals by the Commission to cut my pay, to increase my working hours without compensation, to reduce my pension, and to break its commitment made to me when I joined in 2006, that the so called 'special levy' - ie 5% deduction from my salary would cease in 2012.
I consider that I have devoted the whole of my professional life to the goals of the Commission since I was employed here. Sadly the Commission appears to wish to break its agreement with me - and other staff. I hope very much that even at this late stage that it will change its decision and get back to valuing me, and other staff properly for our contribution.
On my return I will not deal with emails or other work sent to me during the time of the strike by strike-breakers. So if you are a strike-breaker and your message is important you will need to contact me again another time."
Många argumenterar att i dessa oroliga tider behöver vi mer EU-samarbete, inte mindre. Vilket också kräver motiverade medarbetare och konkurrenskraftiga arbetsvillkor.
Samtidigt kan man tycka att det är naturligt att även EU-institutionerna drar ner på utgifterna och sparar pengar i tider av svår ekonomisk oro.
Allt beror på vilket perspektiv man väljer - själv kan jag har sympati för båda argumenten.
Många argumenterar att i dessa oroliga tider behöver vi mer EU-samarbete, inte mindre. Vilket också kräver motiverade medarbetare och konkurrenskraftiga arbetsvillkor.
Samtidigt kan man tycka att det är naturligt att även EU-institutionerna drar ner på utgifterna och sparar pengar i tider av svår ekonomisk oro.
Allt beror på vilket perspektiv man väljer - själv kan jag har sympati för båda argumenten.
20 november 2012
Kommissionären om resurseffektivitet
Miljökommissionär Potocnik deltog nyligen vid ett nybildat forum för resurseffektivitet, och höll då ett linjetal i ämnet.
Grön tillväxt kan bli motorn i en nyare och mer modern ekonomi, menar han, och pekar på att det antalet gröna jobb ökar med 3% per år och att miljödriven tillväxt redan står för 1/3 av den totala tillväxten i EU. Marknaden för dessa "eko-industrier" är enorm; upp till 3 trillioner euro, som dessutom antas fördubblas under de kommande 10 åren. Samtidigt ökar priserna på grundläggande råvaruresurser vilket gör det dyrare att producera "business as usual".
EU har därför mycket att tjäna på att leverera de miljöanpassade och resurseffektiva varor och tjänster som världen redan efterfrågar, och som kommer att efterfrågas i än högre grad i framtiden.
Här kan man läsa hela hans tal, som också innehåller en lång lista på planerade intiativ som ska genomföras de kommande åren.
Grön tillväxt kan bli motorn i en nyare och mer modern ekonomi, menar han, och pekar på att det antalet gröna jobb ökar med 3% per år och att miljödriven tillväxt redan står för 1/3 av den totala tillväxten i EU. Marknaden för dessa "eko-industrier" är enorm; upp till 3 trillioner euro, som dessutom antas fördubblas under de kommande 10 åren. Samtidigt ökar priserna på grundläggande råvaruresurser vilket gör det dyrare att producera "business as usual".
EU har därför mycket att tjäna på att leverera de miljöanpassade och resurseffektiva varor och tjänster som världen redan efterfrågar, och som kommer att efterfrågas i än högre grad i framtiden.
Här kan man läsa hela hans tal, som också innehåller en lång lista på planerade intiativ som ska genomföras de kommande åren.
09 november 2012
Hybridbil bättre än elbil?
Har sedan några år en Toyota Auris Hybrid, som använder samma teknik - dvs självuppladdande eldrift i kombination med bensinmotor - som den mer kända Priusen (den drar dock något mindre eftersom den är mindre). Här skriver jag om mina erfarenheter av att köra hybrid.
Annonsörerna säger att Auris Hybrid drar 0,38 l/km men liksom för alla andra bilmärken så drar den 20-30% mer än utlovat (rent lurendrejeri om du frågar mig), och trots att jag kör medvetet ekonomiskt och har gjort det till en "sport" att använda så lite soppa som möjligt vid varje enskild körning så beräknar jag att motorn drar i genomsnitt ca 0,45-0,48 l/km. Dvs fortfarande långt under andra bilar i samma klass.
Bensin/hybrid-bilar har också väsentligt lägre utsläpp av hälsofarliga partiklar och kvävedioxid än vanliga bilar (särskilt dieselbilar!), något som alltför ofta glöms bort i den nästan helt klimatfokuserade miljödebatten.
I en intressant artikel på DN idag argumenterar några forskare för att hybridbilen faktiskt är bättre en den rena elbilen. Det låter konstigt men om man läser artikeln förstår man varför: rena elbilar är mycket mer krävande vad gäller batteriteknik och man kan producera batterier för 10-20 hybridbilar till samma pris och resursanvändning som för en elbil. Hybriden sparar därför mer miljö än elbilen. Rena elbilar har dessutom - som det har sett ut hittills - närmast ofrånkomliga prestandaproblem (inte minst i kallare klimat som Sverige).
Jag håller med artikelförfattarna i DN att hybriden är rätt väg framåt, i varje fall på kort/medellång sikt.
De senaste hybriderna (t.ex. nya Prius laddhybrid) kombinerar självuppladdning av elmotorn med möjlighet till uppladdning från elnätet när den står i garaget. På så vis kan man köra längre och snabbare på el innan bensinmotorn drar igång, och man kommer i så lite som 0,2 l/mil (se t.ex. denna artikel). Nackdelen - som alltid - är att de nya plugg in-hybriderna är ännu dyrare att köpa än ladd-hybriderna (som numera är klart överkomliga).
Som min chef brukar säga - "Don't let the perfect be in the way of the good." Det uttrycket passar bra i det här sammanhanget.
Annonsörerna säger att Auris Hybrid drar 0,38 l/km men liksom för alla andra bilmärken så drar den 20-30% mer än utlovat (rent lurendrejeri om du frågar mig), och trots att jag kör medvetet ekonomiskt och har gjort det till en "sport" att använda så lite soppa som möjligt vid varje enskild körning så beräknar jag att motorn drar i genomsnitt ca 0,45-0,48 l/km. Dvs fortfarande långt under andra bilar i samma klass.
Bensin/hybrid-bilar har också väsentligt lägre utsläpp av hälsofarliga partiklar och kvävedioxid än vanliga bilar (särskilt dieselbilar!), något som alltför ofta glöms bort i den nästan helt klimatfokuserade miljödebatten.
I en intressant artikel på DN idag argumenterar några forskare för att hybridbilen faktiskt är bättre en den rena elbilen. Det låter konstigt men om man läser artikeln förstår man varför: rena elbilar är mycket mer krävande vad gäller batteriteknik och man kan producera batterier för 10-20 hybridbilar till samma pris och resursanvändning som för en elbil. Hybriden sparar därför mer miljö än elbilen. Rena elbilar har dessutom - som det har sett ut hittills - närmast ofrånkomliga prestandaproblem (inte minst i kallare klimat som Sverige).
Jag håller med artikelförfattarna i DN att hybriden är rätt väg framåt, i varje fall på kort/medellång sikt.
De senaste hybriderna (t.ex. nya Prius laddhybrid) kombinerar självuppladdning av elmotorn med möjlighet till uppladdning från elnätet när den står i garaget. På så vis kan man köra längre och snabbare på el innan bensinmotorn drar igång, och man kommer i så lite som 0,2 l/mil (se t.ex. denna artikel). Nackdelen - som alltid - är att de nya plugg in-hybriderna är ännu dyrare att köpa än ladd-hybriderna (som numera är klart överkomliga).
Som min chef brukar säga - "Don't let the perfect be in the way of the good." Det uttrycket passar bra i det här sammanhanget.
07 november 2012
YES HE COULD!
Är lite seg idag efter en lång val-natt, som inleddes på ett hotell i centrala Bryssel där "Democrats Abroad " och "Republicans Abroad" hade arrangerat ett "US Election Night Party" med country-band, amerikansk mat (hm...), valdebatt, valanalys och valvaka.
Som bekant är Obama långt populärare utanför USA än i USA, och det gällde även under denna tillställning; en mycket stor andel av deltagarna (som kom från hela världen) höll på demokraterna. Vid ett tillfälle föreslog den debatterande demokraten en "poll" i rummet för att se vilka av de kvinnliga deltagarna som stödde Romneys abort-policy; tre personer (varave en man!) lyfte sina händer. Samma fråga för Obamas inställning i abortfrågan resulterade i knappa hundratalet händer i luften...
Valvakan fortsatte hemmavid sent på natten framför CNN och BBC, och inte förrän kvart över 5 på morgonen utropades Obama som segrare; Four More Years - gudskelov!
Obama har kanske inte varit så progressiv som många hade hoppats på. Men nu får han chansen att leverera på allvar. Bra för amerikanerna, världsfreden, ekonomin, miljön, jämställdheten...
Alternativet - en stormrik ultra-reaktionär och populistisk mormonpastor som styr världens mäktigaste land - hade varit en katastrof. Att han han trots allt var så pass nära att vinna är för mig en mycket stor gåta.
Som bekant är Obama långt populärare utanför USA än i USA, och det gällde även under denna tillställning; en mycket stor andel av deltagarna (som kom från hela världen) höll på demokraterna. Vid ett tillfälle föreslog den debatterande demokraten en "poll" i rummet för att se vilka av de kvinnliga deltagarna som stödde Romneys abort-policy; tre personer (varave en man!) lyfte sina händer. Samma fråga för Obamas inställning i abortfrågan resulterade i knappa hundratalet händer i luften...
Valvakan fortsatte hemmavid sent på natten framför CNN och BBC, och inte förrän kvart över 5 på morgonen utropades Obama som segrare; Four More Years - gudskelov!
Obama har kanske inte varit så progressiv som många hade hoppats på. Men nu får han chansen att leverera på allvar. Bra för amerikanerna, världsfreden, ekonomin, miljön, jämställdheten...
Alternativet - en stormrik ultra-reaktionär och populistisk mormonpastor som styr världens mäktigaste land - hade varit en katastrof. Att han han trots allt var så pass nära att vinna är för mig en mycket stor gåta.
05 november 2012
Madmen på jobbet
Mina arbetsuppgifter är mycket varierade - vilket jag tycker är en stor fördel. En vecka är knappast lik en annan.
Idag förbereder jag bl.a. morgonens s k "inception meeting", som är ett slags uppstartsmöte för ett konsultuppdrag. Uppdraget denna gång handlar om att mäta och kvantifiera luftföroreningars påverkan på biologisk mångfald, arter och ekosystem, och vi ska ge detaljerad vägledning till konsulten så att vi maximerar förutsättningarna för att få svar på de frågor vi har ställt.
Nyligen deltog jag på ett annat konsultmöte men med ett helt annat tema. Det handlade om hur man bäst ska "visualisera" av nästa års "Green Week" (en välbesökt konferensvecka med miljötema som kommissionen anordnar varje år i Bryssel). Förra året var temat rent vatten, och åskådliggjordes med ett jordklot inneslutet i en stor vattendroppe, tillsammans med sloganen "Every Drop Counts". Både fyndigt och slagkraftigt (eller vad tycker ni?).
Idag förbereder jag bl.a. morgonens s k "inception meeting", som är ett slags uppstartsmöte för ett konsultuppdrag. Uppdraget denna gång handlar om att mäta och kvantifiera luftföroreningars påverkan på biologisk mångfald, arter och ekosystem, och vi ska ge detaljerad vägledning till konsulten så att vi maximerar förutsättningarna för att få svar på de frågor vi har ställt.
Nyligen deltog jag på ett annat konsultmöte men med ett helt annat tema. Det handlade om hur man bäst ska "visualisera" av nästa års "Green Week" (en välbesökt konferensvecka med miljötema som kommissionen anordnar varje år i Bryssel). Förra året var temat rent vatten, och åskådliggjordes med ett jordklot inneslutet i en stor vattendroppe, tillsammans med sloganen "Every Drop Counts". Både fyndigt och slagkraftigt (eller vad tycker ni?).
Nästa år är temat ren luft, och vi ska nu hitta motsvarande symbolbild och slogan. Helst ska det vara något som får stort genomslag och som alla kan känna igen sig och och ta till sig, för att väcka bredast möjliga intresse. Helst ska det också uppmuntra till ett mer miljövänligt beteende.
Vid mötet fick vi tre huvudalternativ presenterade av en PR-konsult, för diskussion och rekommendation inför senare beslut. Jag kände mig nästan om en av kunderna i den utmärkta tv-serien "Madmen" när vi fick se och diskutera planscherna och skisserna.
Valet av lämplig symbol och slogan är inte alltid helt lätt, och är en fråga som många snabbt bildar sig en stark uppfattning om. Det slutliga beslutet fattas högt upp i hierarkin, på basis av våra rekommendationer. Under tiden gäller stränga förhållningsorder om att inte avslöja vilka alternativen är, så tyvärr kan jag inte gå in på fler detaljer i detta inlägg.
Men jag återkommer senare och berättar om min egen favorit också blev den som gick vinnande ur tävlingen.
31 oktober 2012
En (inte) helt vanlig dag på jobbet
Som utsänd händer det ibland att man får träffa kungligheter på nära håll. I början av 2000-talet fick jag som miljödiplomat på FN-representationen i New York ansvaret att sätta ihop ett besöksprogram och eskortera kronprinsessan Viktoria runt i FN-korridorerna under en hel dag - inklusive en privat lunch. En unik erfarenhet förstås. (Min mormor, som var en övertygad royalist och mycket förtjust i kungafamiljen, höll på att få dåndimpen när hon hörde talas om detta).
Även jag lärde mig mycket under denna dag. Bl.a. kunde jag konstatera att kronprinsessans närvaro fick en omedelbar och påtaglig effekt under det förhandlingsmöte som vi deltog vid. Förhandlarna visade sig plötsligt mycket mer kompromissvilliga än tidigare, och stämningen vid mötet blev synbart bättre. Man fick nästan intrycket av att diplomaterna "skärpte sig" lite extra för att göra ett gott intryck.
Dessutom visade det sig att prinsessan Viktoria var mycket trevligare och lättsammare som person än jag hade trott, och jag insåg att många av mina fördomar om hur en medlem av den kungliga familjen beter sig var helt felaktiga. Eftersom jag med egna ögon kunde se vilket intryck hon gjorde på omgivningen, och vilken positiv bild hon bidrog till att skapa för Sverige som land, så har jag sedermera omprövat min tidigare starka skepsis mot den svenska monarkin som statskick (ävenom jag i princip fortfarande anser att kungamakt som ärvs inte hör hemma i en demokrati).
Mer ovanligt är det att kungligheter besöker EU-kommissionen. Men i måndags blev jag inkallad till en av mina högre chefer för att delta vid ett timslångt möte med kronprins Carl Philip, som var på besök i Bryssel för att lära sig mer om EU. Prinsen hade tydligen uttryckt särskilt intresse av att träffa någon på miljödirektoratet, och som tidigare svensk diplomat tyckte tydligen hierarkin här att jag var som klippt och skuren för att ta emot prinsen.
Faktum är att jag sällan har sett min normalt mycket säkra och lugna chef så osäker som inför just detta besök. Vi gick i förväg igenom hur man ska man bör tilltala prinsen (Your Highness...), vad han kan tänkas vilja veta, och hur man bäst kan skapa förutsättningar för ett interaktive och intressant samtal.
Mötet gick utmärkt, och vi hade en bra diskussion om EU:s miljöpolitik med fokus på resurseffektivisering, avfallsfrågor och ren luft. Prinsen visade sig både engagerad och påläst, och ställde många relevanta frågor. Själv fick jag bl.a. bidra med en utläggning om EU:s framtida luftöversyn, och fick även frågor om jordbrukets roll i detta sammanhang. På så vis kom vi helt osökt in på ammoniak, som är jordbrukssektorns största luftkvalitetsproblemen; dessa utsläpp kommer närmare bestämt från jordbrukets gödselhantering.
Således deltog jag plötsligt i en diskussion med den svenska prinsen om behovet att minska ammoniakutsläpp från gödsel. Undrar just vad min salig mormor hade sagt om det.
Även jag lärde mig mycket under denna dag. Bl.a. kunde jag konstatera att kronprinsessans närvaro fick en omedelbar och påtaglig effekt under det förhandlingsmöte som vi deltog vid. Förhandlarna visade sig plötsligt mycket mer kompromissvilliga än tidigare, och stämningen vid mötet blev synbart bättre. Man fick nästan intrycket av att diplomaterna "skärpte sig" lite extra för att göra ett gott intryck.
Dessutom visade det sig att prinsessan Viktoria var mycket trevligare och lättsammare som person än jag hade trott, och jag insåg att många av mina fördomar om hur en medlem av den kungliga familjen beter sig var helt felaktiga. Eftersom jag med egna ögon kunde se vilket intryck hon gjorde på omgivningen, och vilken positiv bild hon bidrog till att skapa för Sverige som land, så har jag sedermera omprövat min tidigare starka skepsis mot den svenska monarkin som statskick (ävenom jag i princip fortfarande anser att kungamakt som ärvs inte hör hemma i en demokrati).
 |
| Ungefär så här såg prinsen ut vid besöket på miljödirektoratet. |
Faktum är att jag sällan har sett min normalt mycket säkra och lugna chef så osäker som inför just detta besök. Vi gick i förväg igenom hur man ska man bör tilltala prinsen (Your Highness...), vad han kan tänkas vilja veta, och hur man bäst kan skapa förutsättningar för ett interaktive och intressant samtal.
Mötet gick utmärkt, och vi hade en bra diskussion om EU:s miljöpolitik med fokus på resurseffektivisering, avfallsfrågor och ren luft. Prinsen visade sig både engagerad och påläst, och ställde många relevanta frågor. Själv fick jag bl.a. bidra med en utläggning om EU:s framtida luftöversyn, och fick även frågor om jordbrukets roll i detta sammanhang. På så vis kom vi helt osökt in på ammoniak, som är jordbrukssektorns största luftkvalitetsproblemen; dessa utsläpp kommer närmare bestämt från jordbrukets gödselhantering.
Således deltog jag plötsligt i en diskussion med den svenska prinsen om behovet att minska ammoniakutsläpp från gödsel. Undrar just vad min salig mormor hade sagt om det.
23 oktober 2012
FN-firande på Grand Place
Förra söndagen blev en av de varmaste oktober-dagarna på mycket länge, med över 20 grader varmt. Hela familjen var i "stan" för att bruncha på favorit-caféet Pain Quotidien i Sablon och därefter delta i firandet av FN-dagen på anrika Grand Place-torget (som för övrigt finns med på UNESCO:s världsarvslista) i centrala Bryssel.
Så gott som alla FN-organ fanns på plats med information om FN:s olika verksamheter, och man hade satt upp riktiga flyktingtält från UNHCR, ett portabelt sopp-kök (WFP bjöd på äkta nödproviant i form av ris och bönor), en trum-ensemble och en stor uppblåsbar fredsduva.
Både barn och vuxna deltog i diverse uppskattade "lekar" som bl.a. gick ut på att spela "MDG-memory", trumma för fred, fiska mänskliga rättigheter och kasta bollar i olika hinkar (olika svårt beroende på vilket land, dvs avstånd, man lottades att kasta från - med Norge närmast och Kongo längst bort; äldsta grabben lyckades mot alla odds sätta alla bollarna ända från "Kongo").
I mitten på torget stod självaste Generalskreteraren, Ban Ki-Moon och hälsade på folk som gick förbi. (Endast som pappfigur i helfigur visserligen, men ändå.) En fotograf tog ett foto av oss bredvid FN-chefen, och sedermera hamnade vi helt oväntat i FN:s egna web-artikel om Bryssel-firandet.
Storebror blev så inspirerad av FN-dagen att han bestämde sig för att för FN när han blir stor (vid sidan av drömjobbet att bli fotbollsmålvakt). Och så ritade han en fin en teckning om detta:
Så gott som alla FN-organ fanns på plats med information om FN:s olika verksamheter, och man hade satt upp riktiga flyktingtält från UNHCR, ett portabelt sopp-kök (WFP bjöd på äkta nödproviant i form av ris och bönor), en trum-ensemble och en stor uppblåsbar fredsduva.
Både barn och vuxna deltog i diverse uppskattade "lekar" som bl.a. gick ut på att spela "MDG-memory", trumma för fred, fiska mänskliga rättigheter och kasta bollar i olika hinkar (olika svårt beroende på vilket land, dvs avstånd, man lottades att kasta från - med Norge närmast och Kongo längst bort; äldsta grabben lyckades mot alla odds sätta alla bollarna ända från "Kongo").
I mitten på torget stod självaste Generalskreteraren, Ban Ki-Moon och hälsade på folk som gick förbi. (Endast som pappfigur i helfigur visserligen, men ändå.) En fotograf tog ett foto av oss bredvid FN-chefen, och sedermera hamnade vi helt oväntat i FN:s egna web-artikel om Bryssel-firandet.
Storebror blev så inspirerad av FN-dagen att han bestämde sig för att för FN när han blir stor (vid sidan av drömjobbet att bli fotbollsmålvakt). Och så ritade han en fin en teckning om detta:
19 oktober 2012
Dalli-affären
Dallis avgång som hälsokommissionär i måndags gjorde många, inkl mig själv, förvånade.
Bara för några dagar sedan deltog jag i ett möte med en av Dallis närmaste medarbetare, för att diskutera kopplingarna mellan inomhus- och utomhusluft. Hur det går med detta samarbete är nu osäkert.
Hur mycket Dalli verkligen var inblandad i mutaffären (som ju anmäldes av ett svenskt företag) verkar lite oklart, liksom om han avgick frivilligt eller blev sparkad. OLAF - kommissionerns interna granskningsmyndighet för bedrägerier och mutor - har dock konstaterat att Dalli kände till det hela vilket var tillräckligt för att han måste avgå.
Ett tufft beslut, och något som anti-tobakslobbyn tycks beklaga. Men för EU:s högst uppsatta tjänstemän kan det bara finnas en princip som gäller för mutäffärer: noll-tolerans.
Bara för några dagar sedan deltog jag i ett möte med en av Dallis närmaste medarbetare, för att diskutera kopplingarna mellan inomhus- och utomhusluft. Hur det går med detta samarbete är nu osäkert.
Hur mycket Dalli verkligen var inblandad i mutaffären (som ju anmäldes av ett svenskt företag) verkar lite oklart, liksom om han avgick frivilligt eller blev sparkad. OLAF - kommissionerns interna granskningsmyndighet för bedrägerier och mutor - har dock konstaterat att Dalli kände till det hela vilket var tillräckligt för att han måste avgå.
Ett tufft beslut, och något som anti-tobakslobbyn tycks beklaga. Men för EU:s högst uppsatta tjänstemän kan det bara finnas en princip som gäller för mutäffärer: noll-tolerans.
18 oktober 2012
As-regn, tant-troll och lamp-konspirationer
I morse regnade det för tredje dagen i rad, vilket är ovanligt. Sedan någon vecka har det också blivit lite för kallt för att cykla barbent till jobbet. Men - som jag brukar säga: om man inte gillar vädret i Bryssel, så gäller det bara att vänta en timma eller två så har det slagit om. Nu är det soligt igen, och på söndag utlovas en ny britt-sommardag med 20 grader och sol.
Lillgrabben åker med bakpå cykeln till dagis varje morgon, och härom dagen konstaterade han mycket riktigt att vädret var "as-dåligt". Samtidigt var han lite fundersam över varför man egentligen uttrycker sig så - han visste att "as" betyder döda djur och förstod inte riktigt vad det har med väder att göra. Men sen kom han på det: eftersom det "as-regnar" så är vädret förstås "as-dåligt".
Tidigare på morgonen hade han kommit ut med ett brett leende från badrummet med tandborsten i högsta hugg, och avslöjade att han för första gången insett att det heter "TAND-troll" och inte "TANT-troll". Inte konstigt att det har varit svårt att övertyga honom om det rationella i att han måste borsta tänderna varje morgon och kväll bara för att undvika TANT-troll i munnen...
Den senaste veckan har jag sett flera intressanta bio-dokumentärer, från en filmfestival med miljötema ("Green Up")som pågår i stan. En av filmerna, "The Light-bulb Conspiracy", beskriver en företeelse som kallas "planned obsolescence" och handlar om produkter som medvetet manipuleras av producenterna för att bli obrukbara efter en kort tid, utan att kunna repareras.
Lillgrabben åker med bakpå cykeln till dagis varje morgon, och härom dagen konstaterade han mycket riktigt att vädret var "as-dåligt". Samtidigt var han lite fundersam över varför man egentligen uttrycker sig så - han visste att "as" betyder döda djur och förstod inte riktigt vad det har med väder att göra. Men sen kom han på det: eftersom det "as-regnar" så är vädret förstås "as-dåligt".
Tidigare på morgonen hade han kommit ut med ett brett leende från badrummet med tandborsten i högsta hugg, och avslöjade att han för första gången insett att det heter "TAND-troll" och inte "TANT-troll". Inte konstigt att det har varit svårt att övertyga honom om det rationella i att han måste borsta tänderna varje morgon och kväll bara för att undvika TANT-troll i munnen...
Den senaste veckan har jag sett flera intressanta bio-dokumentärer, från en filmfestival med miljötema ("Green Up")som pågår i stan. En av filmerna, "The Light-bulb Conspiracy", beskriver en företeelse som kallas "planned obsolescence" och handlar om produkter som medvetet manipuleras av producenterna för att bli obrukbara efter en kort tid, utan att kunna repareras.
Namnet på filmen kommer sig av glödlampor, som trots att de kan hålla mycket längre än standardtiden 1000 timmar, sedan länge har konstruerats för att inte kunna lysa längre än så. Tanken är att kunderna då måste köpa nya oftare, vilket förstås företagen (men inte kunderna, och definitivt inte miljön) tjänar stora pengar på.
Modernare exempel är skrivare som "går sönder" efter ett antal utskrifter; i själva verket sker detta genom en inbyggd elektronik-krets. Att reparera är inte att tänka på; det blir dyrare än att köpa en ny. Därför hamnar den istället på tippen - trots att den egentligen fungerar.
Även Apple pekas ut - flera av deras produkter går inte att byta batteri på, så när batteriet dör så är det bara att köpa nytt...
Hela filmen går att se gratis på nätet (endast några dagar till), och kan varmt rekommenderas.
12 oktober 2012
EU:s miljöarbete: en insats för världsfreden!
På väg tillbaks från ett intressant möte mellan Potocniks kabinett och Dallis kabinett (direktoratet för hälsa och konsumenter, SANCO; vi diskuterade bl.a. kopplingen mellan utomhusluft och inomhusluft och hur detta ska hanteras i luftöversynen) fick jag plötsligt ett litet sms i mobilen som meddelade att EU hade fått Nobels Fredspris!
Glad och inspirerad av detta, skrev jag så här i ett email till kollegorna i enheten när jag var tillbaks på kontoret (något förkortat):
Strax efteråt damp det ner ett email from högsta ort, med följande lydelse:
Man glömmer alltför lätt att EU från början är ett jättelikt fredsprojekt - och ett synnerligen framgångsrikt sådant.
Likaledes är kanske inte sambandet mellan EU:s miljöarbete och världsfreden inte jättetydligt för alla. Men det finns där, tveklöst. Miljösamarbete är en avancerad och konstruktiv samarbetsform som syftar till att skydda vår hälsa och miljö, och det är en viktig del av det komplicerade system av policyutveckling, lagar, regler och rättsprocesser i EU som i praktiken cementerar freden och omöjliggör krig.
Idag kan både jag och andra EU-kollegor - liksom alla dem som har stött och stöder EU-samarbetet i grunden - sträcka på sig: Vi gör en insats för världsfreden. En bortglömd men ack så viktig det av min gröna vardag som eurokrat på kommissionens miljödirektorat.
Glad och inspirerad av detta, skrev jag så här i ett email till kollegorna i enheten när jag var tillbaks på kontoret (något förkortat):
Colleagues - we should all recognise the greatness of this news, and go celebrate!
I think the EU is a most worthy winner, given its great success as a peace project – in fact turning the most violent and war-ridden continent ever seen to one were we fight over policies and budgets instead of land and power, using arguments instead of weapons, in negotiating rooms instead of battlefields. The very idea of this development, in only in a couple of decades, must have been regarded as utterly unrealistic and naïve back in the 1945. And despite all EU's shortcomings and the frustration we may feel with its heavy and hierarchic procedures, tiring infighting, endless negotiations and imperfect solutions, it is probably the about the best we could ever expect to have at this point in time, given the difficult circumstances we have faced historically and still are facing today (albeit in a very different form).
So let's all go home and raise our glasses tonight (if not already the afternoon in our offices) in honouring both ourselves and other hard-working colleagues in EU institutions, as contributors and key stakeholders in this successful European peace project!
"Dear colleagues,
It was with great emotion that I received the news of the award of the Noble Peace Prize to the European Union. It is a great honour for the European Union to be awarded the 2012 Nobel Peace prize by the Nobel Peace prize committee.
I am particularly proud of the role that the European Commission has played in shaping a new and strong Europe. All the people that have worked for this institution over the last 60 years can see this as their award, for the commitment and work that they have delivered on behalf of Europe. You can all be proud today.
It is justified recognition for a unique project that works for the benefit of its citizens and also for the benefit of the world.
We must never forget that at its origins the European Union brought together nations emerging from the ruins of the devastating 2nd World War and united them in a project for peace, built on supranational institutions representing the common European interest.
The European Union, starting with the European Community, has reunified countries split by the Cold War, and made it around values of respect for human dignity, freedom, democracy, justice, the rule of law and respect for human rights.
Through its transformative power, the European Union was able, starting from six countries to reunite almost all the European continent. These values: freedom, democracy, justice, the rule of law and respect for human rights are the ones that people all over the world aspire to. These are also the values that the European Union promotes in order to make the world a better place for all. We are proud that the European Union is the world's largest provider of development assistance and humanitarian aid and is as also at the forefront of global efforts to protect our planet through the fight against climate change and to promote global public goods.
The award today by the Nobel Committee shows that in these difficult times the European Union remains an inspiration for countries and people all over the world and that the international community needs a strong European Union.
The Nobel Peace Prize Committee and the international community are now sending a very important message to Europe that the European Union is something very precious, that we should cherish it for the good of Europeans and for the good of the entire world.
José Manuel Barroso"
Man glömmer alltför lätt att EU från början är ett jättelikt fredsprojekt - och ett synnerligen framgångsrikt sådant.
Likaledes är kanske inte sambandet mellan EU:s miljöarbete och världsfreden inte jättetydligt för alla. Men det finns där, tveklöst. Miljösamarbete är en avancerad och konstruktiv samarbetsform som syftar till att skydda vår hälsa och miljö, och det är en viktig del av det komplicerade system av policyutveckling, lagar, regler och rättsprocesser i EU som i praktiken cementerar freden och omöjliggör krig.
Idag kan både jag och andra EU-kollegor - liksom alla dem som har stött och stöder EU-samarbetet i grunden - sträcka på sig: Vi gör en insats för världsfreden. En bortglömd men ack så viktig det av min gröna vardag som eurokrat på kommissionens miljödirektorat.
10 oktober 2012
Innebandy världen runt
Innebandy har sedan länge varit en av mina favoritsporter. Redan på 80-talet, när sporten ännu var ung och i princip bara spelades på skol-idrotten (med små plintar som mål och korta böjliga "banan-klubbor"), minns jag att jag försökte använda mina spirande förhandlingstalanger för att övertyga den gamle idrottsläraren Ville om att vi skulle få spela innebandy på varenda idrottslektion på Centralskolan i Ekshärad. Tyvärr föredrog han alltför ofta tråkig fri-idrott och basket.
Sedan dess har många innebandybollar rullat under broarna, och sporten har blivit en av Nordens popularaste med avancerade regler, seriespel, europacup och världsmästerskap (som Sverige brukar vinna men numera i stenhård konkurrens med framför allt Finland, Schweiz och Norge). Innebandyn, eller "floorball" alt "hockey-en-salle" som det heter på utrikiska, får nu också allt större spridning andra länder. Och inte bara i Europa - se t.ex. denna DN-artikel om innebandy på Jamaica.
Själv har jag sedan grundskoleltiden regelbundet spelat innebandy varhelst jag har befunnit mig (Falkenberg,, Linköping Lund, Stockholm, Göteborg, Horred...). Jag har också lärt upp ett gäng entusiastiska flyktingar från Iran i Tomelilla folkhögskola, lirat garageinnebandy med några svenskar i New York, ryckt in som gästspelare under olika Sverigebesök, och spelat i den belgiska innebandyligan. I Belgien blev jag trefaldig belgisk mästare i mitten på 2000-talet och fick t o m representera Belgien i Europacupen för mästarlag, där vi dock fick duktigt med stryk i slutspelskvalet av de ryska, holländska och lettiska mästarlagen. Faktiskt är Kap Verde det enda stället där jag har bott en längre tid och inte spelat någon innebandy alls - av förklarliga skäl.
Numera spelar jag mest på skoj i ett Bryssel-baserat lag som träffas varje tisdagskväll på i universitetet VUBs lokaler. Det är en mycket brokig samling spelare från helt oilka delar av världen, på olika nivå och med olika erfarenheter, och spelet blir därefter (närmast tillbaks till 80-talets garageinnebandy). Men kul har vi - och det är ju alltid roligt att få glänsa lite, trots att man är klart äldst i laget.
Under ölen efter gårdagens match konstaterade vi att det fanns spelare från minst 9 länder - Sverige, Belgien, Tjeckien, USA, Österrike, Canada, Lettland, Nya Zeeland, och t o m Mexiko. Det är bara att konstatera: innebandyn är på frammarsch världen över.
Själv har jag sedan grundskoleltiden regelbundet spelat innebandy varhelst jag har befunnit mig (Falkenberg,, Linköping Lund, Stockholm, Göteborg, Horred...). Jag har också lärt upp ett gäng entusiastiska flyktingar från Iran i Tomelilla folkhögskola, lirat garageinnebandy med några svenskar i New York, ryckt in som gästspelare under olika Sverigebesök, och spelat i den belgiska innebandyligan. I Belgien blev jag trefaldig belgisk mästare i mitten på 2000-talet och fick t o m representera Belgien i Europacupen för mästarlag, där vi dock fick duktigt med stryk i slutspelskvalet av de ryska, holländska och lettiska mästarlagen. Faktiskt är Kap Verde det enda stället där jag har bott en längre tid och inte spelat någon innebandy alls - av förklarliga skäl.
Numera spelar jag mest på skoj i ett Bryssel-baserat lag som träffas varje tisdagskväll på i universitetet VUBs lokaler. Det är en mycket brokig samling spelare från helt oilka delar av världen, på olika nivå och med olika erfarenheter, och spelet blir därefter (närmast tillbaks till 80-talets garageinnebandy). Men kul har vi - och det är ju alltid roligt att få glänsa lite, trots att man är klart äldst i laget.
Under ölen efter gårdagens match konstaterade vi att det fanns spelare från minst 9 länder - Sverige, Belgien, Tjeckien, USA, Österrike, Canada, Lettland, Nya Zeeland, och t o m Mexiko. Det är bara att konstatera: innebandyn är på frammarsch världen över.
03 oktober 2012
Nya rön om världens resurshantering
I en ny intressant studie från SERI-institutet i Österrike kartläggs resursanvändningen i världen idag och 30 år tillbaks i tiden. Under denna period har den globala användningen av materiella resurser (metaller, fossila bränslen, trä, jordbruksprodukter etc) i genomssnitt fördubblats.
Om råvaruuttaget fortsätter att öka i samma takt, kommer den globala användningen år 2050 att vara 2-3 gånger så stor som idag. Att dagens fattiga länder ska nå "OECD"-standard baserat på dagens resurshantering (utan en rejält minskad resursanvändning i den rika världen) är helt enkelt inte möjligt.
Obalanserna i råvaruflödet är slående: 18 länder använder 75% jordens resurser, medan de 100 fattigaste använder ynka 1,5%. En genomsnittlig Europé använder 3-5 gånger så mycket resurser per person som våra förfäder - och upp till11 gånger mer resurser än en genomsnittlig indier.
Studien visar också att Kina nu är på väg att komma ikapp EU och USA i resursanvändning per capita - särskilt efter den exceptionella ekonomiska tillväxt de har haft under det senaste årtiondet. Redan idag är Kina det land som har den högsta totala resursanvändningen (givetvis också beroende på den stora folkmängden).
Rapportförfattarna konstaterar att kampen om resurser kommer att hårdna i framtiden, och att Europa är den region i världen som redan idag är mest beroende av energi- och resursimport. Vår höga materiella standard bygger alltså på enorma uttag av resures i andra regioner - med tillhörande miljöförstöring och sociala problem. Därmed kan man tyvärr konstatera att många av de miljöproblem vi har löst i Europa dels äts upp av den ständigt ökande råvarukonsumtionen, dels att problemen i stor utsträckning endast har exporterats till andra länder i världen.
Det finns bara två sätt att hantera denna svåra problematik: att kraftigt effektivisera resursanvändningen i den rika världen, eller att helt enkelt minska konsumtionen av resurser. Vi kommer att behöva göra bådadera, för att kunna undvika en ekonomisk och miljömässig kris som är långt värre än den vi ser idag.
Om råvaruuttaget fortsätter att öka i samma takt, kommer den globala användningen år 2050 att vara 2-3 gånger så stor som idag. Att dagens fattiga länder ska nå "OECD"-standard baserat på dagens resurshantering (utan en rejält minskad resursanvändning i den rika världen) är helt enkelt inte möjligt.
Obalanserna i råvaruflödet är slående: 18 länder använder 75% jordens resurser, medan de 100 fattigaste använder ynka 1,5%. En genomsnittlig Europé använder 3-5 gånger så mycket resurser per person som våra förfäder - och upp till11 gånger mer resurser än en genomsnittlig indier.
Studien visar också att Kina nu är på väg att komma ikapp EU och USA i resursanvändning per capita - särskilt efter den exceptionella ekonomiska tillväxt de har haft under det senaste årtiondet. Redan idag är Kina det land som har den högsta totala resursanvändningen (givetvis också beroende på den stora folkmängden).
Rapportförfattarna konstaterar att kampen om resurser kommer att hårdna i framtiden, och att Europa är den region i världen som redan idag är mest beroende av energi- och resursimport. Vår höga materiella standard bygger alltså på enorma uttag av resures i andra regioner - med tillhörande miljöförstöring och sociala problem. Därmed kan man tyvärr konstatera att många av de miljöproblem vi har löst i Europa dels äts upp av den ständigt ökande råvarukonsumtionen, dels att problemen i stor utsträckning endast har exporterats till andra länder i världen.
Det finns bara två sätt att hantera denna svåra problematik: att kraftigt effektivisera resursanvändningen i den rika världen, eller att helt enkelt minska konsumtionen av resurser. Vi kommer att behöva göra bådadera, för att kunna undvika en ekonomisk och miljömässig kris som är långt värre än den vi ser idag.
28 september 2012
Grönt ljus för luftöversynen
Igår medverkade jag vid en av de mest intressanta övningarna på EU-kommissionen hittills - ett mycket väl förberett halvdagsseminarium om den kommande luftpolicyöversynen (som ska presenteras ungefär vid denna tid nästa år) med miljökommissionären och hans kabinett.
Efter några korta och mycket proffsiga presentationer från vår enhet om var vi står idag och vilka huvudalternativ som finns för översynen, följde en öppen och intressant debatt om vilken inriktning vi bör ha för översynen och vilka huvudprioriteringar som ska gälla. I stora drag fick vi grönt ljus för det förslag som vi hade arbetat fram i enheten, vilket förstås var en stor lättnad (annars had vi fått gå tillbaks till ritbordet igen).
Den exakta innebörden av vårt förslag kan jag inte gå in på här - men prioriteringarna kommer att ligga på minskade negativa hälsoeffekter, skydd av känsliga ekosystem (övergödning och försurning), stärkt genomförande av existerande luftlagstiftning, riktade insatser för minskade utsläpp från energi-, transport- och jordbrukssektorn, och stöd till smart teknik och grön innovation. Separata program för stadsluftmiljön, internatioonellt samarbete, innovation och forskning ska också tas fram som del av den nya strategin.
Så nu är det till att börja leverera. Det kommer inte direkt att saknas arbetsuppgifter det närmaste året.
25 september 2012
Ny rapport om luftkvaliteten i EU
De senaste dagarna har jag jobbat mycket med bakgrundsinformation och utkast till anförande för miljökommissionären inför hans deltagande på ett seminarium om EU:s framtida luftvårdspolitik.
Igår höll han talet inför en fullsatt möteslokal i Europaparlamentet. Här kan man läsa vad han sa.
EU:s miljöbyrå presenterade samtidigt sin senaste statusrapport om luftkvaliteten i EU, där man bl.a. konstaterar att trots vissa framsteg under de senaste årtiondena så utsätts över en femtedel av EU:s stadsinnevånare för halter i luften av små partiklar (som kan var ytterst hälsofarliga) som ligger ovanför EU:s bindande gränsvärden. Ett flertal länder har eller kommer att dras inför EU-domstolen för detta.
Igår höll han talet inför en fullsatt möteslokal i Europaparlamentet. Här kan man läsa vad han sa.
EU:s miljöbyrå presenterade samtidigt sin senaste statusrapport om luftkvaliteten i EU, där man bl.a. konstaterar att trots vissa framsteg under de senaste årtiondena så utsätts över en femtedel av EU:s stadsinnevånare för halter i luften av små partiklar (som kan var ytterst hälsofarliga) som ligger ovanför EU:s bindande gränsvärden. Ett flertal länder har eller kommer att dras inför EU-domstolen för detta.
23 september 2012
Nytt tungmetallprotokoll - som väger lätt
I veckan som gick har det varit fullt upp: hemmavid har vi bl.a. förberett för vår nya au-pair som anlände denna helg, och på jobbet förbereder vi nu för fullt för ett tre-timmars seminarium med miljökomissionären där vi ska stämma av ett antal idéer och alternativ för att få politisk vägledning för det fortsatta arbetet med luftvårdsöversynen.
Vi har givit Potocnik och hans kabinett ett mycket utförligt bakgrundsunderlag, med frågor och förslag som rör t.ex. vilken ambitionsnivå vi ska vi lägga oss på, vilka nya eller reviderade lagförslag vi ska lägga fram, och vilka handlingsplaner och -program vi ska satsa på. Det innebär också att luftvårdsteamet är inne i en mycket kreativ och spännande fas av översynsarbetet. Alla goda idéer är välkomna, och möjligheten är stor att påverka inriktningen om man har goda argument.
Vi har givit Potocnik och hans kabinett ett mycket utförligt bakgrundsunderlag, med frågor och förslag som rör t.ex. vilken ambitionsnivå vi ska vi lägga oss på, vilka nya eller reviderade lagförslag vi ska lägga fram, och vilka handlingsplaner och -program vi ska satsa på. Det innebär också att luftvårdsteamet är inne i en mycket kreativ och spännande fas av översynsarbetet. Alla goda idéer är välkomna, och möjligheten är stor att påverka inriktningen om man har goda argument.
Veckan dessförinnan var jag i Genève på tjänsteresa för att delta i förhandlingarna kring ett reviderat tungmetallprotokoll under FN:s luftvårdskonvention. Dags protokoll innebär att anslutande länder förbinder sig att minska föroreningarna av mycket giftiga tungmetaller (framför allt bly, kadmium och kvicksilver).
Intressant nog visade det sig att USA, Norge och Schweiz hade högre ambitioner än EU. Bl.a. ville dessa länder lägga till konkreta gränsvärden för utsläpp from tung industri - något som EU inte kunde skriva under på eftersom det saknas i EU:s lagstiftning (dessa ämnen regleras på annat sätt, genom krav på "bästa möjliga teknik").
Därför lutar det nu åt att man endast kan enas om minimala tillägg till dagens protokoll, i kombination med en bestämmelse som innebär att man snabbt och lätt ska kunna lägga till nya gränsvärden efterhand som sådana införs i EU (vilket sannolikt kommer att ta 1-2 år inom ramen för en EU-lag som kallas industriutsläppsdirektivet).
Med andra ord: det blir ett tungmetall-protokoll som väger ganska lätt.
19 september 2012
En hamburgare = 2393 liter vatten
Så mycket vatten går det åt att producera en hamburgare, har kollegorna på vattenenheten räknat ut. Och så här många vattenballonger blir det:
Tänkvärt.
Nästa år ska vi ta fram liknande videomaterial för att höja det allmänna miljömedvetandet kring luftfrågorna.
17 september 2012
Årets bästa dag
Igår avnjöts årets bästa dag i Bryssel - "Dimanche sans voiture", som vanligt med strålande solsken och stor folkfest. Den vanligtvis hopplöst trafikerade Rue de la Loi utanför EU-institutionerna blev tillsammans med alla andra stadsgator till trivsamma cykel-autostrador för cyklister, flanörer, rullskridskoåkare och skateboardåkare. Grabbarna stortrivdes, och den äldre åkte med ända in till Grand Place och tillbaks (närapå en och en halv mil ToR).
Detta har nu gjorts ett tiotal år i rad, alltid med samma stora succé. Och liksom i tidigare inlägg på detta tema avslutar jag även idag med frågorna: VARFÖR genomför man inte om denna miljövänliga folkfest oftare i Bryssel - och VARFÖR arrangerar man inget liknande i svenska storstäder!?
 |
| Cyklisterna ÄGER Avenue de Tervuren, på väg mot Parc Cinquantenaire. |
 |
| Jo faktiskt, en del av centrala Bryssel. När stan är bilfri det vill säga. |
07 september 2012
Sensommarhöst i Bryssel
Vi upplever en varm sensommar i Bryssel; det har inte regnat sen vi kom tillbaks från Sverigesemestern och de senaste dagarna har det inte funnits ett moln på himlen. Under helgen förutspås fortsatt soslken och 27 grader varmt. Faktiskt så som september brukar se ut här i hjärtat av Europa.
Synd då att befinna sig i ett litet kontor framför en dator. Uppgifterna hopar sig och semestern känns redan avlägsen.
Igår hade vi en synnerligen intressant telefonkonferens med våra närmaste kollegor och chefer på USA:s mäktiga miljöagentur EPA i USA, för att diskutera likheter och olikheter i våra olika system för luftvård. Många tror kanske att amerikanarnas luftvårdspolitik inte är mycket att hurra för men faktum är att de ofta har tuffare bestämmelser och inte minst bättre efterlevnadssystem än inom EU.
USAs luftlagstiftning "the Clean Air Act" antogs redan i början av 70-talet under Nixon (som inte direkt var känd som en miljökämpe) och utgör idag en hörnpelare i USA:s miljölagsitifning. Lagen innebär bl.a. att EPA måste godkänna delstaternas luftlagstiftning, och om den inte anses hålla måttet så tar de helt enkelt över ruljansen inför striktare regler för t.ex. tillståndsgivning. Detta skapar förstås en del kontrovers och discussion om var gränserna går för vad EP får och inte får göra. Här kan man läsa om ett aktuellt rättsfall mellan EPA och staten Texas.
Idag gäller det att få ihop ett utkast till tal om kommissionens arebete för kommissionären tillsammans med utförlig bakgrundsbreifing. Om man nu inte drunknar i alla möten och mail med mindre uppgifter som alltid tenderar att ta över arbetsplaneringen.
Nästa vecka blir det ny tjänsteresa till Geneve för förhandlingar inom luftvårdskonventionen CLRTAP.
Sedan väntar ett seminarium med kommissionären och hans kabinet om luftöversynen som måste förberedas minutiöst.
Höstens arbete har börjat på allvar.
Och nästa år vid den här tiden ska vi presentera EU:s nya luftstrategi. Man bävar lite - det blir en lång och arbetsintensiv resa.
Synd då att befinna sig i ett litet kontor framför en dator. Uppgifterna hopar sig och semestern känns redan avlägsen.
Igår hade vi en synnerligen intressant telefonkonferens med våra närmaste kollegor och chefer på USA:s mäktiga miljöagentur EPA i USA, för att diskutera likheter och olikheter i våra olika system för luftvård. Många tror kanske att amerikanarnas luftvårdspolitik inte är mycket att hurra för men faktum är att de ofta har tuffare bestämmelser och inte minst bättre efterlevnadssystem än inom EU.
USAs luftlagstiftning "the Clean Air Act" antogs redan i början av 70-talet under Nixon (som inte direkt var känd som en miljökämpe) och utgör idag en hörnpelare i USA:s miljölagsitifning. Lagen innebär bl.a. att EPA måste godkänna delstaternas luftlagstiftning, och om den inte anses hålla måttet så tar de helt enkelt över ruljansen inför striktare regler för t.ex. tillståndsgivning. Detta skapar förstås en del kontrovers och discussion om var gränserna går för vad EP får och inte får göra. Här kan man läsa om ett aktuellt rättsfall mellan EPA och staten Texas.
Idag gäller det att få ihop ett utkast till tal om kommissionens arebete för kommissionären tillsammans med utförlig bakgrundsbreifing. Om man nu inte drunknar i alla möten och mail med mindre uppgifter som alltid tenderar att ta över arbetsplaneringen.
Nästa vecka blir det ny tjänsteresa till Geneve för förhandlingar inom luftvårdskonventionen CLRTAP.
Sedan väntar ett seminarium med kommissionären och hans kabinet om luftöversynen som måste förberedas minutiöst.
Höstens arbete har börjat på allvar.
Och nästa år vid den här tiden ska vi presentera EU:s nya luftstrategi. Man bävar lite - det blir en lång och arbetsintensiv resa.
13 juli 2012
Sommaruppehåll
Nu blir det några veckors sommaruppehåll innan bloggandet kommer igång igen till hösten. Ser fram emot en riktigt lugn och avslappnad Sverigesemester - förhoppningsvis inte alltför blöt och kall.
10 juli 2012
Kioskvältare
Nu är minnesanteckningarna från det tredje konsultationsmötet om EU:s luftkvalitetsöversyn klara - vi som har plitat ned dem räknar förstås med att det blir en riktig läsarsuccé. Målet är att ge en bild av vilka frågor som har lyfts fram av alla olika "stakeholders" i översynsarbetet hittills.
Minnesanteckningarna finns - liksom alla andra dokument, rapporter och presentationer från konsultationerna med det civila samhället - tillgängliga för allmänheten, uppladdade på kommissionens web-baserade s k Circa-system: klicka här för att hitta rätt.
Minnesanteckningarna finns - liksom alla andra dokument, rapporter och presentationer från konsultationerna med det civila samhället - tillgängliga för allmänheten, uppladdade på kommissionens web-baserade s k Circa-system: klicka här för att hitta rätt.
06 juli 2012
Bioenergi - en överskattad miljöåtgärd?
Satsningar på biobränsle (ved och pellets) för uppvärmning av byggnader har sedan länge ansetts vara en effektiv klimatåtgärd, under förvändning att energin som produceras ingår i ett nollsummespel där den mängd CO2 som samtidigt avges har tagits upp av växten som förbränns och därmed inte tillför något nettotillskott till atmosfären.
Samtidigt vet man att förbränning av biomassa - särskilt om det handlar om ofullständig förbränning vilket ofta är fallet vid småskalig eldning - genererar mycket mer skadliga luftföroreningar (i form av t.ex. kväveoxider och hälsofarliga små partiklar) än t.ex. naturgaseldning.
Frågan är om klimatnyttan överväger miljö- och hälsoproblemen.
Men man kan även ifrågasätta om biobränsle faktiskt är bra för klimatet. Svaret på den frågan beror på hur man räknar - ved släpper nämligen ut ungefär lika mycket CO2 som kol, och om ingen återplantering sker så innebär det samma nettotillskott som t.ex. koleldning. Men även om man återplanterar så bör man nog fråga sig om veden skulle kunna användas på ett bättre sätt än att brännas upp in en vedugn? Trä som byggråvara är t.ex. mycket energisnålare än stål, tegel och betong - kanske är dt bättre att bygga hus av trä än att bygga betonghus och elda upp tärråvaran? Dessutom kan biobränslesatsningar i praktiken konkurrera ut t.ex. satsningar på förbättrad isolering (som skulle leda till mindre energiåtgång vilket allra oftast är den allra bästa miljöåtgärden).
Och även om träråvara ska användas till bränsle, så kanske det är smartare att satsa på andra typer av bränslen och ändamål, såsom t.ex. etanol eller tallolja till att driva fordon.
Klimatargumenten mot att bränna trä för att generera värme sammanfattas bra i denna artikel. Detta är nog debatt som är värd att föra även i ett land som Sverige där vi är lyckligt lottade att ha mycket skogsråvara.
Samtidigt vet man att förbränning av biomassa - särskilt om det handlar om ofullständig förbränning vilket ofta är fallet vid småskalig eldning - genererar mycket mer skadliga luftföroreningar (i form av t.ex. kväveoxider och hälsofarliga små partiklar) än t.ex. naturgaseldning.
Frågan är om klimatnyttan överväger miljö- och hälsoproblemen.
Men man kan även ifrågasätta om biobränsle faktiskt är bra för klimatet. Svaret på den frågan beror på hur man räknar - ved släpper nämligen ut ungefär lika mycket CO2 som kol, och om ingen återplantering sker så innebär det samma nettotillskott som t.ex. koleldning. Men även om man återplanterar så bör man nog fråga sig om veden skulle kunna användas på ett bättre sätt än att brännas upp in en vedugn? Trä som byggråvara är t.ex. mycket energisnålare än stål, tegel och betong - kanske är dt bättre att bygga hus av trä än att bygga betonghus och elda upp tärråvaran? Dessutom kan biobränslesatsningar i praktiken konkurrera ut t.ex. satsningar på förbättrad isolering (som skulle leda till mindre energiåtgång vilket allra oftast är den allra bästa miljöåtgärden).
Och även om träråvara ska användas till bränsle, så kanske det är smartare att satsa på andra typer av bränslen och ändamål, såsom t.ex. etanol eller tallolja till att driva fordon.
Klimatargumenten mot att bränna trä för att generera värme sammanfattas bra i denna artikel. Detta är nog debatt som är värd att föra även i ett land som Sverige där vi är lyckligt lottade att ha mycket skogsråvara.
03 juli 2012
Girls and grannies
Jag brukar ibland spela tennis med en kollega som jobbar på kabinettet för kommissionär Kroes, som ansvarar för informationsteknologi-frågor. De jobbar bl.a. med sådana här saker:
Nästa år får vi fundera på hur vi på motsvarande sätt ska kunna sälja in luftkvalitets-satsningen till en bredare publik.
Det är dock lätt att trampa fel när man ska nå ut med sitt budskap. Nedanstående film från forskningdirektoratet blev enligt min mening inte helt lyckad, särskilt ur jämställdhetsperspektiv. Syftet är att locka fler unga kvinnor att bli forskare. Om de lyckas? Tja - filmen (och därmed budskapet?) har i alla fall fått stor uppmärksamhet. (Läs bl.a. vad DN tycker). Döm själva.
02 juli 2012
Nya friska andetag
I Sverige går de flesta nu på semester men på Kommissionen håller vi ångan uppe några veckor till.
Förra veckan deltog jag tillsammans med miljökommissionären på en konferens om regionala luftvårdsfrågor som anordnades på EU-parlamentet. Att delta på samma evenemang som högsta chefen (och med delansvar för att förbereda tal och breifing) hör inte till vanligheterna direkt; det var faktiskt första gången sedan jag började på DG Miljö i höstas som jag såg Potocnik "in action".
Konferensen, som gick under titeln "A Fresh Breath of Air", var intressant och kommissionärens inlägg och medverkan var mycket uppskattat - även om han anförde en tuff linje där han bl.a. klargjorde att kommissionen inte kommer att se mellan fingrarna när det gäller överträdelser av EU:s luftlagstiftning. Många kommuner och regioner har stora svårigheter att klara EU:s lokala luftkvalitetsnormer, och det finns ett stort tryck på kommissionen att se över systemet i sin helhet.
Senare i veckan anordnades en "away-day" för hela miljödirektoratet. Över 450 deltagare fick under förmiddagen debattera allehanda frågor direkt med generaldirektören, och under eftermiddagen lära känna nya kollegor genom att dansa tango, spela volleyboll, träna pilates, kättra på klätterväggar, eller meditera, på ett stort sportcentrum i närliggande Leuven.
Trots en mindre inspirerande möteslokal och strålande sommarväder utomhus så blev den interaktiva debatten riktigt intressant, med teman som hur kan DG miljö bli bättre driva miljöfrågorna internt inom kommissionen, hur bäst hantera den politiska nedprioritering miljöfrågorna som vi ser för närvarande, vilken roll bör ett nytt 7e miljöhandlingsprogram ha, öppenhet och kommunikation internt och externt, etc. Det var högt i tak (både bildligt och bokstavligt), och flera kollegor passade på att framföra både relevanta och ibland kritiska synpunkter.
Varje deltagare fick dessutom en liten elektronisk pryl som såg ut som en räknedosa, och som användes för att registrera omedelbara "gallup-undersökningar" för diverse frågeställningar. Av de närvarande sade sig t.ex. hela 79% vara nöjda med sitt jobb på DG Miljö (en mycket högre siffra än på andra direktorat), medan förvånansvärt få ansåg sig ha god kunskap om ledningens övergripande politiska målsättningar och inriktning.
Förra veckan deltog jag tillsammans med miljökommissionären på en konferens om regionala luftvårdsfrågor som anordnades på EU-parlamentet. Att delta på samma evenemang som högsta chefen (och med delansvar för att förbereda tal och breifing) hör inte till vanligheterna direkt; det var faktiskt första gången sedan jag började på DG Miljö i höstas som jag såg Potocnik "in action".
Konferensen, som gick under titeln "A Fresh Breath of Air", var intressant och kommissionärens inlägg och medverkan var mycket uppskattat - även om han anförde en tuff linje där han bl.a. klargjorde att kommissionen inte kommer att se mellan fingrarna när det gäller överträdelser av EU:s luftlagstiftning. Många kommuner och regioner har stora svårigheter att klara EU:s lokala luftkvalitetsnormer, och det finns ett stort tryck på kommissionen att se över systemet i sin helhet.
Senare i veckan anordnades en "away-day" för hela miljödirektoratet. Över 450 deltagare fick under förmiddagen debattera allehanda frågor direkt med generaldirektören, och under eftermiddagen lära känna nya kollegor genom att dansa tango, spela volleyboll, träna pilates, kättra på klätterväggar, eller meditera, på ett stort sportcentrum i närliggande Leuven.
Trots en mindre inspirerande möteslokal och strålande sommarväder utomhus så blev den interaktiva debatten riktigt intressant, med teman som hur kan DG miljö bli bättre driva miljöfrågorna internt inom kommissionen, hur bäst hantera den politiska nedprioritering miljöfrågorna som vi ser för närvarande, vilken roll bör ett nytt 7e miljöhandlingsprogram ha, öppenhet och kommunikation internt och externt, etc. Det var högt i tak (både bildligt och bokstavligt), och flera kollegor passade på att framföra både relevanta och ibland kritiska synpunkter.
Varje deltagare fick dessutom en liten elektronisk pryl som såg ut som en räknedosa, och som användes för att registrera omedelbara "gallup-undersökningar" för diverse frågeställningar. Av de närvarande sade sig t.ex. hela 79% vara nöjda med sitt jobb på DG Miljö (en mycket högre siffra än på andra direktorat), medan förvånansvärt få ansåg sig ha god kunskap om ledningens övergripande politiska målsättningar och inriktning.
22 juni 2012
SEG 3
Igår arrangerade vi ett tredje möte med kommissionens referensexpertgrupp för luftöversynen - Stakeholder Expert Group - som består av representanter från näringsliv, forskningsvärlden, miljörörelsen, lokala myndigheter etc. Mötet - som vi internt kallar "SEG 3" - hade förberetts noga.
Konferensen var välbesökt, närmare hundra personer, och vi fick t.o.m. säga nej till deltagare pga platsbrist. På agendan fanns bl.a. utsläppsprojektioner för olika luftföroreningar till 2020, 2030 och 2050 för ett "business as usual"-scenario och ett "maximal utsläppskontroll"-scenario. Sådana projektioner är mycket viktiga i luftöversynsarbetet eftersom de sätter en yttre ram för framtida policy-initiativ.
Vi gick också igenom vilken potential det finns för utsläppsminskning från viktiga sektorer såsom transporter, jordbruk och små förbränningsanläggningar.
Inte minst den senare presenta-tionen väckte mycket diskussion; småskalig eldning antas bidra till ca hälften av utsläppen av häslofarliga småpartiklar, och det finns för närvarande inga EU-regler om detta. Med ny teknik, förbättrade bränslesorter (t.ex. pellets som ju används mycket i Sverige och som ger mycekt lägre utsläpp än ved och brunkol) och rökgasfilter kan man med ganska enkla medel få ner utsläppen rejält. Frågan är dock hur man ska se till att det händer i praktiken.
Här kan man se hela eller delar av mötet, som webstreamedes i sin helhet.
Konferensen var välbesökt, närmare hundra personer, och vi fick t.o.m. säga nej till deltagare pga platsbrist. På agendan fanns bl.a. utsläppsprojektioner för olika luftföroreningar till 2020, 2030 och 2050 för ett "business as usual"-scenario och ett "maximal utsläppskontroll"-scenario. Sådana projektioner är mycket viktiga i luftöversynsarbetet eftersom de sätter en yttre ram för framtida policy-initiativ.
Vi gick också igenom vilken potential det finns för utsläppsminskning från viktiga sektorer såsom transporter, jordbruk och små förbränningsanläggningar.
Här kan man se hela eller delar av mötet, som webstreamedes i sin helhet.
13 juni 2012
Cancerframkallande dieselavgaser
I de flesta EU-länder pågår en tydlig och delvis medveten satsning på att öka andelen dieselbilar i bilflottan, bl.a. av klimatskäl (dieselmotorn är effektivare än bensinmotorn och släpper därför ut mindre CO2 per kilometer). Ofta är skatten lägre på diesel, och eftersom förbrukningen också är lägre så skapar detta ett starkt incitament till att köpa fler dieseldrivna bilar (även om de ofta är dyrare i inköp).
I dagens DN uppmärksammas nya rön från WHO som tyder på att dieselavgaser är cancerframkallande. Uppgifterna har lett till starka reaktioner från bilindustrin.
Att diesel har negativa hälsoeffekter som främst drabbar lungor och hjärta har man känt till länge, och EU har därför successivt infört krav på minskade partikelutsläpp från fordon vilket har resulterat i väsentligt lägre utsläpp av partiklar från bilar och lastbilar på senare tid. Fortfarande är dock partikelutsläppen från bl.a. trafiken höga på många håll, särskilt i städer.
Att diesel skulle vara direkt cancerframkallande är dock nytt. WHO:s uppgifter kommer att granskas inom ramen för den breda översyn av EU:s luftvårdspolitik som just nu pågår. Kommissionen har ett särskilt samarbetsavtal med WHO, och mot slutet av året kommer WHO att leverera en rapport med rekommendationer för bl.a. nya gränsvärden för partiklar som kommer att vara vägledande för nya förslag för att förbättra EU:s luftkvalitet.
I dagens DN uppmärksammas nya rön från WHO som tyder på att dieselavgaser är cancerframkallande. Uppgifterna har lett till starka reaktioner från bilindustrin.
Att diesel har negativa hälsoeffekter som främst drabbar lungor och hjärta har man känt till länge, och EU har därför successivt infört krav på minskade partikelutsläpp från fordon vilket har resulterat i väsentligt lägre utsläpp av partiklar från bilar och lastbilar på senare tid. Fortfarande är dock partikelutsläppen från bl.a. trafiken höga på många håll, särskilt i städer.
Att diesel skulle vara direkt cancerframkallande är dock nytt. WHO:s uppgifter kommer att granskas inom ramen för den breda översyn av EU:s luftvårdspolitik som just nu pågår. Kommissionen har ett särskilt samarbetsavtal med WHO, och mot slutet av året kommer WHO att leverera en rapport med rekommendationer för bl.a. nya gränsvärden för partiklar som kommer att vara vägledande för nya förslag för att förbättra EU:s luftkvalitet.
11 juni 2012
Nytt miljöhandlingsprogram för EU på gång
Just nu pågår ett intensivt arbete inom miljödirektiratet för att ta fram ett nytt övergripande miljöhandlingsprogram för EU. Nuvarande handlingsprogram - som antogs under det första svenska ordförandeskapet 2001 och är det sjätte i ordningen - sträcker sig till 2012.
Det sjätte miljöhandlingsprogrammet har på många sätt haft stor betydelse som styrinstrument för EU:s miljöpolitik. Det innehåller t.ex. ett mycket ambitöst miljökvalitetsmål för luft, innebärande att luftutsläpp inte får ha väsentliga negativa effekter på miljö och hälsa. Målet konkretiserades senare i EU:s tematiska strategi för luftföroreningar och flera nya och reviderade EU-direktiv, och är i hög grad fortfarande vägledande för EU:s luftvårdspolitk.
Förväntningarna på det nya sjunde miljöhandlingsprogrammet är enorma. Miljörådet antar rådslutastser i frågan idag - trots att förslaget inte är färdigt ännu. Även EU-parlamentet har antagit en resolution, och miljörörelsen är förstås aktiva i frågan. De flesta verkar vilja att kommissionens ska föreslå en ny och mycket ambitiös "masterplan" för EU:s miljö den kommande 10-årsperioden.
En av mina mer spännande arbetsuppgifter på enheten har varit att läsa och kommentera några av utkasten till det sjunde miljöhandlingspogrammet. Den slutliga utformningen av förslaget är fortfarande under vardande, och kollegorna skulle nog inte bli särskilt glada om jag avslöjade alltför mycket om innehållet i detta forum (däremot har kommissionen haft en bred internet-konsultation om det nya programmet där alla som ville kunde komma med synpunkter och bidrag). En sak är dock säker: uppgiften att skriva ett nytt program som bevarar de viktigaste delarna av det nuvarande men som samtidigt är både ambitiösare och kortare, mer fokuserat och prioriterat, är inte lätt.
Enligt tidsplanen ska kommissionens förslag läggas fram i november. Därefter ska det förhandlas med både rådet och parlamentet. Det finns säkert anledning att återkomma längre fram på detta tema.
Det sjätte miljöhandlingsprogrammet har på många sätt haft stor betydelse som styrinstrument för EU:s miljöpolitik. Det innehåller t.ex. ett mycket ambitöst miljökvalitetsmål för luft, innebärande att luftutsläpp inte får ha väsentliga negativa effekter på miljö och hälsa. Målet konkretiserades senare i EU:s tematiska strategi för luftföroreningar och flera nya och reviderade EU-direktiv, och är i hög grad fortfarande vägledande för EU:s luftvårdspolitk.
Förväntningarna på det nya sjunde miljöhandlingsprogrammet är enorma. Miljörådet antar rådslutastser i frågan idag - trots att förslaget inte är färdigt ännu. Även EU-parlamentet har antagit en resolution, och miljörörelsen är förstås aktiva i frågan. De flesta verkar vilja att kommissionens ska föreslå en ny och mycket ambitiös "masterplan" för EU:s miljö den kommande 10-årsperioden.
En av mina mer spännande arbetsuppgifter på enheten har varit att läsa och kommentera några av utkasten till det sjunde miljöhandlingspogrammet. Den slutliga utformningen av förslaget är fortfarande under vardande, och kollegorna skulle nog inte bli särskilt glada om jag avslöjade alltför mycket om innehållet i detta forum (däremot har kommissionen haft en bred internet-konsultation om det nya programmet där alla som ville kunde komma med synpunkter och bidrag). En sak är dock säker: uppgiften att skriva ett nytt program som bevarar de viktigaste delarna av det nuvarande men som samtidigt är både ambitiösare och kortare, mer fokuserat och prioriterat, är inte lätt.
Enligt tidsplanen ska kommissionens förslag läggas fram i november. Därefter ska det förhandlas med både rådet och parlamentet. Det finns säkert anledning att återkomma längre fram på detta tema.
04 juni 2012
Gröna EU-2020-rekommendationer
Kommissionen har nu gått igenom och analyserat EU-ländernas eknomiska handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning, som en del av den nya s k EU2020-processen, som ska säkra en "smart, inkluderande och hållbar" tillväxt för Europa fram till år 2020.
Klimat och resurseffektivisering ingår numera som övergripande mål inom denna process, varför även även dessa aspekter granskas av kommissionens lupp.
Samtliga EU-länders handlingsprogram har granskats, och både ris och ros delas ut.
Enligt kommissionen så utmärker sig Spanien och Frankrike särskilt på miljösidan, med EU:s lägsta miljöskatter i förhållande till BNP. Länderna rekommenderas bl.a. att skatteväxla - dvs öka beskattningen av miljöutsläpp, energi och resurser, och minska beskattningen på arbete.
Här kan man läsa samtliga kommissionens utlåtanden om EU-ländernas ekonomiska politik.
Klimat och resurseffektivisering ingår numera som övergripande mål inom denna process, varför även även dessa aspekter granskas av kommissionens lupp.
Samtliga EU-länders handlingsprogram har granskats, och både ris och ros delas ut.
Enligt kommissionen så utmärker sig Spanien och Frankrike särskilt på miljösidan, med EU:s lägsta miljöskatter i förhållande till BNP. Länderna rekommenderas bl.a. att skatteväxla - dvs öka beskattningen av miljöutsläpp, energi och resurser, och minska beskattningen på arbete.
Här kan man läsa samtliga kommissionens utlåtanden om EU-ländernas ekonomiska politik.
01 juni 2012
En ny industriell revolution
I tidningarna kan man läsa att lösningen till EU:s ekonomiska kris står mellan två val: antingen fortsatt åtstramningspolitik eller satsningar på tillväxt.
En något konstlad diskussion kan tyckas, dels eftersom inte nödvändigtvis finns någon tydlig motsättning mellan dessa strategier, dels eftersom det sägs väldigt lite om varifrån EU:s framtida ekonomiska tillväxt faktiskt ska komma ifrån. Kanske är det detta som debatten snarare borde handla om. Eller rent av om ständig ekonomisk tillväxt av det slag vi har sett under det senaste århundradet ens är möjlig - eller önskvärd - i det långa loppet.
I ett pressmeddelande från kommissionen försöker man sig på ett svar: det talas rent av om en industriell revolution, där Europa ska övergå till en modern, resursnål, och klimatsmart ekonomi. Och det är inte miljödirektoratet som är avsändare, utan kommissionären för näringsliv och företagande.
Kommisisonen presenterar en vision om att Europas framtida välstånd ska baseras på att avveckla beroendet av fossibränsle, utveckla nya resursnåla material, och satsa på återvinning, elbilar, byggnader som producerar istället för att konsumera energi, utsläppsfria fabriker, digital teknik, bioeneergi och småskaligt näringsliv.
Det handlar om stora pengar: den globala marknaden för grön teknik beräknas uppgå till 1000 miljarder euro per år idag och tre gånger så mycket år 2020. De "gröna" ekonomiska sektorerna (t.ex. återvinningsindustrier, vattenrening och förnybar energiproduktion) märker inte mycket av den globala recessionen, och de mest resurseffektiva ekonomierna är de som klarar den ekonomiska krisen bäst.
Utvecklingen kan dock snabbas på ytterligare med hjälp av striktare miljö- och klimat lagstiftning inom EU och globalt, och reformerade skattesystem som beskattar energi och resurser mer och arbete mindre. Även länder som Kina inser att traditionell tillväxt inte är hållbar, och tar i ökande grad miljömässiga och sociala hänsyn.
EU är fortfarande världsledande inom denna sektor, med en omsättning av över 300 miljarder euro som generar mer än 3 miljoner arbetstillfällen. Men man riskerar att konkurreras ut av snabbt växande ekonomier såsom Kina, Indien och Brasilen - kanske även av USA.
Vissa menar säkert att kommissionens budskap om behovet av en ny industriell revolution är alltför långtgående och orealistiskt. Frågan är dock i så fall vad som är alternativet - finns det någon som på allvar tror att gårdagens slösaktiga ekonomiska strukturer kommer att lösa Europas pågående och framtida ekonomiska och sociala kris?
En något konstlad diskussion kan tyckas, dels eftersom inte nödvändigtvis finns någon tydlig motsättning mellan dessa strategier, dels eftersom det sägs väldigt lite om varifrån EU:s framtida ekonomiska tillväxt faktiskt ska komma ifrån. Kanske är det detta som debatten snarare borde handla om. Eller rent av om ständig ekonomisk tillväxt av det slag vi har sett under det senaste århundradet ens är möjlig - eller önskvärd - i det långa loppet.
I ett pressmeddelande från kommissionen försöker man sig på ett svar: det talas rent av om en industriell revolution, där Europa ska övergå till en modern, resursnål, och klimatsmart ekonomi. Och det är inte miljödirektoratet som är avsändare, utan kommissionären för näringsliv och företagande.
Kommisisonen presenterar en vision om att Europas framtida välstånd ska baseras på att avveckla beroendet av fossibränsle, utveckla nya resursnåla material, och satsa på återvinning, elbilar, byggnader som producerar istället för att konsumera energi, utsläppsfria fabriker, digital teknik, bioeneergi och småskaligt näringsliv.
Det handlar om stora pengar: den globala marknaden för grön teknik beräknas uppgå till 1000 miljarder euro per år idag och tre gånger så mycket år 2020. De "gröna" ekonomiska sektorerna (t.ex. återvinningsindustrier, vattenrening och förnybar energiproduktion) märker inte mycket av den globala recessionen, och de mest resurseffektiva ekonomierna är de som klarar den ekonomiska krisen bäst.
Utvecklingen kan dock snabbas på ytterligare med hjälp av striktare miljö- och klimat lagstiftning inom EU och globalt, och reformerade skattesystem som beskattar energi och resurser mer och arbete mindre. Även länder som Kina inser att traditionell tillväxt inte är hållbar, och tar i ökande grad miljömässiga och sociala hänsyn.
EU är fortfarande världsledande inom denna sektor, med en omsättning av över 300 miljarder euro som generar mer än 3 miljoner arbetstillfällen. Men man riskerar att konkurreras ut av snabbt växande ekonomier såsom Kina, Indien och Brasilen - kanske även av USA.
Vissa menar säkert att kommissionens budskap om behovet av en ny industriell revolution är alltför långtgående och orealistiskt. Frågan är dock i så fall vad som är alternativet - finns det någon som på allvar tror att gårdagens slösaktiga ekonomiska strukturer kommer att lösa Europas pågående och framtida ekonomiska och sociala kris?
22 maj 2012
Återblick
Efter urladdnigen i Genève känns det lite tomt: vad ska man nu sätta tänderna i på kontoret? De nya uppgifterna som redan börjar samlas på hög känns ärligt talat inte riktigt lika angelägna.
Tankarna vandrar istället ofta tillbaks till den intensiva förhandlingveckan i Genève. Här några av de starkaste enskilda minnesbilderna:
- Kommissionskollegan som vid den första EU-koordineringen lovade dyrt och heligt att aldrig mer återvända till Genève med mindre än att mötet nu - efter mer än två års förhandlingar - kan enas om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak.
- Den ryske förhandlarens gapskratt åt sitt egna vits, som framfördes styckevis via informell tolkning till engelska under en EU-middag som syftade till att lösa upp återstående förhandlingsknutar mellan nyckelparterna i förhandlingen (EU, USA och Ryssland). Vitsen handlade - om jag fattade det hela rätt - om hur en rik ryss ville använda svampplockning som alibi för att vänstra med en älskarinna, och därför bad sin chaufför att bege sig till skogs och plocka svamp att kunna bevisa friluftsaktiviteten för sin fru. Chauffören hade dock inte hittat någon svamp i skogen och därför istället köpt en burk inlagda champignoner, varvid frun sarkastiskt hade begärt ett kvitto på inköpet. (Ingen förstod nog riktigt vad som hade påkallat den ryske delegaten att dra just denna vits vid just detta tillfälle; möjligen hade det att göra med att han hade beställt en Pizza Funghi.)
- USA-förhandlarens korrekta men knivskarpa tillrättavisning av mötessekretariatet efter att de hade bett amerikanarna att skicka in en skrivelse som redan hade formellt överlämnats till sekretariatet vid ett flertal tillfällen. Efter inlägget lutade han sig mot mig och viskade: "That is more or less like using the 'F-word' in the world of diplomacy.".
- Diskussionen om lämpliga tidsramar för när de nya duffare gränsvärdena för utsläpp skulle tillämpas av östeuropeiska länder (utanför EU) - varvid en av EU-kollegorna torrt konstaterade att om vi skulle acceptera de långa övergånsgtider som dessa länder själva hade föreslagit, så skulle de flesta av oss vara döda innan gränsvärdena börjar tillämpas (tidsramarna blev till slut mer rimliga).
- Den tryckande tystnaden runt bordet vid EU-koordineringsmötet när det stod klart att vissa medlemsländer avsåg blockera EU:s position om nationella utsläppstak för 2020 (den politiskt mest laddade frågan).
- Kallsvetten som gjorde sig påmind när allas uppmärksamhet riktades mot EU och jag mot slutet av mötet hade fått den stora äran att framföra EUs internt hårdmanglade och kritiserade position om utsläppstaken för 2020 i FN:s plenisal.
- Den vitryske delegatens "uppgradering" av de egna preliminära utsläppstaken för 2020, då han på knagglig engelska och med grov rysk brytning (mötet hade dragit över tiden och tolkarna hade gått på lunch) konstaterade att "Ten is better than nine".
- Samme vitryske delegats avslutningsanförande, då han lät mer som en rysk poet än som en förhandlare och talade från hjärtat om vikten av ren luft, simmande fiskar, vajande träd och knäböjande(?) hälsosamma barn. Trots simultantolkningen var det nog många som för tillfället valde att bortse från att miljödelegaten representerade en diktaturstat av värsta slag, och fann inlägget geniunt rörande.
- Känslan av total lättnad när jag, efter att ha konstaterat att alla knäckfrågor var utlösta och endast formalia återstod innan överenskommelsen skulle kunna klubbas, tog en meditativ promenad i den vackra parken utanför mötesbygnaderna under lunchavbrottet på mötets sista dag.
Tankarna vandrar istället ofta tillbaks till den intensiva förhandlingveckan i Genève. Här några av de starkaste enskilda minnesbilderna:
- Kommissionskollegan som vid den första EU-koordineringen lovade dyrt och heligt att aldrig mer återvända till Genève med mindre än att mötet nu - efter mer än två års förhandlingar - kan enas om ett reviderat Göteborsprotokoll med nya utsläppstak.
- Den ryske förhandlarens gapskratt åt sitt egna vits, som framfördes styckevis via informell tolkning till engelska under en EU-middag som syftade till att lösa upp återstående förhandlingsknutar mellan nyckelparterna i förhandlingen (EU, USA och Ryssland). Vitsen handlade - om jag fattade det hela rätt - om hur en rik ryss ville använda svampplockning som alibi för att vänstra med en älskarinna, och därför bad sin chaufför att bege sig till skogs och plocka svamp att kunna bevisa friluftsaktiviteten för sin fru. Chauffören hade dock inte hittat någon svamp i skogen och därför istället köpt en burk inlagda champignoner, varvid frun sarkastiskt hade begärt ett kvitto på inköpet. (Ingen förstod nog riktigt vad som hade påkallat den ryske delegaten att dra just denna vits vid just detta tillfälle; möjligen hade det att göra med att han hade beställt en Pizza Funghi.)
- USA-förhandlarens korrekta men knivskarpa tillrättavisning av mötessekretariatet efter att de hade bett amerikanarna att skicka in en skrivelse som redan hade formellt överlämnats till sekretariatet vid ett flertal tillfällen. Efter inlägget lutade han sig mot mig och viskade: "That is more or less like using the 'F-word' in the world of diplomacy.".
- Diskussionen om lämpliga tidsramar för när de nya duffare gränsvärdena för utsläpp skulle tillämpas av östeuropeiska länder (utanför EU) - varvid en av EU-kollegorna torrt konstaterade att om vi skulle acceptera de långa övergånsgtider som dessa länder själva hade föreslagit, så skulle de flesta av oss vara döda innan gränsvärdena börjar tillämpas (tidsramarna blev till slut mer rimliga).
- Den tryckande tystnaden runt bordet vid EU-koordineringsmötet när det stod klart att vissa medlemsländer avsåg blockera EU:s position om nationella utsläppstak för 2020 (den politiskt mest laddade frågan).
- Kallsvetten som gjorde sig påmind när allas uppmärksamhet riktades mot EU och jag mot slutet av mötet hade fått den stora äran att framföra EUs internt hårdmanglade och kritiserade position om utsläppstaken för 2020 i FN:s plenisal.
- Den vitryske delegatens "uppgradering" av de egna preliminära utsläppstaken för 2020, då han på knagglig engelska och med grov rysk brytning (mötet hade dragit över tiden och tolkarna hade gått på lunch) konstaterade att "Ten is better than nine".
- Samme vitryske delegats avslutningsanförande, då han lät mer som en rysk poet än som en förhandlare och talade från hjärtat om vikten av ren luft, simmande fiskar, vajande träd och knäböjande(?) hälsosamma barn. Trots simultantolkningen var det nog många som för tillfället valde att bortse från att miljödelegaten representerade en diktaturstat av värsta slag, och fann inlägget geniunt rörande.
- Känslan av total lättnad när jag, efter att ha konstaterat att alla knäckfrågor var utlösta och endast formalia återstod innan överenskommelsen skulle kunna klubbas, tog en meditativ promenad i den vackra parken utanför mötesbygnaderna under lunchavbrottet på mötets sista dag.
10 maj 2012
Från gröna vågen till grön EU-vardag
Nyligen blev jag intervjuad av EU-representationen, som ville göra reportage om hur det är att jobba som nationell expert på DG miljö.
Resultatet kan man läsa på regeringens hemsida.
Resultatet kan man läsa på regeringens hemsida.
09 maj 2012
Nya utsläppstak för 2020 i hamn
FN-mötet i Genève förra veckan var nog ett av de roligaste, mest intressanta och dramatiska som jag har upplevt hittills.
Mötet blev framgångsrikt bl.a. med en överenskommelse om nya utsläppstak för 2020 - men det satt hårt inne, och det var faktiskt framför allt EU självt som höll på att sätta käppar i hjulet. Detta eftersom tre av medlemsländerna till en början vägrade acceptera kommissionens förslag till utsläppstak (trots att förslagen baserades på redan existerande åtaganden).
För EU är det av största vikt att man visar upp en enad linje gentemot omvärlden. Det är som regel kommissionen (ibland ordförandelandet) som representerar hela EU i FN-förhandlingarna med utgångspunkt från ett särskilt förhandlingsmandat som anger vissa riktlinjer och utfärdats av ministerrådet.
Kommissionen hade hållit sig strikt till dessa riktlinjer, och vi var därför inte beredda att diskutera lägre ambitionsmål än de som följer av EU:s egna lagstiftning.
Men nu hotade alltså de tre länderna med att begära ordet i FN och öppet ta avstånd från EU:s position. Om de hade fullföljt denna linje så hade det underminerat EU:s ställning och riskerat hela överenskommelsen. Sannolikt hade sedan kommissionen dragit länderna inför EU-domstolen.
Efter intensiva diskussioner både i och utanför EU:s möteslokal lyckades vi dock undvika detta. Jag var själv direkt inblandad i dessa diskussioner eftersom jag hade ett särskilt ansvar inom kommissionens delegation för att förhandla "Annex II", där de politiskt känsliga - och ifrågasatta - utsläppsgränserna listas.
Det är en speciell känsla att tala för hela EU i FN:s ståtliga palats i Geneve, men också ganska nervöst - särskilt när man ska redovisa en mycket känslig position och man har 27 medlemsländer som kontrollerar vartenda ord man säger.
Här kan man läsa kommissionens pressmeddelande om mötets resultat. FN:s pressmeddelande kan man hitta här (även med detaljerad information om alla länders utsläppsåtaganden, inklusive Sveriges).
Återkommer snart med fler intryck från detta turbulenta möte.
Mötet blev framgångsrikt bl.a. med en överenskommelse om nya utsläppstak för 2020 - men det satt hårt inne, och det var faktiskt framför allt EU självt som höll på att sätta käppar i hjulet. Detta eftersom tre av medlemsländerna till en början vägrade acceptera kommissionens förslag till utsläppstak (trots att förslagen baserades på redan existerande åtaganden).
För EU är det av största vikt att man visar upp en enad linje gentemot omvärlden. Det är som regel kommissionen (ibland ordförandelandet) som representerar hela EU i FN-förhandlingarna med utgångspunkt från ett särskilt förhandlingsmandat som anger vissa riktlinjer och utfärdats av ministerrådet.
Kommissionen hade hållit sig strikt till dessa riktlinjer, och vi var därför inte beredda att diskutera lägre ambitionsmål än de som följer av EU:s egna lagstiftning.
Men nu hotade alltså de tre länderna med att begära ordet i FN och öppet ta avstånd från EU:s position. Om de hade fullföljt denna linje så hade det underminerat EU:s ställning och riskerat hela överenskommelsen. Sannolikt hade sedan kommissionen dragit länderna inför EU-domstolen.
Efter intensiva diskussioner både i och utanför EU:s möteslokal lyckades vi dock undvika detta. Jag var själv direkt inblandad i dessa diskussioner eftersom jag hade ett särskilt ansvar inom kommissionens delegation för att förhandla "Annex II", där de politiskt känsliga - och ifrågasatta - utsläppsgränserna listas.
Det är en speciell känsla att tala för hela EU i FN:s ståtliga palats i Geneve, men också ganska nervöst - särskilt när man ska redovisa en mycket känslig position och man har 27 medlemsländer som kontrollerar vartenda ord man säger.
Här kan man läsa kommissionens pressmeddelande om mötets resultat. FN:s pressmeddelande kan man hitta här (även med detaljerad information om alla länders utsläppsåtaganden, inklusive Sveriges).
Återkommer snart med fler intryck från detta turbulenta möte.
27 april 2012
Avgörande möte i Geneve
Min huvuduppgift på miljödirektoratet har varit att förbereda EU:s positioner om nya utsläppsmål för 2020 för de fem viktigaste luftföroreningarna, ofta genom direktförhandlingar med medlemsstaterna.
Nästa vecka är det dags för ett avgörande förhandlingsmöte i Geneve, inom FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP.
Förberedelsarbetet har varit intensivt, och nästa veckas förhandlingsmöte kommer att bli både intressant och arbetstungt. Då får vi se om ett drygt halvår av förberedelser, och över två år av inledande förhandlingar, leder fram till ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya bindande utsläppsmål för Europa (inkl EU:s östliga grannländer) och Nordamerika. Kommissionen representerar hela EU och har därför en nyckelroll.
Förhoppningsvis ska hela överenskommelsen vara klar nästa fredag. Vi är väl förberedda, men ännu återstår många och långa förhandlingsmöten och ett antal kända och okända problem att lösa ut innan vi har nått ända fram.
Nästa vecka är det dags för ett avgörande förhandlingsmöte i Geneve, inom FN:s regionala luftvårdskonvention LRTAP.
Förberedelsarbetet har varit intensivt, och nästa veckas förhandlingsmöte kommer att bli både intressant och arbetstungt. Då får vi se om ett drygt halvår av förberedelser, och över två år av inledande förhandlingar, leder fram till ett reviderat Göteborgsprotokoll med nya bindande utsläppsmål för Europa (inkl EU:s östliga grannländer) och Nordamerika. Kommissionen representerar hela EU och har därför en nyckelroll.
Förhoppningsvis ska hela överenskommelsen vara klar nästa fredag. Vi är väl förberedda, men ännu återstår många och långa förhandlingsmöten och ett antal kända och okända problem att lösa ut innan vi har nått ända fram.
26 april 2012
Kommissionen och livspusslet
Kommissionen har ett uttalat mål att förbättra möjligheterna att kombinera arbetsliv och familjeliv, vilket är bra både ur arbetsgivarens och arbetstagarens perspektiv. Ekvationen är enkel: bättre balans i "livspusslet" = lyckligare och friskare medarbetare = effektivare och lojalare medarbetare.
Framför allt har kommissionen på senare år förbättrat möjligheterna att arbeta deltid, ta föräldraledigt och jobba hemifrån. 37,5 timmars arbetsvecka är ett annat exempel (även om jag inte känner en enda kollega som inte jobbar långt över 40 timmar per vecka).
Det nya flextidsystemet, som över hälften av personalen har valt att ansluta sig till, är också ett led i att skapa förutsättningar för balans mellan arbete och familj. Enligt detta ska man vara på kontoret mellan 9.30 - 16.30; övrig tid kan man i teorin flexa ut om man har tillräckligt med flextid på kontot (dvs om man inte har akuta saker att uträtta vilket man i praktiken ofta har).
Det nya flextidsystemet, som över hälften av personalen har valt att ansluta sig till, är också ett led i att skapa förutsättningar för balans mellan arbete och familj. Enligt detta ska man vara på kontoret mellan 9.30 - 16.30; övrig tid kan man i teorin flexa ut om man har tillräckligt med flextid på kontot (dvs om man inte har akuta saker att uträtta vilket man i praktiken ofta har).
Samtidigt kan man fråga sig vad dessa rättigheter faktiskt innebär i praktiken. När jag ser hur mycket tid vissa av kollegorna spenderar på kontoret, kan jag konstatera att flertalet inte tycks utnyttja dessa möjligheter. Det gäller - förstås - särskilt manliga kollegor.
Statistik från de lokala fackföreningar talar också sitt tydliga språk: andelen deltidsarbetande kvinnor på kommissionen är 85%, av kommissionens ca 4700 föräldralediga år 2010 var 80% är 80%, och av dem som har jobbar hemifrån är 67% kvinnor.
Ojämställt så det förslår alltså (men kanske inte så annorlunda jämfört med motsvarande statistik i Sverige?).
Detta innebär enligt facket att kommissionsanställda jobbade hela 88 000 dagar "gratis" under 2010 - motsvarande 400 heltidstjänster.
Personligen tycker jag det ligger en del i fackens kritik, samtidigt som man tenderar att undervärdera individens egna ansvar för att se till att man kommer hem i tid på kvällen, ta ut den flextid man har rätt till eller begära den deltid/föräldraledighet som man har rätt till. Även som man.
Vissa kollegor klagar ständigt över att det är för mycket att göra och de ser för lite av vänner och familj, men de vågar (eller vill) inte ta strid för att utnyttja de möjligheter som faktiskt finns.
Min egen erfarenhet säger mig att även om arbetstempot ofta är högt så handlar det mycket om att prioritera rätt och framför allt att sätta tydliga gränser - både för sig själv och för cheferna - för hur mycket tid man faktiskt ska spendera på kontoret.
20 april 2012
Allvetande
I morse argumenterade min 4-åriga grabb kraftfullt för att han inte behöver gå till skolan mer eftersom han redan "vet allt" och således inte behöver lära sig mer.
När jag frågade vad han vet så svarade han: "Jag vet att det har funnits dinosaurier, för man har hittat benen. Jag vet att träden ger oss syre så vi kan andas. Jag vet att solen är en eldboll. Och jag vet att Anakin Skywalker först var snäll och sen blev elak. Det räcker!".
Jag blev ganska svarslös inför denna (för en fyraåring) imponerande kunskap - och argumentationsteknik. Men släpade honom ändå till förskolan.
När argumenten tryter tar som bekant nävarna vid.
När jag frågade vad han vet så svarade han: "Jag vet att det har funnits dinosaurier, för man har hittat benen. Jag vet att träden ger oss syre så vi kan andas. Jag vet att solen är en eldboll. Och jag vet att Anakin Skywalker först var snäll och sen blev elak. Det räcker!".
Jag blev ganska svarslös inför denna (för en fyraåring) imponerande kunskap - och argumentationsteknik. Men släpade honom ändå till förskolan. När argumenten tryter tar som bekant nävarna vid.
19 april 2012
Gröna jobb - räddningen för EU?
Kommissionen presenterar i dagarna konkreta åtgärder för att skapa fler jobb i det krisande EU. Störst potential för nya arbetstillfällen finns enligt denna rapport inom områdena miljö, hälsa och IT. Bara inom energieffektiviseringssektorn kan 2 miljoner nya jobb skapas. Skatteväxling (lägre skatt på arbete och högre på energi och resurser) lyfts fram som en nyckelåtgärd.
Låt oss hoppas att Europas finans- och arbetsmarknadsministrar lystrar. Då blir det inte bara färre arbetslösa, utan också renare miljö, bättre hälsa och snabbare internet i EU i framtiden. Många flugor på smällen, alltså.
Ett land som verkar ta till sig argumenten är faktiskt det krisande Grekland, där statsministern nyligen gjorde ett utspel om att satsa stort på förnybar energi (särskilt solkraft) för att ta sig ur krisen. I ett längre perspektiv tänker man sig att upp till 100% av elkraften ska produceras av förnybara källor.
Låt oss hoppas att Europas finans- och arbetsmarknadsministrar lystrar. Då blir det inte bara färre arbetslösa, utan också renare miljö, bättre hälsa och snabbare internet i EU i framtiden. Många flugor på smällen, alltså.
Ett land som verkar ta till sig argumenten är faktiskt det krisande Grekland, där statsministern nyligen gjorde ett utspel om att satsa stort på förnybar energi (särskilt solkraft) för att ta sig ur krisen. I ett längre perspektiv tänker man sig att upp till 100% av elkraften ska produceras av förnybara källor.
18 april 2012
Ode över en leksaksbil
Vissa saker var bättre förr. Leksakers hållbarhet till exempel.
Denna lilla leksaksbil hållit i nästan 40 år, innan den blev obrukbar till följd av en något omild behandling av min fyraåring. "Ulf" stod det länge på taket med stora svarta bokstäver, för att ingen skulle sno bilen i sandlådan. Tre decennier senare hittade jag den i en låda på vinden och gav den i julklapp till mina egna barn - det blev en klar favorit eftersom den rullade så bra och inte gick sönder så lätt.
Kan inte låta bli att jämföra med det made-in-China-skräp som man köper i leksaksaffärerna nuförtiden. Det mesta går sönder efter någon månad, ibland inom några dagar eller rent av timmar, oavsett om det handlar om bilar eller andra leksaker.
En effekt av den dåliga kvaliteten på leksakerna är att man köper nytt hela tiden. Forskarstudier visar att svenska barn har över 500 leksaker i genomsnitt. Hur många leksaker belgiska barn har vet jag inte, men köphysterin verkar vara minst lika stor här.
Men nu är det slut med det. Högre kvalietet och längre hållbarhet är det som gäller från och med nu - även om det blir dyrare. Annars blir det ingen tomte mer.
Här kan man läsa om en aktuell forskarrapport om vikten av att utveckla produkter som håller längre och kan lagas och putsas upp.
 |
| Kära leksabil. Jag fick dig av mormor för snart 38 år sedan. Efter lång och trogen tjänstgöring har du har tappat dina framdäck och fått taket intryckt, och det är dags att rulla in i leksakshimlen. Tack för alla rulliga minnen du har givit både mig och mina barn. |
Kan inte låta bli att jämföra med det made-in-China-skräp som man köper i leksaksaffärerna nuförtiden. Det mesta går sönder efter någon månad, ibland inom några dagar eller rent av timmar, oavsett om det handlar om bilar eller andra leksaker.
En effekt av den dåliga kvaliteten på leksakerna är att man köper nytt hela tiden. Forskarstudier visar att svenska barn har över 500 leksaker i genomsnitt. Hur många leksaker belgiska barn har vet jag inte, men köphysterin verkar vara minst lika stor här.
Men nu är det slut med det. Högre kvalietet och längre hållbarhet är det som gäller från och med nu - även om det blir dyrare. Annars blir det ingen tomte mer.
Här kan man läsa om en aktuell forskarrapport om vikten av att utveckla produkter som håller längre och kan lagas och putsas upp.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Inlägg
